Hata!

Okej, inte nog med att sidhelvetet dampade sig igår, idag kan jag inte lägga upp bilder och när jag dessutom suttit och skrivit dagens inlägg i över 90 minuter, ja då bestämmer sig sidfanskapet att radera hela skiten! Jag blir så arg!! Jag menar, här har jag gått hela dagen och väntat på att få berätta vad som hänt i mitt liv sen förra veckan (och jag har faktiskt något att berätta)! Internet fungerade och jag hade massor av tid över. Ledsen blir jag, ska gå och dra täcket över huvudet och känna mig jättemisslyckad, för nu har min kväll nästan tagit slut och jag har inte fått gjort nånting helt plötsligt. Tack för den!!!

VA FAN!!

Vi ses till sommarn

Förra veckan bestämdes det officiellt att jag kommer hem till sommaren. Har inget exakt datum men någonstans i juni blir det troligen. En del av er vet det redan där hemma, men nu är det även officiellt som sagt. Men jag har redan planer på att komma tillbaka till Seattle till hösten, inte för att jobba utan för att hälsa på och hänga med lillebror.

Hetast på mp3n just nu; Fall out boys - This ain't a scene, it's an arm race,
                                             Jason Mraz - I'm yours och
                                             Incubus - I miss you

Uppdateringar om helgen kommer senare under min kväll. Blir för övrigt tacos ikväll. Mycket disk.

"...vi tycker om olika saker..."

För er som inte kan få nog av Seattlehistorier, ta och kolla in min underbara vän Saras resedagbok;
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=114116&section=blog
Där får ni fler bilder från våra äventyr, lite andra vinklar på en del händelser och hon blir jätteglad om ni slänger in en kommentar!
Anledning till denna PR är för att Sara lurat över en hög med Enköpingsbor till min sida, även om de inte vågar erkänna det, så vet jag allt att de läser...
Tyvärr kan jag ju inte se vem som läst (eller ja, det kanske är bra för den som vill vara hemlig), om de inte skriver en kommentar, så ibland blir jag förvånad när folk där hemma vet vad jag pysslar med trots att de aldrig lämnat några spår efter sig. Och sen finns det de som jag tar för givet att de läser men som inte har lika bra koll...

För att komma över på något halvt otrevligt så har mitt 23 månaders barn bestämt sig för att potträna sig själv. Vad käckt, tycker ni. Det tycker inte jag. För det är ju inte så att hon skuttar iväg till toaletten, gör vad hon ska, torkar sig, spolar och tvättar händerna. Här rivs bara blöjan av i ett hujj utan förvarning och ibland kommer det små presenter. Idag kom en stor. På heltäckngsmattan. För mycket information? Det är min vardag.

Och jag hoppas verkligen inte ni tror att jag sitter och rullar tummarna så fort två barn sover och det tredje är på play date. I vanliga fall passar jag på att vika tvätt eller tömma diskmaskinen. Idag bakade jag en sockerkaka med apelsinsmak. Jorå riktigt präktig blev jag där en stund. Sen vaknade barnen och jag har fortfarande inte hunnit smaka på den... Kanske borde smyga in i köket och skära av en bit... Fast Toddi äter bara skalkarna... Skulle ju se dumt ut om jag tog en mittenbit... Men det var ju jag som bakade den...

Pontus åkte till sin farmor och farfar ikväll så de två resterande dagarna har jag bara flickorna. Ja men det låter ju skönt tänker ni, men se där har ni fel igen. Är inte Pontus hemma måste jag leka med Camilla hela tiden och det är inte roligt. Ja det kanske är därför jag är här, men hur kul är det att plocka upp 140 plasthästar eller torka upp vatten från köksgolvet för att sen hitta all vikt tvätt helt ovikt på golvet?? Då läser jag hellre om Gossie och Gertie 5 gånger i rad (det är två små ankor som är bästa kompisar för er som inte är insatta i amerikansk barnlitteratur).

Appropå litteratur så fick jag paket från mamma idag. Jorå nog var det Alvadon, bokrea-tidningar och POLLYGODIS i det. Och sen förstår ni så låg där tre reflexer, en till varje barn. När jag fick demonstrerat för Pontus vad det var för någonting (genom att stoppa in honom i ett mörkt garage och sen lysa på honom med en ficklampa) ville han inte släppa den. Är inte det tragiskt att en snart femåring inte vet vad en dinosaurie/drake-reflex är? Det vet ju alla svenska barn.

Ikväll blir det LOST och jag kommer inte fatta nånting... Var är ni i handlingen där hemma?