Tisdag 17 apr
Dagen gick nästan smärtfritt, vi blåste såpbubblor i trädgården till 17.45 då Toddi kom hem. Efter middagen fick jag för mig att ta en joggingrunda med digitalkameran (så jag har nåt att skylla på när jag blir trött). Började bra. Sen tog batteriet slut i kameran efter tre bilder. Tappade mp3-spelaren på ett flertal ställen. Mygg attackerade. Joggade jättehurtigt tillbaka till huset. När jag släpat mig upp för trappan lite graciöst upptäckte jag att jag tappat husnyckeln... Hade tagit loss den från nyckelknippan för att slippa ha alla nycklar med mig... Lämnade kameran och höjde volymen ännu mer i hörlurarna och promenerade tillbaka samma väg som jag just kommit. Efter 30 minuter av stirrande ner i marken hittade jag den lilla guldiga nyckeln till slut. Lääängst bort på grusspåret låg den. Längst bort jag varit. Började skymma och myggen blev bara fler och fler så med nyckeln stenhårt i handen joggade jag hem igen, lagom röd i facet. Markus blev imponerad av att jag hittat nyckeln. Måste säga att jag var lite impad själv.

Jag säger ju att det är farligt att motionera! (Vi har det till och med på band)!

När jag väl skulle gå och lägga mig, låg inte min bok där den skulle. Nej för den hade jag ju lagt utomhus i en av trädgårdsstolarna tidigare under dagen. När jag hittade den var den genomdränkt av regnet som öste ner... Den ligger fortfarande på tork 24 timmar senare... Biblioteksbok dessutom. Bra jobbat Anna.

Onsdag 18 apr
Idag har bara varit en sån där dag man vill glömma. Flickorna har gnällt all sin vakna tid. Alla barnen och jag själv somnade en stund under dagen. Jag har haft apaont i halsen hela dagen + muskelvärk (dels från springandet igår) + gröt i hela huvudet. Markus kom hem med frossa och Camilla spydde fyra gånger på köksgolvet (som tur var hade jag slutat jobba då). Nu verkar hon på topphumör dock... Kul för henne...

Får se om jag orkar hålla mig uppe till LOST. Kan ju vika lite tröjor tills dess, lär ta 1,5 timme med den farten och energin jag har just nu.

Idag är det exakt 8 veckor kvar tills jag kommer hem (för mig), vilket betyder att det bara är 8 helger kvar, vilket betyder att jag börjar få panik!

Lördagskvällen spenderade jag i Mukilteo tillsammans med Taylor, Bratt, Alex, Zach, systrarna från Manchester och några därtill. Systrarna (Amy och Bethany) och jag var de enda tjejerna när jag kom och vi var dessutom från Europa så vi bildade snabbt en alians. Senare under kvällen dök Sandie och Sky upp och nån tjej vid namn Brandy... Bratt fick för mycket av det goda så Alex blev sur och då blev Rob sur på Alex som blev sur tillbaks och så la sig Brandy i det hela och vid fyra tiden hade jag fått nog och tog mig hem igen. Trevlig kväll var det i vilket fall.

Söndagen började bra, jag kom ur sängen i tid och fick med mig diverse vägbeskrivningar. Fastnade i trafiken då de bestämt sig för att riva upp hela 45th och blev därför sen till Colombia. Tog med henne upp till Alderwood för att stuva in Polen och Ryssland i bilen och sen började en lång och solig färd upp mot en tulpanfestival http://www.tulipfestival.org/ Jag var den enda som sjöng med i sångerna... "...then I saw her face...now I'm a beliver..." . Mycket trafik, så efter över två timmars körning "...ooooh can't you seeee, you belong tooo meeee..." kom vi äntligen "...but the kiiiid is not my son...UHUU..." fram.

Första stoppet var bajjamajjorna och sen muffinsförsäljningen. Och sen promenerade vi ut bland tulpanfälten. Sprang på Tyskland x2. Tog en promenad runt de vackra färgerna och plåtade en del (fanns liksom inget annat att göra) och konstaterade att det mest fanns folk från den störtsa världsdelen där. Vackert väder var det så någon jacka behövdes inte (och TACK den som trampade på den förresten!!).

Tog med mig min flock tillbaka till bilen och tryckte dessutom in Panama i framsätet. Så började färden hemåt igen. Jag gav till slut upp alla försök med att socialisera med de andra och konsentrerade mig stenhårt på motorvägen och sjungadet "...can't you feel my heart beat fast, I want this to last...". Panama hade en hetsig konversation med sin bror på telefon i närmre 25 minuter på spanska, Polen somnade, Ryssland stirrade ut genom fönsret och Colombia var allmänt förvirrad "CANDYMAN, CANDYMAN".

Till slut kom vi tillbaks till Colombia där det var meningen att även Panama skulle stiga av men se så blev det inte. Hon ville hem, men visste inte var hon bodde. Efter några förvirrande telefonsamtal slutade det med att jag mapquestade skiten inne hos Colombia. "...sweeeet home Aaaalabama..." Chopp chopp av med Panama som blev jätteglad när vi svängde in på hennes gata. Vid det här laget var resterande länder hungriga och ville ha pizza men de visste inte var det fanns en pizzeria så Svergie höjde sin röst och tog med dem till Marlai istället. Skyfflade in kyckling i jordnötsås och släppte till slut av de två sista på samma ställe, för att kliva in genom dörren här runt 21.15. Hade då varit ute på vägarna sen 12.45 och med tanke på att vi stannade hos tulpanerna i typ 1,5 timme spenderades resten av tiden i bilen "some of them want to use you, some of them want to get used by youuuuu...".
Tulpanerna var ju fina i alla fall.

Alla har vi olika ambitioner här i livet. Markus har en om att minst en av hans döttrar ska bli president (okej den är inte jätteseriös). Jag tycker den minsta borde satsa på en modellkarriär (jag är inte heller jätteseriös). Ungen blir ju bra på varenda fotografi som tas! Hur gör den?

Jo. För att bli seriös. Jag antar att ni hört om massmordet i Virginia...? CNN har stått på här sen lunch. Får kalla kårar längs ryggraden.
http://www.cnn.com/2007/US/04/16/vtech.shooting/index.html 

Okej, dags för lite uppdatering igen.

Veckan har gått så bra så. Pontus var hos sina farföräldrar måndag och tisdag och Toddi var hemma onsdag, torsdag, fredag. Vädret har varit hyfast okej så det har blivit lååånga promenader med dubbelvagnen.

Hembiljetten har även blivit bokad, för er som inte redan visste det. 13 juni landar jag på Landvetter.

Har varit proppmätt sen i onsdags när det hela började. Det blev "Annas tropical tacos" trots att jag inte la mig i för fem öre. Åt alldeles för mycket. Torsdag blev det beställning på hasselbackare och köttbullar och det svepts ner med gräddsås så det sprutade ut genom öronen och så igår då (fredags) fick jag sluta två timmar tidigare för att plocka upp Sara, hämta Samirrah och handla ingridienser till pannkakor. Det blev många pannkakor kan jag tala om för er. 60-70 stycken typ. När alla var stekta och familjen hade gått sin väg hade vi i generation Y pannkaksätartävling. Samirrah kom till typ fyra, jag upp till sju (6 hela, en halv och en mammut) men ingen var i närheten av Saras 11,5! Den tjejen alltså, ni anar inte...

Planen för kvällen var lugn tjejkväll, med målning av tånaglar och väldigt mycket fniss i min säng. Alltid lika trevlgit.

Idag (efter att jag tryckt ner ytterligare fem pannkakor till frukost) tog vi oss ner till downtown för att göra ett besök på Rocky Mountains Chocolate Factory. Två kakor, två chokladdoppade jorgubbar och en walnut fudge senare spatserade vi vidare in på Café Campange för att avnjuta lammburgare med pommes frites.

Mycket mer än så blev det inte. En omväg-för-att-hitta-rätt-senare kom vi hem till Sara för att förbereda hennes familjs ankomst. De har ankommit när jag skriver detta. Alla är välbehållna.

So I'm kind of on my own tonight, så jag tänkte göra en visit hos Mukilteo-gänget senare. Imorgon är det au pairmöte (IGEN) och jag som varit här såpass länge nu ska vara snäll mot de som inte varit här så länge, dvs plocka upp folk, köra runt dem och sen släppa av dem. Tulpanfestival står på shemat. Låter ju...lajbans... Men enligt säkra källor ska det vara jättevackert så jag hoppas på uppehåll. Återstår att se.

+ och - lista är på g.

I fredags slutade jag efter lunch men fick inte ens hälften gjort av vad jag planerat. Kvällen spenderades med middag i linne i Issaquah (26 grader i skugggan). Åkte sen hem till mig men ångrade oss och åkte hem till Sara istället för att sova där (Anledningen till att vi åkte dit var för att Sara är husvakt och skulle mata marsvin/fiskar/katter/kamelar och piggsvin dagen därpå) Det sista jag sa innan vi somnade var; "Bra idé Sara, att vi åkte hit i alla fall".

De orden fick jag äta upp ungefär kvart i åtta nästa morgon. Beck gallskrek i närmre 40 minuter så det blev ingen sovmorgon där inte. Gjorde inte så mycket, för vi hade planer på att dra ner till Tacoma för att hälsa på folk. Scott och Anthony för att vara exakt. Två flygtekniker inom det militära, från Australien. Träffade väl större delen av deras australiensiska kompani under dagen, för ytterdörren var då verkligen inte låst. Kvällen spenderades med film, pizza och alkoholbaserade drycker. Mycket trevligt får jag då säga.

Australiensare som de är, hade de dekorerat ena väggen med en gigantisk flagga och satt upp en "lånad" uppblåsbar känguru i ett hörn. Musiken var för en gång skull helt i Anna-och-Sara-smak, vilket var ett trevligt ombyte från D 'n' B, Hip-Hop och Queen-maraton...

I det här landet firar man påsk på påskdagen, men ingen av oss hade någon som helst ambition om att ens äta ett ägg (och nej ingen av oss var bakis, vi var bara sega). Har inte haft en så seg söndag sen jag kom till detta land. Spenderade större delen av dagen framför TVn och dess utbud av filmer så som Legaly blonde, American pie 2 osv. Intelligensnivån låg strax över en mördarsnigel...
På kvällen fick vi besök av grannens katt som vägrade gå hem. Anthony bestämde sig för att döpa den till Tiger, för skulle den hänga i deras lägenhet kunde den lika gärna ha ett namn han kom ihåg.

Klockan drog sig mot åtta innan vi tog vårt förnuft till fånga och begav oss hemåt. Fastnade naturligtvis i påsktrafiken så jag var inte hemma förrän kvart i elva den kvällen. På mitt skrivbord stod två påskägg; ett från Toddi och ett från Siegrid. Blev jätteglad!