Okej, inte nog med att sidhelvetet dampade sig igår, idag kan jag inte lägga upp bilder och när jag dessutom suttit och skrivit dagens inlägg i över 90 minuter, ja då bestämmer sig sidfanskapet att radera hela skiten! Jag blir så arg!! Jag menar, här har jag gått hela dagen och väntat på att få berätta vad som hänt i mitt liv sen förra veckan (och jag har faktiskt något att berätta)! Internet fungerade och jag hade massor av tid över. Ledsen blir jag, ska gå och dra täcket över huvudet och känna mig jättemisslyckad, för nu har min kväll nästan tagit slut och jag har inte fått gjort nånting helt plötsligt. Tack för den!!!

VA FAN!!

Förra veckan bestämdes det officiellt att jag kommer hem till sommaren. Har inget exakt datum men någonstans i juni blir det troligen. En del av er vet det redan där hemma, men nu är det även officiellt som sagt. Men jag har redan planer på att komma tillbaka till Seattle till hösten, inte för att jobba utan för att hälsa på och hänga med lillebror.

Hetast på mp3n just nu; Fall out boys - This ain't a scene, it's an arm race,
                                             Jason Mraz - I'm yours och
                                             Incubus - I miss you

Uppdateringar om helgen kommer senare under min kväll. Blir för övrigt tacos ikväll. Mycket disk.

För er som inte kan få nog av Seattlehistorier, ta och kolla in min underbara vän Saras resedagbok;
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=114116&section=blog
Där får ni fler bilder från våra äventyr, lite andra vinklar på en del händelser och hon blir jätteglad om ni slänger in en kommentar!
Anledning till denna PR är för att Sara lurat över en hög med Enköpingsbor till min sida, även om de inte vågar erkänna det, så vet jag allt att de läser...
Tyvärr kan jag ju inte se vem som läst (eller ja, det kanske är bra för den som vill vara hemlig), om de inte skriver en kommentar, så ibland blir jag förvånad när folk där hemma vet vad jag pysslar med trots att de aldrig lämnat några spår efter sig. Och sen finns det de som jag tar för givet att de läser men som inte har lika bra koll...

För att komma över på något halvt otrevligt så har mitt 23 månaders barn bestämt sig för att potträna sig själv. Vad käckt, tycker ni. Det tycker inte jag. För det är ju inte så att hon skuttar iväg till toaletten, gör vad hon ska, torkar sig, spolar och tvättar händerna. Här rivs bara blöjan av i ett hujj utan förvarning och ibland kommer det små presenter. Idag kom en stor. På heltäckngsmattan. För mycket information? Det är min vardag.

Och jag hoppas verkligen inte ni tror att jag sitter och rullar tummarna så fort två barn sover och det tredje är på play date. I vanliga fall passar jag på att vika tvätt eller tömma diskmaskinen. Idag bakade jag en sockerkaka med apelsinsmak. Jorå riktigt präktig blev jag där en stund. Sen vaknade barnen och jag har fortfarande inte hunnit smaka på den... Kanske borde smyga in i köket och skära av en bit... Fast Toddi äter bara skalkarna... Skulle ju se dumt ut om jag tog en mittenbit... Men det var ju jag som bakade den...

Pontus åkte till sin farmor och farfar ikväll så de två resterande dagarna har jag bara flickorna. Ja men det låter ju skönt tänker ni, men se där har ni fel igen. Är inte Pontus hemma måste jag leka med Camilla hela tiden och det är inte roligt. Ja det kanske är därför jag är här, men hur kul är det att plocka upp 140 plasthästar eller torka upp vatten från köksgolvet för att sen hitta all vikt tvätt helt ovikt på golvet?? Då läser jag hellre om Gossie och Gertie 5 gånger i rad (det är två små ankor som är bästa kompisar för er som inte är insatta i amerikansk barnlitteratur).

Appropå litteratur så fick jag paket från mamma idag. Jorå nog var det Alvadon, bokrea-tidningar och POLLYGODIS i det. Och sen förstår ni så låg där tre reflexer, en till varje barn. När jag fick demonstrerat för Pontus vad det var för någonting (genom att stoppa in honom i ett mörkt garage och sen lysa på honom med en ficklampa) ville han inte släppa den. Är inte det tragiskt att en snart femåring inte vet vad en dinosaurie/drake-reflex är? Det vet ju alla svenska barn.

Ikväll blir det LOST och jag kommer inte fatta nånting... Var är ni i handlingen där hemma?

Okej BBQn i fredags blev ingen BBQ för min och Saras del, för ni vi äntligen kom fram hade de grillat färdigt och var rätt runda under fötterna allihop. Bör tilläggas att varken jag eller Sara är skyldiga till något av det som står på bänken... Jag skojjade till det med ren 7up i ett glas och min kompanjon fick något äckligt utspätt med vatten så den drinken blev aldrig uppdrucken. Zach (en de två killarna som bodde i huset vi var i) hade fått en jätteläskig Tellitubby-wannabe-leksak av sin mamma... Den sjöng och rörde på sig och hade stirrande ögon som följde en vart man än gick. Saras clownfobi lättade ju inte precis...

Var väl hemma vid fyratiden skulle jag tro, men somnade inte förrän efter fem, då vi var tvungna att diskutera mjukisbrallskillens magitrick med klockan...

---

När vi väl masat oss ut ur mitt rum och möter min familj i köket får jag höra att jag var ledig även på måndag... Ångesten över att klockan redan var över ett försvann i ett nafs, tekniskt sett var det lördag för min del.

Gjorde ett behövligt inköp hos Vitorias Secret och utan någon som helst plan för dagen tog vi sedan motorvägen norrut. Längre norrut än vad jag kört tidigare. Svängde av i Everett och släpade mig runt där medan Sara pinnande på i sin vanliga hurtiga takt. Hon lever på luft och ingen sömn, medan jag är som en liten bebis som måste ha minst nio timmars sömn och mat på regelbundna tider... Det är väl där vi skiljer oss... Eller ja just det, Saras minne råkar fungera rätt bra, vilket mitt slutade göra i åttan...

Hur som helst så hamnade vi till slut på Red Robin för att seg-äta i minst två timmar. Har nästan gett upp att titta på folk diskret numera, så till slut fick Sara säga till mig att jag skulle sluta råglo på den snygge servitören med det lite ansträngda ansiktet... Vi gav oss iväg 1 timme och 45 minuter, så tvåtimmars gränsen nåddes aldrig.

Väl hemma hos Sara fick jag massage! Oooooh vad skönt det var, det uppskattas verkligen :)

---

Måndag då (Anledningen till min plötsliga ledighet var Presidents Day, och fråga mig inte vad det är men det betyder att jag var ledig så jag ifrågasätter det inte). Soooovmorgon för min del blev det. Vaknade inte förrän halv tio (av Désirées glädje tjut som nästan bara Roxie kan höra. Fast hon åkte hem förra veckan så...). Tror inte jag sovit så länge (i sträck) sen i augusti typ...

Tog mig till bibloteket i hopp om att fixa ett biblotekskort så jag kan börja läsa om alla Harry Potterböckerna nu innan juli. För Frida jag tror jag kommer ha annat att göra när jag kommer hem, än att sträckläsa allihop på en gång. Men eftersom det var Presidents Day var ju naturligtvis biblioteket stängt.

Tog mig så småningom upp till Sammamish och sen tillbaka till Bellevue. Middag på CCF med världens äldsta "tjej" som servitris, och sedan bio - The Queen. Denna gången hann jag köpa glass och tur var det för det hade jag längtat efter hela dagen. När filmen var slut visste varken jag eller Sara vad budskapet var, men var mäkta imponerade över hur lik Michael Sheen är Tony Blair.

Sen var den ledighetsdagen över.

---

Tisdag 20 feb.
Pontus är som sagt ledig hela veckan. Dagen gick dock väldigt smärtfritt. Lastade in flickorna i dubbelvagnen och sen begav vi oss alla fyra upp mot parken. Om jag haft ångest över att jag inte tränar någongting längre så upphörde den för minst två dar framåt. När jag säger "upp till parken" så betyder det verkligen UPP. Två asbranta backar och några lite mindre branta backar senare var vi framme och höll på att blåsa bort. Lekte inte speciellt länge eftersom det var halv orkan där uppe på toppen och dessutom kom det fyra stycken fula, tjocka, puckade barn utan hänsyn till mindre barn så vi gick utan protester från någon. Camilla knallade på hela vägen hem, men så var det ju nerför hela tiden också.

När vi kom hem blev det varm IKEA-O'boy och vaniljkex. Samirrah gjorde en snabbvisit och det var trevligt för vi hade inte setts på 3,5 vecka.

När Toddi kom hem erbjöd jag mig att åka iväg och handla, för vi hade inget ätbart hemma. Hon hatar att handla mat så hon blev glad. Tog mig friheten att åka till både PCC och Metropolitan Market, men jag hittade ändå inte crepe mixen. Men nu har vi frukost och picknickmat igen. Och diskmedel.


De dummaste frågorna jag har fått under min vistelse här måste vara;

1. Från samma folk därhemma, på MSN om och om igen - "Vad är klockan hos dig nu?" Låt oss få det här klart en gång för alla; jag ligger nio timmar EFTER Sverige, sen får ni räkna själva. Det är okej om man frågar en gång, men när samma människa frågar för tredje gången då stryks den från mina-vänner-listan.

2. Från folk här, när de inser att jag inte kommer härifrån - "Oh... So how do you like it here then?"  Vad förväntar de sig för svar?!

Allting är större här, motorvägarna, träden, vänligheten och jornötsmörsburkarna. Klimatet är näst intill det samma som i Göteborg men godiset Swidish fish existerar inte i Svergie. Åldersgränsen för att komma in på krogen är tre år högre här, än hemma (21 istället för 18), däremot får vi ta körkort två år senare än vad ni får (i WA behöver man bara vara 16, bra va - lillebror?). Här blir restaurangpersonal nästan upprörda om du inte tar med dig maten i en vit box hem, medan de skulle bli upprörda där hemma om du bad om att få ta med dig dina rester. I övrigt är det mesta det samma, med några få undantag. Så brukar standardsvaret låta numera.

Får ta och avsluta här för ikväll.
Grattis Tobbe på 21årsdagen idag, eller ja igår för er (tänk nu på tidsskillnaden). Imorgon är det redan onsdag, vilket betyder ett nytt förvirrat avsnitt av LOST.

I onsdags ställde jag mig och gjorde chokladbollar i hjärtform, ambitöst nog... Sara kom hit en sväng så vi fick pratat av oss och sen blev det Lost och så blev klockan sent och kvällen hade gått jättefort. Men med lite ny energi gick torsdagen rätt lätt och vips så var det fredag vilket betyder mer Saratime!

Pontus har slutat 11.30 de tre senaste dagarna så vi har haft några riktigt långa dagar med regn utomhus och bokläsning inomhus. Nästa vecka har han lov hela veckan. För att citera ovanstående vän - JOY!

Har fortfarande inte uppdaterat mig på förra veckans melodifestival, men har hört låtarna som gick vidare och de var ju betydligt bättre än Tommy och Annas ful-låtar. Och även om Maries kanske inte är en schlagerdänga så är den fin. The Arks låt kommer plåga framtidens buggtävlingar. Läste även den nyttiga informationen angående att Sandra Dahlberg och Jimmy Jansson fått en Vilmer. Jag visste inte ens att hon hade en bulle i ugnen... Där ser man hur uppdaterad jag är i Svergies nöjjesvärld.

---

Var på bio igår - Music and lyrics. Hugh Grant är min nya popidol! "Pop goes my heaaaart". Höftrullningar och armmoves ska in i plocka-äpplen-dansen! Jag och Sara raceade hem till mig i var sin bil, snackade till tre och sen tvingade hon mig att släcka lampan.

Denna dag började med slötittande på Melodifestivalen och sen lite brunch i ett soligt U. Village. Människotittade, solbadade och njöt av en för tidig vårdag. Tyckte kanske att folket i flip-flops och kortbyxor överdrev men å andra sidan såg jag sånna på nyår också så varför jag fortfarande bryr mig är en gåta... Kameran var naturligtvis med, så det blev lite plåtande och jag fick några snajsiga bilder på min underbara vän. Och nu måste jag hitta på nåt att skriva så jag kan fylla några rader så att det inte ser så puckat ut med bilderna. Ja tjallala, tjallala som vi sa i Halmstad. Ikväll ska jag och Sara sluta upp med våra gamla vänner som vi crashade på deras inflyttningsfest i typ oktober om ni minns dem; Taylor och co? Det är BBQ ikväll alla fall så vi tänkte göra en visit och umgås lite med dem, det var ett tag sen. Ja nu har jag nästan fyllt klart raderna så att bilderna sitter lite snyggare än när jag började. Sara jobbar till 22 ikväll så vi hamnar väl på grillningen vid 23 skulle jag tro... Grilla i februari känns lite udda men å andra sidan - varför inte?

Jo sen pratade jag lite med min lillebror som är nyhemkommen från Tysklands skidbackar. Vi kom fram till att vi har den tuffaste lillsyrran i stan! Saknar dig Alva - för allt guld i jordklotet!

Onsdag - Torsdag = BOOORT!! Deleteade ur mitt minne!

---

Fredag 9 feb.
Slutade vid tretiden eftersom jag jobbat över tidigare i veckan. Gjorde inte mycket och åkte sen upp till Sara vid niotiden då hon slutade. Det blev mat, prat och en sen kväll, som vanligt.
Sara hade klarat sitt körkort tidigare under dagen, stolt blev jag!

---

Lördag 10 feb.
Sara jobbade och jag läste skvallertidningar i hennes säng. Lite lyxliv blev det då denna underbara människa kommer in med frukost till mig. <3

Svt.se hade krupp så det blev inte mycket till melodifestivalstittande och inte ens nu i efterhand har jag lyckats se någon repris. Skärpning!

En tur till North Bend blev det för att jag skulle pröva min tur i uppkörningens tecken. Hade stand-by-tid och de fick inte in mig så nästa helg måste jag tillbaks till denna världsmetropolshåla. Om en lantis blir utstirrad i stan så blir stadsbor utstirrade på landet.

När vi väl kom iväg blev temat folkstudier dvs, vi studerade folk. Ett mycket intressant ämne som aldrig dör ut. Jag tog även mitt förnuft till fånga och köpt parfymen jag blivit så kär i; Armani Code. Varenda cent är den värd!

I vanlig lördagsanda blev det skavfötterssnack i min säng, denna gången även planerande av våra fiktiva bröllopsplaner (enbart för att vi fått för oss att vi vill prova brudklänningar).

---

Söndag 11 feb
Då vi under frukosten upptäcker att O'boyen är på upphällningen formas planen om att besöka IKEA. Sagt och gjort, så blev det. Ost, O'boy, dammsugare (sånna man äter) och gräddsås (till köttbullar) hamnade i kundvagnen. Lunch blev det också och Sara klarade nästa prov i flirtskolan.

När vi väl rullade ut därifrån hade vi inte en endaste liten plan kvar. Så istället för att uggla på någon udda parkering (som vi brukar) styrde vi dit vägen gick. Hamnade i det verkliga USA. Det var vita staket på båda sidorna, hästrancher, koskitslukt, ängar, berg, skog, truckar, bingohallar, ett casino mitt ute i bushen samt en stor amfiteater dit Gwen Stefani kommer i juni. Funderade allvarligt på om vi borde skicka ett brev till henne och tala om för henne vart hon tackat ja... Skyltar som Maple Valley, Muckelshoot och Enumclaw passerade och jag har då aldrig sett så många fyrverkerikiosker i hela mitt liv.
När vi fått mötande trafik i ungefär 20 minuter, men inget varken bakom eller framför oss i vår riktning, började vi fundera på om det kom en tsunami, alternativt en T-rex från de andra bilarnas håll, för de var jättemånga och vi var alldeles ensamma på vår sida... När Sara inte hittade oss i kartboken längre, gav vi upp. Hamnade i en dal med kullar och skog och man såg snö på topparna av en del berg. Kallt blåste det och det körde fortfarande ingen i vår riktning. Där bestämde vi oss för att nu var det nog dags att vända. På tillbaka vägen erkände båda att tanken slagit oss att det skulle vara en bra inspelningsplats för en skräckfilm... Dumpa kroppen i forsen eller stenbrottet...

Det blev thaikyckling på CCF (Cheese Cake Factory) i Bellevue och sen var helgen nästan slut. Konstaterade att Hawaii fortfarande spökar och innan jag drog hem igen, fick jag en massage från Saras magiska händer.

Flirter under helgen = 13 (jag skojar inte)

---

Måndag
Vaknade utan några smärtor över huvudtaget, första gången på tre månader.
Pratade med Sara hela dagen och tur var det, för arbetet var inte så lockande. Eller vad sägs om en skrikig bebis, ingen hemma i Svergie att prata med (fast ja mamma fick jag tag på tredje gången), vatten över HELA köksgolvet, byte av lakan eftersom Camilla bestämt sig för att potträna sig själv, ingen lunch och i slutändan hade värken i ryggen kommit tillbaka?

För er som missat denna världsnyhet så kan jag bara meddela att Harry Potter and the Deathly Hallows släpps 21 juli 2007. Håll ut!
Rykten om handling finns på;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Harry_Potter_and_the_Deathly_Hallows

Sara, Sara vad skulle jag göra utan dig?

Och Josse vad har hänt med din blogg? Har du inte gjort nåt kul på över tre veckor?

Finslipar fortfarande på ditt brev Frida.

Helena - Pontus fyller fem i maj, Camilla blir två i mars och bebisen var 6 månader tidigare i veckan.

Saknar just nu; Dextrosol! Lever på vitaminvatten istället.

Måste ha; Armanis parfym!

Planer för helgen so far; bl. a. uppkörning, framkallning av kort samt melodifestival del 2.

Måndag 5 feb.

Inte ett skit av intresse hände. Jag och Pontus dekorerade en snögubbe han målat i skolan och som skulle tillbaks för att sättas upp på väggen. Jag hade ingen ork till att städa efter virvelvinden Camilla så allt var huller om buller när Toddi kom hem. Jag bara log och sa att vi haft roligt hela dagen, så hon kunde inte bli arg.

---

 

Tisdag 6 feb.

Toddi åkte till Canada med jobbet = långskift igen. Vaknade 06.23 och kunde inte somna om. Var på plats klockan 07.00. Pontus var första ungen i skolan (för en gång skull), sen blev det köttfärsköp till kvällens köttbullar och tankning av bil. Askul.

Bråkade med Camilla i typ 40 minuter om små himla plastdjur som jag ville att hon skulle lägga tillbaka i en korg (skulle tagit mig ca 16 sekunder att plocka upp skiten, men det blev en princip sak).

 

Fick tips om de här länkarna;

 - http://www.youtube.com/watch?v=jg31O6ihijA

Ett smakprov på pjäsen jag inte kunde se i somras…

  - http://www.youtube.com/watch?v=dHtlNKcFypo
John är kung som dansbandsikon!

 Désirée bestämde sig för att skrika i 70 minuter innan hon somnade… (sov sen i 35 kan ju tilläggas).

Pontus plockade till slut upp plastdjuren.

 Stängde ut Roxie, skalade och hackade potatis, geggade ihop köttbullssmet med Pontus hjälp, vispade pannkakssmet, matade Désirée, rev morötter och äpplen, stekte potatis (medan ett monster slickade på min arm), rullade köttbullar, hämtade Camilla som vaknat, stekte pannkakor (en haj åt upp mina fötter), berömde Pontus fina ler-apa, stekte köttbullar och nånstans där i villervallan kom Markus hem (närmare bestämt vid 18.20). Min lille fyraåring tryckte sen i sig 16 köttbullar, en sjö av ketchup, en kulle med stekt potatis och som rosen på tårtan inte mindre än 5 pannkakor! Varken jag eller Markus åt så mycket. 

 Grovstädade köket och matrummet och ramlade sen ihop i en liten hög på mitt golv vid 20.24.
14 timmars hålligång sätter sina spår.

Fredag 2 feb.

Kvällen började med att jag jobbade över. Ryggsäcken var redan packad så det var bara en snabbdusch och sen dra tänkte jag. Haha ja eller hur? Bilnycklarna hade gått och gömt sig så det blev till att ringa Markus och fråga vart han gjort av dem. Efter lite funderande kom han på att han lagt dem på vänster framdäck på bilen… I tisdagsmorse… Jaaaa men att jag inte tänkte på att leta där, vad dum jag är…

Satte mig i rusningstrafiken med en bil som var nära till soppatorsk men med Tomas Ledin höll jag humöret uppe. Väl framme bestämdes snabbt att vi skulle hålla oss till planen med hämtmat och innesittarkväll (fick förklara för Amy flera gånger att vi inte ville följa med och äta glass med henne och alla barnen). Mexikanskt och supergott blev det. Tjejsnack, tidningstester och slötittande på Tio orsaker att hata dig. En perfekt kväll med andra ord!

---

 

Lördag 3 feb.

Sara skulle upp och jobba några timmar så jag segade runt i hennes rum och tog mig sen upp till datorn där de andra höll till. Luke skulle sova så jag och Beck lekte med brandbilar och polisbilar och brandbilar och lastbilar och brandbilar. När båda barnen sov bänkade vi oss framför svt.se för att följa Melodifestivalen 2007. Och guuuuud vilken besvikelse! Jag höll på att skämmas öronen av mig (ögonen hade redan ploppat ut). De enda som var bra var ju Christian och den lilla töntiga tjejen som tyckte om att redovisa. Vad tänker svenska folket med när de röstar på en smörsångare med utgånget datum? Eller ännu värre – Anna Book?!  (Malin, jag ska hålla mitt löfte om ett personligt brev!)

 

Sen bar det upp mot Alderwood (vi skulle retunera några dåliga stämpeldynor), passade på att få tillbaka en bok från Emma, beställa klipptid och sen drog vi vidare mot North Gate-killarna.
Medan Sara var ute på promenad tittade jag på medan Brodie slaktade zombies inne på ett varuhus (tv-spel pratar vi om nu). Har sett på diverse tv- och dataspel i mina dar (spelade av andra) men Brodie var den första som uppskattade mina tips så jag blev nästan fast.
När vi var klara där styrde vi tillbaks mot North Gate för att käka på Red Robin. Emma ringde och ville gå på bio men vi var totalt utpumpade och åkte hem till mig och åt yoghurt i min säng innan vi somnade.

---

 Söndag 4 feb.

Vaknade av barnröster som vanligt.

Hade klipptid klockan ett hos Mia & Maxx uppe i Alderwood. Kom i alldeles lagom tid och blev sen ompysslade i närmare två timmar. När vi gick därifrån var Sara värsta bombnedslaget men jag hade lite funderingar kring min lugg. Emma slöt upp för en sen lunch på Billy Mcdetjagintekanstavatill och sen gick jag och Sara tillbaka för att rätta till min lugg. Två minuter senare var jag mycket mer nöjd och vi råglodde på en tiopoängare som jobbade som mobilförsäljare. Blev genast mycket mer intresserad av mobilabonemang än jag nånsin har varit…

Tanken var att Amy skulle bjuda mig och Sara på glass denna kväll eftersom vi inte velat följa med på fredagen. Tog lite väl lång tid för henne att ringa så vi började köra mot Sammamish för att vinna lite tid, men när vi svänger upp på 405:an ringer Amy och säger att det kommit upp en sak och att vi får skjuta på det hela. Vi var ju ändå i närheten av Bellevue så vi bestämde oss för att se vad det fanns för bioutbud. Sara föreslog Catch and release och det kommer jag vara henne evigt tacksam för. Vi köpte glass (!) och bänkade oss i världens skönaste biofotöljer tillsammans med tre andra personer. Dregglade öppet över Timothy Olyphant och avnjöt en söt och lite halvkomplicerad historia. Var jättekära när vi kom ut från salongen och pratade om snyggot hela vägen hem till Sara. Samlade lite ork och tog mig sen hem med Barbados ”Kom hem” i högtalarna.

 

Måndag 29 jan.

Allt gick nästan smärtfritt fram till klockan fyra. Eller ja det hände väl inte så mycket smärtsamt då heller men Bernt och Siegrid (farfar och farmor) kom hit med Roxie (deras schäfer). De ska till Bahamas i två veckor så vi ska ha Roxie här.
Siegrid lagade slottsstek, potatis och ångkokade grönsaker, och till efterrätt blev det äppelpaj med vaniljsås. Tror min magsäck blev dubbelt så stor mot vad den brukar.

Tog några vackra kort på solnedgången över Husky Stadium.

---

 Tisdag 30 jan.

(Therese flög hem tidigt på morgonen).

 

Efter avlämning av storebror tog jag med systrarna till Metropolitan Market för att handla nödvändigheter så som mjölk, grönsaker, yoghurt och pålägg. Bildade ett litet tåg med Désirée först i sin vagn, mig i mitten dragandes på kundvagnen med Camilla i.

Kassorna i det här landet är som sagt inte som hemma. I den här mataffären finns det inget rullband över huvudtaget utan du bara kör fram kundvagnen till kassörskan som scannar och sen lämnar varorna vidare till någon som packar ner allt åt dig. Jag brukar känna mig ganska dum och eftersom jag inte hörde vad någon av dem sa fick jag fråga om allt tre gånger. På vägen ut tog plastpåsepackaren kundvagnen och började prata med mig. Hennes hästar sprang inte åt samma håll så jag hängde inte riktigt med på vad hon ville få fram men efter lite trevande fick hon reda på att det inte var mina barn jag var där med.

Solen sken även denna dag och jag var på bra humör. Ringde till lillebror som vill att jag stannar åtminstone ett halvår till. Han kommer hit i augusti som sagt.

Lekte martyr med Sara över telefon, hon hänger i Port Ludlow (?) den här veckan. Internet fungerade inte (som vanligt) så jag pysslade med annat.

---

 

Onsdag 31 jan.

Inget revolutionerande hände. Roxie väckte Désirée från hennes morgonlur så det har varit mycket gnäll under dagen. Pontus skulle på teaterföreställningen ”Goodnight moon” med skolan så Toddi tog med honom dit.
Jag, Roxie och flickorna lekte i trädgården istället och hade det mysigt i solskenet.

Eftersom Siegrid gjorde middagen i måndags och Markus stekte lax igår var det min tur denna ikväll. Blev tacos på Weilenmanns vis. Mycket uppskattat från allas håll (utom Pontus som hatade tacos, förutom osten och tomaterna och bananen och mandarinen och skalet och köttet och jordnötterna…)

 

Markus tog upp ämnet om förlängning eller inte.

Lördag 27 jan.

Dagen började lugnt, jag ställde mig och gjorde varm choklad och tog sen med mig den och tre bananer upp till Sammamish. Slöt upp med Sara som hade filtar, Singoallakex och tre clementiner och Therese hade mackor och tre äpplen med sig. Vi blev imponerade av varandras fruktval, då vi inte pratat något om det innan.

Resan bar mot Snoqualmie falls. Väldigt vacker dag. När vi sett vattenfallet och dokumenterat oss ur 4 olika vinklar med tre olika kameror samt en videokamera började vi traska ner för berget. Och ner, ner, ner, ner och ner gick vi. Jag började gnälla om att vi skulle upp för skiten sen men de andra gjorde sitt bästa i att stänga av öronen. Kramade många träd och lekte kurragömma bakom dem också.

Hittade till slut en trevlig gräsplätt i solskenet att ha picknick på. Visserligen låg den intill en parkeringsplats, så visst blev vi utstirrade men det är vi så vana vid nu ändå. Mackorna var underbart goda, den varma O’boyen var fortfarande varm och Singoallakexens sylt fastnade som vanligt i tänderna. Även detta dokumenterades inför framtida reunions.

Så började vandring uppför berget. Sara tröttnade på min snigelgång och krängde på sig min ryggsäck också (hon hade en egen med). Hon och Therese sjöng Teddybjörnen Fredriksson för full hals (i mötande trafik) medan jag lunkade på där bakom utan någon som helst packning. Så bestämmer sig hurtbullarna för att springa upp för en av backarna (som om det inte räckte med att den var asbrant) men Sara lyckas få min ryggsäck med termosen i på sitt lilla knä så det blev alldeles grönt och då sa jag den jätteroliga kommentaren; jag har alltid hör att det är farligt med motion… Jätterolig, jag lovar.

Upp kom vi i alla fall och jag var nöjd med mig själv (eftersom jag inte trillat ihop i en liten buske på vägen) och dagen var inte slut än. På små landsvägar tog vi oss tillbaka och bestämde oss för att Music Starbucks skulle bli nästa mål. Therese hade bestämt sig för att göra en CD-skiva med låtar hon förknippar med året. Men lite besvikna blev vi allt att de inte hade vår kära Mr Ledin, då de hade Boten Anna…
Eftersom vi blir igenkända även här blev det lite pratande med personalen och sen gick vi över till The Body Shop för att prata med vår egen makeupartist Nathalie. Jorå lokalkändisar har vi allt hunnit bli.

Ramlade in på Cheese Cake Factory för en sista utemiddag ihop. I väntan på ett bord dokumenterade vi lite till. Inte nog med att det tog 50 minuter att få ett bord, nej sen skulle vi vänta i typ 10 minuter på att få beställa och sen ytterligare 30 minuter på att maten skulle komma, vi höll ju på att svälta ihjäl! Skrattade hysteriskt åt det mesta och sen åt jag för fort eftersom jag var så hungrig så resultatet blev magont.

Sara och jag tog oss hem till mig och diskuterade kravlistan på framtida killar, där vi låg skavfötters i min säng. Och tur var väl det då Taylor bestämde sig för att ringa 1.40 am…

---

Söndag 28 jan.

Söndagsförmiddagar är alltid sega och denna var inget undantag. Vid halv ett rullade vi äntligen iväg och struttade sen runt på stan ett bra tag. Jeans inhandlades (fast inte för min del) och sen hade vi tankegångar kring tatueringar, flygplansturer och vaxning av ben innan vi bestämde oss för att ett frisyrbyte kanske är kanske ett mindre drastiskt äventyr. Så det blir nästa helgs uppdrag.

Vid halv fem rullade vi in på Therese parkering för att avnjuta en sista middag med henne innan hennes hemfärd. Blandat folk kom dit för att äta hamburgare och äta chokladtårta och sen hamnade vi uppe i hennes gigantiska sovrum och ojjade oss lite över hur mycket övervikt hon skulle få betala. Hann med att lära Teagen (australiensisk tjej) början på ”plocka äpplen” –dansen innan Therese beslutade att hon ville till Starbucks en sista gång. Åkte ner till Issaqua för att sitta där och filosofera och när klockan gått över tio, jag som varit trött sen klockan sex, sa vi hejdå med löften om återseende. Kommer kännas tomt utan Therese glada ansikte och modetips.

 

Lägger in skrytbilden från i fredags när jag ändå är igång. Det är utsikten från vår förstutrappa över sjön.