Bästa skolavbrottet någonsin, barnvaktande av denna trollunge:

Sist var det påsklämmorna som gjorde succé, så även denna gång ihop med några värmeljushållare. Annars fungerade hårtorken som en utmärkt leksak. Och vem kunde ana att torra Corn flakes var så goda?

Vi avverkade två lekplatser denna onsdagsförmiddag och både George och jag fick vara the bad guy som släpade med oss en synnerligen upprörd 1,5-åring som inte alls ville gå hem. Tur majskrokar finns. Och hundar.

Efter tre timmar var det roliga slut och jag fick sätta mig på spårvagnen mot skolan för att skriva om miljöarbete, miljöperspektiv och miljöansvariga personer.

Medan jag projektarbeter till förbannelse (ni anar inte hur trött jag är på det här nu och då har vi fortfarande två veckors jobb att utföra innan det hela är över) så tycker jag vi livar upp stämningen här med en sån där bild som ju är så populär nu för tiden:

Är det verkligen meningen att projektarbeten om hållbar utveckling ska suga ur all energi ur denna arma kropp? Och den som kom på det här med grupparbeten, hur tänkte den egentligen när den rekommenderade tre personer att arbeta tillsammans. Det är ju så ojämnt det bara går att bli. För att inte tala om alla kompromisser. Kompromisser betyder ju bara att ingen får som den vill och att alla blir lite småsura.

Jag föredrar enväldig härskare eller något annat ödmjukt.

Dagens nöje består av lägenhetsvisning (min kära mamma är på jakt efter nytt boende).

Ledorden var Gyllene och En främlings streetstyle. Såhär blev det. Nästa månad tar vi nya tag och gör det bättre.

Och med två sorter menar jag klassiska kanelbullar och sådana med mandelmassa i. Har tagit på mig ansvaret att provsmaka dem båda. Äter därför ingen annan middag ikväll.

Varsågoda att läskas.

Det händer att jag får idéer som jag inte kan släppa. Som idag på bokrean. Stod och fingrade på ytterligare en kokbok (jag har redan alldeles för många) och fick upp en sida med kanelbullar. DET vill jag baka just idag. Jag har ju till och med en hushållsassistent som kan knåda åt mig. Slog ihop kokboken (köpte den inte) (än) och begav mig hemåt.

Tog spårvagnen en hållplats längre, köpte mig stans dyraste paket jäst för söta degar (gotta love lokalbutikernas prissättning) och har alltså nu satt igång med två sorters kanelbullar.

Att blåbärsscones ännu inte är uppätna har inte med saken att göra, de kan få ligga där i sin påse och se torra ut, nu går jag vidare mot nya smaksensationer.

• Slängt 1,6 kg köttfärs
• Torkat näsblod på 3-åring
• Fiskat upp 1-åring och 5-åring ur diverse djupa vattenpölar där de legat på rygg
• Avbokat åtta timmars förskolejobb
• Intervjuat motsträvig rektor på en friskola
• Fått minst två telefonsamtal om dagen från en och samma försäljare
• Ställt in skrivargängsträff
• Projektarbetat till vansinne
• Missat spårvagnen med en armlängd
• Mitt yngsta amerikanska lånebarn klippte lugg på sig själv. Kort.
• Inte ätit en enda semla

Kan den här veckan ta och skärpa sig snart eller? Känns som att det vore dags nu.

På fredag fyller Georges farmors far 104 år. Han är så himla gammal! Och Georges farmor har redan hyrt en lokal för nästa års firande av 105-årsdagen. Har han blivit såhär gammal kan han ju lika gärna bli ännu äldre.

Helgen skulle ha spenderats både med Melodifestival hemma hos mamma och födelsedagsfirande hemma hos Tobbe. Istället blev det feber hemma på soffan. Och sova middag. Och konstig kosthållning. Härligt att vara laddad och fräsch inför nästa veckas aptråkiga projektarbete.

Men allvarligt talat, ska jag bli förkyld eller inte? Hålla på så här och hatta fram och tillbaka gör ju ingen nytta. Och hur mycket blåbärssoppa kan en och samma människa inta egentligen? Skojade till frukosten med just blåbär (visserligen frostskadade) (och russin och pumpafrön). Och vi får ju inte glömma mina blåbärsscones. Snart blir väl hela jag lila.

---

Det går inte att bara sitta inne och läsa artiklar om skolmatens miljöpåverkan, speciellt inte när Göteborg bjuder på strålande solsken. Traskade ner för Avenyn med kameran på magen som en annan turist, klappade på några ProMarkers inne hos In-ex utan att komma ut med några och så klippte George av sig i stort sett allt hår innan han gick till jobbet och jag tog vagnen hem igen.

Symaskin, stämpeldynor, kursböcker, anteckningsblock, post-it-lappar, färglada pennor, pappersblommor, laptop och limtuber i en salig blandning. Vanligtvis ser mitt skrivbord ut just såhär, om inte värre. Ungefär som insidan av min hjärna. Inte särskilt effektivt i alla lägen men det inbjuder åtminstone till att trigga igång fantasin.

Gissa vem som har bakat alldeles för många blåbärscones ikväll?

Kom hit och befria mig innan de blir torra!

 

---

English:
Guess who made way too many blueberry scones tonight?
Come help me eat them before they get too dry.

Visade sig att internationella pannkaksdagen tydligen inte alls är idag, det är på tisdag nästa vecka. Så himla snopet! En sån där dag som flyttar sig. Infaller tydligen på samma dag som fettisdagen. Jag som började dagen med att steka fjorton pannkakor, dra fram alla tillbehör vi hade hemma och överraskade George. Orka göra om grejen nästa vecka.

Oh well, jag får väl ordna lite soppa till ikväll för att göra resterande pannkakor sällskap. Det är ju ändå torsdag.

Jag som till och med vispade grädde!

Storhandling, plugg och barnvaktsjobb har upptagit hela dagen. Pannkakor var det beställt hos My Little Pony-barnet och med tanke på att det är internationella pannkaksdagen imorgon passade ju det utmärkt. Efter att ha spöat henne i Kalaha två gånger och sedan läst böcker i 75 minuter halkade jag hem för att fundera över amerikanska blåbärsscones då jag har sjukt mycket vispgrädde hemma. Kan ju pigga upp i B-uppsatstider.

Min kära vän Frida har vid två tillfällen bakat några riktigt chokladiga kakor till mig. Någon som tycker ännu mer om dem än vad jag gör är mannen jag bor med. Så för att vara lite festliga en dag som denna bakade vi just dessa kakor i glappet mellan att jag kom hem från skolan och innan han skulle till jobbet.

De kom inte ens i närheten av Fridas snygga kakor men de både doftar och smakar som de ska. För att kompensera att jag inte hade någon vit choklad som blir så tjusigt så stoppade jag i choklad med hasselnötter istället. Det är ju nästan samma sak.

Du behöver:

125 gram mörk choklad
150 gram vetemjöl
30 gram kakao
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
125 gram smör
75 gram farinsocker
50 gram strösocker
1 tsk vaniljextrakt (jag tog vaniljsocker)
1 ägg
350 gram chokladflisor (det blir jättemycket choklad, går att ta mindre)

Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 170° C.

2. Smält den mörka chokladen.

3. Blanda mjöl, kakao, salt och bikarbonat i en bunke.

4. Vispa smör och socker. Häll sedan i den smälta chokladen.

5. Blanda i vaniljextraktet och ägget och slutligen de torra ingredienserna.

6. Hacka chokladen i lagom bitar (vi hade för stora för min smak) och häll i.

7. Forma smeten till 12 stycken bollar (räcker till två plåtar. Går även att göra 18 mindre bollar).

8. Grädda i ca 18 minuter.

För en vecka sedan fick jag en bild från min kära värdmamma i Seattle som bad om råd angående fotoredigeringsprogram. Kul och kreativ idé! Idag kom resultatet:

Här kommer en något tydligare bild av hjärtebarnen:

Men vad kul att jag ska bli förkyld just nu. Jag har ju inget annat för mig menar jag. Jag pausar helt lätt upp både jobb, plugg, projektarbete, tvättider och motion, inga problem. Eller nej just det, det blev nedröstat och inte en käft tänker ta hänsyn till att jag är helt mosig i huvudet och att det svider i näsan.

Så himla olägligt, förkylningen, för att inte säga omoget till och med.

Lever härmed på bananer, apelsiner och blåbärssoppa. Festligare kan man ju ha det.

Vi avslutade helgen igår med att åka hem till Linda och William på god söndagsmiddag och lite kvalitetstid. Kan behövas mellan varven och med tanke på att sist det hände var i somras så var det verkligen på tiden.

Den här veckan drar ett projektarbete igång i skolan. Är jag taggad? Nej. Inte det minsta faktiskt. Ser det mer som ett nödvändigt ont. Är så sjukt otaggad på plugg över huvudtaget trots att jag bara varit tillbaka i tre veckor. Det är bara strul, krångel, tar mig två extra år att bli klar och hur lärarutbildningen kan vara så opedagogisk och oinspirerande kommer för alltid vara en gåta.

Varför är det som så att när man väl har bestämt sig för vad man vill bli när man blir stor så måste man gå en tråkig utbildning? Jag ser verkligen fram emot att bli färdig gymnasielärare och få komma ut i arbetslivet, men innan dess så håller jag ju på att smälla av på grund av den här fantastiskt oinspirerande utbildningen. Maj gaaad vilka torra uppgifter de hittar på att vi ska utföra.

Istället kör vi en uppdatering på det där nyårslöftet. Jo tack det går fint, har kommit 27% in i boken. Än så länge är det väl inte en enda grej som stämmer överens med de berömda filmerna. Och hur mycket miljöbeskrivning kan man få in i en och samma bok egentligen? Gillar folk sånt?

När jag egentligen borde skriva som en gnu på min hemtenta DÅ infinner sig inspirationen och kreativiteten. Helt plötsligt vill jag sy ett lapptäcke, knåpa ihop sju tusen kort, möblera om, sätta igång med diverse fotoalbum, laga mat och rita i mängder. Det är ju liksom inte okej. Och varför ett lapptäcke av alla grejer? Jag har ju inte ens något tyg. Och vart har jag tänkt flytta möblerna?

Skärp dig kvinna!

Dagen har inletts med att sitta på en bebis. Eller nej. Eller ni fattar. Gunga, rutschkana, lekstuga, Alfons, majskrok, kastrull och det bästa av allt - påsklämman! 20 minuters underhållning med bara påsklämman!

Fast det lyxigaste i min mening var att ungen blev levererad och hämtad i vår hall. Och att vi fick våra skor omorganiserade. Kunde ju behövas.

George var också med och lekte

Följande reklamkampanj kan ses runt om i Göteborg för tillfället:

Mitt svar på den fråga är NEJ! Vem vill ha en mindre dammsugare/chokladboll/biskvi?! Ska man äta onyttigheter kan man väl lika gärna slå på stort och göra en större variant istället?

Då drar vi igång det här med fotoutmaningen. Ida och jag har båda massor av idéer och har enats om att slumpmässigt välja två av våra teman som ska kombineras. Tidsåtgången är en månad då de inte alltid är speciellt lätta. I februari kombinerar vi gyllene med en främlings street-style. Den du! Ida har en hel hög med inspirationsbilder på sin blogg. Jag har mest ångest.

Så. Vilka är nu på denna idé? Kom igen nu, ju fler ju roligare!

Lite inspiration:

Idag blir det först jobb på förskola i Sävedalen och sedan barnvaktsjobb i Mölndal. Det är alltså meningen att jag ska ha tålamod idag. Det har jag inte. Living on the edge.

Men alltså hur himla spännande är en hemtenta egentligen? Inte så värst i min mening. Speciellt inte när den innehåller frasen "Diskutera vad en skola på vetenskaplig grund skulle kunna innebära i praktiken om detta ses i ljuset av vetenskapsfilosofiska traditioner."

Istället promenerade George och jag till Ica Focus och köpte Proviva. Det kan min mage behöva de närmsta dagarna.

När vi ändå är inne på ätbara saker. Min mamma köpte sina livs första macarons för ett tag sedan men var inte imponerad. Jag offrade mig på dem istället. Eller alltså jag försökte. Det måste vara de mest torra och hårda små bakverk jag tryckt i mig. Typ knäckebröd med marsipan i mitten. Så smakade de.

Ändå tryckte jag i mig två stycken på en gång. Tre stycken finns kvar. Funderar på att trycka i mig dem också. Man vet ju vad de där små bakverken kostar liksom.

Annars kanske jag kan ha dem framme bara och titta på dem. Fina är de ju i alla fall.

Provade Ballerinas senaste tillskott i kakfamiljen här i helgen. Ser godare ut på förpackningen än vad de är, men så är det väl alltid. Men en kaka fylld med nougatkräm är alltid en kaka fylld med nougatkräm.

George ringde från spårvagnshållplatsen och beordrade ut mig med kameran. Ja det var ju bara att dra på mig termobyxorna och halka ner till bäcken för att fota is. Där kröp jag omkring som Gollum och försökte komma bara lite närmre. Gick sådär. En barnvagnsfamilj glodde. Då gick jag hem.

Varför är det alltid så? Har jag George med mig så kan jag klättra runt i de mest omänskliga positioner bara för att få till rätt vinkel, men är jag själv tar jag typ två smygfoton på stående fot och vill inte att någon ska titta på vad jag håller på med. Hur gör ni andra hobbyfotografer?

Min mamma hade på 45 minuter rest jorden runt igår och talade om det för alla hon kände. Verkligen alla. Jättekul jö!

Idag var hon här och gödde mig med kebabrulle och daim. Hon lagade min symaskin och jag klickade i lite privacy settings. Win-win! Mest win för mig faktiskt.

Är det inte lustigt ändå att svenskar har så svårt för att ta på sig kläder? Vi bor för böveln i ett svinkallt land på vintern, ni borde ha lärt er vid det här laget. Det kommer snö, det blir minusgrader, varför denna förvåning? Varje år?! Ändå står folk i tunna strumpbyxor och gnäller om att det är kallt. TA PÅ DIG KLÄDER MÄNNISKA vill jag skrika från mina termobyxor. "Jag tycker inte om tjocka jackor". Nä men frys ihjäl då.

Hon: Men alltså för en gång dååå, då såg jag en majlittelponny.
Jag: Va? Var då?
Hon: Där vid affären.
Jag: Vid Tempo?
Hon: Ja den var där.
Jag: Vad hade den för färg då?
Hon: Rosa såklart.
Jag: Hur stor var den då?
Hon: Så här (måttar ca 80 cm över golvet)
Jag: Var det ett föl?
Hon: Ja och för den hade kommit bort och den hade vingar och sen hjälpte jag den till dens föräldrar.
Jag: Men alltså My little Ponys finns ju inte på riktigt.
Hon: Jo de gör de.
Jag: Bara på film ju.
Hon: Men mördare finns på riktigt.
Jag: Eeeh... ja de gör de.
Hon: Var finns de?
Jag: De finns lite här och där.
Hon: Tur att alla sitter i fängelse. Och sen flög alla iväg.
Jag: Vem flög iväg?
Hon: Majlittelponnisarna.

Efter att ha haft seminarium om diskursanalyser tog jag mig till ett av alla mina barnvaktsjobb. Vi promenerade till Tempo och köpte en Bamsetidning, käkade köttfärssås och spagetti, kollade på helt värdelösa barnprogram (ursäkta men VEM sitter bakom idén till Amigo?!) och tryckte i oss popcorn. Efter lite Bamseläsning, kli på ryggen, Sov du lilla videung och iskalla fötter sov hon till slut.

Jag hamnade i soffan med den enda TV-kanalen som jag lyckades få fram med fjorton fjärrkontroller (Vem vet mest - Jag kunde Beethoven, det kunde inte de tävlande!). Även katten tyckte det var en bra idé att jag satt i soffan. Den kom och lade sig på rygg i mitt knä och kurrade resten av kvällen.

Om jag säger såhär: Bloggsamarbete mellan mig och Ida (Queen of bandits) vad det gäller fotoutmaningar, hur många är då på den idén? Räck upp en hand! Grejer är på gång.

För att hjälpa dagen på traven så den inte blir lika dålig som igår tänker jag nu krypa ner i badkaret med hallonklubbslukt. Synd (eller kanske tur) att bubbelbad smakar så vidrigt när det luktar så gott. Jag får väl slicka lite utanpå på flaskan istället (i smyg såklart, vill ju inte verka knepig).

I ren desperation på att kreativitetet ska krypa fram igen har jag tvingat fram ett kort här under kvällen. Det är inte färdigt. Jag är inte nöjd. Det blir inte bra. Allt är dåligt. Alla är dumma. Jorden går under.

Sån är min kväll. Hur är det hos er?

Är det någonting universitetet gör så är det att ta dö på all form av kreativitet. Jag anser mig ändå vara en ganska kreativ person, är det inte foto, bakning eller scrapbooking så är det skrivande, ritande eller målarplaner. Lägg till en symaskin och ni har min senaste kreativitetsmaskin.

Man kunde ju tycka att skolans torra teoriböcker skulle kunna vägas upp av lite ProMarkerpennor, men icke! Det grå molnet hänger verkligen över mig hela tiden och gör mig skittråkig.

Jag behöver inspiration! Ge mig!