Tänk vad lite frukt och blommor kan göra skillnad i ett hem. På med städmusiken som drar igång spontan fuldans så att tofflorna flyger över halva köket (jo faktiskt). Hej och hå vad här ska bli fint.

Efter brunchen släpades det gamla sällskapsspelet Pictionary fram från förrådet och lagen lillebror/Louise mot mig/mamma. George somnade på soffan. Efter mycket om och men och många konstiga krumelurer vann mitt lag.

 

Nu är vi hemma igen och någon form av middag ska väl framställas med min trollstav.

Med tanke på att kära lillebror pendlar till Stockholm varje vecka (där han vaktar kungen och diverse presidenter) så ser jag honom trots det oftare nu än när han bodde hemma. Vi måste liksom passa på under helgerna då han inte vet när han får komma hem och inte (hittills tror jag han har varit i Stockholm en helg sedan november, så det händer ju inte allt för ofta att han är borta). Nu till exempel ska vi allihop (jag, lillebror, George och Louise) hem till mamma på brunch minsann. Fina grejer!

Hänger hemma hos min kära mamma denna lördag. Har väl egentligen inte åstakommit något mer än att jag skruvade isär min laptop, försökte rensa ut 2 år gammalt damm med tops, pincett och lite dammsugare - fastän man inte får - och skruvade sen ihop den igen. Ingen skillnad. Lika varm ändå. Oh well.

En fylld kundvagn (med vuxenpoäng så som stryjärn, diskborstar och en löpare) senare kom jag ut från GeKås. Snön härjade i Falkenbergs kommun men väl hemma kom inte en flinga.

Fredagskvällen avslutades med Toy Story 3. Ja vad ska jag säga, jag skäms ju nästan. Tårarna sprutade ut och George var tvungen att rota fram mina gamla gosedjur ur garderoben. Jag som haft problem med att slänga saker i mina tidigare år fick ett akut återfall. Fruktansvärd film, förstår inte hur den kan vara barntillåten med läskiga dockor, eldhav, svek och ljug.

Efter en förmiddag med termer som "cohesion", "full ellipsis" och "deixis" har jag nu laddat med en ordentlig portion mat för att spendera eftermiddagen på GeKås tillsammans med mamsen, hennes jobbarkompisar och folk i foppa-tofflor. Armbågarna ut!

Okej sista inlägget om den påhittade högtiden.

Tanken var grillspett men med tanke på minusgraderna utomhus stektes allt på spisen istället. Det blev riktigt gott och George blev glad för sitt kommande besök på Universeum, nya Magickort och de hembakta kakorna. Avslutade kvällen med Toy Story 2. Snutteplutt vad gulligt det blev. Idag är vi tillbaks på jorden igen.

Eftermiddagen av Just because I love you day blev riktigt bra den med. På väg hem från skolan (där vi blivit tilldelade handledare för C-uppsatsen) svängde jag inom Universeum och Ica Focus och bakade sedan kakor med geléhjärtan på.

Med skräckblandad förtjusning vaknade jag imorse av att George lade ett paket i mina händer. Som jag tidigare nämnt är det Just because I love you day-dagen idag och jag var noll förberedd (trots att jag faktiskt visste om den i år). Min snälle och påhittige pojkvän hade minsann hittat ett fodral till mina ProMarkers (+två nya nyanser i grått), godis, Distress-dyna, stämplar och ett jättefint kort.

Jaha. Det var ju bara att masa sig upp halv sju och vispa ihop en mysfrukost sådär på en onsdag för att inte känna mig som världens sämsta flickvän.

Så imorgon råkar vara Just because I love you day, högtiden George hittade på förra året för att jag klagade på att januari inte har några roliga högtider. Har jag prestationsångest? Oh yes!

Idag tog vi världens längsta shoppingrunda inne på Ica i hopp om att inspirations skulle ramla ner från himlen. Ingen inspiration kom så vi fick hitta på själva istället. Just nu blir det lax i ugn tillsammans med Toy Story 1 (George hittade boxen med alla tre filmer och jag hade bara de två första, på VHS dessutom, sedan tidigare). Vad det blir imorgon tänker jag inte tala om. Än.

Då inspirationen tryter även vad det gäller foton för tillfället blir det ytterligare en himla bild på en bit vass. Yay!

Med fara för mitt eget liv ska jag försöka halka mig bort mot busshållplatsen för att ta mig in till skolan och delkurs nummer två för terminen - Written proficiency. Lite väder från Kalifornien hade ju inte skadat.

Så var terminen igång igen. Den här är lite speciell. De två tidigare terminerna inom engelskan har vi varit samma klass på i stort sett alla föreläsningar. Den här terminen har vi två kurser ihop och sen fått välja två stycken själva, dvs oklart med vilka man hamnar. Då Language in literature är en av de valbara kurserna var det därför lite pirrigt imorse, men allt försvann när jag och fem andra från klassen slöt upp. Två av dem ska jag läsa precis samma som hela terminen. Inte för att jag inte kan stå på egna ben, men det kan vara skönt att ha någon att jämföra anteckningar med.

Kursen i sig tror jag kommer bli riktigt bra. När det kom till att välja kurser gick jag enbart på föreläsarna och inte ämnena, då jag heller läser något halvintressant med en bra föreläsare än tvärtom. Sån är jag. Det kan handla om det mest intressanta jag vet men är föreläsaren kass tappar jag all motivation.

Det bästa med allt är att det bara är fyra kurser den här terminen varav en är C-uppsatsen. Inga sex parallella kurser som i höstas, så den här terminen känns betydligt bättre även om nivån är högre.

Insåg just att jag inte har satt min fot i skolan på 35 dagar (=5 veckor). Visserligen har jag inte varit utan skolan, det har varit en hel del hemmaplugg, men ändå. Idag är det tillbaks för att ta tag i första delkursen Language in Literature för C-terminen i engelska.

Som inför varje ny termin på universitetet (termin sex börjar imorgon) så har jag gått omkring och varit rastlös idag. Inte nervös, men otålig. Geroge släpade ut mig på en promenad men hjälpte det? Nej det gjorde visst inte det. Fast solen var framme en liten stund. Kul för den.

Fika på en söndag är inte helt fel. Speciellt inte när det bjuds på hemmagjorda saffransskorpor och kompisgjorda choklad cookies (tack Frida). Eller bjuds och bjuds, det var ju jag själv som ställde fram det. Men ändå. Lite glögg på det blev pricken över i.

Eftersom gårdagen inte gick i många knop så får söndagen ta över lördagens effektivitet. Handla, städa, tvätta, rensa, greja och förbereda inför skolstarten imorgon. Fast lite Glee blir det nog trots allt i alla fall.

Dagen efter en pepparkakshusplundring ser alltid lite makaber och dyster ut.

 

Annars har dagen bestått av huvudvärk, Glee och en väldigt lång power nap. Nu är det dags att hitta på en oerhört inspirerad middag. Det är ju lördag trots allt. (Räknas frusna köttbullar som inspirerande?)

Igår kom Frida och Patrik hit på middag och plundring av pepparkakshus. Med tanke på att bygget inte blev klart förrän strax efter nyår så hade det inte hunnit bli så dammigt. Fast färskt godis är nog godare trots allt.

Konversationen handlade bl. a. om hur många väggar en pyramid har, mytomaner, knasiga namn och dåliga filmer. Klockan var runt midnatt när vi vinkade hej då och stupade i säng.

Jaha ja, dags att uppdatera profilbilden från 2008... Inte en dag försent. Håret har ju ändrats ett antal gånger sedan dess, både i längd, färg och form. Nya bilden är dagsfärsk men jag kan inte lova hur jag ser ut imorgon.

Idag (21/1) är det Kramens dag. Så ut och krama folk på stan, krama familj, krama vänner, krama husdjur, krama mjukdjur och krama dig själv.

Om någon känner att den har $699 över som bara ligger och skräpar får denne någon gärna köpa en bokhylla till mig (och med tanke på hur tung en handgjord bokhylla är så blir det nog ytterligare $699 i fraktavgift).
Eller så kanske jag skulle ta och bli lite händig och snickra ihop en själv. Eller bli sådär kreativ och springa på loppis och måla om allting jag hittar med vit färg. Sen att jag kanske behöver en herrgård till alla mina vitmålade loppisfynd är en helt annan historia.

Varför åker alla kompisar (läs: en kompis) utomlands utom jag? Jag vill väl ockå ut och resa! Nu! Vart som heslt. Helst varmare än -8° (som det är här). Istället får jag förbereda mig inför C-terminen i engelska som börjar på måndag (sjätte terminen inom lärarprogrammet).

Tänk vad lite sol och några plusgrader kan göra för kroppen och framför allt humöret. Igår fick jag vårkänslor för första gången i år (trots att det bara är januari). Svenska folket verkar vara klara med vinter någon vecka efter nyår och vill ha vår med en gång. I år är jag nog benägen att hålla med majoriteten. Mer sol åt folket!

Morgonens chock: på min hyresvärds vägg hänger en uppspikad, död hare! Groteskt men samtidigt fascinerande.

Vaknade vid halv sju av att George hade dragit sönder något i sin rygg och inte kunde röra sig som en normal människa. Tryckte i honom några tabletter och körde honom till tåget (vi får väl se när jag ska hämta honom igen).

Annars har morgonen bestått av att gå igenom bilderna Toddi skickade till mig. Suget att resa tillbaka till USAs västkust blev ännu större än vad det brukar vara. Dessa ungar alltså! De kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta ♥

Jag och min gamla värdmamma (usch vad hemskt det lät) i Seattle har mejlat lite fram och tillbaka de senaste dagarna med uppdateringar om ditt och datt. Jag frågade om hon hade några bilder från från deras visit i Kalifornien i december. Hon skickade 31 mejl tillbaka. Med en bild i varje. Oh yes!

Här har vi sötaste bilden på Camilla när de besökte Legoland.

Tveksamt om jag kommer till jobbet idag, uppfarten är en enda stor isbana. Kanske kan sätta mig på rumpan och åka ner till bilen... Det vore väl en syn här i finkvarteren. Till min rostiga bil dessutom (misstänker att det retar gallfeber på finfolket till grannar. Varje gång jag kör här på den lilla privata vägen vänder sig folk om och glor på den gnisslande, rostiga och nu även smutsiga bilen). Kan inte resterade ishögar bara ta och regna bort så jag slipper halka runt som ett fån?

Gårdagens köp: ett soffbord

Pris: 100:-

Känsla: Extremt nöjd!

Idag har det minsann hänt grejer, men som alla andra bloggare gör så tänker jag hålla lite på det (det ökar tydligen spänningen har jag hört).

I övrigt har det mest varit familjehäng, först fika (i ett antal timmar) hemma hos mamsen med lillebror och Louise (som tog körkort tidigare i veckan!) och sen kom gänget hem till oss istället på middag. För tillfället sitter lillebror, Louise och George i soffan och glor på The American med George Clooney. Kan inte säga att jag är speciellt imponerad och actionnivån ligger ungefär på noll, likaså konversationerna och tempot.

---

Och hus nummer 1 är det så kallade spökhuset. Helt ruttet på andra sidan. Ingen bor där vad jag vet. Men å andra sidan vet jag ju inte allting.

Nog för att jag brukar kladda (inte medvetet) med maten (brukar tappa både det ena och det andra ner i knät, George bara skakar på huvudet och hämtar hushållspapper) men igår lyckades jag med bedriften att tappa smör över en hel köksstol när jag skulle bre en knäckemacka. Det gled liksom ner för hela ryggstödet och hamnade till slut på den tygbeklädda sitsen. Jag satt inte ens ner den gången. Ska jag behöva plasta in hela mig (och köket) bara för att ett mellanmål?! Skärpning!

Solrosfrön, sesamfrön, pumpakärnor, valnötter och mandlar. In i ugnen på 175° i 10 minuter (veva runt efter 5 min) och veckans godaste snacks är klart. Så himla enkelt. Så himla gott!

Trotsade halkan, tog med mig kameran och gick ut på en mindre promenad igår. Det här området bjuder på en hel del skojiga hus. Visserligen var det dimmigt, så bilderna blev väl kanske inte sådär knivskarpa som jag skulle ha önskat, men det ger dem en mer mystisk känsla. Ett av husen går under namnet Spökhuset. Gissa vilket?

Även om Semladagen inte infaller förrän 8:e mars i år så åt vi årets första semla igår. Vetebulle, vispad grädde och mandelmassa. Kan inte säga att jag är djupt imponerad men det hör liksom till att man ska trycka i sig den där skapelsen varje vinter.

Nämen oj, under alla vantar och halsdukar stod visst en död krukväxt på hallbordet. Det hade jag inte räknat med. Bums ner i sophinken. Den hade ändå bott här i två år.

 

Nu blir det barnvaktsjobb i några timmar. Ska försöka att inte göra likadant med dem som med växten. (Dränka dem i vantar och halsdukar och låta dem ligga där i ett par veckor). Känns inte så okej.

---

Onsdag 5/1: Borstar fram bilen under ett 20 cm tjockt snötäcke. Tidsåtgång - 30 minuter.

Torsdag 6/1: Borstar fram bilen igen under ett 5 cm tjockt snötäcke. Tidsåtgång - 10 minuter.

Backar sedan ner för uppfarten i ett lager av 25 cm snö. Kan omöjligen avgöra var snön slutar och stenmuren börjar. Upptäcker var muren befinner sig (10 cm från bilen). Stannar och försöker köra upp för backen igen för att justera bilen. Fastnar. Lägger i backen och hoppas att jag ska klara marginalen trots allt. Fastnar där med. Fast åt båda hållen. Kommer inte ute på min sida. Klättrar över till passagerarsätet (med vinterjacka, termobyxor, stövlar, ja hela kitet), sparkar lite på däcken, går och hämtar en spade och börjar gräva.

Klättrar tillbaka in över passagerarsätet och försöker igen. Fat chance, jag kommer inte en millimeter. Lillebror ringer och undrar vad jag håller på med, jag skulle ju plocka upp dem för att åka till pappa. Förklarar situationen. Klättrar ut över passagerarsätet igen (och lämnar en halv glaciär efter mig) och fortsätter gräva så gott det går. Aningen trångt på vänster sida så det blir tre snöflingor på varje spadtag.

Brottas med luvan på jackan samtidigt som halsduken försöker strypa mig medan jag ligger på alla fyra och gräver under bilen i ren ilska. Känner mig lagom graciös. Spadjävlen är ju skittung och termobyxor har väl aldrig varit kända för att vara speciellt sexiga.

Lillebror dyker upp med Louise och mamma. Lillebror börjar gräva och jag klättrar fram och tillbaka över passagerarsätet oräkneliga gånger till.

Hyresvärden börjar undra vad som händer utanför och säger "Vilket äventyr Anna!". Askul äventyr, skotta uppfarten istället tycker jag.

Efter att ha grävt ner till Kina och med tre personer som puttar på bilen samtidigt som jag gasar kommer bilen äntligen loss. Tidsåtgång - 55 minuter.

---

Åker för att tanka. Då har bensinlocket frusit fast. Mina nerver!

Fick låna ett objekt av pappa i förra veckan. Nu ska jag bara ha något eller någon att fotografera också. Solsken hade ju inte heller skadat.

Fantastiskt roligt att börja måndagen med magsjuka. Jag hade ju inte två tentor som jag skulle ha skrivit. Det blir jag ju inte stressad av eller så.
Så kom min fantastiske sambo hem med senaste numret av Magnolia Ink, ställde fram vindrovorna och parkerade oss i soffan för att se på film. Han vet minsann hur man tar hand om en ynklig vekling.

Igår fick det vara nog, då åkte granen ut. Barr över hela nedervåningen, belysningen i ett enda stort trassel och ett mycket rymligare vardagsrum senare var det klart.

18:e maj smäller det här i Sverige, då kommer den fjärde filmen om Captain Jack Sparrow och de andra figurerna från Karibien. Will Turner och Elizabeth Swan är inte med den här gången men det blir nog bra ändå. (Så länge Jack är med, är jag med). Istället dyker Blackbeard (Ian McShane) och hans dotter Angelica (Penélope Cruz) upp i jakten på att hitta Ungdomens källa.

Råkade nämna spelet Angry birds för George igår kväll (superpopulärt spel till mobilen). Dumt gjort. Han spelade tills batteriet tog slut. Sen laddade han telefonen hela natten.

Imorse vaknade jag av att han spelade inne på toaletten!

Appropå när vi ändå pratar så mycket om pepparkakshus här på bloggen. Minns ni tävlingen mellan killarna och tjejerna i pepparkaksbygget hos min pappa för några veckor sedan? Jag fick ju aldrig tummen ur att fota lillebrors och pappas bygge, men så var vi ju där igår igen och jag knäppt av några i otroligt konstig ljussättning.

Självklart är det en Nikon (då både pappa, jag och lillebror har varsin).

Julen var inte slut än. Igår, efter en ytterst snöig förmiddag (återkommer till det), kom jag, lillebror och Louise (George var tvungen att jobba) äntligen fram till den lilla ön i Göteborgs skärgård. Där blev det fika, julklappsutdelning, fika, filmvisning och middag. Vi blev mätta.

Pappa och pappas fru fick vin, men var tvungna att lista ut hur man fick av korken genom diverse trix och knep. Vi tryckte in både choklad, sockerkaka, smörgåsar, kex, julmust och cider medan julklapparna delades ut. Lillasyster fick ett Wii-spel där man skulle dansa och ha sig. Hon kämpade för kung och fosterland medan lillebror viftade lite från soffan (filmbevis finns).

Lillebror hade med sig filmen Despicable me som vi alla bänkade oss framför. Agnes är nu min nya hjälte, sötare unge får man leta efter.

I förra veckan fick George paket från sin kära farmor, däribland gudomlig choklad, kex och en grön aphjärna. Eller nej, vad säger jag, det är ju en popcornboll. Söt (i smaken) som bara den. Popcorn ska vara salta. Oklart vad vi ska göra med skapelsen.

2011, året då jag lärde mig använda Photoshop. Tror ni det kan bli så? Vad jag har förstått så kan ingen bli fulllärd när det gäller det programmet. Jag börjar på noll och jobbar därifrån så får vi se vart jag hamnar.

I julklapp önskade jag mig en blender, en sån där man kan göra smoothies i. Min morfar fick nys om saken och lämnade mormors "en sån där med två vispar" till min mamma någon vecka före jul. Jag förstod inte riktigt vad han menade, jag hade ju redan fått mormors elvisp (som vispar superbra trots att den är från järnåldern). Men visparna visade sig vara knivar och blendern var från samma märke som elvispen (jag förväntar mig att den kommer att hålla i minst 250 år till).

Igår blev det premiärmixat med både blåbär och jordgubbar och fler lär det bli (när det är aningen varmare).

Då var vi äntligen klara! Efter många timmar av skärande, bakande, spritsande och sneda vinklar pudrade vi till slut över florsockret och bestämde att ni fick vi ge oss. Huset blir inte mindre snett hur mycket kristyr jag än sprutar på det. Att få på ett trekantigt tak på ett fyrkantigt klocktorn är inte heller fysiskt möjligt.

Jag är mest nöjd med tåget (vagnarna är gjorda av Snickers) och det är inte varje dag vi har en marshmallowsigloo i huset. Trots att själva huset är aningen likt en kyrka så är hela skapelsen meningen att det ska föreställa en tågstation.

Klar för den här gången!

Igår efter (barnvakts)jobbet fortsatte bygget. George med skalpellen och jag med kristyren. Teamwork av högsta grad. Ikväll ska det sista göras och sen är det äntligen klart.

Planen med att bli klara med pepparkaksbygget innan 2011 lyckades vi ganska dåligt med. Det blir två byggen det här året istället. Ett nu ikväll och ett nästa jul.

Dekorerandet började vi med redan tidigare idag. Jag intog en ytterst oergonomisk ställning och tryckte ut kristyr på delarna som George omsorgsfullt skurit ut med skalpell. Ska det va så ska det va!

Nyårsafton firades hemma hos Linda och William (jag och Linda gick på gymnasiet ihop) tillsammans med ytterligare sex personer. Tro det eller ej men det går att knö in tio människor i deras kök. Visserligen blir det som ett femton-spel så fort någon ska flytta på sig men nog fanns det hjärterum alltid.

God mat, trevligt sällskap, tipspromenad på 45 kvadrat, gissa introt och tolvslaget firade jag och George i Williams föräldrars källare. George och fyrverkerier går inte ihop. Fast jag gick ut och tittade på ett flertal några minuter senare.

Fick skjuts hem av Lindas snälla lillebror (som var alldeles nyanländ från Thailand bara ett par timmar tidigare) och somnade väl någon gång efter fem. Som det brukar vara på nyår med andra ord.