Vaknade 03.55 och somnade inte om. Tre timmar senare började folket röra på sig. Jag, Sara och flickorna lämnade av Pontus i skolan och åkte sedan vidare mot Woodland Park Zoo. Jag tyckte jag var där ofta under mitt år (7 gånger om jag räknat rätt) men Sara har vunnit med flera hästlängder då hon åker dit varje torsdag för att leka på the Zoomazium. Det är ett inomhusaktivitetsområde där barnen kan klättra i plastberg, åka rutchkana i ett konstgjort träd, lyssna på mjukisgorillors hjärtan med riktiga stetoskop, gräva i linfrön efter kottar och stenar, spela på bongotrummor, rida på en metallelefant samt dricka vatten ur en vattenfontän. Dagen till ära fick de även chansen att klappa en riktigt geccoödla. Vi såg även på de riktiga gorillorna och jaguaren (eller var det leoparden?) innan vi rusade till bilen för att inte bli plaskvåta i regnet.

Senare under dagen promenerade jag till U. Village för att kolla läget. Det har ändrat om i flera butiker men annars var sig det mesta likt.

På kvällen lagade jag middag. Det blev köttbullar och hasselbackspotatis på Pontus begäran. Lillebror åt hos oss även denna dag och jag tror Samirrah var över, men jag minns inte riktigt.

Vid incheckningen på Landvetter strax efter 06.00 hamnar jag bakom ett gäng killar med massor av väskor och lådor med instrument. De ser allmänt förirrade/stressade ut då de måste tejpa ihop sina pinaler för att minska väskor per person. Jag blir halvt irriterad då det dessutom bara är två utav sex killar som jobbar på det hela (de andra står med händerna i fickorna). Visar sig ju att när jag står och suckar som högst läser jag på en av lådorna "The soundtrack of our lives". Ja. Det var de som stod framför mig. Skulle med samma plan som jag till Paris så vid stod och knödde på flygbussen. Senare fastnade de i säkerhetskontrollen på Charles-de-Gaulle. Fick skynda sig jättemycket då deras plan till New York var på väg att stänga sin dörr. Detta vet jag då jag lugnt och stilla slog mig ner vid gaten brevid. Gaten som ledde till planet som skulle ta mig till Seattle.

10 timmar senare (då jag hunnit se Juno och Enchanted, spela Vem vill bli miljonär, samt sovit 4 timmar) befann jag mig i kära gamla Seattle. Fastnade i passkontrollen då jag inte rivit ut mitt turistvisum från i januari. De trodde jag skulle stanna i landet då jag var dum nog att tala om att min lillebror pluggar i Seattle. Inte vågar jag riva ut lappar ur passet men det löste sig till slut.

Tog en taxi till huset där Sara, Camilla, Désirée och Samirrah glatt väntade på mig. Min bebis har blivit så stor. Hon går, hon pratar och hon har massor av tänder. Helt otroligt vilken skillnad sen jag träffade henne i september. Och hennes storasyster pratar ännu mer än vad hon gjorde för sex månader sen. Vi hamnade på matsalsgolvet (av alla ställen). Désirée kröp upp i mitt knä. Jag var helt döv men i sjunde himlen.
"Hey Camilla, can I bring you home with me?"
"Nooo...but you can stay here..."

Jag hann knappt komma ur duschen förrän Markus och Toddi kom inramlandes tillsammans med Siegrid och Pontus (som varit på simmning) samt min älskade lillebror. Det blev stormiddag (10 pers allt som allt) med crab cakes, sugar snap peas, stora glas mjölk och choklad mousse (allt för att jag skulle känna mig välkommen tillbaka).

Lillebror och Sara åkte iväg för att vara sociala medan jag och Samirrah joinade familjen på en kvällspromenad upp till parken. Väl tillbaka i huset läste jag Pannkakstårtan för Pontus innan vi båda somnade i hans säng. 40 minuter senare vaknade jag och släntrade ner till min egen säng i TV-rummet för att somna inom 30 sekunder igen.

Idag, lordag, ska vi fira Camillas 3-arsdag (fast hon fyller imorgon men da ska vi fira pask hos Berndt och Siegrid). Sa idag fylls huset med ungefar 40 gaster, massor av buffemat, en stor hoppborg i tradgarden och jag och Sara Johansson ska vara clowner.

Tillbaka i Seattle igen efter San Diegovistelsen. Nasta gang jag traffar George ar inte forran i juli. Tidigast om 16 veckor. Det suger.

Ikvall ska jag antligen fa traffa George igen! Planet lyfter 19.35 och landar 22.20 i San Diego. Kommer tillbaka till Seattle pa tisdagkvall. Ska bli sa himla roligt :D

Bade jag och vaskan kom fram som vi skulle och allt ar toppen. Alla barnen klanger och kramas och igar var det stormiddag med familjen, Siegrid, Sara Johansson, Samirrah och lillebror. Jag har lovat att steka kottbullar ikvall sa Samirrah och lillebror kommer tillbaka for ytterligare en middag.

I söndags var det äntligen dags för min och Malins julklappsutdelning. Bättre sent än aldrig. Vi åt upp den sista knäcken, några pepparkakor samt lussekatter för att riktigt få stämning. Flera timmar av bara mys och prat. Tänk att efter ha kännt varandra i 17 år så har vi fortfarande saker att diskutera. Självklart kom gamla minnen upp, så som de gånger hon och Elsa satt på garagetaket och jag stod nedanför som en annan mes (eftersom vi inte fick vara där), eller när jag och Malin drog så hårt i samma Barbie att huvudet åkte av, eller när Malin fastnade uppe i en lyktstolpe (även denna gång stod jag nedanför och mesade mig) och alla de oräkneliga gånger hon låg invirad i en grön frotéhandduk på vardagsrumsgolvet och föreställde Ariel (mesen Anna var alltid Blunder mot sin vilja...). Det var då tider det. Ett mycket trevlig sätt att spendera söndagen på.

I måndags var jag tillbaka på jobbet igen. Veckan lunkade på som vanligt. Vid lunchen diskuteras allt från Bionicles till hur bebisar blir till (förslagen var att det åker ner ett frö i magen, den kommer in i magen genom naveln, storken eller att mamman och pappan parar sig). En promenad ut i skogen gjorde vi också (vi hittade två hundbajsar och ett barn blev av med stövlen i en lerpöl och fick geggamojja upp till knät).

Igår (fredags) åkte Sara tillbaka till Seattle för att jobba i sin gamla värdfamilj i tre månader. Jag är jätteavundsjuk, säger jag något annat så ljuger jag. Fast jag vill såklart till min familj istället för hennes. Men det är bara fyra dagar kvar tills jag får träffa mina barn igen!! Enda problemet är att jag inte har biljetten från Seattle till San Diego än och det börjar bli kris.

Alla katterna lekte med lådan från George i 48 timmar. Hoppa i, hoppa ur, hoppa i, hoppa ur, hoppa i...