Just nu: Energi. Ork. Mina amerikanska lånebarn. Självdiciplin. Sara. Värme. Min hjärna. Förmågan att fatta beslut. Känseln i mitt vänstra ben. Junior mints. Sömn.

Förvirringen är total. Tror jag packade ner min hjärna i en flyttkartong någonstans i förregår. Återstår att se när jag hittar den igen.

En första hyra till den nya lägenheten ska betalas, om jag bara kan hitta clearingnummret.

Just had a short, but great, Skype-date with my dear American family. I miss them all so much and cannot wait until I get to visit them again (just have to find the magic plane ticket/time fairy first).

Vad tråkigt att vi måste äta upp alla godsaker vi har i skåpen, så vi slipper släpa med dem i flytten. Verkligen jättetråkigt. Men okej jag kan ställa upp och ta på mig det ansvaret, det är inga problem.

Någonting jag har dille på är kokböcker och jag tror jag har bokrean att skylla. De senaste åren har jag fyndat många kokböcker och i år var inget undantag.

Dessutom är bokrean ett ypperligt tillfälle att införskaffa barnböcker till vettiga priser, så även i onsdags, till Camilla som fyller 6 år i mars.

Inspirerande bilder i nya kokboken

 

Har det senaste dygnet drabbats av extrem trötthet, yrsel och huvudvärk. Efter en egen diagnos via Googles sökmotor har jag sjukdomen jättehögt blodtryck, alternativt jättelågt blodtryck. Aningen svårt att veta då symptomen är identiska.

Eller så är jag hypokondrisk. Risken finns ju.

Extreme home makeover - Hur jobbigt och påfrestande det programmet än är så blir ju familjen så glad.

Lök - och ja jag har provat att skära lök i cyklop.

Toy Story 3 - uppenbarligen.

Sagan om Konungens återkomst - trots att jag vet att den lille hobbiten ska med skeppet i slutet fäller jag alltid en liten tår eller två.

Bildkälla

Jodå tackar som frågar, idag har jag träningsvärk i ryggen.

Särskrivningar. Dagens ungdom influeras av det engelska språket och särskriver så fort de får chansen. Mer information om saken finns att läsa om här.

---

Folk som inte blinkar i rondeller. Hur svårt kan det va?! "Det enda kravet som finns när det gäller att blinka i en "rondell" eller cirkulationsplats är att du måste blinka UT ur cirkulationen. Däremot kan det underlätta för övrig trafik att veta vad du har tänkt". (Källa)

Med andra ord, när du ska ut ur rondellen - blinka! Vill du dessutom vara schysst, blinka även för att indikera vart du ska redan innan.

---

Folk som inte kan använda"de" och "dem" korrekt. "De" är subjektsform, "dem" är objektsform. Det här har vi gått igenom tidigare.

Igår hade George bott här i Sverige i 1½ år. Vi tänkte fira genom att köpa tejp på Willys (låter det inte romantiskt så säg) men kom därifrån med gula skumgummitvättlappar (till packning av tallrikar). Så det blev en sväng till Ica Maxi för att kolla in deras tejputbud. Sprang på Emelie och kom därifrån med ett mjölkpaket.

Efter lite tankning av bil och hämtning av bok på kontoret tänkte vi bege oss hemåt. Vände dock i en rondell, körde till Ica Kvantum (tredje mataffären på en timme) och köpte ett winerbröd och en donut.

Kom hem utan tejp.

I en bil på Washingtons/Oregons motorvägar, gator, korsningar och parkeringsplatser. Speciellt Seattles.  (Märks det att jag har abstinens efter den staden eller?) Med mp3n intryckt i bilens stereo på ganska hög ljudvolym. Kan verka aningen vrickat, men så är det.

Här kommer ett mindre axplock av trafikbilder ur arkivet:

Under februari har ni kära bloggläsare hittills fått följa både det vardagliga och utmaningen med ett nytt tema varje dag. Jag har bland annat bakat bröd, shoppat ett antal ProMarker-pennor, skrivit på lägenhetskontrakt i Göteborg, tentapluggat, haft bruncher här under söndagar, firat Alla hjärtans-dag och börjat packa inför flytten till helgen.

Brunchgäster denna söndag var min kära mamma, lillebror och Louise. Amerikanska pannkakor, korvar, bacon, äggröra, smootihes, juice, scones och frukt trängdes på bordet och alla blev mätta och belåtna. Köket såg ut som skrutt efteråt men det får det vara värt.

Dagen som sedan var planerad till att packa blev inte lika effektiv som beräknat. Så är det ibland.

Nästa söndag flyttar vi ut! (Kommer bo hemma hos min mamma i fem dagar innan vi flyttar in i nya lägenheten).

Att hålla på att ångra saker tycker jag verkar ganska meningslöst. Gjort är gjort liksom. Självklart finns det grejer jag kunnat låta bli att köpa, saker jag hade kunnat göra på ett annat sätt, men att hålla på och gå runt och ångra massa saker i livet tar ju bara energi och kraft som kan läggas på vettigare saker.

Möjligtvis att jag skulle kunna ångra att jag inte tagit fler fotografier i mina yngre dar (med det kompenserar jag ju å andra sidan för nu). Eller att jag borde gått upp fem minuter tidigare på morgonen för att slippa stressa till tåget eller pluggat lite mer till någon tenta. Men att hålla på och älta saker för all framtid det har jag inte ork till.

Förväntningarna när jag skulle fylla sju år var skyhöga (som de brukar vara i den åldern). Jag skulle få ha inte mindre än TRE kalas. Ett för släkten, ett för klasskompisarna och ett för kompisar som inte gick i klassen. Det var inte illa för en liten tjej som just börjat första klass.

Fast den bästa presenten fick jag nu i höstas på min 24:e födelsedag - min Nikon D3100!

Om fem veckor kommer Sara äntligen ner till Göteborg! Mina enda planer är att vi ska göra det vi är bäst på: frossa i mat, hänga på stan och prata i mängder ända in på småtimmarna. Sounds good?

Jag trodde att vi hade bestämt att jag inte skulle hälsa på George på jobbet mer. Var det inte så vi sa? I vilket fall som helst så var jag där i onsdags efter skolan och inte nog med det, jag införskaffade inte mindre en sju stycken nya ProMarker-pennor hos In-Ex.

Men okej, för att kunna använda dem ordentligt krävs olika nyanser av samma kulör och jag är inte på långa vägar i närheten av att ha många pennor, så något dåligt samvete lär ni inte får se.

Favoriter just nu: Meadow Green och Cool Grey 1.

Det går inte att välja bara ett. Jag menar hur skulle det se ut? Ska jag ta midsommar 2005, då vi firade på en öde ö genom att leka jag i ett tält som var uppstället på en bergknalle, i nedförsbacke med tillhörande myror?

Eller de gånger jag satt i baksätet på bilen som barn och sjöng med till Svingelskogen så till den milda grad att jag kan varenda replik på alla sex (?) kassettbanden vi har?

Eller när jag och Sara var på väg från IKEA käkandes tunnbrödrullar med räkost samtidigt som vi sjöng med till Linda Bengtizings Jag ljuger så bra (som ingen av oss egentligen gillar men som var världens bästa låt just den eftermiddagen)?

Eller när jag fick beskedet om att George fått uppehållstillstånd?

Nä varför bara ha ett favoritminne, när man kan ha riktigt riktigt många?

Sa jag förresten att jag bakade kladdkakemuffins med Dark chocolate Rasberries i dem i måndags till Alla hjärtans dag? Nej jag gjorde nog inte det. Såhär såg de i alla fall ut:

Det blev ju som sagt några inköp hos Magnolias butik i Borås. Här kommer några smakprov från dekorationerna jag släpade hem (eller det gjorde jag ju egentligen inte då de knappt väger någonting). Blommor, blad, pistiller, guldpulver till att göra egen glimmermist och lite annat smått och gott.

Det är just vad det är idag och för att bli riktigt internationella (som om inte det här hushållet redan är en bra bit på väg) så mixade vi svenska pannkakor med tacostillbehör. En mycket lyckad kombination om jag får säga det själv. Dessutom mer matigt än med sylt (även om sylt inte är fy skam det heller).

Jag var 14 år, det var oktober och vi stod väl en 200 meter ifrån skolans område (jag var på väg hem). Inte satt det någon stråkorkester i något buskage, det kom ingen regnbåge och inga fluffiga rosa moln. Annars var det helt okej. Oj, var det redan klart. Typ så. Sen var vi ihop i sex månader.

Igår var det äntligen dags. Jag mötte upp Linda i Göteborg och så blev det en mini-road-trip till Borås enbart för att besöka Magnoliabutiken. Jag har läst deras tidning i ungefär 1½ år och velat åka dit ungefär lika länge.

För de som inte är lika insatta i stämpelvärlden (eller scrapbookingvärlden över huvud taget) kan jag berätta att folk vallfärdar till just den här butiken med de speciella stämplarna. I somras hade de haft damer där från England som kommit till Sverige enbart för just denna butik.

 

Vi hade tur och lyckades pricka in så att det inte var så mycket folk i butiken, vilket gav oss utrymme att få titta i lugn och ro utan att behöva trängas med andra entusiaster.

 

Visst hade de massor att välja bland, men just papper köper jag inte i Sverige (löjligt höga priser, ett ark kan kosta 8-15 kronor). Nej det brukar jag minsann köpa i USA (där kan du få 180 papper för ca 130 kronor om du har tur).

Det var jätteroligt att få se den fina korten de har i sina tidningar i verkligheten. De utvalda i designteamet finns runt om i hela världen och så skickar de sina kort till butiken för att medverka i tidningen.

Jag cirkulerade runt stämpelbordet ett antal varv i jakten på stämplar. Till slut hade jag valt ut tre figurer med Tilda (flickan på korten), ett staket och en etikett. Linda som är ny inom scrapbookingvärlden och vägrar att klippa i sina foton (vi har med andra ord en del att jobba på där) häckade vid fyndlådan med små stämplar för 5:-/styck. Här hade vi åkt ända till Borås och så satt hon där...

Underbara blommor! Jag fick med mig en hel hög hem i olika kulörer. Hittade dessutom att de sålde minneskort till Slicen (min digitala skärmaskin) och fick upp mina förhoppningar om att de kanske visste var man kan få hjälp (då min inte har fungerat sedan i somras).

Tyvärr kunde tjejen som jobbade där ingenting om någonting vilket var något av en besvikelse. Jag var en sådan där jobbig kund som frågade om massor glimmermist, Martha Stewart-punchar och liknande och hon kunde inte svara på någonting.

Efter två timmar var det dags att åka hem igen. Jag var mycket nöjd med eftermiddagens inköp och hoppade runt av glädje när jag kom hem över mina nya stämplar och pappersblommor. Lätt värt 20 mil!

Resa (med världens billigaste flygbiljetter såklart). Skaffa familj (som alltid kommer att vara harmonisk). Skaffa hus (som kommer att städa sig själv) med trädgård (som kommer att klippa gräsmattan av sig själv). Få jobb efter utbildningen (med en lön som gör mig till Sveriges rikaste gymnasielärare). Fotografera mera (där varje bild blir ett guldkorn). Få tid och inspiration till scrapbooking (där varje kort och layout blir ett mästerverk).

Ungefär så. Lagom realistiskt.

I förra veckan kom George hem med Marabous senaste nyhet - Mango! Enda negativa är att mangobitarna är aningen snefördelade, i vissa bitar finns inte en enda bit och i andra betydligt mer. Riktigt god är den i alla fall och lockar fram sommarkänslorna, trots att det bara är februari.

Äntligen ska jag iväg till Borås för att besöka den välkända Magnoliabutiken (300 kvm med scrapbookingtillbehör).
Min kära vän Linda följer med på denna lilla roadtrip i eftermiddag och jag hoppas på att komma hem med några nya stämplar och en den blommor (sen blir det säkert mer om jag känner mig själv rätt).

Men först ska har studeras inför morgondagens föreläsning!

Ormar. Hela deras rörelsemönster är vidrigt. Gäller även på stillbild.

Mörker. Man vet ju aldrig vad som kan gömma sig där i dunklet. Gäller även hemma. Hade nattlampa tills jag var typ 17. Otroligt opraktiskt.

Vara under vatten. Kan bara snorkla där jag bottnar. Kan inte ha duschstrålen i ansiktet (tror jag på riktigt att jag ska drunka i duschen?)

Ringa telefonsamtal. Fruktansvärt dum rädsla, har inget jag kan grunda det på förutom att jag inte tycker om att störa folk. Kan däreomt ringa telefonsamtal åt andra utan problem. Sjukt konstigt. Sjukt jobbigt.

Skräckfilmer/Thrillers eller ens vanliga CSI. Kopplas ihop med mörker. Tänk vad mycket tv-program/filmer jag missar.

Om jag blir begränsad? En aning, men inte så att det rubbar vardagen speciellt.

"Skriv in lägenhetsnummer"

Smsar febrilt till tjejen som äger lägenheten (som dessutom bor i England) men ingen sifferkombination hon än ger mig fungerar.

Försöker hitta på egna kombinationer men de godkänns inte heller.

Trycker in ett trappnummer istället och kommer vidare.

Inser att jag har studentrabatt.

Måste logga in med student-ID. Rotar fram Mecenatkortet och något gammalt lösenord.

Knappar in alla uppgifterna igen.

Nähä, då får George inte flytta med mig för jag får bara ha barn om jag ska utnyttja studentrabatten.

Men ärligt talat hur svårt ska det vara att adressändra?!

Började morgonen med att köra George till jobbet i strålande solsken. På vägen hem svängde jag inom Hemköp för att inhandla nödvändigheter så som mat och värmeljus.

Tre minuter innan jag är hemma får jag syn på en tjej som står och vinkar vid en utfart. Min första tanke var att hon skulle bli hämtad och eftersom jag inte skulle ha med någon i bilen undrade jag varför hon höll på att vifta så medan jag körde förbi och fick syn på att han hade startkablar i händerna.

Då klickade det. Backade tillbaka hundra meter och svängde in på uppfarten. Jo minsann hon behövde hjälp och såg allmänt desperat och villrådig ut. Då jag själv fått hjälp vid ett flertal tillfällen så tryckte jag vant fast startkablarna på våra batterier och instruerade henne vad hon själv skulle göra. Hon tyckte mest att det var läskigt och hade en skrikande son i baksätet som skulle till dagis.

Det hela gick alldeles lätt och smärtfritt och jag kände mig som värsta startkabelsgurun. I stundens hetta tog jag hand om all disk när jag kom hem och nu ska här bakas.

Började med intensivt pluggande, grammatiktenta som jag klarade, föreläsning om modality, nya Promarkers och annat scrabookingrelaterat införskaffades, skrev på lägenhetskontrakt i Linnéstan i Göteborg, shoppade kläder för första gången på evigheter, bilen klarade besiktningen, vi packade flyttlådor och avslutade helgen med brunch i trevligt sällskap.

En berg-o-dalbanevecka minsann med nervositet, tårar, glädjetjut, migrän, skratt och det är väl bara att summera att den har varit riktigt, riktigt bra.

En dag försenat, men här kommer innehållet i min handväska för tillfället (sånt ändras ju ganska ofta):

Påse med Läkerol, parfymlotion från Victorias Secret, den lilla kameran, jobbnycklar, en gammal inköpslista, oanvänd servett, suddgummi, handdesinfektionsmedel, kalender, plånbok, solglasögon, mobiltelefon, två lypsyl, påse med tuggummin, fyra pennor och ett par fingervantar.

Känns ganska normalt. Frågor på det?

Det mest effektiva sättet att få städat måste ju vara att bjuda hem folk. Sagt och gjort, Linda infann sig klockan elva denna förmiddag och visst var det rent (om man bortsåg från högen med flyttlådor mitt i vardagsrummet).

På bordet stod bacon, scrambled eggs, amerikanska pannkakor med tillbehör, nybakta scones, hemmagjorda smoothies och två sorters juice och trängdes. Ska det va så ska det va!

Nu ska jag hem till mamsen en sväng.

PS. Har inte glömt gårdagens inlägg angående min handväska.

För två år sedan, när jag sist var på besiktningen i Kungsbacka (förra året var jag på ett annat ställe), fanns där en grymt snygg kille. Han var så snygg att jag blev fjorton år igen, knäna nästan vek sig och jag hasplade ur mig något om att sommardäcken låg i bagageluckan då han påpekade att mina ljus stod lite högt. "Du vill ju inte åka runt och blända folk i onödan" sa han och log.

 

Igår var det ju som sagt dags för besiktning igen och vem jobbade om inte snyggkillen.

"Har du massa grejer i bagaget eller? Dina ljus står lite högt"

"Eeeeh jaaa..."

"Du vill ju inte åka omkring och irritera folk i onödan"

Jag skrattade denna gången med. Det visade sig vara en bra taktik för varken han eller hans kollega sa något om de två lamporna som var trasiga (och jag tänkte ju inte påpeka det). Bilen gick med andra ord igenom besiktningen felfritt och jag körde där ifrån aningen knäsvag.

Räknas Skittles som frukost?

När jag var 3,5 år fick jag en lillebror. Han var rätt okej och de gånger han inte gjorde som jag ville slog jag honom med en plastrutschkana i huvudet eller bet honom i armen. Vi gjorde det mesta ihop och framför allt höll ihop. Det gör vi än idag (men så hamnade han på Min bästa vän-lista också) ♥

När lillebror var tio och jag strax skulle fylla 14 fick vi en halvsyrra. Henne har vi aldrig bott med (förutom varannan helg när det fortfarande var aktuellt). Hon skickade glitterkludd till mig när jag bodde i Seattle och tycker om att sitta och klippa små pappersbitar till ännu mindre bitar (precis som jag).

Har man tråkigt i kyrkan så har man...

 

Jag och syrran hoppade på hennes nya studsmatta

 

---

 

Idag är lillebror snart 21 år och längre än vad jag är. Lillsyrran är tio och ett halvt (sånt är viktigt) och än så längre kortare än vad jag är (och tur är väl det).

Den där cliffhangern drog ut lite på tiden men idag blev det äntligen klart. Jag och George lämnar finkvarteret i Särö och flyttar in till finkvarteret Linnéstan i Göteborg om tre veckor. Var och kikade på lägenheten 14:e januari (det var i den vevan jag köpte vardagsrumsbordet) och har sedan dess gått och väntat på kontraktet. Under väntan har jag även införskaffat brödrost och strykjärn. Nästa inköp blir nog en dammsugare (hej hej alla vuxenpoäng).

Idag kom i alla fall kontraktet, signaturerna är på plats, första flyttlådan är packad och jag har firat med shopping!

Jaha. Jag kör tydligen omkring med en bil det är körförbud på sedan två veckor tillbaka. Ska åtgärdas 11.35 idag. (Missade tydligen besiktningsperioden på fyra månader. Bra jobbat Anna. Bra jobbat.)

Tror ni den går igenom med två trasiga lampor?

Inte?

Nänä då får jag väl stå där och skämmas då...

Ja det är ju inte en slump att jag inte blev någon modebloggare. Idag har jag inte haft på mig ett endaste nytt plagg. Gamla strumpor, gamla byxor, gammalt linne, gammal skjorta. Till och med gamla underkläder. Fast alla var rena åtminstone.

Sitter folk verkligen där ute i stugorna och undrar vad någon annan har på sig? På riktigt?

Farligt nog så ligger Georges jobb vägg i vägg med den underbara konstnärsbutiken IN-EX, som säljer bland annat scrapbookingmaterial och ProMarkers. Det går med andra ord inte att gå in i den utan att köpa någonting. I alla fall inte om man heter Anna och är scrapbookingnörd.

I tisdags (efter tentan) slank jag in och köpte två nya ProMarkers, en oljebaserad stämpeldyna från VeraFine och en flaska med liquid pearls som en liten belöning. Igår hade jag absolut ingenting att belöna mig för men ändå var jag där igen och köpte både en blender-penna och en flaska med Crackle accents.

Note-to-self: Sluta hälsa på George på jobbet!

Jag tror på:

• dinosaurier (kom igen, det finns ju skelett)

• att leksaker blir ledsna om man säger något dumt om dem (man har väl sett Toy Story)

• att min mormor spökar för oss (inte på ett läskigt sett, hon flyttar mest på saker. En gång på ett helt bord. Det hittades i sommarstugan ett tag senare. Ingen vet hur det kom dit)

Nu i tulpantider finns det ju även en hel del döda tulpaner, i alla fall hemma hos oss. Efter elva dagar ser de ut såhär:

Vad gör ni med era döda tulpaner?

Ja det ögonblicket var minsann idag när jag fick reda på att jag klarat tentan!

Panikplugg lönar sig, jag lyckades trycka in några sista-minutenregler angående verb och klarade tentan med god marginal! Ingen tvekan om saken. Är jag glad? Är jag lättad? You bet I am!

Så nu ska jag bara plugga in en veckas studier inom Language in literature på en kväll - föreläsning imorgon. Värre saker har jag ju varit med om.

Håll en tumme för mig mellan 13:00-16:00 idag. Det här måste gå. Jag har ju till och med duschat (och fått i mig frukost OCH panikpluggat).

I eftermiddag har jag en superduperviktig tenta (i engelsk grammatik) och jag är så sjukt nervös att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. Normala beslut verkar skitkrångliga.

Ska jag äta frukost? Logiskt sett ja, annars kommer jag må illa, men äter jag kommer jag också att må illa.

Ska jag duscha? Ja det vore väl trevligt för min omgivning, men hur var det nu man fick upp korken till schampot igen...

Ska jag panikplugga lite såhär på morgonen och hoppas att kunskapen sätter sig? Eeh ja, eller nej då kommer jag krångla till det, eller jo lite kan ju inte skada.

Ni hör ju, jag har gått och blivit ett vrak. Det är liksom inte frågan om att klara den eller inte, det finns bara ett alternativ i det här läget. Jo tack jag känner pressen.

---

Å andra sidan så har jag något riktigt roligt att se fram emot i eftermiddag, men mer om det senare (cliffhangers är till för att irritera folk).

Jag har nog alltid försökt att inte lägga alla ägg i samma korg. Sprida ut vänskapen lite mer.

Frida är en person jag lärde känna explosionsartat hösten 2004. Drog in henne i ett dansprojekt och sedan dess har det inte slutat. Tyvärr träffas vi inte lika ofta som vi skulle vilja men när vi väl får till det så intensivumgås vi till tusen.

Det har hänt att vi har bott hos varandra flera dagar i sträck utan att ha planerat det i förväg. Hon får mig att testa nya saker, gör mig glad, lyssnar på vad jag har att säga och jag kan verkligen vara mig själv med henne ♥

---

Sara är en annan explosionsvänskap. Hösten 2006, under au pair-året, hittade jag henne, släpade med henne på en baseballmatch och på den vägen är det.

Från att ha umgåtts minst varje helg i över ett halvår till att träffas två gånger om året är inte idealiskt men från att bo 30 minuter ifrån varandra till att bo 5½ timmar ifrån varandra leder ju tyvärr till sådana konsekvenser.

Sara är en sån där som kan allt, vet allt (utan att vara skrytsam) och dessutom verkar ha fler timmar på sitt dygn än vi andra. Hon vet alltid vad hon ska säga och är världsbäst på att kramas ♥

---

Sen har vi naturligtvis Lillebror, mamma och George. Men de är liksom familj. Fast det räknas ju det med. Speciellt med tanke på att de tre antagligen är de som känner mig bäst.

Förbannat rolig om jag får säga det själv. Eller nej jag menade tvärtom. Har bott i soffan med mina kompendier, anteckningsblock och pennor och tryckt in engelsk grammatik (tenta på tisdag).

Åkte till Hemköp (dvs lämnade huset för första gången på tre dygn), hittade barndomsfavoriten HobNobs, var allmänt till mig över att se folk och kom hem med lite mer än jag hade på listan.

Kvällen avslutades med ordentlig mat och Die Hard 4.0. Svängde ihop en sallad med mottot "more is more" och det blev så himla bra!

Det var aldrig någon tävling om vems middag som såg godast ut igår...

Dag 4 publicerades i inlägget under detta.

---

Det bakas valnötsbröd för att få upp värmen i huset. Och vad slår nybakt bröd?

Kostcirkel för dagen då jag var ensam hemma och pluggade tills ögonen gick i kors:

Började med en ordentlig frukost med youghurt, hemmagjord müsli, kiwi, knäckebröd, Proviva - Mango och en Actimel. Det gäller att vara snäll mot magen under hetsiga pluggperioder.

Fast sen glömde jag nog det en stund och knaprade i mig färglada godisar (och mörk choklad fast det ska ju tydligen vara nyttigt). Nötter, vindruvor och en avokado. Bakade som sagt eget valnötsbröd så det var jag ju tvungen att trycka i mig också.

Inför sista rycket med pluggandet blev det en spontan, tacoinspirerad tallrik med rester från tidigare middagar under veckan; köttfärs, sallad, ost, gurka, paprika, banan, ananas, avokado (igen) mixade bönor och rostade frön och nötter.

Värst vad jag lät hälsosam helt plötsligt. Det var inte riktigt tänkt så. Fast det verkar ju fungera som pluggdiet. Eller är det fortfarande sockerchock som gäller?

Det är inte många gånger jag har sagt mamma och pappa i samma mening när det gäller mina egna föräldrar och när jag gör det låter det ganska konstigt. Jag är med andra ord ett skilsmässobarn sedan långt tillbaka och ligger därför i riskzonen för att bli kriminell (i alla fall enligt en skolbok jag hade i åttonde klass, gotta love that).

Hur som helst så har jag en mamma och en pappa. Ungefär som de flesta andra.

Jag var tio år, gick i fyran och han hette Jonathan. Vi gick i samma klass och han hörde till de häftigaste killarna. Jag har som bekant aldrig varit häftig men trots det hjälpte han mig alltid i träslöjden med att figursåga grejer (inte för att jag var dålig, men jag tyckte det var ganska tråkigt att just såga och han ville ju hjälpa till).

Så åkte vi på klassresa till Gränna i femte klass och på kvällen var det disco (oh yeah!). Jag satt som en panelhöna tillsammans med de andra som inte vågade dansa men så kom han tvärs över rummet och bjöd upp med en sån där cool nick lite bakåt och så dansade vi en tryckare. Mer än så blev det inte för den sommaren flyttade han och vi hamnade på olika högstadium. Men jag hade ju i alla fall kvar de figursågade träbitarna.

Nu kan man (läs: jag) ju tycka att hela konceptet är att just presentera mig själv och att ni efter februari månad ska känna att jag just har gjort som rubriken lyder. Men okej. Här kommer en snabbresumé.

---

Föddes 1986 i Göteborg men flyttade snart därefter ner till Kungsbacka (tre mil söder om Göteborg). Där gick jag i både låg- mellan- och högstadiet och var allmänt blyg och halvtöntig.

Så hamnade jag på det estetiska programmet med inriktning teater, lärde mig prata inför folk, åkte på studieresa till Kenya (där jag fyllde 18 år), var allmänt kulturell och gick på den ena teaterföreställningen efter den andra och tog studenten 2005 (ungefär enda gången jag såg alla mina klasskamrater på samma gång).

Började sen plugga i Halmstad men insåg att jag inte skulle bli något på Kultur- och kommunikationsprogrammet så jag hoppade av efter ett av de tre åren och drog till USA istället och passade tre underbara ungar (passade på att fylla 20 när jag inte hade någon som helst nytta utav det).

Hittade även mitt livs kärlek tolv dagar innan mitt Seattle-år var över och flög fram och tillbaka över Atlanten ett antal gånger medan jag jobbade på dagis (förlåt det heter visst förskola).

Tog sedan tag i livet och började plugga på lärarprogrammet, flyttade hemifrån på riktigt, skaffade en hög med extrajobb, importerade kärleken från USA och fick en Nikon D3100 på min 24-årsdag av min underbara familj!

Ja kära vänner, den här listan har cirkulerat ett bra tag bland olika bloggar nu (jag hittade den bland annat hos Linnea Lindblad) och med vissa modefikationer (det ska egentligen vara 30 dagar, men då februari är lite kortare än alla andra tog jag bort två ämnen) så kan vi ju hoppas att någon lär sig något nytt.

Lär känna mig på 28 dagar:

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Mina föräldrar
Dag 4 – Det här åt jag i dag
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Min dag
Dag 7 – Min bästa vän
Dag 8 – Ett ögonblick
Dag 9 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Mina rädslor
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Min favoritplats
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att gråta
Dag 24 – Det här får mig att må bättre
Dag 25 – En första
Dag 26 – Det här saknar jag
Dag 27 – Mina ambitioner
Dag 28 – Ett sista ögonblick

Hur man föder barn:

4-åring: Först säger mamman aj och sen tar man bort navelsträngen och sen blir hon trött och sen får hon en klubba.
Jag: Haha, va?! (syftar på klubban)
4-åring: Jo för min mamma blev trött när min lillebror kom.

Barnvaktsjobbet har ännu en gång förgyllt min eftermiddag.