Första vabben

I måndags vabbade jag för första gången. Freja hostade så hon kräktes flera gånger. Lagom kul. Hostan har fortsatt men kräket har vi sluppit de senaste dagarna. Jag har också åkt på samma förkylning, hostar och kan inte andas ur vänster näsborre. Känns fantastiskt sexigt att andas genom munnen.
 
Måsste byta däck på bilen, lämna tillbaka en bok, köpa snytpapper, boka tvättid och duscha. Oklart om något kommer att åtgärdas under dagen.
 
Kul också att solen skiner de tre dagar vi suttit inne och ugglat.
 
Är tacksam för uppfinnandet av dvdn och isglass. Och nässpray. Fast inte till barn. Nässpray till barn fungerar bara om två fullt vuxna brottar ner den lille personen och det känns inte så aktuellt... Speciellt inte när den ene vuxne jobbar 17 timmar per dygn.

The big birthday surprise!

Idag fyller jag år. 28 år. Tjugoåtta.

Men. Jag måste berätta om helgen.
 
Okej, lördagen flöt på som vanligt med kiropraktor, middagsvila och mjukisbyxor. Min mamma skulle komma en sväng och hänga med mig och Freja (George var iväg och träffade några kompisar och skulle jobba senare).

När mamma väl kommer så får jag ett stort knöligt kuvert. "Jag har fått i uppdrag att lämna över den här och så ska jag vara barnvakt". I kuvertet ligger en klänning och en lapp med instruktioner från George om när jag ska befinna mig på spårvagnen in mot stan.
Okej, in i duschen (två dagar otvättat hår kändes inte som att det passade), försökte att luska ut lite mer (nåt mer jag ska ha med mig..?). George körde helt på: jag jobbar ikväll men ha så kul.

 
Väl på spårvagnen visste jag ju inte vart jag skulle gå av men helt plötsligt stoppar George in huvudet och säger att nu var det dags. Där stod han i finbyxor, skjorta, väst och med en bukett rosor. Och nyklippt. Han hade ju inte alls träffat några kompisar under dagen! Vi promenerade till The Barn, en favoritrestaurang (alltså vi är ju ute och äter typ en gång om året så jag har ju inte jättemånga referenser men ja, i alla fall). Där åt vi vansinnigt god mat (äter ni någonsin där måste ni beställa deras pommes frites. I somras när vi åt där för första gången så tänkte jag att jag kunde norpa några av Georges pommes frites och beställde därför inga egna. Efter första tuggan förvandlades jag till Gollum och ville absolut inte "bara smaka" så i lördags beställde jag egna).
 
 
Ett par timmar senare tog vi nästa spårvagn några hållplatser och gick av vid Centralstationen. Vi gick en bit och hamnade liksom på någon slags bakgata och jag fattade verkligen inte vart vi skulle för där fanns ju ingenting. Förutom en Scandic-skylt. Ja. "Vi ska inte sova hemma ikväll".

 
Så vi går in på hotellet och rakt mot hissen och så upp några våningar och så blev jag lämnad i korridoren medan han försvann in på rummet. En liten stund senare fick jag komma in (han hade tänt värmeljus överallt). Jättefint rum. Jag har aldrig bott på hotell i Sverige tidigare (bara jobbat som barnvakt) men det var verkligen fint. En jobbarkompis till George hade bokat rummet åt oss (i namnet Bruce Wayne aka Batman, det visste inte George om när han checkat in tidigare under dagen så han blev lite nervös att det blivit något fel). Jobbarkompisens tjej jobbar dessutom på hotellet (hon är f.d. jobbarkompis till George) och hade tagit ett extra pass just den här kvällen för att kunna fixa med välkomstpresent med dricka, choklad, jordgubbar och sånt fint.
 
Det og en liten stund innan jag förstod att mamma skulle barnvakta hela natten och att vi skulle sova i en mjuk hotellsäng och äta frukostbuffé dagen därpå. Spenderade kvällen bland fluffiga kuddar, såg på Downton abbey och fick prata ostört i flera timmar. Alltså att få avsluta en konversation - vilken lyx!
 
Drömde under natten att vi försov oss och missade frukostbuffén! Inte ok! Vaknade i panik vid 05:15 och insåg att jag fått en andra chans. Hade ju satt alarm just för att inta frukosten. Och vilken buffé. De som satt runt omkring skrattade åt mig. Men vad då, jag gillar frukost och tänkte absolut prova så mycket som möjligt. Åt så jag blev proppmätt (kunde lätt hoppa över lunchen den dagen). Och sen var det dags att ta oss hem till Freja.
 
 
Vilken överraskning! Och så många som visste om det innan! Min mamma var ju barnvakt och kupp-medarbetare, Sara hade valt klänning, jobbarkompisarna fixat rummet (uppgraderat dessutom) och välkomstpresent, personalen på Frejas förskola hade fått lite hintar så de frågade i måndags om hur det varit i helgen och en kompis till mig som också har barn blev sjuka just på lördagen och kunde inte träffas som vi planerat (de var ju inte alls sjuka förstod jag senare).
 
 
Min karl, han kan han

Inte fullt så fult längre

Nu börjar det se lite trevligare ut här inne på bloggen igen. Min design totalflippade för några månader sedan och det förtog ännu mer lusten till att skriva inlägg när allt ändå såg hopplöst, rörigt och fult ut. Nu börjar jag som sagt få ordning på det hela (var en evighet sedan jag var inne och rotade i html-koderna då jag faktiskt hade en tjej som gjorde det åt mig, men hon har troligen lagt av, därav knasdesignen).
 
Ser ni något knasigt så hör av er så jag får en chans att rätta till det.
 
Annonserna är fortfarande skitfula men där är alternativet att betala för att slippa dem och riktigt där ligger kanske inte den här bloggens ambitionsnivå i det här skedet.
 
Och ja...det kanske är dags att uppdetera headern också, Freja är ju inte fem veckor gammal längre direkt... Fast det får bli ett projekt till jul när min kära lillebror kommer hem från Spanien igen för jag är så himla trög när det kommer till lager i Photoshop. Han har visat ungefär elva gånger hur man gör. Räcker tydligen inte.
 
Ja men då säger vi så så länge.
 
Hörs snart igen.