Tänk vad solen gör skillnad. Vi tog oss en liten promenad vid åtta-tiden och tyckte det var en helt okej tidpunkt att traska runt i grannskapet. Det hade verkligen inte varit okej för bara tre månader sedan.

---

Just nu håller sambon på att få igång sin dator som har stått och skräpat sedan i höstas. Än så länge fungerar allt utom ljudet.

Jag tänkte jag skulle börja dagen med en hjärtattack...

...men när det inte gick spädde jag på med en pralin från mamsens låda hon fått från sin käre son (hade frukosten inte tagit kål på mig så kunde ju inte en chokladbit skada). Av mig fick hon Martina Haags nya bok.

Gårdagen började med att jag 07.38 steg ur sängen för att baka valnötsbröd. Några timmar senare var jag sprayad i håret, glittret låg på ögonlocken och benvärmarna satt på plats för att ha en liten dansuppvisning på Kungsbacka torg tillsammans med lillebror. Så bort till Willys för att inhandla dricka, tog pendeln in till Göteborg, strosade runt i Nordstan, köpte vitlöksbröd, fikade lite och så till sist mötte vi upp Line och Andreas.

Det var dags att ha en liten reunion i form av knytkalas med mina kära kursare från IT-universitetet. Vi packade in oss i bilen och åkte hem till Elisabeth som bor i Vara (10 mil nordost om Göteborg). Där blev det rundvandring både i huset och på gården (tyvärr glömde jag ta kort på de fina hästarna).

Vi höll oss alla sysselsatta med att skära grönsaker, kleta ost på kex, passa potatisgratänger, marinera kött osv. Bilderna får tala för sig själva.

Så träffades vi då till slut; jag, George, Josse och Jerry och vädret höll sig ifrån regn. De köpte åkpass, vi köpte åkbiljetter och så traskade vi bort mot Sagoslottet. Lagom lugnt för min kära pojkväns smak (som är harigare än vad jag är). Josse och Jerry däremot var ju tvunga att prova allt de kunde för att få valuta för sina pengar.

Tornet däremot var gratis för alla då det var sista dagen man någonsin kunde åka det (det ska byggas om till fritt fall nästa år) så vi var ju tvugna att kika på Göteborg ovanifrån en första/sista gång. George ville typ kräkas efteråt trots att nyfödda kan åka just den attraktionen, men det hade vi inte tid att vänta på. Josse och Jerry fortsatte sin runda medan jag och sambon käkade kebab.

När vi väl återförenades igen var det dags för radiobilarna och vad upptäcker jag då? Jo jag har minsann tappat hela häftet med våra åkbiljetter. Bra Anna, toppen! Sagotunneln kostade med andra ord 122 kr var för mig och George, för tornet var gratis. Jag kände mig som världens sämsta flickvän men George köpte två lösa biljetter till så att jag åtminstone fick åka radiobilarna.

Det började bli sent och parken var på väg att stänga. Josse och Jerry skulle till Monster Jam följande dag (därav Göteborgsvistelsen) så det var inte mycket mer att göra än att lova att det inte ska ta fyra år till innan vi ses igen.

Idag har jag sett på skolmusikal, spelat monopol, frusit utomhus, lunchat med rektorn, fått komplimanger, varit dramacoach och jag har även imponerat på barnen med att kunna deras namn redan andra dagen.

Nu sitter jag och hoppas på att regnet ska hålla sig borta och solen ska stråla under hela kvällen. Ser lagom lovande ut då molnen är mörkgrå. Känns sådär kul att gå på Liseberg om jag ska behöva bli regnad på. Å andra sidan ska jag ju träffa Josse och hennes man. Sen sist vi sågs (juni 2006) har hon gift sig och skaffat två barn. Helt plötsligt känns det som att mitt liv inte går så fort trots allt.

Ytterligare en arbetsdag bland de små. Vet dock inte när jag slutar, då jag ska få mitt schema vid lunchtid idag. Spännande.

Hoppas på bra väder ikväll då jag ska in till Liseberg för att träffa en gammal kompis från New York. Eller alltså hon är egentligen från Gotland men vi träffades på au pairskolan i New York. Det var fyra år sedan, så det ska bli jätteroligt att ses igen.

Barnen har varit så snälla mot mig och mina kollegor har varit väldigt trevliga. Morgonen började i en 2/3:a med lite matte på en nivå jag kände mig extremt trygg med. Dessutom var vi tre lärare och en pappa, så barnen fick liksom inte tillfälle till att bli stökiga.
Sen vidare mot en 4/5:a för att ha svenska och trots att jag var själv fick jag till slut tyst på dem med (annars fick de ingen rast).
Efter världens snabbaste lunch var det dags att agera rastvakt och jag blev inbjuden till att kasta boll med några 9-åriga tjejer så jag slapp känna mig så ensam.

Tillbaka i 2/3:an, dags för högläsning och fruktstund (vi fick höra på när deras fröken läste om Tsatsiki), sedan vidare med mattesagor, mattelekar, nedplockning av ett projekt från väggen där barnen ritat en gubbe, ett hus och en arbetsplats som skulle klistras upp på färgade papper och sedan sättas in i respektive barns pärm. Jag min klant lyckades riva av en arm på en gubbe då jag skulle ta bort häftmassan, men med lite tejp och en cool kille blev det bra igen.

Sen tillbaks en sväng i 4/5:an (som lovade att de skulle vara tysta den här gången) för att övervaka när de skrev påhittade recept. Tyst var det inte, men trevligt ändå. De såg fram emot att jag ska komma och plåga dem lite mer de kommande dagarna.

Har även pratat om halsband, nagerlack, Liseberg, maränger, Göteborgshjulet, talat om vad jag heter ungefär 15 gånger samt tröstat en kille med ett uppskrapat knä.

Inte klokt vad mycket man gör på låg/mellanstadiet (fastän det inte heter så längre). Fullt ös medvetslös!

I måndags kväll blev det spontandate på biografen i Kungsbacka. Robin Hood stod för underhållningen och det skötte han galant. Eller ja Russel Crowe och Cate Blanchett kanske jag borde säga. Hur kommer det sig att de två skådespelarna alltid spelar extremt coola roller? Trots tajts och medeltidshuva blir Mr Crowe inte ens lite töntig. Och trots att det inte syns i traliern så har filmen sina humoristiska stunder.

 

Nu ska jag iväg och jobba med 8-9 åringar. Hoppas de är snälla mot mig.

Igår var det alltså dags för lillebror att gå på bal. Han var så stilig så, som tagen ur en Dressmanreklam, precis som 95% övriga killar också var. Tyckte mig se en grön sammetskavaj någonstans och en och annan beige modell, men annars var det svart, svart, svart som gällde. På damsidan var det annorlunda, den ena prinsessklänningen efter den andra. Några snygga, andra mindre smickrande.

Idag är det den kreativa hörnan som gäller. Blandat med plugg ska diverse kort göras och har jag väl börjat så kan jag liksom inte sluta och eftersom det blåser halv orkan så behöver jag inte ens ha dåligt samvete för att jag sitter inne.

Ikväll ska dessutom lillebror på sin studentbal. Självklart kommer jag befinna mig på plats i Badhusparken för att fota honom i 129 olika vinklar innan han och resten av Kungsbackas studenter åker in till Göteborg.

Då var dagens salstenta avklarad (språkhistoria, kursplaner, begrepp mm). Promenerade ner till sambons jobb efteråt för att säga hej (och nej det blev ingen smoothie). Nu är det alltså meningen att jag ska skriva en hemtenta och lämna in vid midnatt men eftersom jag inte riktigt uppfattat vad den ska bestå av så ligger den på is åtminstone någon timme till.

Under tiden tänkte jag bjuda på några bilder från min lilla promenad genom Göteborg.

Just som avslutade ett Skype-samtal med mina amerikanska värdbarns pappa så ringde min handledare från praktiken. Har hon ringt fel? tänkte jag, då klockan ändå var sju på en söndagkväll. Men nej nej hon hade precis pratat med rektorn på skolan (och min första tanke är att nu har jag glömt skriva på något viktigt papper).

Fel igen, de ville ha in mig som vikarie, så nu är jag uppbokad i fem dar att bossa över en 2/3:a. Små åtta- och nioåringar ska jag väl klara av, eller är det de som är värst? Roligt ska det bli i alla fall trots att jag aldrig har träffat dem. Snart har jag erfarenheter från alla åldrar.

år 0-5 från de förskolor jag har jobbat på + au pairjobb

åk 0-1 ingen erfarenhet

åk 2-3 snart erfarenhet

åk 4 från läxläsning hos grannen

åk 5 ingen erfarenhet

åk 6-9 från VFU

åk 1-3 (på gymnasienivå) från VFU

Jag tycker vi avslutar med en bild på Pontus (äldsta värbarnet i Seattle) som nu dealat till sig att få ha längre hår än vad hans mamma tycker är ok.

Bild tagen av barnens farmor

Gissa vad jag åt till middag i fredags.



Tacos? Nej nej.



Så nyttiga ska vi inte vara.

Inte klokt vad fint vi har det hemma hos oss nu. Senast det var så här städat måste ha varit vid jul. Och allt tack vare vår lilla middagsbjudning med Linda och William. Jag stod som mästerkock i köket (om jag får lov att säga det själv), middagen åts på altanen och lite senare blev det en promenad i grannskapet.

Efteråt var det så fuktigt och varmt och kallt på samma gång att det aldrig blev någon efterrätt. Det får bli nästa gång istället.

Eftermiddagen började med muntliga redovisningar i skolan. Själv höll jag en om hur man kan använda IKT i engelskaundervisningen och tio minuter senare hade jag kammat hem 3 högskolepoäng.

Promenerade då bort till sambons jobb för att möta upp honom (och ja han hade en hallonsmoothie till mig i handen när han kom ut). Vi tog en sväng bort till Vasastan och sen en tripp på Avenyn och lyckades på så vis skrapa ihop fyra förpackningar med de nya Bragokexen med äpple- och kanelsmak (små stackars ungdomar delade ut dem tillsammans med Metro, så om någon vill ha dagens tidning har jag en hel hög).

Nu är alltså meningen att jag ska skriva klart en liten reflektion angående självbedömning, senare ge mig på den förbannade hemtentan och möjligen avsluta kvällen med lite tentaplugg inför måndag. Men med köpt sprutgrädde och lite hemmagjorda brownies och jordgubbssås ska nog det mesta gå.

När jag gick i femman kom det en ny kille till klassen - från Stockholm. Spännande värre för små elvaåringar. Under högstadietiden gick vi i paralellklass och han slog sig ihop med två andra killar och bildade Tramsgänget. De var alldeles för coola för att jag ens skulle komma i närheten av dem, men jag hörde om deras hemmagjorda videos.

På senare år har de blivit något av Kungsbackas lokalkändiselit och stolthet, vunnit utmärkelser, priser, haft revyer, teaterföreställningar och synts där de kan synas. Den senaste videon är en riktig - sommardröm!

Under våren gick jag och mamsen som bekant en liten skrivkurs. Där träffade vi ett gäng med riktigt sköna typer och det blev lite tråkigt när skrivartillfällena var slut. Så igår träffades vi igen, fast utan pennor och block. Det blev massor med prat istället. Och fikande. Inte klokt vad mycket vi hade att säga. Alla är lika knasiga och intrssanta att lyssna på. Handlar det inte om att man är släkt med sin sambo så finns det historier om myskankor, förläggare och hur man klappar ihjäl en mus med ett vedträ (man vill ju inte slå så hårt att det blir splatter på väggen).

Om vi bara kunde få till våra noveller och romaner så att vi kan ge ut dem och sen dra oss tillbaka och leva det goda livet. Fast då borde vi prata mindre och koncentrera oss mer - och just det där sista är vi inte så bra på.

För några dagar sen kom den i brevlådan. Jag känner för att duka upp till buffé, nu med en gång!

Inte konstigt att jag sitter och svettas på den skuggbelagda altanen. Inte konstigt att blommorna slokar. Inte konsitigt att datorn är överhettad.
Jag har visst råkat sätta på infravärmaren rakt ovanför! Cornelia verkar ju trivas i alla fall.

Sa jag förresten att jag bakade i måndags? Nej jag sa visst inte det (kan det ha berott på att internet lagt av helt hemma hos oss och jag måste åka till kära mamsen för att blogga?). Nu säger jag det. Gott blev det. Rättvis fördelning också. Jag får låna internet, mamsen får äta brownies. Fast ikväll ska vi till Karma och äta annat gott tillsammans med resten av skrivarkursgänget.

Jag hittade receptet här, men jag tror det kommer från en viss Leila från början.

Namnsdagskort till en snart fyraårig liten tjej som älskar att klä sig i prinsessklänningar och kakmonsterdräkter. Nu ska det bara skickas också. Är redan försenat då det är på söndag det gäller.

Igår var det tenta och efteråt blev det tyck-synd-om-lunch hos George (dvs jag tyckte synd om mig själv). Det sägs ju att gratis är gott och jag är benägen att hålla med om det stavas h-a-l-l-o-n-s-m-o-o-t-h-i-e.

Igår var det inflyttnings-/födelsedagsfest hemma hos Anja. Bordet stod dukat med alla sorters snacks, kvällssolen dök upp på altanen, humöret var på topp och jag hoppas värdinnan i fråga kände sig nöjd med kvällen!
Ungdomarna gick senare ut medan jag åkte hem (som den gamling jag är) för att ha ork till att plugga resten av denna söndag.

Solsken + vårblommor = lycka!

Våra mångbenade (o)vänner har tagit ordentlig fart och myrorna har gått om gråsuggorna med hästlängder. Spindlarna har ökat markant medan flugan håller sin etta med järngrepp. I'll keep you posted.

Nästa söndag har en liten tjej namnsdag och detta måste naturligtvis firas med ett namnsdagskort (vad gör man inte för att slippa plugga engelska adverb). Än är det inte helt färdigt så det blir bara några smygfoton till att börja med.

Någon sa att det är långledigt nu men jag förstod inte alls vad den menade. Som student är man aldrig ledig, man har inga lov och ingen inarbetad flextid. Tenta på måndag betyder plugga under helgen, vare sig den är lång eller kort. Jag ska bara handla först. Och stryka. Och kanske städa lite. Eller gå ut och plocka vitsippor. Baka är ju alltid trevligt. Och sen har jag ju gjort mig välförtjänt av en film i soffan resten av kvällen.

För att lyxa till vardagen lite nappade jag på ett erbjudande om tre nummer av Sköna hem + fyra handdukar + krämer och annat jox. Första nummret kom i förra veckan och visst blev jag inspirerad. Nu vill jag också anlägga en kryddträdgård, bygga inbyggda bokhyllor och lista ut fiffiga förvaringsutrymmen till min ved.

Tyvärr har jag ingen trädgård (om man inte räknar ogräset mellan stenplattorna uppe vid altanen) och huset jag bor i är liksom redan byggt. Framförallt har jag ingen öppen spis att elda i ens om jag hade lite ved.

Däremot har jag eventuellt hittat en studentpresent till lillebrors flickvän.

Jodå det här med insekterna går så bra så, uppdatering på whiteboardtavlan kommer inom kort. Vi är nu uppe i över 100 myror och spindlarna har verkligen tagit fart den sista veckan.

Under tiden får ni en bild från gårdagens fångst.

I söndags kom sambon hem med den här till mig. Hallonsmoothie från hans jobb. Fraktad på tåg och buss. Behöver jag säga något mer?

Okej jag har drukit lite ur den, men vem kan låta bli?

Just nu jobbar jag på min första Nobelpristagare. Bara vetskapen om att boken vunnit tar ju liksom emot, för när senast var litteraturpristagaren en lustigkurre?

För att liva upp eftermiddagen tänkte jag ge mig på att skifta mellan grammatik-plugg och en sammanställning av mina praktikerfarenheter och observationer som sedan ska diskuteras under morgondagens seminarie. Ja det lät ju fantastiskt roligt. Åh vad jag längtar till att få sätta igång.

Då var det dags att ta tag i livet igen. I alla fall livet som rör skolan. Visserligen har två veckors praktik inte varit någon räckmacka men nu börjar det på allvar. På fem veckor ska jag ta mig igenom:

• Fyra salstentor
• Två hemtentor
• En muntlig presentation
• Två seminarier
• En inlämning

Det är med andra ord dags att sätta fart! Tur att jag fyllt på med pluggproviant.

Sist jag åt den här underbart goda chokladen försvann den så fort att jag inte hann fota den. Så god är den! Fast just idag har jag magknip så för tillfället är den nyinköpta orörd.

Långsam helg. Och oproduktiv. Egentligen tycker jag inte om sådana dagar, känns som om jag slösar bort massor med viktig tid som kan spenderas på så mycket annat. Men jag antar att de behövs nångång ibland. Så länge det inte blir en vana så.

I torsdags var det avslutning med de kära buggdeltagarna. Den här terminen har de varit otroliga. Något ännu mer otroligt var de fina avslutningspresenterna jag och lillebror fick. Fruktfat, te, marmelad, kakor, kapsylöppnare, godis you name it. Jag blev ju alldeles rörd.

Behöver jag ens säga att vårt internet ligger nere igen..? Hinner ju knappt vänja mig vid att det finns förrän det är borta igen.

Hur som helst så var det min sista dag på praktiken idag så det var ju bara att ställa klockan extra tidigt och ställa mig och baka de uttjatade kladdkakemuffinsarna. Men vid kvart i sju på morgonen har min hjärna verkligen inte vaknat. Måttningen blev lite hejsansvejsan så där stod jag med över 50 muffins när jag hade tänkt göra 30, men alla blev glada, både elever och lärare.

Efter sväng på Kungsmässan med Frida åkte jag hem till lilla mamsen för att sova middag och nu vankas här pastasallad. Sämre kan man ha det.

Nästa vecka börjar plugget på allvar. Fyra salstentor och två hemtentor på en månad. Det ska nog gå om jag ger upp resten av det liv jag har.

Något jag är aningen fundersam över är dock en av hemtentorna vi har fått ut. Den består av två A4-sidor med instruktioner om hur vi ska skriva den (radavstånd, litteraturförtecking osv) men endast en diffus rubrik om själva innehållet. Så, vad tänker ni på när ni hör "Language learning and teaching"? Vad tror ni det kan handla om? Kan ni vara så snälla och tala om det för mig så att jag kan skriva om det i så fall.

Tack på förhand!

Jaha, då var den igång igen. Passionsfruktsblomman blommar för fullt. Jag måste säga att jag är lika imponerad varje gång.

Idag fyller mitt äldsta amerikanska värdbarn 8 år! Stort grattis till honom. Hoppas nu han får ett Wii-spel för det har han önskat sig. Med MarioKart till.

Vänner ska man ta till vara på och speciellt då de bästa. Till hösten firar jag och min underbara Sara vår fyra-åriga vänskap, men det känns som så mycket längre. Sara var min vapendragare i USA men sen dess har vi bara setts fyra gånger, vilket är ytterst tråkigt. Tur att det finns telefoner. Och sommarlov.

Beskvierna från himlen (eller i alla fall Vårgårda). De kan även göras med chokladglasyr, men de här lär försvinna innan jag ens fått fram en kastrull. (Okej kanske inte).

Nu råkar det vara så att min pappas moster har ett recept på världens godaste biskvier och som av en händlese (eller kanske inte) kom receptet nerdimpandes i brevlådan igår. Första steget är att skålla och mala mandel. Skållandet var inga problem men malandet något knepigare.

Jag har ingen hushållsassistent och tänkte därför att det borde gå lika bra med en mixerstav. Det gör det inte. Mandeln flög över halva köket. Jag blev därför tvungen att tillverka en egen hushållsassistent. Efter misslyckade försök med händer, plastfolie, aluminiumfolie osv hittade jag till slut lösningen.

Du behöver:

• En bunke
• En mixerstav
• En handduk
• En påsklämma
• En grytlapp

Häll den hackade mandeln i bunken (lättare för stavmixern om du hackat lite själv först). Täck med handduken och fäst med påsklämman så att det är tätt runt mixerstaven. Lägg grytlappen på handduken så att inte mandelbitarna flyger upp och gör dig illa i handlflatan när du håller i bunken (talar av egen erfarenhet). Fungerar alldeles utmärkt.

Och sambon snackade om att vi kanske borde fundera på att köpa en riktig. Han visste minsann inte hur uppfinnigsrik jag kan vara när det väl gäller.

Imorgon fyller mitt äldsta amerikanska barn åtta år och nästa vecka dimper det här kortet ner i hans bervlåda tillsammans med några platta presenter (lättast att skicka över halva jorden).

En viss amerikansk kille fyller 8 år på onsdag. Kan knappt tro mina ögon när jag skriver siffran. Jag känner honom som fyraåringen. Men okej, jag ska inte bli en liten tant som nyper ungarna i kinderna. Det är väl bara att acceptera att de små inte är så små längre. Känner mig nästan lite dum som köpt en Bamsebok till honom, han som läst alla Harry Potterböckerna vid det här laget.

Är det töntigt med glitter när man fyller 8?

Internet är tillbaka och kortläsaren fungerar igen. För tillfället. Och då tar jag tillfället i akt och passar på att visa bilder från gårdagens festligheter i mamsens trädgård. Lillebror fyllde som sagt 20 år. Har ni hört det förr?

Jag tror vårt internet har inspirerats av aprilvädret (trots att det är maj). Nu har det lagt av igen. Eller för att vara exakt så fungerar vår router utmärkt. Vår hyresvärds router däremot har pajat igen vilket gör att vår inte heller fungerar. Superkul.

Min kortläsare i datorn har dessutom gått på semester så jag får inte in dagens festliga kort från firandet av lillebroderns kalas på altanen. Till det måste jag ha kamerasladden som ligger hemma. Men åker jag hem har jag inget internet så då kan jag ändå inte publicera dem. (Tänker sitta hemma hos mamsen så länge jag kan).

För att liva upp stämmningen gjorde jag ett försök till att ringa till min amerikanska familj, men svarar de? ICKE!

På sin 20 årsdag tävlade alltså lillebror i Lisebergshallen i danserna vals och quickstep tillsammans med flickvännen Louise. Ingen pallplats den här gången, men vad gör det? Det är ju inte varje dag man fyller 20 år.

Idag fyller kära lilla lillebror hela 20 år. Sång, frukost på sängen, paketöppning och så göra sig i ordning inför dagens danstävling. Han och Louise ska dansa i Lisebergshallen under eftermiddagen och självklart ska vi dit och heja.