Frasse är som bekant inte den ultimata innekatten.

Vanligtvis sitter han under köksbordet och vrålar eller så surar han under våra sängar. Idag var det dock nio minusgrader utomhus och efter att ha matat honom tre gånger under dagen orkade jag inte se hans huvud kika in genom ytterdörren längre. Han bara sitter där ute och jamar men vägrar att komma in så jag gjorde det enda rätta - jag lyfte in honom och höll fast honom på golvet med ena handen medan jag stängde dörren med den andra. Frasse sprang upp på övervåningen och surade och jamade lite åt mig.

När jag kom upp ett par timmar senare hittade jag honom ingosad bland täcken, filtar och pyjamasar. Tror nog han uppskattar att vara inne en liten stund trots allt. Han både kurrade och slickade på min hand innan han somnade om igen.

After all, we had 15° Fahrenheit today

Direkt efter pappa-dygnet var det raka vägen hem till kusinerna som gällde då deras mamma (dvs min ingifta moster) skulle firas. Ännu mer god mat trycktes ner i våra magar och en pysseldejt bokades nästa lördag för mig, mamma, lillebrors Louise och kusin Louise.

Väl hemma skulle George lana med sina kompisar i USA och satt därför uppe hela natten. Söndagen har med andra ord inte gått så fasligt fort precis.

I fredags packade jag in mig och George i bilen och åkte hem till pappa (som bor i Göteborgs skärgård). Först bilfärja och sedan personfärja. Väl framme blev det glögg, pepparkakor och räkor (blandningen var väl sådär) och sen fick vi en jättegod middag (fläskfilé och bakpotatis). Satt sedan och pratade tills det blev sent. Lillebror och Louise kom ut ännu senare på kvällen så jag och George hade redan hunnit somna (efter att vi eldat på ordentligt i kaminen i gästhuset där vi bodde för natten).

Efter en ordentlig frukostbuffé och lite Wii-spelande satte vi igång och bakade pepparkakshus, killarna mot tjejerna. Pappa och lillebror byggde ett kamerahus (det tyckte de var fyndigt). Jag, Louise och Alva byggde istället en borg med ett torn i varje hörn (baserat på att det fanns en prinsesskakform).

Tre timmar senare var hela borgen skev, en vägg hade gått av på mitten, jag hade sprängt kristyrpåsen och kamerahuset var naturligtvis mycket snyggare. Om tre veckor ska jag och George bygga vårt eget pepperkakshus. Jag hoppas på att ha återhämtat tålamodet tills dess. Det hoppas nog George med. Det blev i alla fall räksmörgås innan vi packade ihop oss för att åka vidare till nästa familjetillställning.

Thanksgiving firas sista torsdagen i november varje år i USA. Det var igår. Jag hade fått någon slags vision om att det är klart vi måste fira det trots att vi är i Sverige. Nu i efterhand förstår jag varför amerikanarna får ledigt hela torsdagen och hela fredagen.

Det hela började med en lång dag på praktiken och fortsatte sen med två timmars handling av mat (i två olika matbutiker). Så hem och börja greja. Nog för inget egentligen var svårt att göra (hittade på mitt eget recept till stuffingen, pumpapajerna var superlätta och det andra var egentligen bara att koka eller skära) men vilken tid det tog (trots att vi var fyra stycken).

Patrik och Frida dök upp runt sju-tiden men middagen började inte förrän vid nio (då både jag och Patrik morrade om hur vi höll på att svälta ihjäl och jag inte orkade värma frallor eller göra dipp så vi blev utan). Trots slitet var det helt klart värt det. Tänk vad gott det blev! Till och med pumpapajen var helt okej. Ingen orkade dock ge sig på äppelpajen så den får följa med hem till pappa ikväll.

Nu har vi gjort det här en gång = nu är det tradition.

(Mitt mål är att om tio år grilla min egen kalkon, det här året fick Ica Kvantum stå för den delen).

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Om jag är taggad? Alltid redo! (I alla fall när det gäller jul). Vad jag däremot inte tycker om är att några av våra grannar har redan satt upp adventljusstakar i sina fönster. Nog för att jag har lyssnat på julmusik sen i augusti men jag fuskar i alla fall inte med dekorationerna. Musik kan man lyssna på i sin ensamhet (eller tvinga sin sambo till att lyssna på det) men att hålla på och skylta på det här viset uppskattas inte.

Däremot hittade jag ett recept på saffranskorpor som jag tänker provbaka i helgen. Det är ju trots allt första advent på söndag (och då tänker jag sätta upp mina advetljusstakar). Eventuellt mutar jag sambon till att krångla sig in under trappan för att plocka fram dem.

Min praktikplats (på en högstadieskola) är grymt inspirerande, jag har underbara kollegor och utmanande uppgifter. Jag trivs riktigt bra. Igår jobbade jag dessutom som läxhjälp och idag som barnvakt. Trivs riktigt bra med de jobben också.

Det enda tråkiga är att de tar sådan tid. Tid jag skulle vilja ägna åt att lära känna min nya kamera men som jag istället måste lägga på plugg. För tyvärr är det så att det man inte hinner under vanlig skoltid skjuter man upp till praktikperioderna och tänker att "då kan jag hinna läsa ikapp". Ha. Ha. Jo men eller hur. Eftersom man (a.k.a. jag) planerar in att ta igen vissa moment under praktikperioden så blir även praktiken några tunga veckor. Det är ju praktikuppgifterna jag vill hålla på med, inte läsa om massor av teorier.

Nåväl. Imorgon ska jag hålla min presentation om Australien för en fjärde gång den här veckan.

Och den här är till dig Frida - det snöar ute:

Min mammas släkt är ju inte riktigt klok. I söndags (igår) hade jag lunch här hemma för att fira min födelsedag. Jag måste säga att jag hade varit lite misstänksam då ingen egentligen hade frågat vad jag önskade mig (förutom mamma).

Så fick jag ett paket där alla var inblandade. Då min kondition är under all kritik skojades det om att det skulle ligga ett par träningsskor i kartongen och lådan såg faktiskt ut som en skokartong. Tills jag fick av pappret. Där i låg en Nikon D3100!! Jag blev ju så glad att jag började gråta. En egen systemkamera! Jag hade inte ens vågat skriva det på önskelistan då det varit otänkbart. Nu ska jag bara lära mig en miljard funktioner och termer och sen kommer mitt ansikte att bytas ut mot en kamera.

På väg hem från bion i fredags gick vi förbi Liseberg. De har ju julöppet nu och allt såg väldigt mysigt ut. Som en extra detalj snöade det dessutom (fast det har töat bort nu). Jag tycker det är fint. George tycker det är äckligt. Med snö alltså.

George hittade en megamorot på jobbet tidigare i veckan och tog med sig den hem. Efter att ha skalat den var den fortfarande jättestor så vi skojade om allt man skulle kunna göra med den. Så här till exempel:

Kortet jag gjorde här om veckan var till underbara Emma som bor på Irland nu för tiden. (Vi träffades under au pair-året i Seattle). Trots att jag var sent ute med att skicka kortet så kom det fram i tid och eftersom det nu har kommit fram kan jag även visa upp det på bloggen.

Well Toddi, this is for you (and you do not even have to translate it). Told you it was possible to take pictures while talking on Skype and you guys all looked so happy. Thank you for the call ♥

I födelsedagspresent fick jag biljetter för att se den senaste Harry Potter-filmen. Igår var det dags. Från början var jag väldigt skeptiskt till att de delat upp filmen i två delar och trodde det enbart berodde på pengar. Nu i efterhand skulle jag nästan vilja att alla filmer varit uppdelade.
Filmen var mycket bättre än den sjätte filmen (som följde boken minst av alla filmer) och hade ett mindre stressat tempo. Eftersom böckerna bygger på detaljer är det så mycket som har tagits bort i filmerna.

Sjunde filmen gör boken rättvisa (än så länge).

4/5 från mig.

Då förra smeten fick en bismak av bikarbonatet har jag nu förbättrat receptet ännu mer.

Amerikanska pannkakor

2 ½ dl vetemjöl
1 msk socker
1 msk bakpulver
½ msk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
½ dl vatten
1 msk matolja
1 ägg

Blanda torra ingridienser. Blanda i övriga ingridienser. Stek på medelvärme (jag har nio steg på min spis och steker på nummer 5, varmare än så bränner dem bara). De ska inte stekas lika länge som vanliga pannkakor.

De blir lika fluffiga som de förra men bismaken är borta.

Först: Träffa pappa

Sen: Tenta i lingvistik

Ännu senare: Harry Potter 7, del 1

Försöker febrilt komma på vad jag åstakommit som 23-åring men kan inte komma på något revolutionerande. Vad har jag hållit på med det senaste året egentligen?!

Idag har jag i alla fall blivit uppvaktad med frukost på sängen, fått många grautulationer via facebook, sms, kort, paket från Irland (tack snälla, söta Emma) och telefonsamtal. Tänk att så många ändå tänker på mig denna novemberdag. Det kanske är som min kära mammas jobbarkompis säger:

Ikväll kommer mamsen och morfar på fika. Jag har improvisationsbakat en paj. Fast mest har jag stökat ner. Vet inte riktigt hur det gick till, tanken var ju att jag skulle städa inför fikabesöket.

Endast en svordomsattack (från George) tog det att bygga ihop vårt arkivskåp Erik. Nu står han så fint här brevid skrivbordet och kan svälja tonvis med papper. Visserligen krävdes det att vi åkte tillbaks till IKEA (andra gången på 24 timmar) för att införskaffa hängmappar, men vi passade på att äta lunch där också.

Väl hemma krävdes det även att jag skulle sortera alla papper vi haft i lösbladssystem i olika högar i hemmet. Tog hela kvällen. Inte klokt hur mycket "viktiga" papper man samlar på sig. Vuxenpoängen steg markant bland pensionspapper, försäkringar, migrationspapper och vårdcentralsenkäter.

På väg hem från dagis (förlåt, förskolan) sitter 1-åring och 4-åring i baksätet och trivs. 4-åringen spelar Nintendo DS, vi lyssnar på Chris Daughtry, solen skiner och alla är nöjda.

50 meter innan vi kör in på familjens infart:

4-åring: (konstaterar) Nu dog batterierna.
Jag: (glättigt) Vilken tur att vi precis är hemma då.
4-åringen: Mäh, är vi ju inte!
Jag: Men vi är ju där om 5 sekunder...
4-åringen: (föraktfullt) Vi är ju INTE hemma, ska vi sova i bilen då eller?! Tänkte du att vi ska sova i bilen?!
Jag: Men va petnoga då!

I strävan efter att George ska lära sig svenska införskaffade vi Disneys klassiker Skönheten och Odjuret för två veckor sedan och såg på den med svenskt tal. Nu var det ju så att han hade sett filmen som liten ungefär en miljard gånger så han visste ju precis vad som skulle hända i vilket fall som helst, men lyckades just därför snappa upp en del svenska ord.

Vad vi inte var beredda på var en extrascen med sång. Fodralet sa ingenting om det, som om det vore det mest naturliga i världen att alla började städa i slottet och hoppas på att bli männikskor igen, allt medan de sjöng och dansade.

Ja i söndags tog jag ett par timmars paus från studierna och knåpade ihop ett kort istället. Här kommer en liten förhandsvisning. Hela kortet kommer när det har anlänt hos mottagaren.

Efter två timmar med en elvaåring där vi tragglade bråkform, decimalform, musik från 60-talet och skelettdelar, satt jag i bilen på väg hem och funderade för mig själv:

"Nu när motorhuven går att öppna igen kanske jag borde fylla på spolarvätskan som har legat och rullat runt i baksätet i tre veckor. Fast det är ju mörkt nu. Kanske borde ta med mig en ficklampa ut. Nej den vet jag ju inte var den är och inte orkar jag leta efter den heller. Kanske en tändare? Nej den tog ju slut här om dagen. Tändstickor? Blir svårt att hålla lågan borta från vinden och så måste jag ju tända nya hela ti-men vad håller jag på med?! Tändstickor under motorhuven?! Är jag dum i huvudet?!"

Dags att ge upp den här måndagen och försöka på nytt imorgon?

05.20 sambons alarm ringer. Min kropp vägrar somna om.
05.58-ish somnar jag äntligen om.
06.00 ringer mitt alarm.

Upp, fixa matlåda, få ihop alla skolgrejer, få på mig kläder av någorlunda samma färgskala, rota fram regnbyxor, ta på mig regnbyxor (och tjock vinterjacka och vantar och mössa och halsduk och stövlar), vattensäkra skolpapper med en extra plastpåse i tygkassen, släpa ut allt till bilen och inse att en del av matlådan får bli frukost.

Kör iväg till bilverkstaden, leta parkering, lämna nycklar, hoppa in i min snälla mammas bil, bestämma att bli avsläppt på St Sigfridsplan för att slippa åka pendeltåg, hamna i bilkö (en sträcka som borde ta fyra minuter tar istället 45 minuter), ångra lite att jag inte tog tåget istället, bli avsläppt, vänta på spårvagn, åka spårvagn, gå av spårvagn och promenera upp för världens brantaste och längsta trappa, hitta klasskamrater och brottas med avtagandet av regnbyxorna.

Plugga lingvistik, ha seminarium om James Bond, imponera aningen på föreläsaren med att jag faktiskt sett alla Bond-filmer (utom den senaste), få reda på att en hemtenta ska vara inlämnad samma vecka som vi har två salstentor, ett bokseminaruim, en videokonferans med Hong-Kong och en grupparbetesredovisning, bråka om ett bord att äta lunch vid, stå i skitlång micro-kö, få i mig lunch under hetsig konversation om Rockyfilmerna (hur hamnade vi där? Jag har ju inte ens sett dem), in på nästa seminarium angående argumentativa artiklar vi skrivit och som jag naturligtvis har glömt min hemma, diskussion om köttätande och trängselavgifter, hinna kissa en skvätt, rask promenad ner mot tåget, missa tåget med 20 sekunder, vänta på nästa, bestämma med sambon att åka hem ihop, sambon missar tåget och vänta på ytterligare nästa tåg.

På tåg, av tåg, promenera i snålblåst till bilverkstaden, korsa stor trafikerad väg, hoppa i vattenfyllt dike, bli blöt om högra foten, betala bilverkstaden, skjutsa sambon till SFI, åka till Coop för att skaffa medlemskap så jag kan handla grönsaker för halva priset, ringa min mamma från Coops parkering för att få utlopp för aggressioner, skita i Coop och åka hem istället.

Möta en hungrig katt, ställa ut torrfoder, katt bankar på dörren och jamar vilt, upptäcka att katten vägrar äta torrfoder för att det råkar vara aningen fuktskadat från hans frukost då det regnade, ge katten annan mat istället efter att ha höjt rösten och smällt i dörren åt stackars katten, försöka trycka i mig en macka med messmör på (det går fortare än att smöra och lägga på kalkon), upptäcka att messmörstuben visst har legat i kylen längre än jag trott och därför kommer det ut gult vatten på mackan, bli förbannad, vifta av vattnet från mackan och trycka på messmöret av ren ilska.

Kudos till den som läst sig igenom min dag.

---

Stackars mitt läxläsningsofferbarn. Han får det inte lätt om 10 minuter med multiplikationstabellen. Mitt tålamod är inte upplagt för pedagogik ikväll.

Förra helgen skickade jag ett mejl till min kära värdfamilj i USA för att höra om uppdateringar. Tillbaka fick jag nio mejl - med en bild i varje. Har fortfarande inte fått något svar på det jag skrev och frågade om men jag antar att bilder pratar för sig själva. Här kommer ett litet collage med den minsta (fast hon är inte så liten längre).

Än så länge har min söndag ägnats åt:

Fast den näst sista punkten är ljug. Jag har inte fixat middag. Än. Men snart. Fråga är bara vad?

Jag hade tänkt ägna den här helgen åt att göra en PowerPoint om Australien till nästa praktiktillfälle, knåpa ihop några födelsedagskort och renskriva lingvistikanteckningar. Så blir nu inte fallet då jag igår fick i uppgift i den nya delkursen (Youth literature) att läsa en roman tills på måndag om unge herr Bond. James Bond. Kul att det finns ålar med i boken, jag har ju världens ormskräck. Ser verkligen (inte) fram emot att få veta hur det går.

Inte för att vara sådan, men det står 11 stycken jägare utanför mitt fönster just nu och shottar något rött i små plastglas. Känns lite sådär faktiskt.

Igår var det som sagt sista danstillfället för min kära dansgrupp. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv (och lillebror) då vi har fått dem till att bli såhär duktiga. Just den här terminen har varit lite speciell då vi har haft termin 1, 2 och 3 i samma grupp. Kunskapsnivån har med andra ord varit lite spretig och ändå var det svårt att urskilja vem som hörde till vilken termin igår.

Det blev förresten muffins till dem allihop. Jag bakade dubbel sats. Har fortfarande kvar en hel hög så jag får nog ge bort några.

Då var dagens tenta avklarad och för att få lite tyck synd om (trots att jag tror att det gick bra) svängde jag in hos George på Soho. Visserligen hade han inte tid att tycka synd om mig men kompenserade det med en varm choklad. Jo jag tackar!

Har även inhandlat fika till terminens sista bugg ikväll, julmust och pepparkakor blir det för de kära deltagarna (det går visst, trots att det bara är november). Fast lite sugen är jag på att baka fler av söndagens muffins, men först ska jag ta tag i nästa tenta (som vi har nästa fredag). Föreläsningsanteckningarna bör renskrivas. Just nu är de mest massor av kludd och pilar överallt.

För att få till den rätta höstkänslan har vi i år några små dekorationspumpor på köksbordet. Visst blev det höstmysigt? (Två har redan dött, men än så länge har de här hållit sig fina länge).

---

I övrigt så har jag tenta i lingvistik imorgon så min kväll är inte den roligaste precis. Fast ett plus är att George lagar mat idag!

Det råkar vara så att jag är den enda som har en sänglampa i det här hushållet. Varje kväll precis när jag blivit så där skönt trött och ögonlocken precis slagit igen så påminner George om lampan. Igår tyckte jag att han kunde släcka den nångång för omväxlings skull.

George: Ok, turn off the light.

Jag: Jag släcker alltid lampan.

George: Ok jag slänger lampan nexta gång.

Jag: Neeeej, du får inte slänga lampan!

George: Nej inte slänga...stänga lampan?

Jag: Du får släcka lampan nästa gång.

George: Ok, jag slicka lampan nexta gång.

Jag: *hysteriskt gapflabb med tårarna sprutandes omkring kudden*

George: Vad säga jag?

Jag: First you wanted to throw away the lamp, then shut it and then lick it!


Det tog ett tag att återhämta sig, men det blev ändå jag som fick släcka til slut.

Igår var det som sagt Kladdkakans dag. Efter att ha erfarit Frödinges nya smak var jag ju tvungen att prova att baka kladdkakemuffins med just pepparkakssmak och det råkade hända sig att jag faktiskt hade precis de kryddor som behövdes hemma.

Grundrecept till 15 kladdkakemuffins

100g smör
2 ägg
2 ½ dl socker
2 dl vetemjöl
4 msk kakao
¾ tsk bakpulver
1 ½ tsk vaniljsocker
__________________

För pepparkakssmak:
Kanel
Ingefära
Mald nejlika
Kardemumma

1. Smält smöret och låt svalna.
2. Vispa ägg och socker fluffigt.
3. Häll i resten av ingridienserna. Smöret sist. Vispa ihop.
4. Puffa i en lagom dusch av varje krydda. Blanda ihop.
5. Klicka i smeten med två skedar i muffinsformar på en bakplåt klädd med bakplåtspapper. Ungefär hälften fylld brukar vara lagom.
6. In i mitten av ugnen i 10 minuter (vid 11 min blir de torra) på 200°.

Här kommer några bilder på Stitch i dagljus. Nu är han ju över en vecka gammal så han har hunnit torka en del, men ni kanske kan tänka er att ögonen var betydligt större i början av förra veckan.

Idag är det Kladdkakans dag men vi tjuvstartade redan igår. Jag hade hört talas om att Frödinge kommit ut med en julnyhet - kladdkaka med pepparkakssmak. Vi var ju bara tvunga att prova denna smaksensation och begav oss efter IKEA-besöket till Coop. Nej de hade inte fått in den. Provade Willys. Nej de hade inte fått in den men tipsade om Hemköp som brukar vara tidiga med nyheter. Tog oss till Hemköp. Efter lite letande och surande så låg den plötsligt i frysdisken och väntade på oss! Det kan hända att jag tog ett litet glädjeskutt.

Hem till mamma (där även lillebror höll till för tillfället) för att dela med oss av nyheten och vi blev inte besvikna.

Prova den för att få till rätta julkänslan!

Vad gjorde vi igår? Jo vi tog oss till IKEA för att köpa ett dokumentskåp. Var vi ensamma? Nej, alla andra i hela Göteborg var också där.

Vi fick i alla fall tag på dokumentskåpet Erik och George har lovat att sätta ihop det idag. Återkommer om hur det hela slutar.

Förra årets pumpa döpte vi till Stan. Det blev ett mycket jobbigt avslut då vi lämnade honom ute i skogen så vi bestämde att årets pumpa skulle förbli namnlös (så att vi inte skulle bli så fästa vid honom).
Så kom lillebrors tjej och påpekade att årets pumpa liknar Stitch (från Lilo & Stitch) och så var allt förstört.

Välkommen till familjen Stitch.

Varken George eller jag är av den sorten som gärna hänger ute på stan varje fredagskväll, men igår hände det faktiskt. En av Georges kollegor hade fyllt år/hade sin sista dag på jobbet igår och därför samlades vi en hög för att fira detta. Trots att jag var den enda respektive kände jag mig välkommen i gänget (och jag hör ju varje dag om vad som händer på SOHO så jag kunde absolut hänga med i konversationerna). Till en början hamnade vi på SOHOs uteservering (trots att det är november) men drog sedan vidare mot Paul's biljard.

Några timmar senare hade vi skrattat, pratat, spelat biljard och hittat gemensamma bekanta. Jag och sambon kände oss nöjda och tog tåget hem för att mata vår katt (pensionärsvarning javisst).

Gör inte müsli samtidigt som du tvättar, läser lingvisitk, surfar på facebook och betalar räkningar. Det blir inte bra då.

Med risk för att bli aningen enformig kommer här ytterligare en video.

Igår hade vi en videokonferens i skolan med lärarstudenter från Hong-Kong. De höll på med något som de kallar micro-teaching (fick dock aldrig klart för mig vad det gick ut på) men en av grupperna hade tema Facebook. Vi fick lyssna på en sång, se nyhetsinslag och svara på frågor. Sången de använde var följande. Kom igen, lite katchig är den allt!

I'm hoooooooooooked on faceboooooook!

Igår såg vi filmen "How to train your dragon" så nu vill jag naturligtvis ha en egen Night Fury (den svarta draken i filmen). Visserligen inser jag att den endast är datoranimerad och inte finns på riktigt, men jag kan väl i alla fall få önska mig en sådan i födelsedagspresent?

Då stress över skolan oftast tar över tog jag och George oss ut på en promenad i lördags. Jag hade fixat varm O'boy och ostmackor och vi trampade på i skogen tills vi kom fram till havet. Där hittade vi en klippa som stoppade den värsta vinden och så brände vi oss lite på den varma drycken och svor lite över att mitt hembakta valnötsbröd smulade så förbannat. Kan inte säga att jag njöt där vi hoppade mellan vattenpölar och taggbuskar, men det var klart bättre än att sitta hemma och plågas över tentaplugg.

Och nu i efterhand (när jag sitter innomhus med en filt kring benen) var det faktiskt ganska mysigt trots allt.

---

Imorgon ska jag ta bussen som går 05.56 för att ha en videokonferans med lärarstudenter från Hong-Kong. Kan inte säga att jag längtar.

Idag är min kära lillebror på väg upp till Stockholm för att utföra ca 11 månaders militärtjänst. Först ska han lära sig att marschera ordentligt, livnära sig på kottar och skjuta ansvarsfullt och framåt vårkanten ska han göra beriden högvakt. Fast han lär ju komma hem var och varannan helg så vi hinner nog inte sakna honom så värst.