Hur man köper ett hekto te

Går in på Kahls för att köpa en present. Möts av en expedit i 50-årsåldern.
 
Jag: Hej, jag är ute efter ett gott te.
Hon: Eeeh...heter det "Ett gott te?"
Jag: Nej alltså instruktionerna jag fick var att det skulle vara ett te som är gott.
Hon: Eeeeh...jag vet inte om jag kan hjälpa dig, vi har över hundra sorter här.
Jag: *djupt andetag* Är det något av dem du rekommenderar?
Hon: Näää...är det till dig själv?
Jag: Nej det är till en vän.
Hon: Ska det vara rött, grönt eller svart?
Jag: Ja du, ska vi prova ett...rött?
Hon: Då har vi de här hyllorna att välja på.
Jag: Okej, har du något som kanske är lite höstigt? (tänker mig typ kanel, äpple, pumpkin spice osv)
Hon: Nej vi säljer samma sorter året om. (LJUG! Glöggteet går inte att få tag på mitt i sommaren!)
Jag: Jo men rabarber/smultron känns ju som en sommarsmak.
Hon: Nej vi säljer den året om.
Jag: Du tycker inte att den är somrig?
Hon: Nej.
Jag: Jag förstår att det går att köpa samma sorter året om men en del smaker kan ju förknippas lite mer med en speciell årstid.
Hon: Nej det tycker jag inte. Men vi har en som heter "Höstrusk".
Jag: Bra, då provar vi den.
Hon: Fast den har körsbär i sig så det är ju somrigt. (Sa hon inte nyss att det inte fanns årstidssmaker?)
Jag: Nu tar vi den!
Hon: Vill du ha kvittot?
Jag: Nej nu får hon dricka upp det här teet!



Sjuårigt firande

Den 21:e augusti 2009 flyttade George till Sverige. Jag toksprang tydligen över perrongen.
 
Igår firade vi med att åka till Arendal för att fånga Pokémons för så nördiga är vi i den här familjen. Idag firade vi med restaurangbesök så nu behöver jag aldrig mer äta. Smidigt då jag förträngt att jag behöver en lunchlåda till jobbet imorgon. Kommer ångra mig djupt om jag inte gör något åt saken.
 
Värst vad vi är gulliga då



Sunday in London - And then it says boom!

7:e augusti var det dags att packa ihop våra grejer. Jag tog en sväng till King's Cross för att köpa ett par prints i sista sekund (och oturligt nog var en av dem slut). Torin slöt upp för en sista frukost tillsammans och följde oss till bussen som skulle ta oss tillbaka mot flygplatsen. Freja lyckades charma till sig en pepparkaka på frukoststället och den underhöll hennes större delen av bussfärden. Jag själv blev aningen hispig då det tog en evig tid att komma iväg. Vi var ute i god tid till bussen men sen stod den kvar i hundra år och jag började räkna ner till när vår gate skulle stänga.
 
King's Cross
 
 Kartorna vis busshållplatserna runt om i stan var uppskattade.
 
 Huvudlös pepparkaka
 
Med raska steg kom vi fram i tid i alla fall och nerverna lugnade sig. Upp i luften igen i ett par timmar. Ganska lagom tid, Freja hann aldrig att tröttna. Fast vid det här laget var både George och jag redo att bara få komma hem. Varför är det alltid så i slutet av resor? Visst är det trevligt att vara ute och resa men det är väldigt trevligt att få komma hem också.
 
Dags att gå ombord i 26-gradig värme
 
 
Landningen gick supersmidigt, vi var imponerade. Det kom inget boom som förväntat.
 
I Göteborg var det 16 grader och regn från sidan som gällde
 
Och nu har vi varit hemma i en vecka.



Saturday in London - Harry Potter and the cursed child

6:e augusti har vi räknat ner till sedan 28:e oktober förra året. Det var då jag köpte teaterbiljetterna och den här resan började ta form. Den här dagen lämnade jag storekameran på hotellet för att slippa böka runt med den på teatern.
 
Äntligen!
 
Men först skulle vi möta Torin som tog med sig Freja på egna äventyr (Freja är den enda av oss tre som har åkt tunnelbana i London). George och jag mötte upp några kompisar till honom som han inte träffat på 13 år. De jobbade ihop på ett läger i USA och jag har hört gott om det här paret i många år. Synd att de bor i England för jag hade gärna träffat dem lite oftare då de var supertrevliga.
 
Först gick vi till China town och sedan åt vi lunch i Covent garden
 
 När man ber en främling ta ett gruppfoto...
 
Klockan närmade sig föreställningsdags så vi sa hej då till lunchsällskapet och ställde oss i kön för att komma in - förväntansfulla så vi höll på att spricka.
 
Den här föreställningen var alltså den stora anledningen till varför vi åkte till London. Man kan säga att förväntningarna var höga. Jag hade plöjt igenom "boken" dagen före vi åkte. Det man bör tänka på är att det här är inte en bok. Det är ett manus. Det är en föreställning som är menad att ses på scen.  De går inte att jämföra med varandra. Det är två olika berättarformer. Att bara läsa manuset gör inte historien rättvisa. Ja, man får historien och får veta hur det går för karaktärerna men berättarformen gör så otroligt mycket för helheten.
 
 
Nog för att jag känner mig bekväm med engelska men för att kunna slappna av en smula och njuta av vad som pågick på scen valde jag att läsa manuset innan för att känna till handlingen. George däremot valde att inte läsa innan så för honom var allt nytt.
 
Jag hade valt att vi skulle se båda delarna på samma dag. (Det går att se Del 1 en dag och Del 2 en annan). Redan ett par minuter in i första delen hade vi dragit efter andan och fått ett brett leende på läpparna. Så otroligt välgjord! Scenografin, ljuset, skådespelarna, rekvisitan, magin, vi njöt! Paus i 20 minuter och så vidare till akt två.
 
Efter att andra akten var slut var det en längre paus så att vi kunde gå och äta middag. Vi uppmanades att behålla hemligheterna för oss själva, vilket jag tänker göra.
 
Pizza till middag
 
 Fick uppdateringar från Torin. Freja verkade ha en bra dag hon med.
 
Tillbaka till teatern och vidare mot Del 2. Utbudet i den lilla shoppen ändrades mellan Del 1 och Del 2 beroende på handlingen så George passade på att köpa sig en t-shirt. Vi njöt även under akt 3 och akt 4. Fantastisk föreställning!
 
 
En bussresa senare var vi tillbaka på hotellet där Freja låg och sov i sin säng och Torin hade med hembakta kakor till oss. En mycket bra kväll.



Friday in London - Walk around town

5:e augusti tog vi en väldigt lugn morgon. Jag kände mig bakis från migränen förgående kväll och vi hade inte bråttom nångstans. Så småningom strosade vi iväg mot Paperchase, en butik med anteckningsböcker, gratulationskort, pennor och papperspåsar. Jag hade inte några höga förväntningar och det var tur för av de tre våningarna som fanns hittade jag endast ett fåtal artiklar av intresse nämligen affischer i vintagestuk. Det blev tre stycken. Jag hade önskat att det fanns rullar man kunde stoppa dem i för att kunna transportera hem dem men de var slut och jag hade ingen större lust att jaga runt efter någon på ett postkontor så det slutade med att jag bar dem som de var på planet hem. (Visar vid senare tillfälle).
 
Paperchase
 
Vi gick vidare och jag blev sugen på smoothie. Sagt och gjort, in på en smoothiebar där de anställda tyckte jag och Freja var sååååå lika. Jag svarade "tur, för vi är typ släkt". Oklart om de förstod ironin.
 
 
Vi fortsatte ner för gatan tills vi kom till Palace theatre där vi hämtade ut våra teaterbiljetter till föreställningen dagen där på. Kändes som en bra grej att slippa göra samma dag plus att vi hade endast en människa före oss i kön. Iiiih biljetterna ♥
 
Taggad inför morgondagen!
 
Promenaden fortsatte förbi den ena kända platsen efter den andra tills vi kom till National theatre för att möta Torin. Därifrån promenerade vi längs floden bort till Tower bridge och Tower of London med stopp för lunch och fotografering här och var.
 
Vy från Waterloo bridge
 
Här slutade jag vara intressant och Torin blev ny följeslagare för dagen
 
 Skönt att de kom bra överens då Freja skulle spendera hela lördagen tillsammans med Torin
 
En favoritbild från resan
 
Blandningen av urgamla byggnader tillsammans med toppmoderna är faschinerande
 
 Och alltså bärselen. Den var guld. Guld!
 
Sen var vi ordentligt trötta på att gå, letade upp en busshållplats och tog bussen tillbaka till hotellet.
 
I väntan på en försenad buss
 
Medan George och Freja tog igen sig från alla intryck tog jag en sväg till Primark alldeles själv och kom därifrån med en hög med kläder (mestadels till Freja). Åt vi ens någon middag den kvällen?



Thursday in London - Hunting dinosaurs

4:e augusti köpte vi med oss frukost på vägen och gjorde ett nytt försök till ett besök på National history museum. Kortare kö den här dagen. Vi hade fått låna en bärsele (Tula toddler) av goda vänner och den var guld värd! Både George och Freja älskade den.
 
 
Det första som slog mig var faktiskt hur fantastisk själva byggnaden var. Å andra sidan kryllar ju London av gammal arkitektur så jag borde ju inte varit förvånad. Vi kikade på dinasaurieskelett, en rörlig T-rex, bebisdinosaurier och några andra däggdjur innan vi blev alldeles för varma och lämnade byggnaden.
 
Entréhallen med ett skelett från en långhals
 
T-rex som rörde på sig
 
Ganska morbid upplevelse egentligen att titta på uppstoppade djur
 
Vägg i vägg ligger Science museum och där tog vi en snabbrunda medan vi konstaterade att det nog passade för aningen större barn som kan läsa själva på skyltar. Freja var föga imponerad.
 
Science museum
 
 Ut på gatan igen. Freja trivdes jättebra där på ryggen, hon uppskattade
att vara mer i min ansiktshöjd (hur kul kan det vara att se folks skrev vart man vänder sig?)
 
Intog stans dyraste pannkakor till lunch (kändes som en återkommande trend i den här stan men mat behöver man ju äta så jag bara blundade och betalade) och tog oss mot Hamleys, en leksaksaffär på sex våningar. Crazy bananas inne i butiken med lite för mycket människor och lite för trångt mellan hyllorna men en hel del leksaker som barnen fick leka med.
 
På väg mot Hamleys
 
 Regent street
 
 Hamleys. Om jag räknat rätt var det sex våningar...eller?
 
Mer Sylvanian families
 
Det fanns mycket leksaker att prova och de anställda visade nyheter runt om i butiken
 
Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade jag med migrän. Varken flera omgångar av tabletter, mat, koffein eller sömn hjälpte och jag ville hugga av mig huvudet. Middag i sängen för tredje dagen var given.
 
Tog fram iPaden för första gången under hela resan. Kändes lagom
då jag själv gick och lade mig vid 16 den eftermiddagen.



Wednesday in London - Harry Potter studio tour

3:e augusti var det dags att sätta oss på ett tåg och sedan en buss upp till Leavesden. Vi hade biljetter till Harry Potter studios tour, inspelningsstudion för de åtta filmerna. Bunkra upp med mellanmål för det blev en del foton.
 
Här börjar äventyret! Biljetterna måste du köpa innan du anländer, det går inte att köpa dem på plats.
 
 Jag fick en känsla av att vi var där på en ganska lugn dag. Trots det var det mycket folk men inte så att vi blev nertrampade direkt.
 
 Tom Felton (Draco Malfoy) och Weasleys Ford Anglia
 
Det hela började med en filmvisning där Daniel Radcliff, Emma Watson och Rupert Grint berättade lite om inspelningsplatsen som varit deras andra hem i så många år. Filmen slutade med en bild på dörren in till stora salen och jag fick känslan "Nä men tänk om..." och just precis då hissades bioduken upp och den riktiga dörren gömdes där bakom. Snyggt värre!
 
Välkomna in i...
 
 ...Stora salen!
 
 
Vidare ut ur stora salen kom vi till ett bord med make-up. Notera bilderna på den tatuerade mannen i vänstra hörnet ↓ Tjejen som stod där berättade att det tagit tolv timmar att måla honom och när det väl var dags så ströks scenen han skulle vara med i. De hade bilderna som en slags hyllning till honom och de som jobbat med honom.
 
Böckerna inne på Dumbledores kontor är gamla telefonböcker med läderpärmar.
 
Tiotusentals föremål användes som rekvisita. Hade man lagt alla dem i ett rum hade de fyllt hela Room of requierments. Wait a minute... Det var precis vad de gjorde!
 
Gryffindortornet
 
 Klassrummet för trolldryckskonst
 
Min favorit - Kråkboet ♥
 
Det mest hatade kontoret i serien?
 
 Platform 9 3/4
 
 På tåget
 
 
Och så en liten souvenirshop mitt i alltihopa. George hittade någonting och ställde sig i kön. Jag frågade vad det var och han svarade att det var en överaskning. Så jag strosade runt lite själv. Det enda jag plockade upp och tittade på var en guldskimrande tågbiljett och det var just precis en sådan George hade köpt. Han känner mig väl.
 
Min favoritvägg med förpackningar, tidningar och böcker
 
Vi tog ett sånt där svindyrt kort i en tågkupé med en dementor på greenscreen innan vi åt lunch i cafét. Sen var det dags att ta oss an andra halvan av utställningen som nu började utomhus.
 
Den galna nattbussen
 
Avgränsad med galler
 
 Privet Drive
 
 Pyttelitet vardagsrum
 
 Den enda delen av bron som byggdes i fysisk form
 
 
Och så kom vi in i nästa byggnad (eller det är väl egentligen samma byggnad fast från ett annat håll. Monster, masker och modeller.
 
 
Och sen. Sen var det dags för Diagon Alley! Iiiih!
 
 
Och åh vad jag önskar att de skulle sälja ritningarna från rummet därpå. Ritningar på byggnader och husalfsrustningar och mycket därtill. En tjej stod och demonstrerade Quidditchutrustning och hur de hade dubletter som var gjorde av skumgummi för att de skulle vara lättare att använda (och för att det fanns tonårspojkar som gärna slog på varandra med slagträna).
 
 
Och kronjuvelen i utställningen är nog ändå modellen av Hogwarts i skala 1:24. Så detaljerad!
 
 
Det ledde oss vidare mot trollstavsförpackningar (det gjorde 70000 lådor för hand) och senare mot den stora souvenirshoppen.
 
 
Det kan hända att jag ville ha en stickad tröja och det kan hända att jag raskt ångrade mig när jag såg priset. Får lära mig att sticka själv. Freja hittade Dobby och pygmépuffar, provade en kvast och satte på sig sorteringshatten. Det blev några små chokladgrodor (inte de stora fina med trollkarlskort).
 
Det blev ingen Dobby heller men några andra guldkorn jag tänkte visa vid ett senare tillfälle.
 
Vi hade fått tipset att inte åka med någon busstur utan ta oss dit på egen hand för att inte behöva stressa igenom utsällningen och det var tur (skicklighet). De sa innan vi gick in att det tog ca tre timmar att ta sig runt. Vi var där i fem och hade lätt kunna spendera ett par timmar till om det inte var för en viss liten 3-åring som fick nog. Buss och tåg och sen var vi tillbaka på hotellet. George köpte hämtmat som vi käkade i sängen även denna kväll.
 
På tågstationen på väg till hotellet



Tuesday in London

2:e augusti tog vi ett par bussar tvärs över stan mot National history museum för att inse att när någon säger "Var där när de öppnar" så betyder det att man bör vara där när de öppnar för att undvika tusen meter kö (planen var att vara där vid öppning men vi snurrade runt för att ladda busskorten och blev försenade). Vi bestämde raskt att titta på dinosaurier en annan dag och promenerade istället bort mot Harrods för att besöka deras leksaksavdelning.
 
Vi tog plats högst upp och längst fram på dubbeldäckarna
 
Freja fick sig en glittrig tatuering och vid montern med Sylvanian families utbrast hon "Jag vill köpa alla de här mamma". Nu har hon en del av dem i sitt dockhus men en liten bebis gick vi med på. Harrods är ju Harrods.
 
Freya och Freja
 
Efter en sen lunch och några bussar tillbaka till hotellet tog vi siesta i ett par timmar för att vila ifrån den höga ljudvolymen. Regnet fortsatte i lagom takt och mitt hår antog en vågig form jag inte visste var möjlig.
 
 
Promenerade till Muji (japansk inredningsbutik) och till Primark där jag hittade ett par grejer till Freja innan hon och George blev överväldigade av alla intryck. Jag lotsade oss tillbaka till hotellet på tystare bakgator. Middagen intogs med hämtmat i sängen.
 
Kvällens nöje var att få leka med vatten i handfatet i badrummet



Monday in London

1:e augusti packade vi ner det sista i resväskorna i godan ro och tog oss så småningom till Landvetter. Vi lämnade av resväskorna och fortsatte igenom säkerhetskontrollen med våra ryggsäckar innan vi åt resans första dyra måltid (vad hade jag väntat mig på en flygplats?)
 
Tre personer i London i en vecka
 
Väl på planet sparkade jag och Freja av oss skorna, läste en saga, bläddrade i tax-free-tidningen och åt några medhavda chips. Hon har inga problem med att flyga, tycker mest det är spännande men var aningen besviken när vi inte kunde hitta några Krambjörnar bland molnen (hon har sett serien på Netflix).
 
Taggade på London!!
 
 
Väl av planet och igenom nästa säkerhetskontroll, plockade upp väskorna med en gång och så mötte Georges bonussyrra Torin upp oss. (Ni vet hon som var här över jul i två vecor och som pluggar i London)
 
 
Hon tyckte vi skulle ta en viss rutt till vårt hotell, jag tyckte en annan. Min var snabbast så jag vann. Bussen tog en dryg timme och väl av den visste jag faktiskt vart vi skulle då jag hade snokat på Google maps dagen innan (street view kan vara rätt praktisk). Så vi knatade iväg till hotellet, checkade in och gav oss ut på middagsjakt. Då vi var aningen trötta vid det här laget hamnade vi på en italiensk restaurang där vi åt Londons dyraste pizza (typ).
 
Upptäckte att vi nådde TVÅ Pokéstops på vårt rum. Smidigt värre.
Freja gjorde sig och bilarna hemmastadda.
 
George, Freja och Torin
 
Tori åkte hem till sig, George och Freja hängde på rummet och jag tog mig en promenad först till King's Cross (vi bodde fem minute därifrån) och sen runt på måfå bara för att kolla in området. Det regnade. Inte svenskt ösregn utan mer lite sådär lagom blött, som tjock dimma ungefär. Blev mer blöt än vad jag trodde.
 
Tog en sväng in i Harry Potter-butiken på King's Cross bara för att kika på utbudet.
 
 Röda dubbeldäckare precis överallt
 
Väl tillbaka på hotellet stupade jag i säng utan problem för att göra mig redo inför veckans äventyr.



Happy 4th of July

Imorgon är sista jobbdagen för min del och sen tar jag och Freja långledigt.



Fel sorters myggor

Apropå det där med limen och nejlikan. Läste igår att det inte fungerar på svenska myggarter, det är tydligen något som australiensiska myggor skyr och som sedan spritt sig över världen som en fungerande metod. Men de var fina och de doftade gott (typ en mojito på julafton). Nåväl. Värt ett försök.
 
Fungerar tydligen inte i Sverige



Glimtar av midsommar 2016

 
Fjorton stycken människor på altanen i sommarstugan. Det gick utmärkt. Så mycket mat på buffén att vi blev besvikna över att vi inte kunde trycka ner mer än vad vi redan gjorde. Små grodor hoppade runt midsommarstången. Jag band sex stycken kransar. Freja delade ut kaffemuggar.Jordgubbarna tog slut.
 
George gör vansinnigt goda laxrullar
 
Min svägerska och lillerorsa
 
 
När det började mörkna drog vi fram massvis med värmeljus och jag petade ner nejlikor i lime för att hålla myggen borta. Vi såg inga mygg, men om det berodde på limen eller på att det inte fanns några mygg låter jag vara osagt.
 
Glada och nöjda gick vi och lade oss en efter en.



Exactly 10 years ago

Transfer in Frankfurt
 
Den 12:e juni 2006 satte jag mig på ett flygplan mot New York. Jag skulle gå på au pair-skola i några dagar innan jag fortsatte mot Seattle. Jag träffade tjejer (och ytterst få killar) från hela världen. En tjej hette Valentina och kom från Colombia. Hon kunde säga "Hello, my name is Valentina" på engelska. Bara. Hon levde med näsan i en ordbok. Idag bor hon i Chicago där hon har pluggat på college och jobbar numera. Hennes engelska har blivit betydligt bättre kan man säga. Träffade även Meg från Brasilien. Hon har nyss blivit mamma för första gången. Och så träffade jag två andra svenskar, Anna och Josefin. Anna jobbar numera som tolk och Josefin är gift och har tre barn.
 
Part of campus
 
 Our classroom. Valentina behind her dictionary.
 
Me and Meg
 
Tio år. Som 19-åring tyckte jag att jag var rätt stor, jag flyttade ju utomlands helt själv och skulle ta hand om någon annans barn i ett nytt land. Alla sa att det skulle bli ett orförglömligt år. De hade rätt.
 
Time square



Vilken fjantig liten vagn

I tre år har jag sagt "Jag fattar inte grejen med en Råskog. Alla scrapbooking-människor har en. Vilken fjantig liten vagn med hyllor som inte ens går att dra ut. En sån ska jag aldrig ha, vad ska jag med den till och var skulle den få plats..." varje gång vi gått förbi vagnen på IKEA. I helgen fick George nog och ba "Men herregud det där säger du VARJE gång, du vill ju uppenbarligen ha en". Jag fortsatte att protestera med "Nej den är fjantig" varpå han gjorde slag i saken "Men köp den och ställ den i källaren då och sälj den om tio år om du inte använder den".

Vi kom knappt ut på motorvägen förrän jag började spåna på vilka skålar som skulle passa i den. Så nu har jag monterat ihop min fjantiga vagn och tänker leva lycklig i resten av mina dagar.






Kleenex är min bästa vän

Det var då sjutton. Är det inte Freja som drar hem förskolebaciller (och det har hon faktiskt inte gjort på flera månader) så är det jag själv då jag jobbar lite lagom på just en förskola. Hej snor. Planerar inte att dela med mig av de bacillerna. Återstår att se hur den planeringen håller.
 
I övrigt har jag äntligen bokat hotell i London. Nu återstår flygbiljetterna. Och det där med att skapa någon form av aktivitetslista.
Harry Potter and the cursed child - check!
Harry Potter studio tours - check!
I övrigt - inget check än så länge. Men jag tänker mig några museum, några parker, några kända landmärken, några leksaksaffärer, några caféer och några oupptäckta guldkorn. Visst? Visst.
 
Vad händer annars? En väldans massa scrapbooking för egen del. Forum, instagram, YouTube, förvaring, uppslag i albumen, fotoredigering, omorganisering och så var det det där med Råskog-vagnen (ni vet den där populära turkosa vagnen från IKEA). Mmm vi kan ta den historien imorgon.