Och ett krossat lucialjus på golvet

"Snälla, snälla, snälla kan du ta på dig overallen nu, vi får inte komma försent idag" säger jag i min låt-lugn-och-övertygande-röst-trots-att-stressen-tickar-på-i-rasande-fart. Det är första gången förskolan har luciafirande på morgonen, de förgående åren har de haft kvällsfirande. "Jag vill bara vara Freja". Ja okej. Ändå ska jag sladda ner i källaren och rota fram en tomtemössa i morgoncirkusen. Bara för att. Tänk om alla andra är utklädda och Freja blir ledsen. Inte speciellt troligt. Men ändå. Hon accepterar mössan glatt.
 
"Varför är det så mörkt ute, varför är vi ute så sent?". Barnet som i vanliga fall anländer till förskolan efter att solen har gått upp är inte riktgt med på varför vi måste skynda oss för att vara på plats redan 07:45. Alla samlas ute på gården för båda avdelningarna ska sjunga tillsammans. Alla föräldrar halar fram sina mobiler och fotar med blixt så det enda som syns är barnens reflexer på ytterkläderna. Charmig falsksång och olika tempon. Julpresenter till pedagogerna. Efteråt blir det julfika inomhus med pepparkakor och lussekatter som barnen har bakat och hallen är bara ett stort berg av jackor.
 
 
På vägen hem hittar jag inte mina nycklar. Märkligt då jag ju låste innan vi gick. Har något barn hittat dem i min väska och flyttat på dem? Kommer åtminstone in i trappuppgången då brevbärarknappen fungerar. Plingar på hos en granne och frågar om jag kan låna hans källarnyckel. Och där. Där hänger mina nycklar i låset till förrådet då jag tydligen var så fokuserad på att vi måste komma i tid att nycklarna blev kvar när jag sprang upp med tomteluvan.
 
Fridfull luciamorgon minsann. Det lär bli lussekatter till lunch.

Pepparkakstrams

När jag var liten bakade vi alltid pepparkakor "en hel dag" hemma hos min mormor. Nu när det inte finns några katter kvar kan man även göra det hemma hos Frejas mormor. Så här till exempel:

En del av barndomen försvann

December började lite tråkigt med att avliva inte en, utan två katter inom loppet av bara några dagar. Vi skaffade katt sommaren innan jag började i sjätte klass (och därför sklle börja gå hem direkt efter skolan istället för till en dagmamma). Sommaren 1998 skaffade vi Baloo, hösten 1998 kom Kajsa in i familjen och sommaren 2001 blev Kajsa mamma till bland annat Cornelia. Baloo blev sjuk för 1,5 år sedan och fick avlivas efter 17 år. I förra veckan var det Cornelias tur och i början av denna vecka fick Kajsa somna in. Tråkigt men en del av djurägaransvaret. Nu är alla barndomskatter borta och mamma kan tända levande ljus utan att någons morrhår eller svans fattar eld (något positivt måste ju komma ur det tråkiga).
 
En ny era av lite mindre katthår börjar ta form.
 
Cornelia
 
 Kajsa