Fredag 23 mar
Camilla fyllde 2 år denna dag och det firades med paket, sång och jordgubbstårta. Sen stressades det iväg till Pontus skola men när vi kom dit var grindarna stängda så det var bara att åka hem igen. Visade sig att det var planeringsdag för lärarna och "någon" hade glömt informera mig om saken, så nu har jag markerat allt sånt med rosa neon i kalendern.

Hur som helst, Toddi var hemma och tog de två stora barnen till gymnastik medan jag tog det lilla barnet till Metropolitan Market för att handla tacoingridienser inför kalaset följande dag. På de 40 minuterna vi befann oss i butiken charmade Désirée inte mindre än fyra människor till att stanna och prata med oss.

Tog mig så småningom till Sammamish för att läsa om Tom och Katies fight medan Sara gjorde situps på golvet.

När vi åkte därifrån fick Sara syn på en björn men när vi väl fått vänt bilen för att undersöka saken närmare hade den försvunnit igen... Det kommer fler tillfällen.

Tog med oss Taco Bell mat och satte oss i en park i Issaquah för att avnjuta en sen lunch. Mycket mysigt och soligt. Klockan närmade sig fem och Sara skulle jobba så efter att jag lämnat av henne tog jag mig till en biltvätt för att överraska Markus med en ren bil. Mycket skojigare biltvättar här än hemma. På vägen hem tog jag en del bilder medan jag körde, på vinst och förlust och en del visade sig bli hyfsade. Så den här är tagen över Bellevues siluett söder ifrån.

När jag väl kom hem hamnade jag mitt i en pizzamiddag och både Markus och Toddi blev jätteglada över den rena bilen (och det skämtades om att jag kunde få låna Volvon nästa helg...). Ja sen var helgen slut. Ja läste en bit i Harry Potter och släckte sen för att ha ork till en ny arbetsvecka.

Fredag 16 mar

Hade en trevlig middag med familjen och körde sen upp till Sammamish för att sova där. Sara gick igenom schemat för den andra barnvakten och sen tog vi oss en kvällsrunda i bilen. Och på den korta tiden vi var ute hann polisen haffa oss. Blåljus, megafon och ett "Stop the vehicle" satt som en smäck! Jag som satt i passagerarsätet var mer nervös än föraren, men det visade sig att föraren i fråga hade glömt sätta på ljuset på bilen? Ingen skada skedd och ett ?Jag-är-från-Sverige-smile? senare rullade vi vidare. Så kan det gå.

Lördag 17 mar

Sara jobbade till tio och sen drog vi ner till macken på hörnet för att checka att allt var okej med bilen, för sen bar det av söderut mooooot Oregon! Mp3n var nyladdad med road trip musik och vi lämnade det surmulna vädret bakom oss för att mötas av blå himmel och värmebölja. "California here we come".

Stannade i någon håla i vår södra delstat för att köpa på oss proviant och skala av ett lager med kläder. Efter ytterligare någon timmes körning körde vi över bron och befann oss i min fjärde delstat. Portland http://en.wikipedia.org/wiki/Portland,_Oregon har utsetts till USAs trevligaste stad och jag är beredd på att hålla med.

Första intrycket var myyyyyysigt och på nån vänster fick jag lite Göteborgskänsla. Parkerade i ett parkeringshus med övervakningskameror, bytte kläder och begav oss ut på vandring. Hamnade rätt fort på Shoe Pavilion, där vi köpte oss varsitt par skor och jag fick tag på en riktgit badass jacka.

Mötte upp med Saras gamle vän John för han fyllde 21 denna vackra vårdag. Eftersom det även var St Patrick's Day var folk på stan på riktigt glatt humor och de som inte hade grönt på sig blev utstirrade. Vi hade alla gröna tröjor och smälte därför in bland resten, på en av barerna. Johns syrra Ashleigh slöt upp och vi åt alla pizza innan vi begav oss ut på stan för lite people watch. Det var verkligen folkfest och grönt överallt, liveband spelade i tält och ingen noterade det stilla och svalkande sommardugget.

Men jobbande och körande tog ut sin rätt och jag och  min kompanjon blev trötta så vi styrde kosan mot Saras lite nyare vän Lindsey. Hon bor på en julkalendersgata tillsammans med sina rumskompisar och de hade besök från diverse systrar och pojkvänner så vi fick oss en trevlig pratstund innan vi crashade (Sara på soffan och jag på golvet).

Söndag 18 mar

Vaknade först vid halv sex av att jag hade en kniv i högra höften. Eller alltså jag hade inte det bokstavligt talat men det kändes så. La mig i en position där jag inte märkte det lika mycket och sov vidare några timmar. Nånstans innan nio gick det inte längre, smärtan var outhärdlig så jag tog mig med viss svårighet bort till fotöljen och snarkade vidare i typ en halvtimme. När jag vaknade var det onda borta och resten av lägenheten hade börjat röra på sig, inklusive de två söta katterna som bodde där. De blev substitut för mina luddhövven där hemma, medan Lindsey och hennes syster ställde sig och bakade scones, stekte amerikanska pannkakor och tog fram flingor. Behöver jag säga att det blev en lång frukost?

Men där kunde vi inte hänga resten av dagen, hur trevligt det än var, vi hade ju mer att upptäcka i denna vackra delstat. Första stoppet blev Woodburn (Freeport gånger två typ, fast mycket mysigare och inte lika blåsigt). Personligen blev det 6 linnen och en topp. Efter lite långsam snabbmat gasades det vidare mot Salem och Willamette University. Behöver jag säga att Sara känner en hög som studerar där?

Vackert som i Nangijala var det med alla körsbärsträd så det blev en hel del plåtande på både ditt och datt och om jag visste med säkerhet att det alltid såg ut så skulle jag inte tveka länge förrän jag bestämde mig för att plugga där. Varmt som en sommardag var det, så det var bara att kavla upp byxbenen och lämna allt vad långärmat hette i bilen.

John, som vi träffat dagen innan och som då pluggar på denna vackra skola, hade lämnat saker i bilen så vi tog en sväng förbi huset där han och hans rumskompisar inte hade städat. Mer amerikansk gata finns inte ens i filmerna. Bra att veta vart huset ligger dessutom eftersom vi ska tillbaks inom en snar framtid. Och då ska Jamie laga mat, och vi med för den delen. Jag har en plan. Sara tog med mig ut på en egenhändigt guidad tur runt Salem och dess byggnader, bland annat statshuset med guldgubben på toppen och cirkeln av alla flaggstänger som varje representerar en delstat. Kryllade av vackra träd och buskar vart än man vände blicken och det luktade underbart gott!

Men ack, verkligheten kom ikapp oss och det var dags att vända tillbaka mot norr. Eftersom Mp3n hade gått några varv vid det här laget, försökte Sara ratta in någon radiokanal - men förgäves. Det blev till att sjunga själva istället och jag måste säga att vi skulle göra ett bra lag i Så ska det låta. "En boll, en boll, en boll och ett racket".

Var tvungna att stanna och tanka och ni förstår ju själva att vi blev visslade på, där vi stod i våra nyinköpta linnen och tvättade rutorna...

Väl hemma var det bara att slänga sig på sängen och sova några timmar innan nästa arbetsvecka började igen.

Enda anledningen till detta inlägg är att få trycka in några bilder så det blir väl till att orbajsa lagom mycket för att få det att se lite skojigt ut. Första bilden är från två veckor tillbaka tror jag. Jag står vid ett övergångställe i downtown och käkar någon form av kall quesadilla. Fotograf; Sara - vem annars? (Hennes resedagbok fungerar igen för den som väntat på det). Ja det var väl roligt att få se. Så då går vi vidare.

Bild nummer två är från samma helg, när vi var i Gaswork Park (dit måste du, lillebror och alla andra också som kommer till denna stad, borde stå som turistattraktion). Seattles skyline i bakgrunden, så fint så fint. Ni vet, en av alla dessa vi tar-en-bild-på-oss-själva-framför-något-kännt-för-att-kunna-bevisa-att-vi-varit-där kind of bild. Alltså det är ju svårare att ordbajsa än vad jag trodde. Ja men varför lägger du inte ner då om du inte har nåt att säga? frågar sig en del läsare (tex Jocke som jag nu vet är en av den trogna skaran). Jag har inget intelligent svar på den frågan och skyller på att jag lider av svår uttråkning, samt ett starkt behov av att visa bilder på mig själv i min stad (och dessutom förväntar mig att ni ska tycka det är roligt).

Picture # 3 är tagen idag, på mig och min bebis (eller ja, lånebebis då). Är hon inte fin med sin lilla rosett i håret? Tror det är den första. Hennes mamma bestämde sig för övrigt för att stanna hemma idag för att städa huset, eftersom Samirrah inte gör det längre (pga hälsoskäl). Dagen blev genast mer komplicerad men det gäller att vara flexibel. Klockan fem var vi alla bjudna till Will (grannen som fyllde 6 år idag). Bebisen sov så jag erbjöd mig att stanna hemma med den tills den vaknade. Som sagt vi var bjudna till klockan fem och bebisen vaknade halv sju. Men jag klagar inte för Annie (Wills halvstorasyster, 17 år) var där och vi fick en trevlig kväll ihop. Det är inte klokt, jag träffade henne en gång i sommras och har inte sett henne sen dess, men ikväll var det inga problem, så himla mysig tjej! Borde ta och hänga mer med henne. Hennes storasyster (Molly 19) är med i en balettuppsättning på söndag, men jag och Sara har planer på Portland faktiskt...

Hur som helst, kalaset leder oss in på bild numero 4. Camilla fick välja outfit själv idag och då blev det så här. Ja. Kan ju tillägga att det inte är strumpbyxor, utan typ leggings eller benvärmare eller nåt i den stilen hon har på sig. De halkar ner med jämna mellanrum... Har några osmickrande bilder på det som jag inte tänker offentliggöra hur gärna ni en skulle vilja det. Så så gick hon på kalas och åt upp min tårtbit som jag knappt hade börjat på (fast det var ingen större förlust). Fast hatten lämnades hemma, likaså nappen. Men rosa cowgirlgummistövlar hade hon minsann.

Appråpå gummistövlar så borde jag ta kort på mina. Idag har jag fått inte mindre än tre snälla kommentarer om dem. Kommer bli tungt att släpa dem i resväskan hem, kanske borde ha dem på mig...? Fast gummistövlar på ett flygplan låter inte särskilt bekvämt och jag förväntar mig att det ska vara soligt när jag kommer hem. Jag får väl stoppa scrapbookinggrejer i dem eller nåt för att maximera utrymmet.

Nej nu har jag babblat klart för ikväll. Avskyr själv när folk skriver långa haranger utan att ha något att säga och nu sitter jag här själv och maler som en annan kaffekärring. Imorgon är det fredag och sen ere helg - wohoo! Har som sagt lite lösa planer på att dra tre timmar söderut för att fira St Patriks Day. Om inte Chris har planer för oss vill säga...

Fredag 2 mar

Ringde min lilla kusin som fyllde nio. De fick potatisgratäng och nåt kött med nån gegga på. Låter ju smaskens. Hittade för övrigt henne födelsedagskort som jag tappat bort tidigare, så det stoppade jag på lådan och kände mig nöjd med mig själv.
Käkade pizza i Sammamish och rockade sen loss i bilen på McDonalds parkering (vi hade lånat deras toa utan att köpa nåt). Åkte hem till min underbara vän och somnade innan tolv för en gång skull.

Lördag 3 mar

Denna morgon kommer SnällSara in med en bricka till mig. På brickan står en stor skål med blandade flingor och hackade jordgubbar samt en liten skål med bitar av vattenmelon. Glömde totalt bort att jag var täppt i näsan och åt med ett leende på läpparna.

Sen fick vi för oss att åka till Tacoma. Vad gör man i Tacoma undrar ni? Ja det var det vi ville ta reda på. Bara att ta sig dit är ett mysterium i sig. Vi råkade liksom missa avfarter och svänga åt fel håll och till slut hamnade vi i Burien istället. Och det mina vänner är då en håla. Tänk er förorten Eminem kommer ifrån. Typ alla hans polare var där... Vi låste dörrarna och gasade därifrån illa kvickt.

Downtown tycker vi bättre om och vi hade inte varit där sen strax innan Tessan åkte hem så vi kände att det var dags. Upptäckte att de rivit ner ett hus där vi brukade parkera och kom fram till slutsatsen att det var ett väldigt långt tag sen vi varit i dessa områden. Lekte turist och plåtade det ena menigslösare än de andra; människor på gatan, busstidtabeller, rulltrappor, brevlådor, höghus och offentliga toaletter. Det enda jag köpte var en ny mascara.

Hade blivit bjudna på en fest på kvällen, av Brian (en snubbe vi träffade på Marks hej-då-fest). Vi är ju inte de som tackar nej och upptäckte dessutom att festen hölls typ 5 minuter från där jag bor. Med lite (eller ja okej mycket) hjälp från Sara fick jag till en kick-ass-fickparkering och sen knallade vi in. Inte allt för livat, räknade man in oss så var vi nio pers... Men vi upptäckte att vi var hemma hos en annan gammal vän - Chris (också känd från Marks fest). Visade sig att vi bara var tidiga, för det droppade in en hel del folk ju senare kvällen blev. Och eftersom fyra av killarna hette Chris, döpte vi om en till Björn. Han lärde sig att uttala det perfekt. Björn och hans två rumspolare bjöd mig och Sara till deras fest nästa vecka (de bor grannar med Chris hus), så då vet vi vad vi gör nästa helg med.

När folket listat ut att vi verkligen var från Svergie, därav smeknamnet "the swedish girls", var vi ju bara tvungna att visa dem vad man gör på midsommar... David var midsommarstång (han är 197 cm) och jag och Sara var grodorna. Det skrattades rätt friskt och det bör väl tilläggas att jag bara drack äpplejucie. David bestämde sig senare för att raka av sig håret... Jorå... Men inte allt... Han fick sparat två fina... eeeh hur ska jag uttrycka mig... Äh jag lägger in en bild istället...

Det är numera känt att amerikaner inte kan fest ordentlig, de går hem runt två-tre tiden. Jag och min svenska kompanjon iglade oss fast till kvart över fem, sen var vi tvungna att ge upp för värdarna såg riktigt trötta ut. Vi var inte lika trötta utan stolpade in på QFC i vanlig ordning. Stammis är bara förnamnet... Har vi förresten nåt som är öppet 24 timmar om dygnet i Kungsbacka?

Söndag 4 mar

Vi tog sovmorgon. När vi var klara med det åkte vi till IHOP (International House Of Pancakes) och tryckte i oss amerikanska pannkakor. Jag hade blivit riktigt täppt i näsan och fått ont i halsen så vi tog en lugn vända till Barnes & Noble i U. Village för att plocka upp lite koffein på Starbucks och njuta av alla böcker. Köpte mig några skisspennor till mina skissblock. Den affären kommer jag garanterat sakna när jag kommer hem!

Kommer hem gör jag förresten om 14 veckor.

Men nu höll jag ju alldeles på att glömma bort vår braiga upptäckt; Gaswork Park. Planen var att hitta till husbåtarna men vi kom alldeles av oss när vi hittade denna skojiga park. Jättecool och med den bästa utsikten över Seattles profil du kan hitta! Hit ska vi tillbaka, det är mitt nya favoritställe i stan. Skulle vara jättemysigt att sitta där och skissa en vacker försommardag.

När jag väl kom hem frös jag som en dalmatin utan päls. Eftersom jag dessutom tagit sovmorgon och druckit en frappuccino sent på eftermiddagen, låg jag och vred mig till halv två innan jag somnade.

Måndag 5 mar

Det första jag gjorde när jag vaknade var att tömma en halv flaska nässpray. Kände mig allmänt groggy men var glad åt att barnen uppförde sig ordentligt. På kvällen tömde jag det som fanns kvar i nässpraysflaskan, stoppade i mig två Alvedon och somnade kvart över tio. Feber - helt klart.

Tisdag 6 mar

19 grader i skuggan och strålande solsken. Inte ens en febrig Anna kunde hålla sig inomhus en så vacker dag.

Fick pratat ett tag med Fridus och det lättade upp min dag lite grann. Fick jättekryddig thai-mat till middag och till och med mina smaklökar kände av det. Ska förhoppningsvis inte jobba allt för mycket imorgon. Siegrid kommer över.

*Host, harkel* Håll ut lite till, imorgon kommer uppdateringar och bilder från helgens alla galenheter, tills dess kan de som är intreserade gå in på Saras resedagbok (länk finns längre ner på sidan till höger) och läsa om förra helgens äventyr...

Har gått och blivit dunderförkyld under helgen så jag går på ren vilja idag. Eller ja, jag måste fungera för barnens skull, så även om det inte är vilja så är det någon form av extra batterier. Pratade med Toni och Snickar-Jocke, de är också jättesjuka, men de slipper åtminstone jobba... Det enda jag slipper idag är att laga middag och det bara för att de inte vill ha mina baciller i maten.

Nu ska jag ta och snyta mig för 43 gången idag och sen gå omkring och se jättedum ut med öppen mun, eftersom det är det enda sättet att få in syre i lungorna. *AAATCHOOO*

Efter en veckas jobb och slit drog jag och Sara ner till Renton för att träffa en kompis. Häckade i en stajlad bil och drack milkshake och drog sen hem till Sara för att sova.

Hon jobbade (som vanligt) på lördagens första timmar och jag låg i hennes säng och önskade att jag inte fanns, hade vaknat med huvudvärk. Men med frukost på sängen och lite halvslummer var jag på benen igen.

Eftermiddagen gick åt till att återigen besöka Renton, denna gång för att jag skulle köpa ett torkställ (eftersom jag pajjat det förra när jag var arg på Pontus) på IKEA. Men först hamnade vi på sängavdelningen och provlåg en dubbelsäng i 25 minuter. Jo det är sant och ja folk sneglade när de trodde att vi inte såg.

Sen sög det lite i magen så matavdelningen var given. Behövde fylla på lagret av dammsugare, men eftersom jag var så hungrig så slank det ner lite väl mycket andra varor också? Gnällde jättemycket och skakade av hunger så Sara stoppade ner mig i kundvagnen och körde mig mot kassorna. Om folk glodde när vi låg i dubbelsängen så råglodde de den här gången. Speciellt åttaåriga små barn som var för tunga och för stora för att åka kundvagn.

Väl vid kassorna hoppade jag ur, betalade och sen kom ängeln Sara med en varmkorv. Varmkorv har aldrig smakat så gott i hela mitt liv!! Jag skojar inte, det var gudomligt! Tryckte ner lite lantchips, lite kexchoklad och några Läkerol på det och drog oss sen mot kära Seattle.

Hamnade hemma hos Taylor, Bratt och Sophie. Första gången vi träffade Sophie och hon var då en karaktär... Alex, Ryan, Rob och Sky från förra helgen kom också dit. Löpelden om att "the swedish girls are here...yeah I know...No they're actully here!" spred sig så några gamla bekanta ploppade också upp under kvällen. Kareoke utbröt; "BICYCLE, BICYCLE I WANT TO RIDE MY BICYCLE" och spontan fuldans från Bratt och Sophies håll... Vi andra visste inte riktigt vart vi skulle titta, men nog dokumenterades det alltid inför framtiden... Kvällen blev natt och natten blev sen och den vanliga proceduren med yoghurt och tjejsnack hölls innan lampan släcktes.

Fick en lapp om att badkaret dött, vilket i sin tur betydde att min dusch skulle bli välbesökt de kommande dagarna.

Söndag 25 feb

Vad passar väl bättre en söndag, än att bara skrota runt, locka håret och äta svensk Finax müsli. Roade oss med det tills det var dags att åka iväg på mitt 9:e au pair-möte. Eller ja, det var alla au pair-grupper som skulle gå på hockeymatch. Äntligen en sport vi Européer förstår. Seattle Thunderbirds mot Kelowna Rockets (Kanada).

Var riktigt laddade ända tills spelet började. Tjeeenaaaaaa var dåliga de var. Tappade intresset efter tio minuter. Käcka som vi är hade vi packat med oss varm O'boy, tunnbrödsrullar med hushållsost och kexchoklad, så vi roade oss på eget håll. Tjötade en del med Johanna, en norrländska som numera passar ungar i Sammamish. Seattles kassa lag vann över Kanadas ännu kassare lag med 3-0. Ledsen T-birds men jag var inte imponerad...

Käkade senare middag på det mexikanska stället i Issaqua med hela regionens poliskår och var sen tvungna att inse att helgen var slut.

Måndag 26 feb

Skolan började igen. Bra!

En mindre bra sak var att P-U-C-K-O Sara gett sig ut på vägarna å värdfamiljens vägnar och kom vilse... Finns inte en exit så kan man ju liksom inte köra av där... Så då ringer man sin vän... "Via direkt kan jag hjälpa till med något?" Efter 24 minuter kom hon rätt.

Tisdag 27 feb

Nada minne... eller jo Pontus var på playdate hos Lizzie så jag hade en eftermiddag med bara flickorna. Åsså var Markus hemma från och med klockan ett eftersom rörmokaren kom och lagade badkaret (behövde bara bytas en packning). Soft eftermiddag med andra ord. Tog en 80 minuter lång promenad med dubbelvagnen och när vi kom hem tog Markus hand om Camilla.

På kvällen gjorde jag tacos och allas magar blev jättetjocka, inklusive min egen. Toddi har gjort mina tacos kända på sitt jobb och sa även att tacos i det här huset kommer aldrig mer bli sig likt.

Onsdag 27 feb

Siegrid kom hit som vanligt. Åkte iväg alla fyra, på gymnastik med Camilla. Värsta apungen är hon, där hon slänger sig i ringarna och springer på den långa studsmattan och ungen har inte ens fyllt två!

Siegrid tog med sitt äldsta barnbarn på The Childrens Museum på eftermiddagen så jag hade ytterligare en eftermiddag med bara flickorna.

Fick frågan om jag kunde tänka mig rulla köttbullar och fixa några hasselbacks potatisar och det kunde jag väl. Det uppskattas ju. Resten står det om i tidigare inlägg.

Torsdag 28 feb

Snöade igår kväll, men det mesta hade smällt bort tills imorse, vilket var himla tur för jag hade ingen lust att ha Pontus hemma, han var gnällig som han var.

Det mest spännande som hände var att Désirée matades med ärtpuré. Slutade med att hon var grön hela hon.

Sara kom aldrig hit igår, det blev för sent innan bilen kom hem. Hade planer på att ses ikväll istället men ingen av oss hade väl egentligen någon ork, i alla fall inte jag.