I förra veckan fick jag min tredje parkeringsbot på lika många veckor. Första gången råkade jag parkera på fel sida om en skylt på en raksträcka. Irriterande men my bad. Andra gången handlade det om någon himla gatusopning under en period på tre timmar. Once again. Irriterande men my bad.

Nu senast hade jag tydligen parkerat noll meter från en korsning. Say what?! Det betyder alltså att jag stått mitt i en korsning. Det gjorde jag inte. Jag hade följt alla skyltar om gatusopningar och parkeringsbestämmelser och hade en bil både bakom och framför mig. Fick de några böter? Nej. Blev jag skitförbannad? Ja.

Jag tog min ilska och hävde ur mig den aningen för fort på facebook för en gång skull. Till saken hör att detta verkligen inte tillhör vanligheten. Jag brukar vara en sån där mesig svensk som inte vågar höja rösten speciellt ofta. Framför allt brukar jag inte häva ur mig ilska på facebook. Det jag skrev var inte snällt. Jag önskade alla parkeringsvakter en långsam och plågsam död och att yrket borde avskaffas. Jag var arg.

Tjena vilket gensvar jag fick. En hel hög talade om för mig att det var rätt åt mig, att jag var patetisk, att jag fick skylla mig själv, att jag förtjänade det, att folk behövde alla typer av jobb och skröt om sina egna felfria år, allt för att få känna sig som bättre människor. Från andra fick jag medhåll. Det bildades två läger. En "facebookvän" avslutade vår relation.

Jag har aldrig någonsin parkerat på fel ställe för att jävlas med någon. Jag har heller aldrig parkerat framför någons garage, på ett ambulansintag, på någons uppfart eller på något vis hindrat trafik från att komma fram. Jag förstår att trafikregler är till för att följas, jag gör även mitt bästa för att göra det då regler är något jag alltid försökt hålla mig på rätt sida av. Så varför kan jag inte få vara arg en eftermiddag då jag tycker att jag har blivit orättvist behandlad?

Det här har nu lett till är att jag är sjukt nervös varje gång jag ska gå till bilen. Har jag missat något nu igen? En ny skylt, ett nytt datum, en ny bestämmelse? De gula löven som ligger på bilden gör ju inte saken bättre heller (parkeringsböterna är små gula lappar). Tack för den nervositeten, det känns så himla bra i kroppen, not.

Det har också lett till att jag ännu en gång inte får ha rätten att vara arg. Jag får inte uttrycka min ilska och frustration utan ska istället svälja och acceptera som den snälla lilla flicka jag bör vara. Facebook kanske inte är det rätta forumet för att få ur sig sin ilska, men vart ska jag annars vända mig? Kan någon tala om för mig var, när och hur jag får uttrycka mitt missnöje i framtiden?

Det är alltså idag och ikväll som halloween firas i USA. Jag har sett den här snubbens tidigare ljusshower och han gör mig inte besviken i år heller. Happy Halloween!

Inget att vara rädd för, det är bara kakmonstret.

God morgon och Happy Halloween! Idag är dagen som de flesta firade i lördags. Och sluta nu att vara så griniga. Maskerad är kul. Godis är gott. Och halloween är är urgammal tradition.

Brev är ju väldigt trevligt att få, i alla fall handskrivna. Därför satte jag mig ner igår och skrev tre stycken, ett till Sverige, ett till Finland och det tredje till USA. Det fjärde var till vårt elbolag, men det var inte handskrivet.

Appropå min mamma så tillverkade hon sitt första kort igår med en Tildastämpel från Magnolia. Inte så pjåkigt för ett första försök till ett kort minsann.

I september fyllde min kära mamma år och självklart fick hon ett hemmagjort kort. Tog dock aldrig något foto på det men nu så, nu får ni se.

Sakta men säkert är tanken att jag ska fylla den här kategorin med tips på bloggar som jag själv tycker om och läser.

Dagens tre bloggar har alla en gemensam nämnare - mysigheten.

---

1. Vi börjar med Matilda Salmén, barnboksillustratören i Uppsala. Hennes blogg är en av de jag har följt allra längst och under en lång tid hade hon en egen genväg uppe bland favoritknapparna i menyn (det var innan jag insåg tjusningen med bloglovin). Är det inte fika I Sigtuna så är det bilder på världens sötaste hund Tilly. Har till och med drömt att jag varit hemma hos Matilda.

---

2. Den andra är ingen mindre än Underbara Clara. Blandningen av loppisfynd, åsikter, vackra bilder, recept, tips och vardagsliv är något som verkligen faller mig i smaken. Headerbilden är illustrerad av Annica Bäckström (och ibland rör den på sig). Norrland nästa?

---

3. Den tredje mysiga bloggen hittar vi i Finland hos Evas Kakkakaffe. Bland tre söta ungar har hon kameran i hösgta hugg och bjuder på bilder från deras vardag bland studier, bajs, träning och inredning. Har följt hennes blogg i ungefär ett år nu (så det var innan Sindre föddes).

---

George blev tillfrågad av sitt jobb om han inte kunde karva till en pumpa som de kunde ha utanför restaurangen. Visst kunde han det. Karv, karv, gräv, gräv, pill, pill och voilà så föddes den här skapelsen!

På grund av det milda vädret så har Stanley fått åka i komposten tidigare idag. Han höll inte till halloween (som är på måndag) men har ändå lyst upp vår balkong den senaste veckan. Starkt jobbat Stanley.

George har däremot jobbat på ett nytt pumpaprojekt under dagen, mer om det imorgon.

Tre ungar jag saknar lite extra mycket idag. De bästa ungarna jag vet faktiskt. Synd att de ska bo på andra sidan jorden. Och att de ska växa så mycket hela tiden. Men mest att de bor på andra sidan jorden. Det gör spontanbesök lite krångligare än vad de behöver vara.

Jo, sen måste jag ju berätta. Jag var på teater igår!

Under min gymnasietid sprang jag på olika föreställningar i tid och otid då jag gick teaterinriktningen på det estetiska programmet. Fått se mycket bra och en hel del dåligt också. Men efter gymnasietiden så har det blivit väldigt glest med just teaterbesök.

Nåväl, igår var jag på Stadsteatern här i Göteborg för att se Sven Wolter och Tomas von Brömssen spela i Påklädaren. Får ni chansen tycker jag ni ska pallra er dit och titta på dessa gamla rävar. Sven Wolter är fenomenal, på gränsen till att jag undrade några gånger om han verkligen spelade teater eller spelade sig själv.

För en vecka sedan var jag tillbaka på gymmet efter ett pinsamt långt uppehåll. Gjorde vad jag skulle på löpbandet och beställde dessutom en PT-tid klockan 13:00 tills idag. Uppenbarligen är jag inte där just nu. Hela veckan har jag gått omkring med snor och hosta och imorse snöt jag ut större delen av hjärnan alternativt hostade upp min egna inälvor. Möjligt att en släng av feber även är i knutarna då hela huvudet är alldeles grötigt.

Vanlig jäkla förkylning med andra ord. Sjukt dåligt att gå och träna med. Den personliga tränaren förstod precis att jag inte var fit for fight (att skala en clementin var jobbigt tidigare idag för att inte tala om att äta den) så vi ska ändra tiden.

Så medan jag sitter och glor på gamla avsnitt av Lyxfällan tänkte jag bjuda på ett par gula bilder. Inte på snor, jag lovar.

P: Jag vill inte gå hem.
Jag: Nähä har du så roligt här på förskolan?
P: Jag vill inte gå hem.
Jag: Jasså du vill inte gå hem.
P: Nej.
Jag: Tråkigt för dig. Det gör vi ju varje dag.
P: Varför då?
Jag: För att benen ska bli starka.
P: Med (den förra nannyns namn) fick jag alltid åka buss.
Jag: Hon var höggravid.
P: Jag tycker det är tråkigt att gå hem.
Jag: Jag vet det. Du har sagt det i nio veckor nu. Varje dag.

När ni läser det här jobbar jag på ISGR och väser (rösten är sådär). Tanken var att eleverna skulle ha musik men då jag inte är någon musiklärare får de pyssla med annat. Senare under dagen ska jag jobba som nanny och avslutar kvällen på Stadsteatern för att vara lite kulturell.

Lovar att vara mer tacksam för funktionen att kunna andas genom näsan så fort jag återgår till normalläge. Att andas genom munnen ser så himla dumt ut. För att inte tala om allt lypsyl jag måste använda hela tiden.

Nu kan vi snart ha folk på middag utan att behöva viga tre timmar åt disk dagen efter. Komsikomsi alla fikasugna för jag tänker dessutom börja baka ordentligt igen.

Hej hej full size diskmaskin!

Jaha ja. Här sitter jag och hostar gult slem. Inte värre än att jag kunde jobba men kroppen är helt slut nu. Nu ska jag ställa mig och göra soppa till mig själv. George är ingen soppfantast, enligt honom är det inte mat. Synd för honom, men mer till mig!

Jag släpade med mig lillebror och våra två kusiner ut i morgonsolen för att fota bilder till ett projekt som kommer redovisas innan årets slut. Fram tills dess får ni bara tramsbilderna. Här kommer två till exempel.

Jag har blivit utmanad av Jasmine inne på RosaNatt som går ut på att jag ska avsluta följande fem meningar:

1. När ingen ser eller hör mig… då sjunger jag högt. Eller fiser.

2. Jag går aldrig hemifrån utan… skor. Nycklar, mobil, plånbok, kamera och lypsyl glömmer jag ibland men skorna kommer jag åtminstone ihåg.

3. Min blogg heter som den gör för att jag… heter Anna i förnamn och mina två efternamn börjar på W och K. Svårare än så är det faktiskt inte.

4. Om jag vågade skulle jag… se på ormar på TV. Nu är ju ormar det vidrigaste djuret som finns och därför kommer det inte hända.

5. Om tio år kommer jag att… förhoppningsvis köra runt en hög med rumpnissar (George är rödhårig, what can I say) till diverse fotbollsträningar och pianolektioner. Och vara klar med min utbildning och ha fått fast anställning.

För första gången i mitt liv så har jag köat in till varuhuset i Ullared. Alla andra gånger jag har varit där så har jag bara promenerat rakt in. Icke idag när det regnade, då stod vi i kö i 25 minuter. Lillebror tröttnade ganska fort och satte sig i en av kundvagnarna (vi hade två). Mamma, som släppte av oss fyra ungdomar för att fortsätta leta parkering, förbjöd vi att ta en kundvagn så att hon kunde komma och köa med oss med en gång. Dessutom - ju mindre plats, ju mindre grejer.

Älskade Frida, sluta ha lunginflamation nu, jag vill ju leka med dig.

Och stort grattis älskade Sara på din 25-årsdag, som visserligen var igår.

Eller Ullaredskogen. På väg är vi i alla fall med allsånger i bilen, en ond hals för egen del och med målet att hitta en lampa till hallen. Det är väldigt mörkt när man kommer hem om kvällarna.

Städa, städa varje fredag och så varje jul det tycker jag är...nödvändigt? Visst var det så Pippi Långstrump sjöng?

Mitt bästa städknep är att bjuda hem folk, tjena var det blir fint i hörnen på rekordtid! Visserligen brukar det sluta med att jag städar bort allting utan att komma ihåg var jag lagt det och får gå omkring och leta i flera veckor efteråt, men för stunden känns det extremt bra.

Har tydligen lovat att baka kladdkaka också, så det är väl bäst jag sätter igång.

Familjen jag barnvaktar hos hade köpt en pumpa i måndags som skulle karvas till något läskigt. Jag visade en bild på Georges skapelse av Stanley och vips så blev det en sådan hemma hos dem också. Kul att kunna inspirera!

Vi har världens minsta badrum. För att bli lite äcklig så beskriv Frida det bäst; det går att vara magsjuk från båda håll utan att flytta på sig. Ungefär så. Ikväll invigde jag badkaret som badkar. Tårna och fingrarna blev till russin. Hade dock inga bubblor. Men värmeljus!

Stanley!

Han är årets pumpa hemma hos oss och bor just nu på balkongen. Måste bygga någonting så han kan stå och se ut över grannarna. Hur kul kan det vara att stå på golvet liksom? Där ingen ser honom. Måste visa honom för världen nu när vi bor i stan, till skillnad från förra Halloween då vi bodde på landet. Sharing is caring, right?

Och kom nu ihåg: Halloween infaller alltid 31:e oktober!

Medan jag gör flagghållare av sugrör bland dessa små superbegåvede 5-åringar (finns barn som kan fem språk) så tänkte jag bara säga att årets pumpa är färdigkarvad. Även i år har George gjort ett fantastiskt jobb. Föregångarna Stan och Stitch har fått en ny familjemedlem...

Ta 24 stycken 5-åringar som pratar engelska, tyska, franska, ungerska, svenska, arabiska, finska, kinesiska och säkert några språk till. Stoppa in dem i ett rum med pyttesmå bord och pyttesmå stolar och ge dem lera, öva på ng-ljud, se på en film om hösten, stå ute under ett paraply och skäll på korta människor i gula västar för att de hoppar i knädjupa vattenpölar, kasta ärtpåsar, fuldansa, ät klistrigt potatisgojs till lunch och växla mellan svenska och engelska som om ditt liv hängde på det.

Det gjorde jag idag. Vikarierande på ISGR här i Göteborg. Sen gick jag till mitt nästa jobb och stekte 23 pannkakor till tonerna av Matt Wertz.

Imorgon ska jag göra om alltihop igen.

När vi kom hem från den långsamma promenaden (det blir lätt så när jag ska stanna var tionde meter för att fota ett löv) satte Geroge igång med årets Halloweenprojekt och jag bakade banankaka för att inviga ugnen. Svängde även ihop en kalasmiddag inspirerad av Asien och den fick samma färg som alla löv hade tidigare under dagen.

Den sista bilden är tagen genom mina solsglasögon

Väl framme höll öronen på att ramla av trots att jag hade mössa. Vi satte oss trots det på en bänk för att avnjuta vår picknick och den vackra utsikten. Lite förhastade löften gjordes om löparrundor och kanotpaddling nästa sommar. Vi får väl se hur det blir med det där.

Så blev den där höstpromenaden till slut av. Med två termosar med varm choklad, några ostsmörgåsar, kameran, vinterstövlarna och så George traskade jag på upp till Delsjön. Hur många träd och löv kan man plåta? Lite för många blev resultatet.

Tänkte bara säga att den där dagen i mars för 4,5 år sedan var helt underbar. Våren hade kommit så mycket längre där än i Seattle och det är inte alla universitet som har överflöd av körsbärsträd. Bra helg. Bra roadtrip. Den bästa vännen ♥

Igår firade vi min kusin och min morbror som fyller år med några dagars mellanrum. Morfar berättade då följande anekdot:

"Jo jag var på väg hem ganska sent förra fredagen från Berit (hans dam), och åkte spårvagn hem, för jag hade ju fått några innanför västen, och så kom det på några ungar i 10-15 års åldern. De frågade var jag hade varit och jag sa ju att jag hade varit hos min tjej för det hade jag ju. Då frågade de om jag var cool. Ja, sa jag, jag är jättecool. Hur länge har du varit de? frågade en av ungarna. Sen jag sköt min första björn svarade jag. De nästan bockade när de gick av."

Till saken hör att min morfar aldrig i hela sitt liv har skjutit någon björn varken en första eller en sista. Men tyst på ungarna de fick han.

Johanna, som går under signaturen JHH, undrade vad det var för bloggar jag egentligen satt och läste istället för att vara ute i det vackra höstvädret.

Jag läser en hel del bloggar och prenumererar på omkring femtio stycken. Då uppdateras inte alla dagligen bör ju kanske tilläggas. En del är folk jag känner, en del mer välkända bloggare, och sedan en hel del inspiration till bakning, inredning, foto och pyssel.

---

Tänkte börja den här kategorin med att uppmärksamma tre duktiga fotografer som verkligen inspirerar mig:

Först ut har vi Elin Kero som går under bloggnamnet Nevnarien. Hon bjuder alltid på vackra bilder och tidigare i veckan skaffade hon jordens sötaste katt Diesel. Förmodligen min favoritfotograf. Har prenumererat på hennes blogg i snart ett år men läst den längre lite mer sporadiskt.

---

Som nummer två har vi Jill Ison, (Free People) en amerikansk kvinna som är en riktig fotonörd och har tre vackra döttrar varav jag är lite kär i hennes yngsta - Lucy! Har prenumererat på hennes blogg sedan sommaren 2010.

English: Number two is Jill Ison, an American women who is a real photo nerd with three beautiful daughters (her youngest is just adorable)! I've been subscribing to her posts since the summer of 2010.

---

Sist men inte minst har vi Josefin Landhagen, som bloggar under namnet Happy Days. Minns att jag blev prenumerant nummer 100 hos Josefin. Älskar hennes redigeringar med något varmare toner.

Hoppas nu ni hittar lite inspiration bland dessa bloggare, så återkommer jag med mer bloggkärlek nästa lördag.

Han har gjort det igen. Förra veckan var det om fiskar i en tunna, den här gången om insekten pappa långben.

Fick den här tidigare i veckan:

Nu undrar jag naturligtvis vem det är som jobbar fem minuter innan stängning dagen före julafton. Om det är snyggkillen åker jag lätt dit!

Det var just vad det var igår. Visserligen äger jag ingen kavaj (shame on me) men kavajbyxor och högklackat med en stickad tröja satte allt lite guldkant på min dag. Varför använder jag inte högklackat lite oftare? (För att det gör svinont i fötterna). Eller kavajbyxor - hello vad snygg jag känner mig (för att det är omöjligt att sitta ner och äta någonting utan att spräcka en knapp).

Stickade tröjor går dock alltid hem!

Ljussättning från en öppen badrumsdörr då vi inte har en enda lampa i hallen.

Gissa vem som hämtade ut nya glasögon igår?

Inte en dag för sent. Har haft läsglasögon sedan jag var elva år gammal, men uppdaterandet och användandet har ju inte varit överdrivet precis. Nu tänker jag gå till botten med den konstanta huvudvärken och om det betyder tejpad rygg, glasögon och järntabletter så bring it on! Sen skulle jag ju kunna ta och masa mig till gymmet också.

Den som säger att det är så bra med mörk choklad för man bara tar en eller max två bitar har inte provat Marabou Premium Mint. Jag har just tryckt i mig åtta bitar utan problem och nu är den slut.

 

Jag tänkte: skogspromenad i solen med kameran.
Det blev: bloggläsande i soffan.

Poff så försvann den förmiddagen och nu är det dags för jobb.

Igår kväll kunde jag inte somna vilket resulterade i att tvättid klockan åtta i morse kändes lagom inspirerande. Väl ur sängen och i tvättstugan 08:02 vaknade hjärnan till liv så nu har jag fått omorganiserat en bokhylla, två fönsterbrädor, en garderob, bokat in ett möte, förberett mig på en jobbintervju senare i eftermiddag samt vikt all den där tvätten.

Igår fick jag även till badrummet så nu är det egentligen bara vardagsrummet kvar som ska organiseras. Sen börjar finliret = det roliga.

Alltså det här med att inte ha diskmaskin längre. Vilken slusk man (läs: jag) blir. Sitter och äter middag ur en plastlåda som om om det vore studentlunch bara för att spara in på en liten ynka tallrik.

Å andra sidan var fastighetsskötaren här idag lite spontant (jag öppnade i pyjamas vid elva på förmiddagen, han måste ju ha trott att jag faktiskt är en slusk. Om sanningen ska fram så hade jag varit vaken i närmre tre timmar men det kändes meningslöst att försöka slingra mig ur det hela). Hur som helst så konstaterade han att det går alldeles utmärkt att sätta in en diskmaskin i ett av våra underskåp.

Snart kan jag börja äta som normalt folk igen.

Slut på I-landsproblem för ikväll.

Det bästa med dagen var inte biblioteksbesöket, inhandlingen av mjölk eller ens att jag fick upp gardiner i vardagsrummet. Det bästa var att sovrummet numera inte består av ett slott av kartonger. Alla kläder är instoppade i garderoberna, vi möblerade om en smula och en krukväxt fick till och med flytta in på fönsterbrädan. Jag kan se golvet!

Fast att jag fick prata i en dryg timme med min bästa Sara gjorde ju inte dagen sämre heller precis. Uppsala ligger alldeles för långt bort sådana här dagar.

Eftersom George alltid jobbar på lördagskvällar så tog jag bilen ner till Kungsbacka för att äta middag med min kära mamma. Själv bidrog jag med klassikern banan med choklad i ugnen till efterrätt.

Medan jag blev tejpad över hela ryggen och nacken med kinesiotejp för att lindra den veckolånga huvudvärk jag har försökte de tre katterna febrilt få vår uppmärksamhet genom att söta sig på olika sätt.

Fick ett MMS här om dagen från Rom. Lillebror och Louise mötte upp med Sören (min fadder och i det långa loppet anledningen till att jag träffade George, men den historien kan vi ta en annan gång). Där satt de och käkade i värmen medan vi här hemma fick hagel på oss.

Fick prata en minut med älskade lillebror som försäkrade mig om att de hade det grymt bra. Jag var inte förvånad (eller avundsjuk).

Sören, Louise och lillebror i Rom i torsdags

George och jag har citerat den här killen i över 36 timmar nu. Lika rolig varje gång jag ser den.

Alltså det här med Tv-kanaler. Vi har sådana på nya stället, de ingår i hyran och vi har lånat en liten gulleTV av min mamma (tänker köpa egen i mellandagsrean som alla andra). Nu kan jag också vara med och prata om reklamsnuttar, se på de desperata hemmafruarna och framför allt se på nyhetsmorgon.

Så vad är det som gäller nu för tiden? Vad ska man se på för att vara hipp och inne (två ord jag absolut tycker att jag passar in på, eller var det tvärtom...)?

Under den trevliga kvällen på Restaurang Ester bestämde skrivargänget att vi alla ska läsa samma bok och sedan prata om hur den är skriven. Det blev en dansk författare som knåpat ihop 700 sidor under titeln "Vi, de drunknade".

Passar ju bra att jag blir med glasögon nästa vecka.

Om allt går som det ska så är jag klar med studierna i januari år 2015. Hur 4,5 år blev 6,5 år? Ja med ändringar till den nya gymnasieskolan, två terminer av ofrivilliga studieuppehåll (inte efter varandra) och med tre inriktningar istället för två så kan det bli så.

Nästa termin blir jag i alla fall heltidsstudent igen.

Imorgon ska jag iväg och prata med studievägledningen på Göteborgs universitet och se vad de har att säga om att de ännu en gång har strulat till min studiegång. Därför tänker jag nu ta med mitt huvud med tillhörande horribel huvudvärk och gå och lägga mig för att kompensera för utebliven sömn den senaste veckan.

På så vis kanske jag kan bli en lite trevligare flickvän och sambo också. Stackars George, jag har varit så himla dum de senaste dagarna och det är inte alls hans fel.

Alltså näe. Idag vill jag bara sitta hemma och grina men istället har jag tvättat i fyra timmar, storhandlat på Ica Maxi, fått ytterligare en parkeringsböter, blivit tutad på av en sur och ful gubbe i bilen bakom mig och så ska jag iväg och jobba om en timma. Ont i huvudet, ont i magen och så mensvärk på det. Tjoflöjt!

Efter jobbet var det dags för IKEA tillsammans med pappa som tyckte att vi behövde ett köksbord och det kan jag ju hålla med om. Med oss därifrån hade vi en Billy och åtta kanelbullar. Bordet var slut.

När det blev klart att vi skulle flytta från Linnéstan för en månad sedan uttryckte George att det skjulle bli tråkigt att inte bo så nära Slottsskogen längre. Men vad fasen, den sorgen gick snabbt över. Vi bor ju vid Delsjöområdet nu.

Bilder tagna 4 oktober 2011

Igår flyttstädade vi gamla lägenheten hela dagen. Inte klokt hur lång tid det kan ta att städa ett nästan möbelfritt utrymme på 60 kvadratmeter. Bara köket tog ju sju timmar. Och på vägen hem fick dammsugaren åka spårvagn. Folk glodde.

Idag började dagen med att Frida kom hit. Vi åkte till Panduro och sedan tillbaka till mitt nya hem för att stämpla, embossa, klistra och knyta sidenband (bröllopsinbjudningar). En powernap på det och så iväg till jobbet.

En magkatarr är på ingång.

När flyttlasset var klart i lördags var det dags att byta om och åka på 163årskalas. Morfar fyllde 83 och hans flickvän (som han själv uttrycker det) fyllde resterande år. God mat trevligt sällskap och när jag väl kom hem stupade jag i säng med världens magknip (var det lök i maten tro?)

Morfar i lördags

I lördags gick flyttlasset, det känns i kroppen idag. Nu bor vi bland flyttkartonger, papperspåsar och endast ett par skor var. Kan resten vara i källaren tro?

Nu har vi alltså våra efternamn på dörren för första gången!

I fredags åkte jag och George ner till Kungsbacka för att lasta in den nya bokhyllan och den nya sängen i mammas bil och så tog vi oss in till Göteborg igen alla tre. Så fick vi nycklarna till lägenheten!

Medan mamma satte igång med projektet att bygga ihop sängen körde jag hem (till Linné) med en sjukling till George. Tillbaks för att packa upp de fyra flyttlådorna jag ställt i förrådet förra veckan (förrådsnycklarna fick vi tidigare) och fyllde köksskåpen med tallrikar och glas.

Hälsade även på grannen vägg i vägg som undrade om vi liksom övade på att flytta lite dagen innan, eftersom lasset skulle gå dagen därpå. Och det kan man ju säga att vi gjorde.

Morfar kom förbi (han bor numera två minuter bort) med en liten tavla. Sängbygget fortsatte.

Morfar kom förbi igen (nyfiken eller vad?), den här gången med en fin krukväxt. Sängbygget fortsatte.

Efter timmar och åter timmar hade vi äntligen fått ihop sängen. Inte för att det egentligen var svårt men den bestod av en halv miljard delar och ibland skulle vi haft tio armar var. Vi använde skruvdragaren som hammare, jag låg platt under sängen och skruvade manuellt ovanför mitt huvud och så försvann EN liten svart plupp (mitt eget fel) och IKEA är ju inte de mest generösa med reservdelar... Men det gick!

Utdragbar dagbädd med förvaringslådor. Compact living.