Så packade jag ihop mig (stoppade ner ryggsäcken i rullväskan så jag inte skulle ha så många att hålla reda på) sa hej då till lillebrors boende och så satte vi oss på bussen in mot Stockholm city.

Efter en kort tunnelbanefärd var vi framme vid Åhléns där jag fick ett synnerligen knepigt prov på en foundation (bild kommer), köpte mig huvudvärkstabletter och letade efter en väggalmanacka utan resultat till lillebror.

Spatserade över gatan till Tex-mex-stället Macho och intog en sen lunch. Även Louise mötte upp oss där så jag fick dubbelt sällskap till tåget som skulle ta mig hem till Göteborg igen.

Lillebror med min röda väska

 

Tack alla inblandade för denna vistelse. Tack Sara och Johan i Uppsala för ett trevligt om än för kort dygn. Tack Ida i Uppsala för en väldans trevlig fikastund. Och tack lillebror och Louise för en jättemysig långhelg ♥

Sista dagen på resande fot. Frukost och TV-spel i form av nyinköpta Zelda till Wii har hittills tagit upp dagen. Snart ska jag och lillebror dra oss in till Stockholm och strosa runt innan jag ska sätta mig på tåget mot Göteborg.

Morgonen började med en stor kopp te och en ostsmörgås. Två timmar senare hade jag fått i mig det också. Inte för att jag har svårt att få i mig frukost annars, men har man begränsad tid med bästa kompisen, ja då får annat prioriteras. Tanken var att vi skulle ses en sväng även på tisdag men så blir nu inte fallet.

Medan Sara skulle leta sig fram till nya föreläsningssalar tog jag mig själv till Café Linnéhörnan för att träffa Ida! Så himla kul. Så himla mysigt. Så himla trevligt. Så himla fort tiden gick.

Innan jag visste ordet av promenerade vi mot tågstationen och vips satt jag på tåget mot Stockholm igen.

En tunnelbane- och bussresa senare var jag tillbaka i Tyresö för att sätta mig vid dukat bord och äta grymt god middag. Sämre måndagar har jag ju haft.

Söndagen började riktigt bra med smoothies, amerikanska pannkakor och annat brunchmaterial.

Packade sedan en ny väska för att åka buss, tunnelbana, tåg och buss hem till Sara och Johan i Uppsala. Sist vi sågs var i juni på andra sidan Atlanten, så nu var det verkligen dags.

Åt goda älgfärsbiffar och såg filmen Our Idiot Brother. Kvällen avslutades med det klassiska tjejsnacket tills ögonen gick i kors.

Och vart är jag på väg nu om inte till Pelle Svanslös stad - Uppsala!

Nu ska här intensivmysas med Sara (och hennes Johan kan väl få vara med på ett hörn om han är snäll, vilket han brukar vara).

Och imorgon ska jag träffa Ida!

Hej då Göteborg och George och hej hej Stockholm och lillebror.

På onsdag blir det tvärtom.

Nu blir det LAN i lillebrors kök. Oh yes jag har rest från kust till kust för att sitta framför datorn. I alla fall tills jag kräver mat.

Jaha ja, nu sitter jag på tåget mot Stockholm och eftersom jag är för snål för att betala hundra spänn för att få utnyttja deras internet kommer här en liten hälsning jag skrev igår kväll istället.

Jag som brukar packa minimalistiskt har med mig har jag inte mindre än tre väskor (kameraväska, datorryggsäck och klädväska). Kan verka ambitiöst. Känns onekligen knasigt med tanke på att jag bara ska vara borta i fyra nätter men lillebror propsade på att få vårdnaden om vårt gemensamma Wii och därför sticker Guitar Hero-gitarren ut ur min rullväska.

Vi ses i huvudstaden!

Och med torsdag menar jag min torsdag, vilket blir er fredag-mitt-i-natten-alternativt-fredag-morgon.

Befinner oss i Madras, Oregon for tillfallet. Ska upp till Portland imorgon och sedan Centralia. Ar tillbaka i Seattle pa torsdag igen, med massor av nya bilder.

Men alltså allvarligt talat. Kom igen. Ska jag behöva lägga mig till med grammatikfel bara för att få komma in i landet den här gången?

Bort med förlovningsringen, svenska till uttalet (lite Göteborgsdialekt kanske skulle sitta fint), titta inte på George (stå inte ens i samma kö), se ut som om handbagaget är superlätt att bära och säg att resan är semester - inte att du ska hälsa på familjen du en gång arbetat hos. Något mer?

Och här försöker jag vara en ärlig medborgare.

Efter en rejäl frukostbuffé traskade vi upp till slottet för att kolla in bra platser. Hamnade av en slump vid Slottsbacken precis när Victoria och Daniel kom ut och lyckades få dem på bild som en liten blå prick. Victoria höll ett kort tal och så öppnades inre borggården för allmänheten. Satte oss på en bänk en stund innan det var dags att paxa platser på den yttre borggården.

Väl där kom det en orkester och spelade några stycken och sen en grupp som sköt av några skott med sina gevär. Med den gassande solen rakt på oss stod vi och väntade på den beridna högvakten som till slut kom med en orkester framför sig (de var mycket punktliga, det kändes dock som en evighet i värmen).

De radade upp sig stiligt (lillebror längst fram näst längst till vänster), drog sina sablar, hoppade av hästarna unisont, stod och marscherade i olika formationer och gjorde någon form av vaktbyte.

Sträckan Göteborg - Stockholm spenderade jag med illamående på X2000. Väl framme gick lillebror och Louise åt ett håll och vi övriga åt ett annat. Traskade över till Riddarholmen, checkade in på hotell Mälardrottningen och traskade efter det in till Gamla stan för att äta middag.

Efter mycket velande fram och tillbaks hamnade vi till slut på Mårten Trotzig och intog en fantastiskt god middag. Visserligen gungade hela världen fortfarande efter tågresan (samt en släng av light solsting från förgående dag ute i skärgården) men lammytterfilén smakade superbt ändå.

Traskade tillbaka mot båten där vi skulle sova, spelade en omgång Yatzy med mamma på hennes nya iPhone och så var det gonatt och sov gott för att vara redo för nationaldagsfirandet dagen därpå.

Godnatt Stockholm!

Så hamnade vi till slut i väntsalen på Stenaterminalen. Två timmar kvar och vi kunde sitta på precis vilken bänk vi ville, alla var lediga! Jag bläddrade igenom alla resebroschyrer de hade och kom fram till att hela Danmark är en enda stor attraktion, om man bara lämnar Frederikshavn vill säga. Nästa gång får vi nog släpa med oss bilen så vi kan åka till alla djurparker, nöjesfält och badpalats.

Efter lite mer kortspel och en hög med riktigt fulla, vuxna medelåldersmän (alla skämdes utom de själva) kunde vi äntligen gå på färjan hem. Den här gången hade jag beställt buffémat och vi åt tills jag var tvungen att knäppa upp jeansen. Fisk, kött, skaldjur, potatis, melonsallad, bröd, glass, mer melonsallad, mer fisk osv. Hamnade i matkoma och somnade på en soffa innan vi la till i Göteborgs hamn igen. Då hade jag även hunnit införskaffa en ny mascara till ett förträffligt pris.

En liten promenad senare var vi äntligen hemma från vårt äventyr (eller snarare brist på äventyr) i Danmark.

Väl framme följde vi huvudgatan som tog slut lite väl fort. Letade efter en buss med hållplats som skulle ta oss till en fästning 3 km söderut. Gick väl sådär. Försökte istället hitta turistinformationen. Jodå vi hade ju bara gått rakt förbi där när vi gått av färjan upptäckte vi när vi kom fram. Kontoret hade stängt 40 minuter tidigare.

Traskade tillbaka till huvudgatan och upptäckte att alla affärer stängde antingen 13.00 eller 14.00. Klockan var då kvart i två. VAD GÖR ALLA MÄNNISKOR I DANMARK PÅ HELGERNA EGENTLIGEN?! Skyndade runt i de som fortfarande var öppna och upptäckte dagens godaste kaloribomb - varm choklad med mjukglass och chokladsås. Jo jag tackar!

Vädret var väl sådär, visserligen regnade det inte men det var kallt och blåste en del. Inte riktigt läge för parkhäng. Lommade tillbaka till rulltrapporna vid färjeläget för att inta hemmagjorda mackor (enda stället som var inomhus och öppet. Kände oss ganska misslyckade. Försökte trycka oss fram på turistinformationens datorskärm, men internet hade också gått hem. Det var ju bara att skratta åt alltihop.

Traskade upp till busshållplatsen jag hade lokaliserat på en liten karta och väntade på bussen. Ja. Där satt vi. Inte kom det någon buss inte. Nähä. Det blev ingen fästning. Vi hade fyra timmar att slå ihjäl i en håla där ALLT var stängt. Hamnade till slut på Shell i brist på annat. Här hade vi åkt färja till ett annat land för att hamna på en bensinmack. Kul! Bra present Anna! Vid det här laget började jag dessutom få feber.

Till slut hittade vi en amerikanksinspirerad restaurang som faktiskt var öppen. Beställde in varm choklad och något som skulle vara en brownie (som inte var det) och glass. Kalorierna flödade. Musiken bestod av Disneylåtar på danska och 90-talslåtar från All Saints, Toni Braxton och Nathalie Imbruglia. Vi var de enda gästerna.

Igår var det dags för Georges födelsedagspresent. Upp med tuppen och så traskade vi ner till Stenaterminalen för att gå på färjan till Danmark. Jag hade förbeställt räkmackor och vi fick ett bord framme i fören intill en familj med en supersöt unge.

Efter en släng av sjösjuka (lakritsnappar blev botemedlet) spelade vi Dot i väntan på att få gå av båten i ett annat land. Jag passade även på att sova i några minuter för att orka med dagen, vilket senare visade sig vara en bra idé.

Söndagen spenderades i ett väldigt lågt tempo. Häng inomhus, film (Green zone) och god mat. På måndagen sen var det dags för oss att packa ihop våra pinaler, säga hej då till Sara och Johan och åka in mot Stockholm igen. Vi låste in våra väskor och tog oss bort mot Gamla stan igen för att äta glass på Café Järntorget. Sjukt god glass (jag åt marsipan/choklad) och som om inte det skulle räcka delade vi dessutom på en cheesecake.

Strosade runt, tittade på St. Göran och draken, fastnade inne i en bokaffär (jag trodde aldrig att George skulle lämna den - han sa att han ville flytta in i den) och bara njöt av dagen. (Okej jag råkade väl fastna framför några chokladfönster).

Tog oss sen in mot Hötorget där jag dealade till mig två lådor med hallon och hamnade till slut på en Sushirestaurang. Jag har aldrig provat sushi och gjorde inte det den här gången heller (det blev kyckling för min del) men George var i himmelriket.

Till slut kom vi på tåget och satt sen i fyra timmar ner till Göteborg.

Lördagen spenderades i Uppsala. Jag och George vandrade runt i stan och tittade på broar, huvudgatan, en engelsk bokandel, jag köpte hallon, såg på en dansuppvisning med cheerleaders, magdans, salsa och folkdans. Matilda (bloggkompis) hade även tipsat om café Kardemumma så det var vi ju tvugna att testa. Visserligen fick vi vänta i en halv evighet men det var det värt - oj vad gott det var!

Tog oss sen en sväng till domkyrkan och tittade in där innan vi fortsatte till saluhallen där jag fick behärska mig för att inte köpa alla karameller, praliner och tesorter de hade.

När vi var klara med stan mötet vi upp med sjuklingarna Sara och Johan och inhandlade ingridienser till tacos. Kvällen spenderades sen med en film vid namn Eagle Eye. Bra fram till slutet. Har jag förresten sagt att jag kärade ner mig i Saras madrass? Love, love, love! Så. Himla. Skön.

Fredagen spenderades inne i Stockholm. Jag och George tog tåget från Uppsala och började med att promenera bort till Vasamuséet. Väl inne gick vi på guidad tur, såg på film och frös en aning då det inte är det varmaste muséet som finns. (Jag har visserligen varit där förut men George ville gärna se det gamla vraket).

Vi fortsatte vår promenad bort till Kungsträdgården där vi åt middag på T.G.I. Friday's för att fira att George har bott i Sverige i över ett år nu. Maten var jättegod och vi lyckades få utsikt över fontänen där folk sprang runt med nummerlappar och hämtade något från en träställning. Spännande!

Vi tog en sväng in på NK och strosade sen bort mot slottet och Gamla stan för att till slut återvända till tågstationen och Uppsala.

Då var Italienresan över och jag hann nätt och jämt hem och packa om för att sen ta med mig George till Uppsala och Stockholm på en långweekend. Torsdagkväll till måndagkväll. Vi kom fram strax efter midnatt till Uppsala där Sara och Johan väntade på oss. Vi blev nerbäddade i bäddsoffan och däckade med en gång (25 min tåg + 5 tim tåg + 7 min buss tar på krafterna).

Förmiddagen spenderades vid poolen för att få till någon sorts panikbränna. Jag kom som bekant till Italien som spöket Laban och hade därför varit extra försiktig med att skydda huden från att brännas. Lite för bra då jag insåg att jag inte ändrat hudfärg under veckan som gått.

Så packade vi ihop oss och våra pinaler, käkade lunch på hotellet och hoppade sen på bussen som tog oss till Neapels flygplats.

Vi checkade in, köpte apdyra smörgåsar, knycklade in oss i det lilla planet och satt sedan uttråkade i 2,5 timme. Med tanke på att jag tidigare i mitt liv praktiskt taget pendlade till USA kan man tycka att jag borde stå ut med en mindre flygning på under tre timmar. Jo fast nu satt jag brevid en suckande, tjock tant med mustash som vägrade dela med sig av armstödet, så jag satt snett lutad ut i gången (men inte för mycket för då kör matvagnarna på ens armbågar, det vet jag sedan innan).

Till slut landade vi i Köpenhamn där vi fick vårt bagage utan konstigheter och packade in oss i mammas bil. Jag gosade till det med min kudde som jag hade lämnat där och sov större delen av sträckan Malmö-Kungsbacka.

Vid tre-tiden nångång pussade jag George på kinden och kröp ner i min egen säng utan öronproppar på åtta dagar.

Söndagen spenderades i lathetens tecken. Vi började med att bada i havet (som för övrigt var varmare än poolen) och bredde sedan ut oss vi poolkanten och slank ner i det svala vattnet för att svalka oss med jämna mellanrum.

Lunchen intogs på hotellet med vid middagstid tog vi oss den vanliga promenaden in till centrum och hamnade på en restaurang mitt i smeten och jag fick i mig en laxpasta. Glass på det och så en promenad tillbaka till hotellet och vips hade en hel dag gått åt till att göra ingenting.

Dagen då vi skulle besöka Rom. Upp tidigt som attan och så på bussen som tog oss till dagens attraktion. I väntan på vår lokala guide köpte jag mig dagens första glass och blev sen slussad till St. Petersplatsen för att ta oss in i Vatikanen. De som knödde sig mest i säkerhetskontrollskön var fyra stycken nunnor. Jo minsann.

Väl inne tittade vi på det ena kända helgonet efter det andra. Drottning Christina hade sin egen avbild. Några påvar fanns det också avbildade (fast den nuvarande befann sig på sommarstället utanför Rom) och jag fick klart för mig att man inte får sitta på en utskjutande marmorkant, trots att jag var trött i benen (en kavajklädd vakt höjde pekfingret). Då fick det vara nog och vi satte oss i skuggan och tittade ut över St. Petersplatsen igen och väntade på att få kliva på bussen igen.

Väl på bussen hade vi tappat bort 7 stycken finska människor så det blev lite panik, men det var inget vi kunde vänta på. Det fanns ju mer av Rom att se. Bussturen tog oss runt och guiden berättade om både Mussolinis balkong, muséer, Colosseum, Roms tunnelbanesystem osv.

Så blev det då dags för oss att själva få vandra runt och se på en del av de kända platserna. George har som sagt en mjukisko vid namn Wubbie och eftersom George inte fick följa med på resan så lovade jag att ta kort med Wubbie vid några kända ställen. Vi hann med både Spanska trappan, en sval restaurang för en god lunch (där även glass #2 intogs), Fontana di Trevia (där vi naturligtvis slängde i ett mynt så att vi är garanterade att få komma tillbaka till Rom) och så tog vi våra sista krafter och promenerade bort till Colosseum.
Inte för att det var överdrivet långt bort men i 40 graders hetta kändes det ganska avlägset. Både jag, mamsen och Wubbie tog på den gamla stadion, pustade en stund och vände sedan tillbaka. Tyvärr hann vi inte gå in. Det får bli nästa gång helt enkelt.

På väg tillbaka fick det bli glass #3 för att överleva, ett besök i Disneybutiken och vi vinkade även till H&M på väg mot Piazza del Popolo där det var uppsamling för hemfärd.

Lugn dag för mig och mamsen (Catarina och Christina åkte ut på en båtutflykt). Vi lyxade till det och tog bussen in till centrum där vi sen gick runt i några timmar, köpte permesanost, åt glass i flera omgångar, kikade runt i gamla stan och tog sedan bussen tillbaka till hotellet.

Väl tillbaka blev det poolhäng och balkonghäng. När de andra kom tillbaka på kvällen blev det hämtpizza på vår balkong innan det var dags att gå och lägga sig i någorlunda tid. Dagen därpå skulle vi upp 05.45 igen.

På gatan brevid vårt hotell sträckte sig en 1 km lång marknad varje torsdagförmiddag så vi traskade på och knödde oss bland alla italienare. Just den här veckan när vi besökte Terracina hade alla italienare semester och det var därför smockfullt med folk vart än vi gick (inte bara på marknaden utan överalt).

Jag kan inte säga att köpsuget satte igång men fyndade ändå några scrapbookingdetaljer och lite frukt. Det kan bero på att största skostorleken som fanns var 38 (jag själv är en 39:a) och att jag inte är ett jättefan av paljetter.

Sen blev det lite häng vid poolen. Precis som alla andra dagar var det strålande solsken och riktigt varmt. Jag slank även iväg till ett internet café för att försöka uppdatera mig om vad som pågick i världen.

På kvällen promenerade vi in till stan och upp på berget. Den här kvällen skulle vi äta middag på restaurangen vid namn Green (de hade gröna spotlights vid entrén). Där satt vi under bar himmel, hade en mindre orkester vid bordet intill och åt god pasta.

Precis innan vi skulle gå in blev jag haffad av en italiensk kille som absolut skulle ha kort på oss båda. Det var ju bara att le och se glad ut och han blev ännu gladare. Det var tydligen inte varje dag de hade en fejkblond skandinav i gamla stan.

Efteråt gick vi och satte oss på torget där Miss och Mister Terracina precis skulle dra igång. Vi satt och studerade folk och försökte lite halvhjärtat förstå vad som pågick uppe på scenen. Även om vi inte förstod vad som sas så var det en riktigt mysig kväll.

På kvällen var det då dags att trampa in till centrum igen, och inte vart som helst utan upp för berget till gamla stan där vi hade resarverat bord för att undvika samma misstag som förgående dag.

Där inne bland gränderna hittade vi fram till en supermysig restaurang med god mat och trevlig personal. En riktigt hit!

Klockan ringde 05.45 och det var dags att kliva upp. Bussen avgick 6.30 till Pompei (och det ville vi ju inte missa). Några timmar senare var vi äntligen framme och fick möta vår guide för dagen. Tror hon hette Claudia. Superbra var hon i alla fall och kunde allt som var värt att veta om Pompei.

Här kommer ett axplock av alla de bilder vi tog:

Sen blev det en fyra rätters lunch på en restaurang utanför ruinerna. Gott var det och fort skulle det gå. Sen väntade en två timmar lång bussfärd tillbaka till Terracina igen. Supercoolt ställe det där Pompei, helt fantastiskt att så mycket har bevarats!