28/7 Terminal 3

Landade vid terminal 1 i London. Tog reda på vilket flygbolag jag skulle med då tjejen i LA trott det var Bangladesh... Bolaget hette BMI och skulle avgå från terminal 2. Genom säkerhetskontroll, snurrade runt på hela terminal 2 och hittade till slut BMIs kundservice. "Vi har inga plan till Sverige" blev svaret. Nähä. Efter att ha knappat på sin dator meddelade den personen i fråga att jag skulle flyga med SAS från terminal 3. Ut bakvägen genom terminal 2s säkerhetskontroll, ner för en trappa, på en buss och så av vid terminal 3. Fram till kvinnan som ville se mitt boarding card;

"Jag har inget, jag måste in till SAS"
"Har du papper på att du ska åka me dem?"
"Nej jag har papper på att jag ska åka med BMI, men de samarbetar med SAS och jag ska åka med SAS"
"BMI håller till på terminal 2"
"Jag vet, jag var där, de skickade mig hit"
"Jaha men dåså, men det kan hända att SAS skickar tillbaka dig till BMI"
"BMI har inga flyg till Sverige"
"Ska du till Sverige?"
"Men ja!"

När jag väl gått igenom ytterligare en säkerhetskontroll och fått mitt boarding card köpte jag mig en kycklingmacka och satt och såg så uttråkad ut att en tjej kom fram med en tidning till mig. "Du ser ut att behöva den bättra än jag" sa hon och gick tillbaka till sin plats.
Väl på planet till Landvetter hamnade jag brevid en mycket trevlig engelsk dam som numera bodde i Halmstad. Och tror ni inte då, att efter att ha varit i USA i tre veckor, att jag byter till brittisk accent. Kom på mig själv och försökte byta tillbaka, men då blev det någon hemmagjord blandning, så hon måste trott jag var dum i huvudet.

Mina väskor kom fram och mamma och lillebror väntade vid utgången. Var bara tvungen att mobba E6:an lite efter Los Angeles...

27/7 Helena Bergström-gråt

Morgonen startade som alltid med flingor och ett avsnitt av Fraggle Rock. Det var lugnet före stormen. Packade ihop mina sista grejer och bröt ihop i en liten hög på soffan. Nu skulle det dröja 4,5 månad tills jag och George fick träffas igen (känn på den Emelie).

Men först hade vi bilresan upp till Los Angeles kvar. Efter att ha kört i samma motorvägsknut tre gånger åt tre olika håll och Natalie ändå sa recalculating fick jag ett anfall på henne och George åkte på en känga han med. Anvisningarna exit right, while keeping left tolkade jag som 'sväng av men håll dig i vänstra filen'. Det var fel. Efter ytterligare femton sådana detours kom vi fram till Enterprice som skulle ha ÄNNU mer betalt. Då brast det totalt. Nu fick det fanimej vara nog med den här bilhistorien! Tjejen i kassan drog av $50 i ren förskräckelse, men jag surade i alla fall, då hela kalaset gått på dubbelt mot vad vi kom överens om från början.

Fortsatte sura på shuttlen till LAX. Naturligtvis skulle jag inte åka med Delta som det stod i mina papper utan med Air France från en annan terminal. Och vem tror ni går på den bussen om inte den äldre mannen som lurade mig på pengar tre veckor tidigare då jag skulle till Seattle! (Han hjälper dig på bussen med väskan, småpratar hela vägen, frågar vart du ska, hjälper dig med väskan fram till disken och kräver dig sen på $20. Jag förstod vad som var på gång redan när han skulle hjälpa mig av med väskan men blev ju inte av med snubben - akta er med andra ord!)

Hur som helst checkade jag in hos Air France och sen kom det riktiga avskedet. Riktig Helena Bergström-gråt med snor och hela paketet. Snygg sista bild George fick...
Genom säkerhetskontrollen och så på planet (en kvart innan det skulle lyfta). Fick tre alldeles egna säten, så efter att ha ätit middag och sett filmen 21 la jag mig ner och sov tills det blev frukost.

26/7 Wall-E

Det fanns inget annat att göra, jag var tvungen att inse att min resväska inte skulle räcka till. Ytterligare ett besök på Wal*mart och jag hade en ny röd bagresväska.
George höll på att få ett spel på mig då jag inte sett Madagascar så det var bara att snällt sätta sig och se på den. (Till mitt försvar har jag att han inte tycker om varken Terminator eller Indiana Jones - klasskier enligt mig).

Tog en sväng till San Clemente för att äta lunch på piren. Till min stora sorg var maten inte alls lika god som den såg ut och vår planerade promenad ut på piren blev väldigt kort då jag hade Kalifornienkorta shorts på mig (med övertalning från min blivande make), men det var trevligt ändå.

På kvällen bestämde vi oss för att se Wall-E på bio. För en gång skull tyckte vi båda om filmen (Sverigepremiär 5:e september). Se den!

När vi kom tillbaka till Georges rum gick det inte att skjuta på det längre. Jag var tvungen att packa mina grejer. Packa = gråta. Det tog ett tag med andra ord.