Happy birthday to me

Den här veckan är inte min vecka. Barnen har hittills varit svinjobbiga; lyssnar inte, lyder inte, gnäller, skriker, gör tvärtom vad jag än säger osv… Det är, ursäkta uttrycket, jävligt påfrestande, tålamodet är nere i botten efter tre dygn av detta beteende. Deras beteende påverkar naturligtvis mitt eget, så när de väl är på bättre humör är jag så grinig att vi snart är tillbaka i den onda cirkeln. Hatar det! En fyraåring har helt andra behov än vad en ettåring har vilket alltid leder till massor av kompromisser och självklart måste jag kompromissa för att tillfredställa några av mina egna behov också (jo faktiskt). Påfrestande är ett milt uttryck. De första fem veckorna gick smärtfritt förbi, men nu kommer den riktiga prövningen.

 

Hur som helst kom Siegrid över idag och vi åkte de få kvarteren bort till Beach cluben. Camilla ville inte veta av mig utan ahde bara ögon för Siegrid. Pontus gnällde från det att vi lämnade huset till dess att vi kom hem.  Roligt värre. Hans kompis Lizzie var i alla fall där vilket betydde att Michi också var där, så medan Pontus sprang omkring med Lizzie och Pilar (en annan kompis till dem) pratade jag och Michi en del om au pair-rollen. Jag är inte den enda som har det jobbigt…

 

Toddi och Pontus hade planerat en överraskning för ikväll. Pontus tyckte nämligen att vi skulle ha ett låtsas födelsedagskalas för MIG när han vaknade i morse. Jag fick inget veta förrän vi kom hem från Beach cluben. Hela familjen sjöng ”Ja må du leva” för mig efter middagen, Toddi hade köpt cheese cake och Pontus hade fixat ett paket. I paketet låg två av hans playmobilhästar med två gubbar på ryggen. Den här familjen är då för söt (trots den prövande veckan). De vet alla att jag inte fyller år förrän i höst, så hela grejen var riktigt gullig.

 

Mina tår blev omhändertagna i måndags och är numera knallrosa. Ville egentligen ha ljusblå tår så de skulle matcha min bikini men de enda färgerna de hade var rosa, rosa, rosa, ljusrosa, rosa, mörkrosa, rosa och rosa. Så jag valde den mest skrikiga färgen de hade. Det var riktigt avkopplande med lite fotbad, massage och petning. Upptäckte igår vid poolen med Brooke att vi hade likadan färg på våra tår. Har även fått en urtjusig solbränna från mina flipflops...

 

Markus och Toddi firade sjuårig bröllopsdag i måndags och var ute på middag igår. Toddi hade även köpt rosor att sätta på matsalsbordet och hade köpt en extra så att jag kunde ha en i mitt rum. Hon gör verkligen ALLT för att jag ska trivas. Vågar ju knappt antyda att jag gillar någonting för då ser hon till att vi har det i huset (typ blåbärssylt, växter, vattenmelon och ärtor). Jag uppskattar det verkligen, men fattar inte hur hon orkar lägga märke till alla detaljer då hon har tolv dagar tills bebisen kommer.

 

Jo, och så kan ju Cultural Care och dränka sig i en hink någonstans långt borta. Vet inte hur vi kom in på ämnet, men här är vad som hänt (eller inte hänt). Min LCC är värdelös, det tog oss fem veckor att få den dagliga loggboken (och tre tillsägningar), jag har inte fått familjens personliga brev, de har inte fått mitt och inte collaget heller - tog bara fyra dagar att få ihop det! Toddi ifrågasatte vad de egentligen betalat 6000 (!) dollar för, för inte kan det kosta 42000 spänn för pappersarbete… Inte ens om man räknar in skolan i N.Y. Visserligen kostar min flygbiljett en hel del men inte fasen kostar den SÅ mycket. Har kollat på biljetter och de billigaste kostade cirka 8000 kronor (och då betalade jag själv 2000 av dem). Så hon sa att vi ska ta och prata mer om det imorn med Markus. Båda sidor känner sig lurade på pengar och eftersom vi inte fått allt material känns det väldigt snopet. Satt hur många timmar som helst med alla mina papper från EF, och till vilken nytta??!! Åtminstone är vi på samma sida i frågan.


Så ja idag var första gången jag hade riktigt hemlängtan. Lakritsen hjälpte inte.

Senaste dagarna

Fredagskvällen spenderades i U.Village med Eva, Rebecca, Fee (Felizia) och Allie. Vi käkade middag ihop och strosade sen runt i butikerna. Jag fick tag på en laddare till kameran så nu är jag överlycklig!!!! Har plåtat allt och alla bara för att jag kan.


 

Vi bestämde att vi skulle ses nere i downtown följande dag och jag lovade så käckt att Rebecca kunde åka med mig, för Markus hade tidigare sagt att han kunde köra om det var så. Pratade dock aldrig med Markus om detta och inte med Toddi heller. Vet inte vad jag tänkte på, men hela lördag förmiddag var uppochner. Det hela slutade med att jag körde oss ner till downtown i den stora Toyotan och parkerade snyggt i Toddis parkeringshus (dvs. fri parkering). Nemas problemas. Kom visserligen en timme försent men bättre sent än aldrig, hade telefonkontakt med Fee hela tiden så hon och Eva visste vad vi pysslade med. Träffade dem på Starbucks (var annars) och sen gick vi runt i massor av butiker.
Hittade et flertal med bara finklänningar och vi blev alla som små barn i en godisaffär. Jag och Rebecca --->
bestämde att vi ska tillbaka dit någon annan helg för att prova dem alla och ta kort. Läste dock senare på en skylt att det var förbjudet att fotografera inne i det köpcentret men det var ingen som sa till mig under de första 30 korten jag tog så bara man ser ut som en dum turist fungerar det mesta.

<--- Fee 



Det var svinvarmt så till slut gick vi in i varenda affär bara för att njuta av ACn och när vi tröttnat på det åkte vi alla hem till Eva (jag körde) för att ha tjejkväll. Michi kom också över och vi lagade mat (spagettie och köttfärssås)

och såg på film (She’s the man). Upptäckte att jag är väldigt bortskämd med AC i vårt hus för vi höll alla på att smälta bort i Evas källare… Fee och Rebecca fick panik över en mal som inflygandes i rummet lite då och då, medan vi andra (speciellt jag) tyckte det var aningen fånigt och koncentrerade oss på filmen istället.                          (Eva lagar mat) --->

 


Eftersom jag inte visste hur vi skulle komma hem (kom ihåg att detta var första gången jag var ute med bilen själv) bestämde vi att jag bara skulle följa efter Michi för hon bor i närheten av mig och Rebecca. I en korsning får jag för mig att jag vet var jag är (detta var vid tjugo över elva på kvällen så det var mörkt) och kör därför rakt fram när Michi svänger. Hon ringer genast upp och undrar vad vi pysslar med, men Rebecca förklarar situationen och tre minuter senare är vi vilse. Eller nej vi är naturligtvis inte vilse vi är på sightseeing! Två minuter i tolv svänger vi in vid en mataffär vi handlat i tidigare på dagen med Eva. Rebecca går in och frågar killen i kassan om han vet var U. Village ligger, vilket han inte gör, men han ställer sig upp och ropar ut över hela affären; kan någon hjälpa den här unga damen, hon är vilse! Alla blev engagerade och hon fick en enkel vägbeskrivning (vilket var tur för hon har noll i lokalsinne). När hon kom ut kom en man efter henne och förklarade för mig med. Tio minuter senare lämnade jag av Rebecca och körde sen fyra kvarter och jag var hemma. Det som borde tagit max 20 minuter tog en timma…

 


Söndagen spenderades ensam i huset (för resten av familjen var hos Bernt och Siegrid) och jag gjorde inget vettigt på hela dan. När alla kom hem sov båda barnen så vi bestämde oss för att se en vuxenfilm vilket inte händer allt för ofta för mina värdföräldrar. Camilla vaknade dock och Markus hade sett slutet på filmen tidigare så jag såg sista halvtimmen själv. Italian job var det för övrigt, riktigt underhållande film. En sådan du skulle gilla mamma.


 

Idag kom Fee förbi med sina tre flickor och vi åkte i två bilar (dvs. jag körde för första gången med barnen i bilen) till en mycket trevlig park med en stor lekplats. Hennes stora flickor, Abby och Celia är enäggstvillingar och de har en lillasyster på fyra månader som heter Lilly. Abby och Celia är fyra år precis som Pontus så de trivdes bra ihop vilket var skönt för oss alla.
När vi kom hem från parken ramlade Pontus i säng och sov i över tre timmar. Camilla åt lite mellanmål och somnade sen i två timmar. När hon vaknade gallskrek hon och fortsatte med det i en och en halv timma… Hon fick syn på ett kort på Toddi hängandes på kylskåpet och det var ju bara katastrof! Så jag är aningen mörbultad just nu. Ska bli skönt att åka iväg på pedikyr om ett tag, men först vankas det lyxmiddag. Toddis väninna Patty lagar maten ikväll för det är Markus och Toddis sjunde bröllopsdag idag.

Glittergegg

Först vill jag börja med att säga att jag har ingenting att göra med layouten på den senaste inläggen att göra, jag tror sidan jobbar sig för den bara krånglar till allting. Och Malin det är även därför det råkat komma likadana inlägg, jag har väl blivit sur när det inte funkat och råkat trycka på nån knapp lite för många gånger. När jag skrivit har det sett jättefint ut men när bloggen publiceras händer något mysko. Hoppas det går över snart, annars!!

Förgående kväll spenderades med Eva och Rebecca i U.Village. Eftersom det var onsdag var det konsert med ett nytt coverband (The Dudley Manlove Quartet). Låtar som "Your just to good to be true", "Dancin' queen" och "I will survive" revs av och jag käkade en fjärdedels vattenmelon. Blev dansnödig men eftersom lillebror är så svår att övertala får jag väl hålla mig till jul...
Beställde även en pedikyrtid hos InSpa, för jag har fått ett gammalt presentkort av Toddi på lyxpedikyr. Visst låter det glammigt?! Hon har haft det i snart två år, men aldrig använt det och jag har aldrig provat proffisionell pedikyr tidigare, så det blir ytterligare en ny erfarenhet.

Nya erfarneheter får jag hela tiden. Pontus hade sin kompis Michael över några timmar idag. Hon (ja du läste rätt, det är en hon) och Pontus kom bättre övernes än vad han och Olivia gjorde i måndags. De lekte i den lilla plastpoolen, målade med glittrig geggfärg, käkade svenska pannkakor (Michael fick i sig fyra stycken, Pontus stannade på tre) och avslutade det hela med filmen Skönheten och Odjuret. Oturligt nog för Michael kom hennes mamma och hämtade henne när halva filmen gått, så nu ser Pontus på resten. Sofia Källgren är bättre än den amerikanska rösten!

Om du inte har något bättre för dig kan du ju alltid försöka få ett 16 månader gammalt barn att sova middag samtidigt som dess storebror och storebrors kompis springer runt i huset och väsnas och ropar på dig att de inte hittar sina skor och att det är för varmt ute att de måste se på en film och andra diverse saker. Varje gång de kommer upp för trappan kommer nämligen barnet du försöker lägga att sätta sig upp och vara klarvaken...
Lösningen på problemet är att sätta på den förbannade filmen, göra en flaska med varm mjölk (jag vet mamma det låter rätt äckligt) och tryck in den i ungens mun. Då slocknar den på vå minuter. Om du sjunger för den.
Sen får du inte glömma att ha i bakhuvudet att köket ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, med glittergegg, pankaksbitar, sylt, pannkakssmet, bunkar, kritor, teckningar, vispar och gafflar (ALLT sådär härligt kladdigt) och att du måste städa upp det alldeles själv i rask takt för att sen ha 7 minuter ledigt till din egen lunch. Turligt nog för egen del har jag vant mig vid kladd (kan du tänka dig det Johan).

För att fortsätta mina godisupptäckter - Hershey's Symphony Cremy Milk Chocolate with Almonds & Toffee Chips är något av det godaste jag ätit! Mumsfillibabba! Nestles Butterfinger är inte tokig den heller.

Kyra ringde tidigare idag för att fråga vad jag gör på lördagkväll. När hon och familjen var här i lördags på krabben pratade vi om att åka till en Drive-in bio, vilket jag aldrig tidigare gjort. det är ju sånt man bara ser i filmerna. Men på lördag ska jag få uppleva det i egen hög person. Det blir Pirates, för andra gången för min del, men det gör mig ingenting och nu kan jag ju ha lite i bakhuvudet och dubbelkolla vissa saker. Ska bli jätteroligt! Tror bara det blir jag, Kyra, Robert, Amanda och Robin men man vet aldrig med den här släkten...Hur som helst tycker jag det är skönt att känna mig som en i familjen, jag menar jag ska på bio med barnens kusiner!
Bör jag skicka den där namnlistan till dig än farsan? Eller hänger du med? Haha...