Pirat vs. Prinsessa
Heather - "How come?"
Ivy - "Couse she IS a princess"
Ivys mamma frågade mig vad jag ville vara på halloween. Jag svarade pirat och då kom Ivys lilla söta kommentar. Fick även höra att jag kunde låna en av hennes prinsesskronor som hon hade kvar efter sitt prinsesskalas. Fast hennes mamma (kanske låter bättre att såga Heather) sa att de hade ögonlappar och en pappegojja jag kunde låna också så det var upp till mig. De ska ha ett stort halloweenparty på lördagkväll mellan 17-20 och kostym är obligatoriskt. Jag har väl tackat ja... Har ändå inget för mig då och det kan vara roligt att få uppleva lite äkta, amerikanskt halloweenspökande. Vad jag har hört så är deras hus överdekorerat varje år med läskiga saker. Upp till bevis! (Och för er som är lost bland alla namn så är Ivy Pontus 5-åriga kusin.)
Skojjade efter matan om att jag borde tagit med min supersnitsiga alvklänning med tillhörande mantel... Eller min balklänning, för då kunde jag ju ha varit prinsessa... Toddi ba; be din mamma skicka dem båda nu med en gång! Jag och Markus bara tittade på varandra och skakade på huvudet. Toooo big, toooo expensive, toooo late, toooo crazy... Sen tyckte hon att jag också kunde vara Dorothy eller att jag och Camilla kunde klä ut oss till tvillingar... Jag bara tittade på henne... "Never seen the movie 'Twins'?"
Blir nog en tripp till Party City igen på lördag, för att kolla in den piratkostymen igen. Efter teoriprovet.
Igår satte Toddi tre rosa rosor i mitt badrum så nu doftar det jättegott! Och när jag satt och tittade på Gilmore Girls kom hon ner och frågade om jag ville ha en sockerkaksbit (hon hade bakat tidigare under dagen). Tackade ja och fick en tjock bit och ett glas mjölk. Kände mig riktgit bortskämd under min filt.
Och på fredag har jag och Samirrah fått i uppdrag att laga middag. Några förslag?
Köttbullar
När jag vänder för att köra gatan en tredje gång ringer jag Toddi och talar om att jag inte hittar stället. Hon frågar om jag kört förbi bensinmacken… Vilken av dem? Tror det finns två eller tre på den gatan… Hur som helst kläcker hon att restaurangen ligger på vänster sida… Inte konstigt att jag inte hittar den eftersom jag sitter och glor åt fel håll. Vänder igen och fjärde gången hittar jag stället. Men då kommer nästa utmaning. Parkering. Kör runt kvarteret men beslutar till slut att parkera på macken nedanför backen och gå upp.
När jag väl kommer dit och betalat kommer en rödhårig kille i min ålder bärandes på en gigantisk aluminiumform. Jag får lite panik, för jag hörde att Toddi beställde 16, men det måste vara minst 60 i den stora lådan… Får frågan om var jag ställt bilen så att killen kan bära dit formen åt mig… Bekänner att jag ställt mig på macken, men då får jag bara till svar att ”Lets take a walk then”. Killen försöker vara lite artig och småpratar om ditt och datt, varför vi beställt så många köttbullar och var jag kommer ifrån och så vidare. Kände mig jättedum som gick på trottoaren med en kille i förkläde och världens största aluminiumform.
Efter typ 4 minuter som kändes som en evighet kommer vi fram till bilen och han placerar köttbullarna i passagerarsätet och önskar mig sen en trevlig kväll. En liten lubbaduntengrunka senare är jag på väg hem igen. Har typ panik över den stora formen. Tänk om de hört fel och gjorde 60 istället för 16… Vad ska vi göra med 60 gigantiska köttbullar?! Vad kommer Toddi att säga när jag betalat för så många köttbullar utan att ifrågasatt personalen när jag hämtade dem? För det kan ju inte vara rimligt att man betalar över $51 för 16 köttbullar! Ringer igen och frågar hur många hon verkligen beställde (hon kanske beställde 60 after all). Men hon svara 16, så jag varnar henne att lådan är jättestor och att de måste öppna dörren när jag kommer.
All uppbyggd ångest försvinner dock när jag lyfter den kolossala köttbullelådan. Den är inte så tung som den verkat och kan därför bara innehålla 16 köttbullar. *Fjuh* När Toddi öppnar locket ligger det mycket riktigt 16 köttbullar där i ena änden av aluminiumformen. Jag pratar oavbrutet om hela äventyret som tog närmre en och en halv timme, fastän det borde tagit runt 15 minuter… Får kärleksfulla pikar under hela middagen och en skål utbringas till min ära för att jag lyckades, trots alla missöden och ångestattacker.
Efter middagen såg jag på Gilmore Girls och körde sen Samirrah hem. Väl hemma igen hängde jag framför datorn i några timmar, pratandes med folk och kröp sen ner i min säng och somnade efter några rader i boken jag läser.
Tisdag, som det är idag, har det inte hänt något av intresse so far. Pontus hade en playdate med Betsy. Camilla var grinig, antagligen p.g.a. av sjukdom. Fått Desirée att somna två gånger och lyckades hålla henne lugn i över 30 minuter innan det var matdags. Funderar starkt på att ta mig en liten snabbrunda till fots innan Gilmore Girls - dubbeltimmen börjar och Veronica Mars. Men då får jag änna raska på för jag har bara 36 minuter på mig. Sen blir det sängen och sen börjar det om igen.
Måndag förmiddag
Sören - för att jag ska ingå i familjens försäkring behöver jag ett kökort för Washington state. Just nu har jag mitt svenska och mitt internationella körkort, men behöver även ett tredje...
Har nya frimärken nu, så nu kan jag börja skicka kort och brev igen, var lite strandsatt där ett tag.
I övrigt inga planer för veckan, möjligtvis träffa Sara om vi båda har tid och ork. Lördag blir det ju teorin igen så jag får väl läsa på lite denna gången. Får väl ta och köpa mig en piratkostym på Party City också. Och så blev jag sugen på att hyra The Lake House som Daniel tipsade om. Stod och tittade på fodralet förra gången jag hyrde film. Och sen får jag väl så smått börja samla ihop lite pinaler att stoppa i min nyinköpta, röda resväska inför Hawaii. Imorn, om två veckor är jag där! Så jag har visst planer aftar all.
Funderar på det här med förlängning flera gånger om dagen. Om lillebror kommer hit stannar jag med all säkerhet. Och stannar jag, funderar Emma på att stanna (fast kanske inte just här). Och Daniel förlänger sitt år i januari till nästa januari. Sara vet jag inte. Men även om hon bestämmer sig för att åka hem efter sitt år är hon ju här hela nästa sommar.
Samtidigt som jag jättegärna vill stanna här så tänker jag på allt där hemma. Fast å andra sidan så kommer inte den här möjligheten igen. Sjävklart saknar jag er där hemma men de riktiga vännerna finns ju kvar när jag kommer hem igen. Bara ni inte går och gifter er eller skaffar barn eller något annat drastiskt så kan det fungera. Så inga sånna dumheter! För jag vill vara med när de dumheterna sker!
Mycket kommer ju ha förändrats i vilket fall även om jag bara stannar ett år. Så två år kan väl egentligen inte gör någon större skillnad?
Jag har det verkligen bra här och jag skulle bli jätteavundsjuk på nästa au pair om den kom och tog "mina" barn. Jag var ju här först! Och stannar jag två år kommer Desirée vara äldre än vad Camilla är nu när jag åker hem. Kan knappt föreställa mig det.
När jag kommer hem kommer ni tycka att jag har förändrats. Det kommer ni med ha gjort, även om ni inte märkt det själva.
Har egentligen inget vettigt att skriva, men Camilla sover i min säng och de andra tror jag sover de med och jag har redan städat köket så här sitter jag med datorn i knät i TV-rummet. Kan ju alltid plocka upp de pussel som ligger på golvet, men det lär väl ta max 27 sekunder och sen är jag sysslolös igen.
Det knakar i huset hela tiden för värmen är påsatt. Akvariepumpen susar som vanligt. Måndag förmiddag är verkligen händelserik.
Nu vaknade Camilla. Vi ska lägga pussel.
GameWorks
Under fredagen hände väl inget speciellt. Pontus hade en playdate med Jocelyn. Både jag och Toddi kom fram till att Jocelyns mamma är supertrevlig. Käkade med Emma en snabbis på Billy Mcdetjagintekanstavatill och kröp sen ner under täcket. Skrev ett grattis-SMS till Sara prick 12.00. Ville ju vara först med att gratta på 20årsdagen! (Och det var jag).
Samirrah ringde och undrade om jag hade någon kostym inför Halloween än. Hade jag inte. Så vi bestämde att vi skulle ses på söndag för att åtgärda detta.
Vaknade vid halv nio på lördagsmorgon. Pratade med pappa och tog mig sen i kragen och åkte iväg till Sammamish för att plocka upp Sara. Tog oss sen en sightseeingtur till Bellevue där vi skulle avlägga teoriprovet för det amerikanska körkoret. Änna dags nu. När vi väl kom fram, var allting mycket seriösare än vad vi väntat oss. Alla jag pratat med innan, hade skrutit om hur lätt provet var och att man inte behövde plugga någonting osv. Bacoooon. Av 25 frågor hade jag 19 rätt. Man var tvungen att ha 20 för att klara provet. Som tur var hade Sara samma resultat så vi var glada ändå. Planderade att vi ska åka dit varje lördag tills vi har våra körkort i handen.
Sen åkte vi en till liten sightssingtur och jag fick höra historien om åtta revben som "gick av" på lilla Sara... Ajajaj är det ändå jag kan säga. 
Kom i alla fall ner till Seattle downtown efter ett tag och parkering hittade jag galant också. Letade mascara, åt lite mat och fick gratiskramar av fyra galningar som stod med stora plakat med "FREE HUGS" på, utanför Westlake. Efter några vändor in och ut ur finbutikerna och några telefonsamtal senare från Emma, kom vi alla tre till slut fram till GameWorks - 
kvällens överraskning. Eftersom det var Saras 20årsdag och vi alla är minderåriga hade jag och Emma planerat att dra med vår kära vän på GameWorks.
Det är ett stooort hus med två vånigar fulla med elektroniska spel. Dansspel, bilspel, basketspel, air 
hockey, skjutspel, skateboardspel, skidspel, simulator, paddelspel, skooterspel, snowboardspel you name it! Daniel slöt upp efter ett tag och vi käkade allihop på restaurangen i byggnaden. Daniel lyckades få sina bestick att se magiska ut och snodde dessutom pommes frites från min tallrik genom att snacka om några himla värmelampor och peka och greja så varje gång jag vände huvudet fick Emma en skrattattack. Jag fattade ju ingenting som vanligt...
Sen var det spela som gällde. Man köper ett plastkort (kreditkortsstorlek) med olika poäng på, och spelen kostar sen olika poäng. Vi satsade på stort och köpte maxpoängen med 450 p. laddade på våra kort. Vi drog våra kort och spelade tills armarna höll på att ramla av. Ursäkta skrytet men jag ägde faktiskt Jurrasic Park - skjutspelet. Över 109800 fick jag som slutresultat. Fast Daniel låg hack i häl och Saras överlevnadsinstinkter var det inget fel på. Och Emma var bra hon med. *Klapp, klapp*
Folk stirrade utan att skämms på oss, kan ju ha berott på att vi tre tjejer hade underbart vackra partyhattar på våra små söta huvuden. Sara hade den finaste med slöja och fluff och grejer. Alla hade vi tutor som vi frenetiskt blåste i och det blev verkligen en lyckad kväll! Och trots att det var förbjudet att ta kort där inne lyckades vi få ihop en hög med fulbilder innan en liten snäll personalkille väste lite diskret att det inte var tillåtet med kameror. Fattade ju 
inte vi. Vi är ju från Sverige.
Alla fyra knödde även in sig en en sådär fotoautomat där du kan välja ramar till fotografiet och sedan få det utprintat i 16 miniatyrklistermärkan. Fyra sådana kartor med olika ramar tryckte vi ut innan det var dags för nästa spel.
Runt tolvtiden kom vi fram till att vi nog var för trötta för att fortsätta. Alla har vi kvar poäng på våra kort men eftersom det är livslånga blir det med all säkerhet återbesök! Wohoo!
Whö-ö-o-ö-ö! Körde Sara hem, var själv hemma runt tjugo i två och somnade strax därefter.
Vaknade 07.56 idag (söndag) av att jag var kissenödig. Vad gör man? Nöden har ingen lag. Trots så lite sömn har jag varit vaken sen dess. Pontus och Camilla kom ner i källaren för att leka och när jag stod i badrummet för att ta ut min plasttandställning kommer världens sötaste 1,5 åring in och tittar upp på mig. För stor pyjamas och hela sötkittet. Sätter mig ner för att säga god morgon till henne och då sträcker hon upp sina armar och kravlar upp i mitt knä. Att jag smälte eller vad?! Bar runt på henne en liten stund och sen skulle hon ner på golvet igen för att leka vidare.
Lillebror - familj är fixad. Jag diggar dem stenhårt!
Förmiddagen gick åt till att prata med folk. Mamma, lillebror, pappa, Anna, Anna, Frida och Helena. Spelade lite sims i väntan på att Samirrah skulle höra av sig. Fick bilderna från Saras kamera. Skickade vidare dem + mina egna till Emma och Daniel. Vid halv fem ringde hon och sa att hon var på väg. Jaja tänkte jag och satte mig i bilen. Skulle ändå tanka lite grann. Malin ringde och hade tråkigt på en buss så det blev lite senaste nytt där och sen gick jag in i butiken. Full med kostymer. Korta kostymer. Det är nämligen så att om man är tjej så MÅSTE ens kostym sluta strax ovanför skinkorna. Varken jag eller Samirrah blev speciellt förtjusta. Jag har fastnat för idén att vara pirat men jag tror inte piraterna i Karibien har minikjolar på sig. Det känns liksom för opraktiskt på något sätt när de klättrar omkring i masten... Å andra sidan så har jag ingen fest att gå på än så jag är inte speciellt stressad över att fixa kostym. Fast Markus sa att det brukar komma massor av barn och plinga på och klä ut sig är ju alltid kul! Och befinner man sig i USA under halloween så är det nästan ett måste att klä ut sig. Helst hade jag velat vara något sparkdräktsfluffigt med svans men jag tror det blir för varmt...
Kvällsskiftet
Att städa ett kök tyst, tar ca 45 minuter. Men det är väl bäst att börja från början.
Allt var som vanligt fram till typ 10. Satte mig och pratade med mamma en stund, men eftersom teknikens underbara värld inte fungerar lika bra i praktiken som i teorin, gav vi upp efter ett tag. Bestämde med Emma att vi skulle ses utan för lågprisaffären Ross. Så blev också fallet och jag köpte mig en tröja och en fotoram. Begav oss vidare till Party City (?) och kollade in halloweenkostymer. Jag fastnade lite för en piratkostym, men inget sånt köptes. Dock andra saker, som jag inte tänker tala om än vad det var. Tog sen en sväng till det nyöppnade Kohls. HAHA, trodde vi ja. När vi stövlar in i affären ser allt väldigt provisoriskt ut och en liten dam frågar hur hon kan hjälpa oss. Dum som jag var sa jag att vi bara ville titta runt lite, men fick då till svar att affären inte öppnar förrän nionde november! Snopna fick vi dra oss mot parkeringen igen. Slutade snart känna mig dum för vi var inte de enda som trodde att de öppnat. Såg minst 20 andra personer som fick vända i dörren och fick tre förfrågningar på parkeringen om affären var öppen eller ej...
Emma åkte hem för att tvätta och jag åkte inom Michaels för att komplettera med lite mer scrapbookingsaker. Bestämde mig sen för att ringa Toddi och höra hur allt var. Allt var lugnt, så jag talade då om att jag sett en korg med Toto (från The Wizard of OZ) på Party City (?) som skulle passa utmärkt till Camillas halloweenutstyrsel - Dorothy. Toddi gav mig klartecken på att jag absolut måste köpa den, så jag åkte tillbaks till affärn och köpte hunden. Hamnade i en jätteseg kö för kassörskan stod och förklarade vägen till affären för någon i någon bil som kört vilse. Till slut kom en man i typ 40årsåldern och sa till mig att han kunde ta mitt ärende i en annan kassa. Jag var tacksam. Han muttrade om att det var tragiskt att folk i detta tekniska samhälle inte kunde använda mapquest eller liknande istället för att störa personalen i affären... Jag höll med honom.
Gjorde ett sista stopp på Safeway för att köpa mjölk och blöjor och kom sen hem för att hoppa på skift nummer två. Pontus uppförde sig ovanligt illa och hamnade i två time outer inom loppet av en timme. Starkt jobbat. Toddi överaskade med smarrig efterrätt; fudge brownies i botten, vaniljglass ovanpå och slutligen toppat med chokladsirap. Jag hann dock inte äta klart min middag förrän barnen var i upplösningstillstånd. Efter skrik, gap och tårar från alla barn frågade jag Toddi om det alltid var såhär att natta barnen... Hon svarade att det brukar gå hyfsat smärtfritt om Pontus är vid sina sinnes fulla bruk, men så var inte fallet ikväll. Vid kvart i åtta hade de lugnat sig i alla fall, så Toddi sa att jag kunde gå ner i köket och äta färdigt min middag om jag ville. Den lilla kyckling som var kvar var torr och glassen hade smält över fudge browniesen så den blivit alldeles geggig. Men jag åt gegget i alla fall. Fick se de sista 7 minuterna av Gilmore Girls och sen bestämde jag mig för att städa köket. Tyst. Kunde fortfarande höra Camilla på övervåningen. Markus kom hem vid halv nio och försvann gensat upp på övervåningen.
Att tömma diskmaskinen tyst tog 17 minuter... I vanliga fall går det på under 4... Kvart i nio var nästan allt rent (lämnade några saker, som jag inte visste vad jag skulle göra med, i diskhon). Och nu sitter jag här och uppdaterar för fjärde dagen i rad. Ska läsa lite i min bok och sen släcka och sova för att orka en sista arbetsdag imorgon, innan helgen.
Jag är glad att jobba dagskiftet.
Lillebror kom hiiiiiiit!
Bamse och den lilla åsnan
Ikväll blir det två timmar Gilmore Girls och en timme Veronica Mars. Wohoo!
Tog en liten powernap i förmiddags igen. Hjälpte dock inte så mycket mot huvudvärken jag hade... Den försvann dock senare när jag fick annat att tänka på. Tog en snabbpromenad med Camilla innan vi hämtade Pontus. Han hade haft en liten olycka med Lars och en stor kloss men mådde bra och inget syntes. När vi kom ut för att leka på kullen vid parkeringsplatsen (barnen brukar leka där en stund efter att de slutat, och föräldrarna byter lite käcka tips och skvallrar och ja ni vet). Pontus och Lars bestämmer sig för att svinga från en grangren. Jag ser att den inte kommer hålla så jag säger till två gånger och går sedan dit. På väg över ramalar naturligtvis båda två av och Pontus hamnar underst och blir faktiskt ledsen. Händer inte ofta, därför vet man när det är allvar. Han fick lite tyck synd om och när vi kom hem lovade jag honom att han skulle få se en ny Bamsefilm. Två olyckor på en och samma dag + att han var så himla bra igår = Bamse och den lilla åsnan. Den tredje sparas dock tills nappen åker i papperskorgen! Fast vid middagen fick jag starka skäl att ta tillbaks filmen igen... Suck...Ungar...
Åkte och handlade mat vid fyratiden men kom hem ganska fort igen, för det var för mycket folk och jag hade fått tillbaks min huvudvärk i brist på mat. Men Toddi svängde ihop middag illa kvikckt, och alldeles nu kom hon ner för trappan och tackade för att jag hade handlat... För mig var det ingen stor grej, är ganska kul att handla och jag hade ju inga barn med mig, men hennes lista var lite knepig på massa konstiga saker och stilen var väl kanske inte den tydligaste, så jag kom hem med typ en tredjedel av vad som stod där (plus att jag hade huvudvärk och det var lite mycket folk i affären). Men hon uppskattade det, och det kanske man gör när man är trebarnsmamma... Låta någon annan handla, kanske kommer in lite nya saker i skåpen man normalt inte skulle tänkt på att köpa...
Fick även lite tid för vuxenprat under middagen med Toddi, så jag passade på att slänga in att jag nu hittat nya kurser. Hon tyckte de lät som om de var gjorda för mig. Återstår att se i vinter.
Nej nu är det dags att slöa framför TV:n några timmar innan jag ska krypa till kojs och sen sova lite innan en ny dag börjar. Imorgon får vi massor av besökar, så det gäller ju att se utvilad ut, haha... Eller inte...
Brownies
Planerade att sova innan halv elva igår, men så belv inte fallet... Katalogen från Seattle Central hade kommit så jag låg fram till elva och räknade, ringade in och planerade och fick efter lite letande ihop 60 timmars studier i amerikansk film, dans och teater. Och det från jan-mar så nu är jag inte alls lika stressad längre. Bara 12 timmar kvar att fylla med något... Men då kommer ju vårkvarten med nya kurser. Lugn som en filbunke blev jag.
När jag vaknade idag kände jag mig lite halvkonstig, men är änna van vid att aldrig må normalt och tänkte int så mycket mer på det. Körde Pontus till skolan, kom hem, lade Camilla och bytte sen om till pyjamas igen och satte klockan på kvart över tio. Vaknade tio redan, hade då sovit 20 minuter men kände mig mycket bättre. Those powernaps!
Camilla vaknade runt elva, blev lite snack och mycket lekande. Vid kvart i ett stoppade jag i henne lite mer mat, själv knaprade jag på en morot. Hade ingen matlust. Strax innan jag och skruttan skulle ge oss av, kom Toddi ner från övervåningen. Hon hade då suttit i telefon i 3,5 timmar. Med 6 olika personer. Behövdes tydligen. Hon hade inte ens hunnit lägga på luren förrän nästa människa ringt och eftersom jag inte hört något ringade antog jag att hon pratat med samma person så länge. Så var ju uppenbarligen inte fallet.
Hur som helst när jag och C kom in på parkeringen vid skolan kom jag på den briljanta idén att ringa Emma. Var i desperat behov av en bra plattång (den som ligger i lådan är Toddis och inte så bra, inte på mitt hår i alla fall). Behöver platta min nya lugg för annars ser den ut som en pudel. Hade hittat en riktigt bra tång på Wal * Mart några veckor tidigare och eftersom Emma bor där uppe chansade jag på att hon var vaken. Turen var på min sida, hon hade också planerat att åka dit för egna inköp.
Både P och C somnade i bilen på väg upp. Har Pontus dessutom somnat är det ett litet projekt i sig att väcka honom igen, men han skötte sig superbt. Likaså hans syster. Efter kudvagnsåkande i över en timme uppförde de sig precis lika bra som när vi kom. Vet inte om det berodde på att Camilla hade fått en karta med klistermärken och Pontus var lovad en pytteliten plasthund när vi kom ut ur affären (ni vet en såndär som kommer ut ur en tuggummiautomat).
Det roliga var att få tag på plattången. Varje gång man besöker den här affären har de möblerat om, så när vi höll på att ge upp frågade vi en liten farbror. "Borta vid hårprodukterna" fick vi till svar. Bacon. Jag gav mig ut på en snabbrunda medan Emma passade barn och vagn. Frågade en tjej "Where can I find flat irons?" Hon visade mig bort till en annan del av affären men jag bara skrattade. Hon hade visat mig vägen till strykjärnen! Blev lite konfundersam dock. Hette de kanske inte falt iron trots allt... Frågade en tredje mänska efter "the thing you straigten your hair with". "Flat iron?" fick jag till svar... Nickade och fick se en tredje del av affären. Där längst bort, gömda bakom allt annat, i en liten hög låg de... Fick på tag på modellen jag ville ha och gick med raska steg tillbaks till min lilla trupp.
Pontus blev överlycklig för den lilla hunden. 50 cent kostade den... Hela vägen hem sen satt han och jag och diskuterade namn till den. Jag började dessutom bli hungrig efter min obefintliga lunch. Hade lovat innan att vi skulle baka fudge brownies. Meningen var att vi skulle gjort det i fredags men eftersom vi kom hem så sent efter djurparken blev det aldrig av. 
Fram med skålar och vispar. Toddi tog med Camilla ut på en joggingrunda och jag fick Desirée i utbyte. Hon skrek lite men gav upp efter sen stund. Pontus tyckte vi kunde äta smeten som den var, men jag hade en annan åsikt. Han fick slicka vispen istället. Med glädje tog han på sig det uppdraget. Alla hans kläder fick sen åka i tvätten, t.o.m. strumporna...
Under påklädningen av rena kläder kom vi fram till att han ville ha pannkakor till middag. Klockan hade precis passerat fem så det passade bra, eftersom vi brukar äta vid sex. Fram med ny bunke och två stekpannor. Vispa, vispa, steka, steka. Markus tog med någon soppa hem så vi fick stormiddag, med först soppa, sen pannkakor och sen brownies. Behöver jag ens förklara att Camilla gillade efterrätten?
Nu ska jag leka lite med min plattång!
PS. Hunden döptes efter mycket dividerande till Sugar. DS.
Träd!
Torsdag 18.00 var det då dags för ett frisyrbyte. Många centimeter åkte av (typ 12) och lugg 
klipptes till, jag blev riktigt nöjd, betalade $40 och blev hämtad av Markus. Senare spenderade jag några timmar på Starbucks (och Starbucks parkering) med Emma. Lite ångest över våra liv bara, inget allvarligt.
I fredags försov jag mig för första gången sen jag kommit hit. Vaknade 8.13. Great! Börjar jobba 8.00. Blev väldigt effektiv. Hade glömt ställa alarmet av någon konstig anledning men tur i oturen var att Pontus var ledig från skolan. Ingen skada skedd och hade jag inte talat om det senare för Toddi hade ingen märkt det. Eftersom det var skolfri dag, bar det av 
till The Zoo för tredje gången. Vi tänkte passa på denna vackra höstdag. Ivy kom också med. Blev inte lika många djurtittanden som tidigare, för barnen vill leka i Zoomasium, en inomhuslekpark typ. Men vi hann se gorillorna och magen på en leopard. Och kossor och getter. Och en åsna som bestämde sig för att skrika just som jag gick förbi med Camilla på armen. Hon borrade in sina naglar i min arm så jag fick fina märken, men skrattade på samma gång.
När vi satt och fikade stekte solen så mycket att jag tog av mig att jag till slut satt i T-shirt. Tio minuter senare frös jag med både halsduk och jacka… Kan ha berott på att jag åt en glass…
Snäll som jag är hade jag lovat att plocka upp två nya tjejer inför mötet på söndag. De ringde båda två under zoobesöket, men jag sa att jag skulle ringa tillbaks senare. Väl hemma klockan 18 istället för 17 (Toddi tog oss på en liten sightseeing i rusningstrafiken) var det bara att leta upp ett mindre pratigt ställe och starta telefonkedja. Fram och tillbaks och tider blev bestämt. Och sen bar det upp mot Woodinville, bio och Daniel. Finally hade vi tagit oss i kragen och bestämt möte. Hittade utan större problem, köpte biljetter, käkade och skulle sen slå ihjäl två timmar. Detta klarade vi faktiskt ganska bra, enligt min mening. Kallt som s*tan var det dock, men jag fick låna Daniels urmysiga tröja. (Och för er som missat vem denna trevliga kille är, så hittade jag honom på helgon för typ tre månader sen, visade sig att han också är här som au pair fast med en annan organisation och egentligen bor i Borås!) Världen är bra liten.
Filmen vi såg (The Departed) var… bra? Ogenomtänkt? Alltså början var lite rörig innan man fått koll på vem som var vem och varför och vad som skulle hända. Mitten – kanon! Slutet… Vi gick båda ut från salongen och var skitirriterade. De hade kunnat få till det så himla snyggt och så blev det bara pannkaka av alltihop, till och med jag hade kunnat skriva ett bättre slut!
Klockan hade hunnit bli halv ett och Daniel skulle upp halv sju igen (jag var inte avundsjuk) så han fick tillbaka sin tröja och vi sa att vi måste göra om det snart igen.
Lördag stod det svampplockning på schemat. Först ut till Bernt och Siegrid för lunch och sen 
stuva in Siegrid plus ”vår” familj i Volvon. 7 pers i en Volvo V70. Det går. 
Om man knör. Bör väl tilläggas att det finns ett extrasäte installerat i bakluckan. Kom fram till dit vi skulle, raggsockorna, halsduken, regnbyxorna, regnjackan och mössan åkte på. Markus hade sagt till ett flertal gånger att kläder skulle behövas, för det skulle bli kallt. Bacon. Efter 20 minuters 
vandring i uppförsbacke höll jag på att smälta bort. Av med regnbyxorna, 
halsduken och mössan. Efter lite mer gående i vacker natur kom vi fram till deras kantarellställe. Det var så brant att jag till slut satte mig på en stock och tog kort istället. Slog ihjäl några mygg(!). Skickade sms till Emma. Filmade en snutt. ”Jag ser bara massa tallar…och granar…” Sen gick vi tillbaks igen. Fick några fina kort. Stormiddag hos B & S och sen tillbaks hem igen. Underhöll Desirée genom att trycka på min mobil så den lös lite då och då, hon var fascinerad i närmre 25 minuter…
Söndag idag då. Pratade med mamma och lillebror. Behövdes efter över en veckas tysthet. Du och jag mot världen bror!! Au pair-möte nummer fem fanns även i kalendern. Vid tio över ett inser jag att jag inte ätit frukost, fastän jag varit uppe sen nio och dessutom måste lämna huset en kvart senare. I med en hemmagjord hamburgare (de andra åt lunch) och iväg för att vara lite snäll. Hittade nästan hela tiden. Försök själv att läsa dina egna kråkfötter när du måste byta fil, har bakgrundsmusik och dessutom är mitt uppe i en engelsk konversation med någon från Ryssland.
Vi kom fram. Det var kallt. Vi hade lite möte. Vi var färdiga. Jag körde hem dem igen. Emma förföljde mig, trots felkörningar och efter ett mindre stopp hemma hos mig bar det ner mot downtown. Tog mig äntligen i kragen och bokade hotell för kompaniet. Fixat och klart. Hem igen för middag. Emma var inbjuden på familjemiddag, vilket jag misstänker vi alla uppskattade.
Mätt så jag håller på att spricka, sitter jag nu här och laddar mentalt för ytterligare en arbetsvecka. På tisdag om tre veckor sitter jag dock på ett plan till Hawaii.
Tänkte avsluta med något klokt Emma läst; Det viktiga är inte vilka vänner man hade när man åkte, de viktiga är vilka som finns kvar när man kommer hem igen.
Höst
grejer i kaffeträsket nu! Promenderade sen hem med Camilla i lugn takt. Det märks att det
blivit höst nu, för det är mycket kallare på mornarna och löven har ändrat färg. Fast detta var runt halv ett på dagen så luften hade hunnit värmas upp och solen lyste sådär snyggt genom träden. Var ju bara tvungen att ta några höstkort! Min halsduk som jag plockat fram dagen till ära fick åka ner i vagnen igen, den var för varm... Gick riktigt långsamt för att bara njuta av den här härliga dagen, det var en såndär perfekt höstdag!Annars har det väl inte hänt så mycket mer under dagen. Har på allvar tagit på mig uppgiften att tvätta barnens kläder nu (Toddi har bett mig några gånger men jag vet inte varför det inte blivit av). Så jag är nu prinsessan av fläckborttagningsspray! Fast man måste använda plasthandskar för annars skivlar sig naglarna (fast det gör ju mina ändå, men jag behöver ju inte hjälpa dem på traven precis.
Upptäckt att det tar längre tid att vika små barnkläder än stora vuxenkläder, är inte det lite ologiskt?
Imorgon ska jag klippas. Klockan 18.00. Bild (om det blir bra) kommer.
Ikväll kommer LOST och The Nine.
Hittade mobilen förresten. I måndags. Den låg i en annan väska än vad jag brukar använda.
Pontus nya favoritkaka är Ballerinakex med chokladgegg (de vanliga ni vet). Stoppade ner dem i kakburken, då jag insåg att jag inte kommer äta alla själv. Är inte lika åpen som vissa andra *Sara, host host*
Markus fixade min toalett - igen.
Min mejl fungerar igen, wohoo.
Till helgen blir det nog den där svampplockningen, eller i alla fall en dag hos Bernt & Siegrid, trevligt, trevligt. Och på söndag blir det mitt femte au pairmöte. Lagom roligt. Fick mejl från Nicole om att jag skulle välkomna nån Mika för vi bodde tydligen i närheten av varandra. Ingen adress medskickades så jag fick ju skicka iväg ett litet mejl till den här nya tjejen och fråga var hon bor...
Make my day
När Toddi kom hem och jag lämnade över Desirée till henne för att fokusera på Camilla, ja tror du inte ungen somnar på 3 minuter i sin mammas famn! Där har jag försökt med allt i 1,5 timme...
Senare åkte jag och hämtade Sara i Sammamish. Efter en mindre nattningsprocess med en av hennes tvillingar smög vi oss ur huset. (Fast först gick vi igenom varför hon hade en plastgroda på golvet och en röd bakbunke i sin garderob...). Hittade inte min adapter till radion så det blev radion men den lyssnade vi ändå inte på. Vem behöver bakgrundsljud när man har en Anna och en Sara i bilen?
Körde upp till Lynnwood/Alderwood för att träffa Emma och käka på Billy McDetjagintekanstavatill. Lika mysigt som vanligt. Sen blev det idétorka och jag var trött som bara den (man blir det om man går upp 07.15 och sen inte är hemma förrän 01.30). Planerade en liten sovmorgon och somnade på stört.
Kvällen var dock himla trevlig och Sara och hennes historier gjorde verkligen min dag! Jag är helt inställd på att träffa den omtalade Sven (helt crazy kille).
Lördag: Ja just det, jag lever i en trebarnsfamilj - glöm sovmorgon! 08.30 skriker både Camilla och Pontus utanför min dörr om nån himla leksak... Försöker somna om men det är lönlöst. Jaha men då går jag väl upp då och får gjort lite saker tänkte jag. Käkade storfrukost (ja det är ett ord), brände en CD med bilder jag ville få framkallat, petade med lite andra saker och letade efter adaptern. Till slut frågade jag Markus när jag gick förbi honom. Han ba; ja den ligger i handsfacket i bilen... Så klart den gjorde, att jag inte tänkt på det!
Glad i hågen pluggar jag in mp3n och kör till Bartells för att skriva ut mina 270 bilder. Datorn tar bara 200 får jag till svar och får därför peta på de jag vill ha (de har en sån där roligt petskärm). Väljer ut 187 och får sen gå runt i affären och vänta...och vänta...och vänta... Bestämmer mig för att ringa Emma, klockan var ju ändå över tolv (fast innerst inne visste jag att jag skulle väcka henne). Får ett grymtande till svar och bestämmer att jag ringer när jag är färdig med mina ärenden. Sen väntar jag lite till och till sluuuut får jag betala och ge mig av.
Körde och tankade.
Nästa uppdrag var att enligt beskrivning hitta postkontoret. Jaha eller hur. Efter två vändor av stirrande åt båda hållen kunde jag inte med att snigelköra gatan en gång till.
Det blev till att köra upp mot Alderwood och underbara Michaels. Jag skulle lätt kunna bo i den affären! Scrapbookingsaker från golv till tak. Himmelriket. Eller ja det var så jag såg på affären innan jag verkligen skulle ha nåt. Kom in med en hög med bilder jag valt ut. Efter 20 minuters funderande och gloende på klistermärken gav jag upp idén om att hitta flera layouter. Fokuserade på en. Hittade inte vad jag ville ha. Fokuserade på en annan. Blev inte heller bra. Var det mig eller korten det var fel på?! Sen hittade jag en pack med redan färdigblandade ark i matchande nyanser. Bra tänkte jag och hittade några klistermärken som skulle passa färgskalan också, betalde och gick ut till bilen. Var redigt trött och hade fått huvudvärk på grund av sömnbrist. Ringde Emma igen och sa att jag behövde sova middag innan vi kunde leka. Åkte och hyrde två filmer (hade Malin i luren medan jag letade efter vad som skulle kunna passa).
När jag kom hem var Carol och Larry här (Toddis föräldrar) och Markus satt och jobbade med musik på i källaren. Inte en chans att jag skulle få sova middag. Stoppade i mig Alvedon och tog sen tag i alla mina foton. Sortera, sortera, sortera. Vad som ska scrapbookas, vad som ska sättas in i album, vilka som hör vart och i vilken ordning. Efter mycket om och men var jag ganska nöjd. Började då påta med mina nya papper från Michaels men det var liksom inte roligt. Trött som ***** och hungrig var jag också. I med lite mat och sen vet jag inte vad jag gjorde faktiskt. När det var läggdags för barnen satte jag på The sisterhood of the traveling pants. Läste alla tre böcker innan jag kom hit och hade hört att filmen skulle vara kass så jag hade inga direkta förväntningar. Filmen var ganska lam i jämförelse med boken men helt plötsligt hamnar jag i värsta gråtattacken. Håller på och snörvlar i över en timme. (Tror det hela grundade sig på sömnbrist och lite saknad av de där hemma). Filmen tar slut och jag sätter mig framför datorn av ren reflex. Får pratat med Daniel (killen från Borås som bor i Kenmore här). He makes my day! Somnar mycket gladare.
Söndag: Bestämde mig för att åka till IKEA. Hade förvarnat Emma om att jag tänkte ge mig av runt tolv, så 11.40 ringer jag henne. Lite mer grymtande och jag skickar ett SMS till Sara istället. Hon skulle norrut och IKEA ligger söderut så jag bestämmer mig för att åka själv då! När jag knyter mina skor kommer Camilla med Pontus skor på fötterna, en plastväska i ena handen och sträcker upp armarna mot mig. Lyfter såklart upp charmtrollet och tittar sen på Toddi. Hon var lika förvånad som jag. När Toddi sen försöker ta Camilla från mig, vänder sig ungen bort från sin egen mamma. Hon vill helt enkelt följa med mig! Efter flera försök lämnar jag tillbaks denna söta unge för att vinka till henne när jag traskade ner mot bilen.
I med mp3n igen och iväg söderut, mot Renton, med ett stort leende på läpparna. Gick fortare än vad jag trodde, men å andra siden förra gången åkte vi från Emma så det var kanske inte så konstigt. Hittar lätt som en plätt och får efter lite snurrande en parkeringsplats. Men sen. Var får alla människor tag på kundvagnar? Tänkte minsann inte släpa runt på en gul plastkasse (exakt likadana vi har hemma till tvätt), hade för mycket på min lista för att ens överväga tanken. Till slut snor jag en kundvagn från någon som precis kommit till sin bil. Han verkade dock tacksam över att slippa ställa tillbaka den (var det nu var nånstans!)
Varuhuset var knökat med folk men jag hade ingen brådska. Zickzackade mig fram med mp3n i öronen bland alla långsamma amerikaner med beslutsångest. Hörde en 50+ tant som sa något i stil med; Isn’t that amazing what you can do with that short of space… Hon var verkligen impad och skulle tala om det för hela sitt medföljande sällskap. Gick och läste på alla svenska namnskyltar och kom efter typ tre låtar fram till matavdelningen. Ostar, flädersaft, Marabou, ballerinakex och lakritspluppar var en del som åkte ner i den gula plastkassen. Inga mazariner den här gången, vilket skulle göra Markus besviken, men jag kunde ju inte direkt trolla. JO, sen hittade jag ju en äggdelare för £2.99 så jag var ju bara tvungen att köpa den, eftersom Toddi aldrig sett någon. Har fått skära äggen med kniv hittills vilket har smulat sönder ägget innan jag fått den på mackan.
Träffade på Gabbi (Skåne), Elle (Australien) och Sara (Tyskland). Tre andra au pairer.
När jag kom till kassan var snubben där väldigt pratsjuk och kommenterade att jag plockat till mig bulldegsmix. Fick förklara att jag använt den jag hade till Kanelbullens Dag och därför var i behov av en ny, och ja det enda ledde ju till det fjärde och av någon anledning fick han min e-mailadress. Vad han skulle med den till vet jag inte för han måste ha varit runt 35…
När jag skulle hem hade det hänt någon olycka så jag lärde mig precis var dragläget ligger på lilla Toyotan. Till slut bestämde jag mig för att köra norrut istället på 405:an istället för söder. Svängde in på high way 90 och kom till slut hem utan problem eller sightseeingturer. Man har väl lärt sig! Stuvade in allt jag köpt i skåp och lådor och spelade The Sims resten av dagen. Eller ja, resten av dagen var väl att överdriva men två timmar i alla fall. Det var jättelängesen sist så tiden försvann i ett nafs. Var riktigt trött och hade siktet inställt på sängen när en viss Mark börjar prata med mig på MSN… Det visade sig vara killen från IKEA och jag var inte så fel ute vad det gällde åldern (jag som annars är kass på sånt). Han är 37. Och jag är bara SÅ INTE intresserad och jag hoppas han fattade det. Va tror mänskan egentligen! *Ryser* Funderar på att blocka honom…
Måndag: Pontus var hemma för han var sjuk. BACON! säger jag bara. Han var hyperaktiv, dum mot Camilla, vägrade lyda och allmänt pestig. Inte det minsta sjuk (möjligtvis lite snor i näsan, men vem har inte det vid den här årstiden?). Anledningen var väl att hans fröken påpekat att sist han var lite förkyld hade han grönt snor. Toddi misstänkte snarare att det var gräs han hade i näsan i skolan för han hade då inget grönt här hemma, men ville inte uppröra fröken mer än nödvändigt och höll honom därför hemma. Ingen hit!
Tog 73 minuter att få Camilla att ta sin eftermiddagslur och när jag kom ner i källaren igen satt de andra och tittade på Spirit. Det i sin tur betydde att Pontus inte skulle få se Dreamer (den andra filmen jag hyrde i lördags) och att jag skulle få vänta med att se den tills han gått och lagt sig. Great, jag som var trött vid 20-tiden.
Markus kom och snackade lite om skolor och kurser och sånt. Jag har blivit ganska stressad eftersom kurser redan har börjat och min plan jag hade med danskurserna på en skola sprack förra veckan eftersom min LCC då upplyser mig om att just den skolan jag vill gå på inte räknas! Nähä men skicka en lista på skolor som räknas då tyckte jag. Hon skickar och jag läser igenom den och hittar då att min skola står med på listan… Koko, hallå vad pysslar du med undrade jag då, och då svarar hon att hon inte visste varför den skolan var med för hon hade bara kopierat listan från den förra LCCn. Braaaaaa Nicole, till lika stor hjälp som vanligt… Tur (eller skicklighet) att jag har en så pass bra värdfamilj att jag kan lita på dem istället… Och för er som inte vet så är LCC (Local Child Cordinator) min handledare under det här året, som jag ska kunna vända mig till och få råd och sånt. Bacon där med...
Vid nio-tiden startade jag filmen i alla fall och Markus som satt och jobbade vid datorn sprang fram och tillbaka mellan den och TV:n. Det var en riktigt bra film, med Kurt Russel och Dakota Fanning. Fast anledningen till att jag hyrde den var att jag gillar Dakota Fanning och att det var en hästfilm, eftersom Pontus är hästfanatiker. Och så får han inte se filmen. Men det gick nog ingen nöd på honom.
Somnade strax efter 23 och vaknade igen vid 04.20 av huvudvärk… Kuuuul… Tog dubbel dos Alvedon och sov som en gris sen. När jag vaknade idag (tisdag) mådde jag bättre än på länge, inte ont någonstans och kunde röra nacken utan problem (men Sören nu låter jag väl i alla fall som en tant?). Alvedonen gjorde väl sitt fortfarande, men jag var bara tacksam.
Dödade en liten #18 i morse.
Körde Pontus till skolan (eftersom han inte var sjuk), lade Camilla och satte mig sen för att leta reda på nya kurser och skolor men blev bara ännu mer förvirrad. När hon vaknade var det en liten snabblunch och sen bara det av till gymnastiken. Hon älskar det stället där hon kan hoppa och springa och klättra. Ni skulle se henne på trampolinerna!! Hon hade dessutom sin röda ”storasyster” tröja som hon fått av min kära mor och några mammor frågade vad det stod på den. Förklarade som det var och de var nästan imponerade men mest förvånade över att lilla Camilla var storasyster till någon ännu mindre.
Eftermiddagen har varit lugn, C, T och D sov alla i över två timmar, Pontus lekte snällt i källaren och jag fick tid att skriva om det här inlägget, eftersom det försvann igår när jag skulle uppdatera det hela. Då blir man lagom glad och trött som jag redan var då fick jag ett mindre anfall. Pontus fick även banangöra eftersom han faktiskt var lite förkyld (men inte så sjuk att han behövde vara hemma) och vitaminer kryllar det ju av i det mellanmålet. Dessutom var jag lite sugen själv. Haha.
Tror det blir svenska köttbullar till middag idag, Toddi letade fram receptet. Jag ska inte göra dem. Som jag nämnt tidigare har vi pratat om att ha en dag i veckan där någon annan fixar middagen istället för Toddi. Markus har paxat fredagar och jag funderar stark på att paxa torsdagarna. Då hinner jag planera under veckan och dessutom vet ju alla att pannkakor serveras på torsdagar. Men visst funkar tacotorsdagar också. Hittade några skojiga höstbiffar i min stora kokbok men äpplemos inuti tror jag det var och de skulle passa till hasselbackspotatisen. Så jag har mina funderingar.
Har klipptid på torsdag för övrigt, kan behövas.
Jo, sen mina vänner, bli inte rädda eller upprörda nu, men jag har börjat fundera liiiiiiiite på att förlänga mitt år här. Kanske inte ett helt år, man kan välja på 6, 9 och 12 månader. Men jag får se hur jag känner i typ april, jag kanske vill komma hem på momangen då, vem vet? Allt har gått så fort hittills, jag menar på torsdag har jag varit i USA i 4 månader!! Om mindre än en månad åker jag till Hawaii och efter det går Toddi tillbaks till jobbet och sen är det jul och mitt i alltihop fyller jag år också. Saknar lillebror! Fixa erat Internet!
Ironiskt nog fungerar inte min e-mail för tillfället, hotmail har väl problem eller nåt för alla andra sidor fungerar. Bara hotmail och MSN som pajjat. Nu vankas det middag.
PS. Pontus har kloggat igen min toalett igen. DS.
Kanelbullens Dag
Igår dödades spindel # 16 och #17. #17 kom inkrypandes under min dörr när jag släckt lampan. Tände 
igen efter att ha legat och vridit mig i en kvart för det var för varmt. När jag täder för att öppna fönstret för att vändra, kryper han där helt plötsligt på mitt golv. Han dog ganska snart därefteråt. Tycker fortfarande det är lite äckligt men har samtidigt vant mig. Så länge de sitter still är det okej men när alla åtta benen rör sig i obestämd rikting... Tur jag inte har sån fobi som Ron Weasley.
Såg förresten en trailer med Rupert Grint i helgen. Verkar vara en mysskojig film. Och den animerade Happy feet var en film både jag och Emma förälskade oss i när vi såg trailen. Tänk er gospel med pingviner... Robin Williams, Elijah Wood m.fl. Äh se trailerna själva på; http://www2.warnerbros.com/happyfeet/
Åkte, utan barn, till Metropolitan Market för att handla mat till familjen. Hade fått en lista och blev tillsagd att "go crazy" typ. Fick tag på mandelmassan bland annat. Kändes lite mysko att vara och handla mitt på dagen utan några barn. Pontus var i skolan och flickorna sov båda hemma med Toddi. Men det var roligt.
Eftersom det är Kanelbullens Dag idag (4 okt) bakde jag dagen till ära, kanelbullar (hade känns fånigt att baka någonting annat). Vägen var lång och krokig till de väldoftande godsakerna. Degen jäste långsammare än vad det stod på paketet och när den väl dubblat storleken och jag skulle ta i degen pös den ihop igen till sin ursprungliga storlek... Något bakplåtspapper fanns inte i huset så det blev till att improvisera och ingen kavel heller så det blev ett glas. Tog mammas tips om mandelmassan och smöret men det gick ju såklart inte. Tanken var att smöret skulle smälta den rivna mandelmassan men ack så fel det gick. Siegrid skrattade lite när hon tittade ner i bunken och undrade vad jag hade gjort för något, men jag kunde bara skratta tillbaks för det såg för bedrövligt ut. Fick kletat ut det med lite våld och fick sen ta till mer våld för att rulla ihop degen till en rulltårta. Och ja jag hade mjöl under, men det hjälpte inte så mycket. Ivy och Pontus sprang hela tiden ut och in ur köket och ville smaka och hjälpa till och peta men jag sa nej till alltihop. Jag hade ställt till det som det var, utan deras "hjälp". Pontus lyckades naturligtvis hälla ut hälften av de lilla pärlsockret som fanns kvar (hade använt nästan alltihop till chokladbollarna tidigare veckor).
Trots alla missöden blev första plåten riktigt fin. Var riktigt förvånad eftersom de sett så ledsna ut innan de 
kom in i ugnen. Andra plåten blev inte lika lyckad. Första gången jag tittade till dem såg de ut att behöva två minuter till. Det råkade bli tre och de blev lite mörkbruna. Alla cirkulerade som hökar i köket i vilket fall.
Efter middagen (ja alla lyckades hålla sig) var det då dags att fira bakverkets dag. Toddi fick i sig fem och en halv, behöver jag säga att de andra också gillade dem? På bilden är det väl hälften kvar skulle jag gissa. Kanske något färre... Som sagt några blev fina och några blev mörkbruna.
Toddi tyckte det var ett bra påfund det här med Kanelbullens Dag. Jag läste på GPs hemsida att dagen har funnits i våra almanackor i 8 år. Jag tror bara jag vetat om den i tre...
Sett LOST nu. Vågade. Efter den började en serie som heter The Nine. Kommer den till Sverige är det en serie jag rekomenderar varmt. Annorlunda upplägg, jag var fast inom 15 minuter. En hög med kändisar är med också.
Ska, om vädret tillåter, på lördag plocka svamp med min amerikanska familj. Bara jag slipper äta den så hakar jag gärna på. Ska fixa hotell för kompaniet också. Och så blir det säkert något biobesök.
Inget vettigt
Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Nu är det 113 dagar sedan jag lämnade Sverige. Om nio dagar har jag varit här i fyra månader. Det är 1/3 av hela mitt år här!
Planerar att ta körkort för Washington state den här veckan med Sara. Ja, vi ska göra det samma dag men vi ska inte dela på körkortet. Måste läsa lite på hemsidan först bara.
Var med Camilla på öppen gymnastik för tredje gången idag. Alltså det var tredje gången vi var där, inte att vi var där tre gånger på samma dag. Ni skulle sett henne på studsmattorna, helt hysteriskt kul.
Och mamma jag menade att jag låter som en liten tant när jag räknar upp mina blomkrukor och pussel. Fast enligt Sören har jag inte hamnat där än. Tur är väl det.
Just nu är det reklampaus i Gilmore Girls (nya säsongen). Vad skulle jag göra utan den serien? Vad ska jag titta på när den tar slut? Det är ju min bort-med-barn-serie.
Imorgon börjar Lost. Våga se den i min ensamhet.
Måste hitta min mobil. Batteriet har dött så jag kan inte ringa till den och fråga var den är... Min amerikanska mobil alltså. Min svenska använder jag som alarmklocka och den ligger snällt där jag lämnar den, men ack nej inte min amerikanska Nokia. Den har ben. Och springer fort! Som sagt, måste leta!
Fick brev idag, från Doht. Lika trevligt som vanligt.
Bytte soppåse (intresseklubben har sprängts av överbelasting), men bar aldrig ut den fulla påsen så det luktar lite halvmysko av ruttna äpplen...Får flytta ut påsen ur mitt rum så jag kan sova.
Nu har jag sprungit här fram och tillbaka mellan datorn och TV:n i evigheter, Gilmore Girs är slut men jag råkade "glömma" stänga av och hamnade i den nya säsongen (säsong 3?) av Veronica Mars. Har aldrig sett ett helt avsnitt innan men serien verkar ju helt okej... Ni vet killen som var ihop med Kelly Osborns karaktär i Life as we know it? Han är i allaf all med. Jonathan i Life as we know it. Eller skådisen bakom.
Ska köpa mandelmassa imorgon för att baka kanelbullar, för imorgon mina vänner - är det Kanelbullens dag. Glöm ej!! (Fast det blir IDAG för er eftersom det är en tidskillnad på nio timmar mellan oss).
Planer
Camilla sov i 2,5 timmar på förmiddagen så jag läste ut Mossvikenfruar. Googlade författarinnan och såg att hon hade skrivit fler böcker. Kan ju vara något inför bokrean...Som jag inte kommer vara hemma till...Får be mamsen.
Min ros från Pontus håller på att vissna...Försöker se det som ett tecken på att jag håller på att bli frisk. Bara halsen som krånglar lite. Och lite huvudvärk. Är så trött på att vara sjuk så jag ignorerar det.
Har inte fattat att det gått och blivit höst. Löven är visserligen gula och man måste vattenskrapa rutorna varje morgon på bilen men ändå åkte jag och Emma till downtown igår utan jackor. Solen var ju uppe tänkte vi och gick senare och huttrade i våra collegetröjor. (Supersmart med tanke på att vi båda är förkylda).
Hamnade på "pommes frites retaurangen" efter lite om och men. Var inte lika snofsigt klädda som en del andra middagsgäster men fick ändå lika bra service. Och mamma. Den här restaurangen måste vi också klämma in under julveckan. Vi kommer inte ha tid att göra något annat än att äta...
Både jag och Emma tog forell med mandelflan på (trots att Emma kläcker lite senare att hon typ är allergisk mot dem, mandlarna alltså) med typ stekt potatis och naturligtvis en korg med de underbara pommes fritesen. Personalen tog oss för över 21 och tjatade om vinlistan men vi höll oss till vatten. Portionen såg inte så imponerande ut när den kom och vi var båda vrålhungriga, men jag fick håll när vi promenerade tillbaka till bilen... Tvingade i mig några extra pommes bara för att...
Vet numera även var hotellet där kompaniet ska bo, ligger. Enligt mig väldigt centralt. Enligt Toddi ganska centralt. Enligt svenska mått är det centralt. Okej inte mitt i smeten, du kanske får gå 5 kvarter. 5. Oj vad jobbigt... Till Space Needle kan det väl ta 10 minuter att promenera... Till alla affärer är det väl tio minuter max, fast åt andra hållet. Asaggios kan väl ta typ 7 minuter... Och så vidare.
Patty och Scott är här ikväll. Patty ska laga middagen. Då blir det alltid värsta fancy fancy sakerna med lite mysko ingridienser och outalbara namn på rätterna. Jag gillar Toddis mat. Förutom tortelinin. Tror jag hade ätit broccoli en gång innan jag kom hit. Nu käkar jag broccoli så fort det står på bordet, tar gärna två gånger. Den du morsan!!
Gilmore Girls har bytt tid till 19 istället för 17, så nu får jag se den efter middagen istället. Fast idag kommer jag nog missa den totalt för middagen kommer inte var klar förrän halv sju. Men än så länge är det bara repriser, säsong 6 börjar ikväll. Fast säsong 7 (den nya säsongen alltså) började förra veckan på tisdagar så det blir lite omlotttittande för jag har inte sett de sista fem avsnitten i säsong 6 än. Men jag hänger med ändå, tjohej!
Middagen är över och jag är mätt. Ingen broccoli. Någon risottoliknande sak och päronpaj till efterrätt. Risotto är tydligen någon blandning mellan ris och pasta - visste ni det? Nä, inte jag heller. Tror de blandat ihop det, för det finns en pastasort som ser ut som ris men är pasta. Nåt på F har jag för mig... Fuccini? Nä det lät ju urlöjligt... Fuccacio? Ännu dummare! Jaja det smakade mer risgrynsgröt i vilket fall... Ffffffgröt.
Måste be Markus försöka lösa mitt toalettproblem. (Sicken målande beskrivning det blev). Jag vill ha tillbaks min toalett!!
Fick i helgen veta av Linda att Therese (ni vet från bild) skulle dra till USA. Jaha tänkte jag, kul för henne. Idag haffade jag henne på MSN. Hon ska göra samma sak som jag, fast i Boston. Också svensk familj. Kom hit för typ en veka sen. Också genom EF.
Men det tuffa var hennes resa till Indien tidigare i år. Blev ju inspirerad. Fast just Indien vet jag inte. Men jag har så mycket planer nu att jag inte kommer flytta hemifrån förrän jag är 42. Road trip i USA med Emma, ett år jobbandes i Australien med Emma (och vem mer som vill haka på), tänkte klämma in lite Nya Zeeland när jag ändå är där, hälsa på Emma på Åland (vad mycket Emma blev involverad nu då). Fast när jag kommer hem blir det till att installera en ordentlig stereo i MIN bil. Och ta igen lite festande ska jag också. Inte för att jag är nåt suparhövve precis men stämningen med trevligt folk man känner och lite Eddie Meduza eller Macarena hade ju inte suttit fel. Varit på två "fester" sen jag kom hit. Eftersom jag är minderårig kommer jag inte in på någon klubb så jag får ju aldrig dansat! Det är ju därför jag vill komma in!
Sen för att finansiera detta resande liv bör jag kanske jobba lite också. Eller så gifter jag mig bara rikt så har vi det problemet löst.
Vandra i anderna vill jag också göra ,för det läste jag om i Metro för något år sen på tåget mot Halmstad om någon som hade gjort. Och åkt tåg hade de också gjort.
Och sen har jag redan en lista på vad jag ska göra när jag flyttar hemifrån när jag är 42;
- ha krukväxter
- ha levande ljus
- lägga pussel
- baka hela tiden
- slänga saker på golvet
- låter som en liten tant
Anledningen är att jag ska göra saker utan att någon katt eldar upp svansen eller kvävs av en kantbit. Fast ändå så saknar jag kissarna jättemycket. Min första månad här låg jag på kvällarna och förväntade mig att Baloo skulle hoppa upp och lägga sig vid mina fötter. Till slut fick jag lägga en liten kudde vid fotändan och låtsas att det var han. Det har jag slutat med nu. Och varje gång mamma håller upp dem i webcamen kommer jag ihåg hur mycket jag saknar dem. De ända husdjuren vi har här är fiskar som stirrar. Speciellt på kvällen för då vill de ha mat. Stackars lillebror som ska sova med dem. Eller alltså han ska inte sova i akvariet, men han ska sova i TV-rummet är det tänkt och de står där i hörnet. Och stirrar!
Nä nu ska jag nog börja på min andra bok som kom i paketet. Fast först måste jag säga till Markus...
Bilerfarenheter
Det blev bio med Emma. Två stycken till och med. Först The gurdian med Kevin Costner och Ashton Kutcher, sketbra film. Sen käkade vi middag på en mexikansk restaurant med lite för lite servicekänsla. Sen blev det Open season, animerad barnfilm med Ashton Kutcher som hjort och Martin Lawrence som björn. Piggsvinet var tuffast! Buuuuddieeee... Och kaninerna som var totalmobbade!
Efter att jag lämnat tillbaks Emma var det mp3n på hög volym i bilen som gällde. Har köpt en sån där kassetadapter för $20 på Wal*Mart så jag kan utnyttja bilens inte allt för braiga högtalarsystem. Mambo no5, Macarena, Rocka på, Wake me up before you go go, Avundsjuk och Crash skrålades för full hals. Lät nästan bra eftersom min hals ändå är trasig så jag har raspig röst. Eller så var det så att jag hade lock för båda öronen så jag inte hörde hur fult det verkligen lät.
Väl hemma vid halv tolv tiden började jag plåta en av mina skor, fråga inte hur det kom sig för det kan jag 
inte svara på. Hur kul kan det vara att ha 15 bilder i samma vinkel på en av sina gympaskor som dessutom fastnat i ett tuggummi under Open season så det sa *florp* varje gång jag tog ett steg? Tog bort det mesta av det turkosa gegget med ett kvitto utanför bion, men har fortfarande en liten samling lövfnas under skon. Så där låg jag i alla fall på golvet och tog kort på min sko.
Sen började jag läsa ur Se & Hör som jag fått i paketet från mamma tidigare på dagen. Carola har fått en MC av Runar och Emma Wiklund gillar att bo på landet. Ååh vad intressesmurfarna hoppar! Började senare läsa en av böckerna som också legat i paketet. Mossvikenfruar är helskön. Emma ska få låna den sen. Och Frida när jag kommer hem. Om inte mamma tar med sig boken hem igen vid jul vill säga.
Ska ner till downtown idag med Emma. Ska leta reda på hotellet där morsan och co ska bo till jul. Sen ska vi äta på restaurangen med pommes fritesen. Om vi hittar parkering.
Funderar på att platta mitt hår med Toddis plattång som ligger i en låda i mitt badrum. Fast helst vill jag inte gå in dit för det är stopp i toan igen. Inte mitt fel den här gången. Fast fel och fel är väl fel att säga, men Pontus var den som var där inne sist. Fast det brukar fixa sig om man spolar i en annan toalett och sen spolar i min igen...
Satt just och funderade på bilkörning här i staterna. Igår fick jag en hjärtattack på motorvägen på väg upp till Emma. Låg i lagom hastighet och med lagom avstånd bakom en lagom lastbil. Satt och sjöng med i Här kommer alla känslorna på en och samma gång och plötsligt sådär huxflux flyger en stor vit plastpresseningliknadnesak av lastbilen rakt mot min framruta. Fyrfilig motorväg i 96 km i timmen lyckades jag med nöd och näppe väjja undan. När hjärtat flyttat sig ner i bröstkorgen igen kom jag på mig själv med att jag måste ju köra om lastbilsfanskapet! Vem vet vad som skulle flyga upp härnäst? Upp i 116 och förbi. Här är maxhastigheten för övrigt 96 km/tim (dvs 60 mph) fast följer man strömmen så ere snarare 65-70 som gäller och sen finns det ju de som kör 100 mph, dvs 160 km/tim. Och mycket fler filer. Fast jag har lärt mig hur man hanterar de aggresiva bilförarna - man är lika aggresiv tillbaks. Så hur morfar ska reagera när han kommer hit det vette tusan!
Och vägarna sen, här har man inte asfalt överallt utan cementblock så bilen hoppar och far åt alla håll och kanter. Och vägarbeten överallt!
Nej nu är det dags för alvedon och sen ska jag ringa Emma så vi kommer iväg "tidigt" som vi kom överens om igår. Klockan är ju bara kvart i två...
