Den bittra föräldern

Fortfarande hemma med en sjuk 2-åring. Funderar starkt på att bli den bittra föräldern som sätter upp en sur lapp på förskolan om att det skulle uppskattas om ALLA höll sina sjuka barn hemma. Det är väl jobbigt för alla (inte minst för barnen själva) med dessa ständiga sjukdomar? Återhämtning, vad är det liksom? Tjoff tillbaka i verksamheten så fort febern lagt sig. Eller? Känns ju inte speciellt schysst mot någon (barnet, personalen, övriga kompisar, småsyskon, de andra föräldrarna osv). Varför skulle min tid vara viktigare än någon annans? Som student kan du inte vabba, det är bara att hålla sig hemma från föreläsningar och hoppas att nästa vecka ser bättre ut.
 
Jag köper inte riktigt det där med att "barn ska vara sjuka i den här åldern för att bygga upp sitt immunförsvar". Immunförsvaret hinner ju aldrig byggas upp om det utsätts för sjukdom, på sjukdom, på sjukdom utan någon återhämtningsperiod. Den lilla kroppen bryts ju bara ner utan att hinna byggas upp igen.
 
I vårt fall betyder "en vanlig förkylning" att Freja hostar tills hon är på gränsen till att kräkas (händer ibland att hon även gör det, dock inte den här omgången...än). Hennes stackars små revben gör ont, hon säger att hon får ont i magen, pekar på bröstkorgen och blir jätteledsen vilket spär på mer snor och hostattacker. Varje gång hon blir förkyld. Det är inte bara "lite snor och feber". Vi håller henne hemma tills hon återhämtat sig ordentligt. Har jag något jätteviktgit i skolan får George eller min mamma vabba men annars får jag lita på att mina klasskamrater förser mig med information. Jag vill ju inte att andras ungar ska hosta på Freja, varför skulle jag då skicka iväg henne till förskoleverksamheten bara för att hon inte har feber? Feber är inte det enda sjukdomssymptomet!Hennes välmående måste väl ändå vara prio ett?
 
Själv är jag nära på att riva av mina egna öron idag då Freja kör konstanta skadesjuten-hund-pip. Laddat med tre nya filmer, två böcker (hej bokrea), blåbär, vindruvor och annat hon ibland får för sig att peta i sig. Jag är väl medveten om att läget mycket troligen är jobbigast för henne men det hindrar inte från att jag fantiserar om att hämta hörselkåporna från bilen...
 
Än så länge har vi tagit oss igenom Bamse - välgjord måste jag säga

Vabbar gör jag inte...

...för det kan man inte som student.
 
Hittills idag har jag:
 
- släpat mig ur sängen och börjat förbereda frukost.
- insett att jag inte kunde gå på dagens föreläsning då Freja hostar och snorar och jag hade skämts om jag lämnat henne på förskolan.
- läst ett berg av bilderböcker.
- sett på Nicke Nyfiken.
- limmat magneter på en pärlplatta.
- stoppat in lösa foton i diverse fotoalbum.
- städat skrivbordet.
- försökt plugga (nice try med sjuk 2-åring).
- vikt MtLaundry (okej tre maskiner) och stoppat in i garderober.
- varit (lite) tacksam över att jag sluppit gå ut i slask-från-sidan-vädret.
- kramats med Freja.
 
Veckan börjar lite skevt med andra ord.
 
Nu: dags att hetsplugga medan Freja sover middag!

Olika sorters kurser

Jag har en plats på Beckys kurs. Jag får träffa henne i början av juni. På riktigt. Förväntningarna. Pressen. Pirret. Nervositeten. Man kan ju tro att jag blivit 14 år igen. 

Annan grej som hände idag: 
Satt på en föreläsning om akademiskt skrivande. Föreläsaren säger så här angående särskrivningar "Har man dyslexi till exempel kan man ha svårt att höra om det ska vara särskrivning eller inte. Jag hör sånt här så det är inte något problem för mig". Jag. Fick. Ett. Rabiesanfall. Och jag som trodde att dyslexi hade med läs- och skrivsvårigheter att göra, inte hörförståelse. Där ser man.