Jag infinner mig på en frisörsalong ungefär två gånger om året. Idag var en sådan dag. Min standardfrisör öppnade sin egna salong (well, ihop med en kollega) i centrala Kungsbacka i måndags och där är så fint och framför allt stort (till skillnad från förra stället). Sväng inom Hårkompaniet (vid Handelsbanken) så får ni se själva.

Hur som helst så var det dags för renovering av mitt huvud inför bröllopet om drygt två veckor och jag är som alltid väldigt nöjd med resultatet.

 

I övrigt har jag köpt plugg, gått på promenad och sovit middag. Kan den här sjukdomsveckan ta slut snart eller? Den kommer ju ta knäcken på mig. Inte för att jag går omkring och kräks, men jag kan fortfarande inte äta utan att magen krampar ihop. Två bett på en macka kommer man inte så långt på.

Jomen hörrni, jag mår visst bättre nu. Visserligen sitter jag mest still och ritar julmotiv i mysbyxor, men har ändå tryckt i mig en kvarts pizza och tre kanelgifflar under dagen. Imorgon ska jag ner till Kungsbacka för ett frisörbesök och så ska jag köpa plugg så vi får upp hyllan i köket någon gång.

En tjej jag är väldigt glad att jag har lärt känna genom bloggandet är Ida (Queen of bandits). Kreativiteten och inspirationen men framför allt hennes positiva inställning i kommentarsfältet. Konstruktiva kommentarer. Den bästa sortens kommentarer.

Efter en tids bloggpaus är hon tillbaka och för det är jag evigt tacksam. Du har varit saknad ♥

Ni har väl inte missat hennes Creative Bandit Network?

Har inte gjort många knop idag heller, men räknar ändå dagen som en framgång då jag inte har sovit middag en enda gång (igår blev det två eller tre) OCH jag har suttit upp i soffan istället för att ligga ner på den.

---

Tänkte passa på att dela med mig av en trevligare tillställning som ägde rum i lördags.

Tanken var att George och jag skulle gå på bio och sedan gå ut och äta. Dessvärre var han tvungen att jobba ett par timmar så jag släpade med mig Frida på filmen (Niceville) istället och så skulle jag och George mötas hemma för att byta om och ge oss ut på stan i spöregnet.

Trodde jag.

Kom istället hem till en hög med människor, dukat bord och en inte alls jobbande George. Nä, för han hade ordnat med en överraskningsmiddag och hade aldrig tänkt gå med mig på bion. Frida var bara en del i planen (payback från förra helgens möhippa).

Jättegod mat, jättetrevligt sällskap och det mest perfekta sättet att fira att jag nu levt i ett kvarts sekel.

Jag har firat första advent men 12 timmars magsjuka. Hur har er söndag varit?

Här är födelsedagskortet jag fick av min kära mamma. För en gång skull får ett kort stanna hemma hos mig.

Min amerikanska familj var som traditionen sig bör och tittade på julparaden genom Seattle downtown på Thanksgiving tidigare i veckan. För fem år sedan var jag också där. Tänk vad tiden går!

Förra veckan fyllde jag som bekant en kvarts sekel och det firades med diverse vackra blomsteruppsättningar. Nu börjar de lida mot sitt slut, men några dygn till ska jag allt pressa ur dem till. Hur ofta har man snittblommor hemma liksom?

Appropå glass så fick jag i torsdags smaka på ett par nyheter från Lejonet & Björnen inne på Ica Focus. Det ena var pepparkaksglass och det andra saffran och honung.

Saffransglassen fick följa med hem.

Invigde glassmaskinen ikväll. Hallonglass i stora lass. Lär ju aldrig mer köpa hallonglass, det är ju ett som är säkert. Mumsfillibabba!

I eftermiddag ska det pysslas julkort. Underbara Clara tipsade om julmusiken i P4 och jag har även min egen lista på Spotify. Nu ska det bannimej bli julstämmning hemma hos oss också!

Hörni. En månad kvar till julafton. Jag har firat med att köpa två paket saffran. Hushållsassistenten ska få knåda både lussekatter och saffranskorpor minsann. Fast inte ikväll. En annan kväll. Ikväll är det bara jag som degar.

Jo just det. Var på jobbintervju hos en ny familj. Fick jobbet.

I somras ansökte vi om permanent uppehållstillstånd för George och i morse var det dags för kontrollintervjuerna hos Migrationsverket. Men först började jag frukosten med att hälla ut ett helt glas med O'boy i knät. Det visade sig vara en bra start då vi var för sig fick frågan vad vi ätit till frukost.

Svaren matchade varandra. Han fick uppehållstillståndet utan minsta problem! Nu får han stanna för evigt!

Det betyder dock inte att han är svensk medborgare.

Vi fortsatte mot Bergakungen för att handla biobiljetter till lördag och sedan mot Avenyn för att inta en andra frukost på Subway då den första hamnade utanför magen. Efter det firade vi med fyra nya ProMarkers för min del (födelsedagspresent från George) och en bok för hans del. En sväng inne i Nordstan och vi var redo att åka spårvagn hem för att sova middag. Nattsömnen hade rubbats av nerver.

För att illustrera det hela får ni skitfula mobilbilder att titta på. Enjoy!

Som om det inte vore nog med en diskmaskin har jag nu även en glassmaskin och en hushållsassistent i min ägo! Tror jag ska fylla 25 lite oftare.

Ikväll käkar jag maränger direkt ur påsen och hetsglor på flera avsnitt av Lyxfällan.

Imorgon tänkte jag redovisa vinsten av att fylla 25 år. Inga dåliga resultat vill jag påstå!

...that this guy makes me the happiest girl in the world ♥

"Varför står du på köksön och dansar?"
"Varför är det klibbigt på golvet?"
"Varför ligger det blodapelsin över hela köksgolvet och väggen och bordet och köksön och skåpluckorna?!"
"Varför kastade du en blodapelsin i väggen?!!"
"Hur lyckades du totalmassakrera blodapelsinen, du är fyra år?!!!"
"Varför är du svart i hela ansiktet?"
"Varför har ni stoppat in en fotpall i den öppna spisen?!!"
"Varför har du kissat ner dig?"
"Varför kommer din pappa hem just nu?!"

Efter en minst sagt intensiv helg har jag inte riktigt hunnit vila upp mig. Jobbdagen idag hjälpte ju inte direkt till heller...

Nya tag imorgon.

Det har varit såååå frustrerande att inte kunna skriva om vad jag har pysslat med de senaste två månaderna då Frida själv är inne och snokar här på bloggen varje dag. I lördags var det alltså dags att avslöja de senaste månadernas planering.

16 tjejer invaderade två sovande Frida och Patrik strax för tio med buller och brak. Här skulle det bli brunch minsann! Amerikanska pannkakor med sirap, kokta ägg, kaffe, tre sorters te, frallor, ost, korv, apelsinjuice, LCHF-frukostmuffins och rosa smoothies dukades fram medan Frida försökte ta in alltihop.

Jag hade lurat i henne att hon skulle hem till mig på födelsedagsmiddag och var tvungen att ta med sin mixer då "min hade gått sönder" (skulle bara kolla att hon hade en så vi kunde göra smoothies) och även involverat en av mina kompisar som inte har med bröllopet alls att göra som pratat om samåkning inför den fejkade middagen och det tog väl halva brunchen innan Frida äntligen fattade att så inte var fallet.

"Ta fram din mixer"
"Okej, jag ställer den i hallen"
"Nej vi ska ha den nu"
"Men ska du inte ha den ikväll?"
"Men nej, det var bara ljug!"
"Men ska vi inte fira dig?"
"Tror du verkligen vi ska fira mig på din möhippa?!"

Efter brunchen fick hon en påse med presenter. Uppgiften var att lista ut vem hon fått vad av. Patrik blev även han upphämtad inför sin svensexa men kom inte lika lindrigt undan med utklädnaden som Frida.

Så packade vi ihop oss och åkte in mot Göteborg där Laserdome stod på schemat. Efter en svettig timme med massor av småglin och en otroligt pricksäker Frida hoppade vi in i duschen för att fräscha upp oss.

Jag fick med mig Louise, Malin och Fridas syster Sandra hem till mig för att fixa och greja och skära gurkstavar, sätta upp en tipspromenad, smälta choklad, hälla upp nötter och förbereda välkomstdrinkar.

Innan folk fick komma upp var det tvungna att gå en vända i området för att svara på tipspromenadfrågor (så att vi skulle få lite mer tid till fixandet). Väl inne skålades det och utslagsfrågan (Hur många vindruvor kan Frida få in i munnen?) skulle avgöras innan Jennifer korades som vinnare.

Dags för grönsaker, dipp, frukt doppat i choklad, paj, nötter, brödpinnar, chokladbollar, korv, ost, kex och rosa lösgodis att förtäras under poängjakt för Frida, hemmaspa med målade naglar, plattade hår, ansiktsmasker, hårspray och klädombyten.

Det blev även en omgång med bröllopsbingo för alla, lite hemlighetsfuffens i köket för alla utom Frida (resultat från det kommer senare) och så var det dags att packa ihop oss.

Nästa anhalt var restaurang Bamboo nere i stan där det dukats långbord för vårt sällskap. Jag tog mig friheten att faktiskt beställa in en drink och lugnade efter det ner mig efter dagens lektant-uppdrag.

 

Efter middagen avsade jag mig allt ansvar och åkte spårvagn hem med Louise (som var en riktigt pärla och hjälpte mig att städa lägenheten) medan en tapper skara fortsatte mot killarnas svensexa.

 

Jodå det blev lyckat igår. Återkommer med resultat och bevis när jag gjort mig av med huvudvärken och haft släkten här i eftermiddag.

Som jag har grejat. Så mycket brainstorming, så många timmar, så mycket fixande. Idag smäller det!

Älskade skrivargäng! Det är inte mycket vi tycker lika om, vi bor inte i närheten av varandra, vi har inte liknande familjeförhållanden och vi är inte ens i samma generation. Ändå är det så att jag längtar till nästa gång vi ska ses (nästa åååår). Det är så härligt att träffa de här människorna.

Trevligare gäng får man ju leta efter och jag är så glad att vi funnit varandra trots alla olikheter. Drömmen om att vi alla ska bli författare, lusten för skrivandet, det är det som knyter ihop oss även om det blir en väldans massa flams och trams men även allvarsamt där i mellan.

Igår sågs vi på restaurang Ester i Kungsbacka som vanligt. Jag åt pepparpastan, som vanligt. Och créme brûléen till efterrätt. Som vanligt. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Nu ska här bakas inför helgens festligheter. Man fyller bara 25 år en gång i livet!

Nu blir det jobb och i kväll ska jag på restaurang med skrivargänget för att diskutera boken vi borde ha läst.

Så jag var på mitt livs första yogapass tidigare ikväll. Instruktören pratade om elden, tredje schackrat (?) och vi flexade våra fötter. Vi skulle hitta vår inre glöd och inte bry oss om vad grannen gjorde.

Okej. Hur kan jag INTE bry mig om vad grannen gör som kan böja sig som en jäkla fällkniv när jag själv knappt når till mina egna knän? Hur ska jag kunna titta ner i golvet när jag inte vet hur hunden, höga plankan, kobran, fjärilen och barnet ser ut och därför måste tjuvkika på de omkring mig?

Apropå barnet. Medan jag låg där med pannan ner i mattan ja då började jag gråta. Snörvlade och hade mig. Försökte skynda mig att hitta lugnet (hur stressande var inte det?!), snora av mig på t-shirten utan att någon skulle se vad jag höll på med och fick bita mig i kinden för att inte ropa "hunden, katten, glassen, hunden, katten, glassen".

Någon sorts stress var det väl som släppte. Men vad vet jag, jag hade lite panik över att jag inte hittade min inre glöd i hundens position.

Jag har aldrig (och då menar jag ALDRIG) haft något bollsinne. Är snarare lite rädd för bollar som flyger och far och gärna mellanlandar på min kropp. (I nian bröt jag nyckelbenet under en innebandymatch. Visserligen var det en kille som tacklade mig utan att jag hade bollen, men anyway). Så döm av min förvåning när jag idag har spelat inte mindre än sex matcher i pingis och vunnit fyra av dem! Mot en kille som gör trix med bollen mot väggen innan den landar på min bordshalva.

Fatta hur litet ett pingisrack är! Och hur pytteliten bollen är! Kombinationen av litet pingisrack och pytteliten boll med obefintligt bollsinne gör mig nu till den mest stolta pingisvinnaren i världen!

Innan veckan är slut ska jag ha spelat 25 matcher. Har med andra ord 19 matcher kvar. På tre dar (onsdag är det utveckligssamtalsdag). Ja alltså min motståndare är tio år gammal.

Tillbaka på gymmet - oh yeah. Eller snarare oh aj.

Självscanning på Ica Maxi samt extrakort till George - check.

Hemmagjorda köttbullar - mums.

Intensiv jobbvecka framför mig - längtar lagom.

Nedräkning till 25-årsdagen = 5 ynka dagar kvar.



Det var min söndag det (+ huvudvärk heeela dagen), hur var din?

Onekligen av Lisa Bjärbo. Det finns ingen som bloggar som hon. Hon har de coolaste ungarna (Ufus och Fante Bajskrok), det coolaste jobbet och den bästa humorn. Hon är helt enkelt bäst i bloggvärlden. Inget konstigt med det. Så. Nu går ni in och läser.

Efter jobbet igår blev det en snabbfika med en gammal jobbarkompis från förskoletiden och sedan middag och julkortspyssel hemma hos mamma.

Den här lördagen ska ägnas åt bokläsning, på onsdag nästa vecka ska skrivargänget träffas igen för att diskutera "Vi, de drunknade". 200 sidor kvar. Heja heja.

Just nu gifter sig elva par i Domkyrkan här i Göteborg.

Nästa år är sista gången den här datumhysterin äger rum. Sen kan folk börja gifta sig på normala datum igen.

Vad jag själv håller på med vet jag inte i skrivande stund då det här är ett tidsinställt inlägg. Antagligen säger jag till någon unge att den ska hålla tyst. Eller sätta sig på mattan. Eller ta av sig en reflexväst. Återstår att se.

Tillbaka i Kindergarden bland 19 olika nationaliteter. Växlar mellan svenska, engelska och påhittat teckenspråk i var och varannan mening. Jättekul (jo på riktigt). Och utmattande. 27 stycken fem-, sex- och sjuåringar som ska sitta på mattan, ta på sig reflexvästar, hålla tyst, bråka om knäckebröd, vässa pennor, äta sin frukt och springa på toaletten i tid och otid.

I eftermiddag ska jag dessutom ner till Kungsbacka igen för att fika med en gammal jobbarkompis (och skvallra såklart). Och så blir det middag hos mamma. Inte fy skam!

På väg hem från Kungsbacka hamnade jag i kö. Vid halv fem. Det kunde jag ju räknat ut med sittdelen av kroppen. Solnedgången var ju fin i alla fall och jag skakade liv i min gamla mp3-spelare med bortglömda låtar så att hela bilen dônade. Sämre har jag ju haft det.

Kungsbacka

 

Det kan ha sina fördelar. Idag till exempel fick jag se brudklänningen OCH blev bjuden på fika på stan. Bara en sån sak. Det är det inte alla som får. Gott var det också och sällskapet var av det allra bästa slaget ♥

Nu är den installerad! Enda kruxet? George diskade strax innan för att det inte skulle se så stökigt ut i köket. Nu har vi åtta glas och ett durkslag i den. Kanske dags att baka?

Alltså det här med tvättstugor. Vilken grej! När vi flyttade från vår förra lägenhet som var utrustad med både tvättmaskin och torktumlare i badrummet hängde jag först lite läpp. Det var innan jag stiftade bekatskap med de två megamaskinerna i vår källare här i huset. Inte visste jag att det gick att tvätta så fort. Eller torka. På mindre än tre timmar är en hel veckas tvätt avklarad (inklusive det som inte får tumlas). Och då med en timme över till att sitta och rulla tummarna i torkrummet om jag skulle vilja. Det vill jag oftast inte.

Dagens tumme upp!

/honsomärhundraårefterallaandra

Hahahaha, nej det här går inte, tror jag ska hålla mig borta från allt vad cake pops heter. Tydligen är det för komplicerat att göra runda bollar och sedan få chokladen att stanna kvar på dem. Jag får nog hålla mig till kladdkakemuffins resten av livet.

Hittade ett recept på cake pops som jag var tvungen att prova. Försöker nu få på chokladen på bollarna. Går sådär kan man väl säga.

Struntar i det här och går till jobbet istället.

Den människan som inte pratar så mycket svenska i det här hushållet har nu sovit i en miljon år.

Den människan som pratar svenska relativt obehindrat tänker nu hoppa på den första människan. Med armbågarna först!

Jag försöker verkligen att ignorera alla dessa hejfinblogghurmårdukollaminbloggochvarmedimintävling-kommentarer. Jag försöker undvika dem. Förebygga genom en liten enkel informationsruta.

Det händer att jag ställer motfrågor. Skriver någon att jag har en fin blogg frågar jag dem exakt vad det var de fastnade för (för att få ut något konstruktivt). Om de frågar hur jag mår har det hänt att jag svarat tillbaka att om de faktiskt hade läst mitt inlägg hade de fått svar på frågan (knäpp på näsan).

Vad får ni ut av att spamma? Vad är det ni inte fattar? Är ni analfabeter? Dumma i huvudet? Vad då puss och kram? Eller ska jag ställa frågorna i er bloggresponse? Eller i er frågestund?

Igår, efter att George bytt till vinterdäck på bilen (jag vet hur man gör men är inte tillräckligt stark), åkte vi och mamma till mormors minnessten för att tända ett ljus. Hela kyrkogården lös och var inte det minsta läskig, bara vacker.

Update: Min mormor gick bort för sju år sedan så det är inte något nytt. Självklart saknar jag henne jättemycket (för hon var världens bästa mormor) men ni behöver inte beklaga sorgen.

Jesper fyllde 25 och i lördags var det fest. Det var okej att komma utklädd. Står det så, ja då kommer jag utklädd. Jag fick min mamma att piffa till en gammal alvklänning (som jag tidigare använt en gång under gymnasiet för ett Sagan om konungens återkomst-event). Jag plattade håret. Jag anlände. Jag upptäckte att jag och sju andra var utklädda. Övriga trettio personer var inte det.

Men det är inte varje kväll jag äter middag med fyra ninja turtles, en Alice och en galen hattmakare.

Jag som alv

 

Jocke som Leonardo

 

Patrik som galen hattmakare

 

I våras hamnade jag i samma basgrupp för uppsatsskrivning som en tjej vid namn Mariah. Det tog mig en hel termin att bli kompis med henne på facebook men endast två minuter efter det att lista ut att hon är frilansfotograf. Här har jag befunnit mig i samma rum i tjugo veckor med en rutinerad bröllopsfotograf.

Okej, hur som helst, hon är amerikanska och administratör (och jag misstänker även initiativtagare) till gruppen "American Expats in Gothenburg" på facebook. Jag tipsade George om att han kanske kunde hitta något av intresse där i början av sommaren.

Idag var det brunch med gruppmedlemmar på Scandic Rubinen på Avenyn. Jag hakade på och vi hade en otroligt trevlig upplevelse. God mat, men framför allt supertrevligt sällskap. Jättekul att träffa dessa trevliga och roliga människor, både amerikaner, engelsmän och svenskar. Väldigt trevligt initiativ, ser fram emot fler tillställningar av detta slag.

Jag åt som vanligt tills jag knappt kunde gå.

George har som sagt bestämt sig för att starta ett bloggprojekt. En typ av träningsblogg kan man säga. Med tanke på att den lanserades igår så har den redan fått en hel del respons på facebook. Nu gäller det att alla tjatar och peppar så att vi får se resultat! (Och att jag lär mig hur hans bloggverktyg fungerar så att jag kan pilla mer bland alla funktioner och koder).

Kortet åkte till Uppsala för att förgylla underbara Saras fredag. Det lustiga i det hela var att jag fick ett kort av henne, JUST IDAG! Vad är oddsen?

Mycket YouTube här på sistone. Så himla taskiga föräldrar. De sista två killarna är helt klart bäst!

Håller på att koda Georges blogg. Ni läste rätt, han har kommit över till den rätta sidan, tagit sitt förnuft till fånga och startat ett bloggprojekt. På Blogger. Därför sliter jag nu mitt hår för att komma underfund med det bloggverktyget och de koderna som medföljer (inte samma som blogg.se). Återkommer med resultat.

Ps. Om en timme får vi vår diskmaskin installerad. Lycka!

Update: En såg har satt käppar i hjulet. Diskmaskin installeras inte idag. Tur jag ska på födelsedagsmiddag ikväll.

Vaknade för över sju timmar sedan.

Har fortfarande pyjamas på mig.

Funderar på att byta till mjukisbyxor.

Nej jag är inte sjuk.



Bara en aning trög i starten idag.

George har återupptagit sina SFI-studier. Den här gången är det ett betydligt bättre utbud och han läser 12 timmar i veckan istället för Kungsbacka kommuns 2 timmar (varav 1 timma var datortid utan lärare). Det var det som fanns då George jobbade heltid på dagtid. Nu jobbar han som bekant kvällar istället och kan då sitta i skolbänken ute på Hisingen tre dar i veckan.

Hur som helst, tänkte återberätta en helt riktig konversation han hade med sin före detta lärare i Kungsbacka.

Läraren pratar om väder.
Läraren: ...och så finns det ju stormcows.
Alla elever nickar och skriver. Utom George.
George: Excuse me, what?
Läraren: Stormcows.
George: Stormcows...no I'm not buying it.
Läraren: *suckar* Stormcows, it's the same in English.
Tolv elever från Lettland: Yes yes same.
Läraren: Och sen så finns det-
George: No, get back here. Stormcows? Moo..?
Läraren tittar oförstående på honom och fattar sedan vad han menar och skriver ordet på tavlan: Stormkaos.

Vad hon tänkte på var storm chaos. Uttalas inte alls som cows.

Stackars George såg ju flygande kossor framför sig.

Hur kan en språklärare stå och säga att det heter likadant på engelska när det inte alls gör det? Och hur ofta använder vi ordet stormkaos i svenskan? Det finns nämligen inte med i Svenska Akademiens Ordlista.

Förmiddagen har ägnats åt tvättstuga och rejäl rensning av "viktiga" papper från 2004 och framåt. Förbannat tråkigt faktiskt men oj vad skönt att det är gjort.

Nu är det tydligen meningen att jag ska ta mig ur mysbyxorna, sätta på mig jeansen och skutta iväg och jobba. Eller ja, det där skuttandet lär ju utebli.

En förhandstitt på ett kort jag färdigställde i helgen.

1. Jag hoppas att många av er har sett Uppsalatjejerna som gjort en egen version av Robyns "Call your girlfriend". Ni vet de som spelar på Kesoburkar. Om inte, ta en titt här nedanför.

Ni andra som redan har sett den, hoppa till punkt två.

2. Så. Himla. Rolig.

Och ja, tjejerna är jätteduktiga, men kom igen, killen är roligare!