Hårkampen

Att det ska vara så svårt att få till rätt hårnyanser. Skuggningar och ljuskällor och jag blir tokig! Får titta på ytterligare några tutorials på YouTube och försöka att inte slita av mitt egna hår i kampen.
 
Magnoliastämplar färglagda med ProMarkers

Det uteblivna balkongmyset

Jag hade storslagna planer i våras om hur fin vår balkong skulle bli med trätrall, tomatplantor och fina växter i balkonglådorna och att jag skulle sitta där ute och mysa bland ljuslyktorna.
 
Ungefär så här långt har jag kommit med de planerna och idag är det den sista officiella sommardagen:
 

Lunch och glass har jag ätit där ute några gånger men jag kan inte påstå att jag velat sitta där ute och mysa en enda kväll faktiskt. Kan ha med vädret att göra. Kan ha med avsaknaden av tomatplantorna att göra. Ingen vet så noga.

Föräldrakursen del 1

Vi var på föräldrakurs idag, del 1 av 2 (ska dit nästa vecka igen). Ja vad ska jag säga. Det var vår barnmorska som höll i kursen och hon pratade till oss som om vi vore fyra år gamla allihop. Lite med huvudet på sned, ett milt leende och aningen svårt att svara rakt på en enda fråga (standardsvaret oavsett fråga var - det kan man inte svara på det är så individuellt). Så tvärtemot mot vad jag föredrar, så det är väl tur att inte hon ska vara med vid förlossningen. Ja men jag veeeeet att man kan byta men vi ska bara till henne tre gånger till och sedan byter vi vårdcentral totalt.
 
Om vi tar scenariot med filmen vi skulle se. En DVD med namnet Livskraft. Bara där startade ju
varningsklockorna. Barnmorskan sätter på filmen och eftertexterna rullar igång. Hon märker inget. Jag höjer rösten om att det är slutet på filmen. "Är du säker?" frågar hon (hon borde väl ha sett filmen en miljongånger vid det här laget). Pretty sure då filmen stod på 20 minuter av 21 möjliga.
 
När vi väl kommit till början av filmen ja då fungerar ju bara ljudet ur projektorn så alla får sitta knäpptysta och koncentrera sig trots att tre personer gav sig på att försöka fixa med de externa högtalarna. Att få fullscreen var också en process och en del av bilden visades utanför duken...
 
För att inte tala om människorna i filmen! En kvinna sitter och säger "Jag ville utforska smärtan och nu i efterhand kommer jag inte ihåg att det var så jobbigt, det var mer som en festival". Som tur var var jag inte den enda som protesterade mot detta utlåtande. Nog för att en del blockerar smärtan, men en festival lär det knappast bli.

Och allt tjat om att allt är såååå normaaaalt. Det slutar ju aldrig. Allt är så normaaaalt och natuuurligt hela tiden. Men lägg av. Och för alla i filmen hade det gått jättebra och all personal hade varit så bra och allt var så fantastiskt. Kul för dem. Inte för att jag förväntar mig ett skräckscenario där allt går fel, men ont lär det göra och normaaaalt lär det inte kännas hur "duktig" de än säger att jag är. "Duktig" är troligen ett ord jag kommer att bannlysa från min förlossning. Duktig säger man till en hund.
 
Det vettigaste jag lärde mig var att det inte går att betala parkeringen på sjukhuset med Visa-kort. Men det är säkert heeelt normaaaalt.