Inte för att vi brukar ha det tipp-topp-dockskåp hemma hos oss men det märks att vi haft sjukstuga de senaste veckorna. Så vad gör min underbara sambo efter att han jobbat i 11,5 timme (det här hände igår)? Han kommer hem och sanerar hela köket. Tallrikar, grytor, stekpannpr och glas blev skinande rena, allt medan jag låg i soffan och tittade på Berg flyttar in och tyckte extremt synd om mig själv.

Nog för att jag kanske vill ha lite tyck-synd-om när jag är sjuk så att jag kan säga att det inte är så farligt och gå vidare med mitt liv och känna mig duktig men den här omgången tycker jag faktiskt synd om mig själv på riktigt. Ynklig är vad jag är. Och klen.

Var på Willys i helgen och hittade en liten pumpa som jag blev blixtförälskad i. Jag var tvungen att ta hand om den. För mindre än fyra kronor fick jag med mig den lilla skapelsen hem och nu ska den få bo här så länge den vill. Är det okej om jag pratar med den eller blir det konstigt då?

Dagen har spenderats i soffan. Kvällen spenderas i soffan. Strepsil hjälper inte, bafucin hjälper, sova på soffan hjälper inte, juice hjälper inte, te hjälper inte och jag har redan överdoserat det rekomenderade dagliga intaget av Ipren. Alla idéer och tips är välkomna (just nu lockar halshuggning mest).

I måndags hade jag och George förlovningsdag och spenderade kvällen med att titta på Nick and Norah's infinite playlist, en film som vi såg förra sommaren på ett hotellrum i Seattle för första gången. Lika söt den här gången. Rekomenderas.

Jaha, då var det min tur att vara sjuk. Kul, verkligen. Idag är det halsen som är drabbad. Lagom mosig i huvudet och jag slår vad om att det inte dröjer länge förrän snoret drar igång. Dricka te hjälper inte ett dugg. Vilken tur att jag är "ledig" från skolan i två dar, då kan jag ju ägna de kommande 48 timmarna till att kurera mig istället för att få gjort det jag har planerat. Hurra.

Någonting min lillebror lever efter är att "om någonting tar mindre än fem minuter, gör det på en gång". Han har med andra ord alltid trettio bollar i luften och sitter aldrig still. Jag tycker att idén är genialisk egentligen. Tyvärr har jag inte riktigt energin till att leva efter idén precis hela tiden, men tänker man på det så blir man väldigt effektiv. Även större uppgifter kan delas upp i fem-minuters-delar.

Prova själv!

---

Det här blev inlägg #1500 på bloggen

Innan jag träffade George tyckte jag det var fånigt att gå omkring och vara förlovad i flera år. Ska man förlova sig får man ju ta och gifta sig inom högst två år tyckte jag. Ack så lätt det är att ha massor av åskiter.

Idag har jag och George varit förlovade i tre år (han friade när vi hade varit tillsammans i nästan fyra månader) och än så länge har vi inga konkreta bröllopsplaner.

George systerson fyllde 13 år för några veckor sedan och vi har varit jättesega med att skicka iväg hans present. Fast det betyder att jag fick tid till att knåpa ihop ett kort till honom. Här kommer en liten förhandstitt.

Lingvistiktentan imorse gick som den gick. Jag hoppas jag hamnar på rätt sida om godkänt. För att fira att den äntligen är över köpte jag mig några nya stämplar på Panduro (bilder kommer), hälsade på Geroge på jobbet och tog sen tåg och buss hem för att mötas av en skål med gamla ostbågar. Sega. Precis så jag vill ha dem.

Nu lyser till och med solen. Bra dag med andra ord.

I lördags satt jag och George och jobbade på hans svenska. Det går faktiskt ganska bra, han kan mer än han tror och medan vi satt där och försökte få till meningar i då-tid så säger han "Kiss på min kind" (vilket naturligtvis betyder pussa mig på kinden) men jag var ändå tvungen att ta tillfället i akt och förklara skillnaden på kiss på engelska och svenska. Det blev naturligtvis jätteroligt (och äckligt).

Livet gick vidare, jag var på födelsedagsfest och George på bio och vi var hemma igen vid halv tolv på kvällen. Jag somnade på soffan och George glodde på film. Vid halv tre väcker han mig och tvingar mig att ta mig upp till sängen på övervåningen. Väl där hade jag naturligtvis glömt att borsta tänderna så med extremt mycket gnäll från min sida tog jag mig ner till badrummet.

Väl tillbaka i sängen hade jag ju vaknat till och var tvungen att säga (med risk för att låta extremt barnslig) "Du sa kiss" och fick ett hysteriskt skrattanfall. Tårarna sprutade ut över hela kudden och jag låg och hyperventilerade.

Till mitt försvar kan jag säga att jag inte är en person som brukar tycka att kiss och bajs-skämt är de minsta roliga. Jag brukar inte heller skratta åt min kära sambos felsägningar. Kvart i tre på en söndagsmorgon är jag dock inte mig själv.

George i Uppsala, augusti 2010

Det bästa med att komma hem från en kväll ute:

1. Att få ta av sig nylonstrumporna. Alltid ska de klämma, åka runt, hasa ner, missfärgas av skorna och gå hål på.

2. Att få ta av sig sminket. Fritt fram att klia sig i ögonen hur mycket man vill.

3. Att få lägga sig i vertikalt läge och gosa in sig med det fluffiga täcket.

Igår var jag hemma hos min högstadiekompis Lina för att fira hennes födelsedag. Jättelagom och jättetrevligt och trots att jag inte följde med ut senare tyckte jag det var skönt att få ta av mig de förbaskade nylonstrumporna.

Inte ett enda kort tog jag på hela kvällen heller (jag som bor med kameran i handen annars). Ni får en bild från förra årets firande istället.

Imorse kom George upp med frukost på sängen. Gröt och juice och O'boy stod brevid varandra på den fina brickan jag fick i sommras. En riktigt bra start på dagen. Resten måste tyvärr användas till lingvistik-plugg.

Imorse blev det ostiga scones till frukost och oj vilken succé det blev hos den andra parten i det här huset. Jag hade i en hög med sesamfrön också men det var det ingen som märkte egentligen.

Den nya trailern för första delen av den sjunde Harry Potter-filmen är nu här och jag blir ju inte mindre sugen på att se filmen direkt. 19:e november gäller det!

Min stora idol inom scrapbooking (framförallt när det kommer till kortmakeri) är Kim Piggott. Varje kort är ett konstverk och detaljerna är alltid riktigt genomtänkta och matchande.
Enda nackdelen med hennes kort är att jag jämför mig med dem vilket gör att kraven blir väldigt höga och med tanke på att jag inte har samma material kommer jag ju aldrig i närheten av hennes skapelser.

3 saker som stressar mig:

• kollektivtrafik (need I say more?)

• folk som går långsamt (när jag vill gå fort)

• beställa mat på en snabbmatsrestaurang (jag har extrem beslutsångest och är alltid rädd för att välja fel)

Morgonen började med att jag försov mig, men frukost och packing av lunch och skolböcker gick i raketfart så jag hann till bussen. Den var däremot sen så tåget åkte när jag klev av bussen (30 sekunder är allt jag hade behövt). Men inte var det något att hänga läpp över för jag hann till dagens första föreläsning ändå. Så var det lingvisitk i fyra timmar som gällde. En halvtimmes lunch på det och sen ytterligare 2,5 timme mer lingvisitk i studiegrupp. Vi har tenta på måndag så det gäller att köra in så mycket "kunskap" som möjligt den här veckan.

När hjärnan kändes alldeles mosig gav vi upp och jag mötte upp med George istället och vi tog oss till Kungsbacka för att fika med min underbara vän Niklas och hans mexikanska tjej Yazmin. En räksallad och massor av uppdatering pågick tills klockan närmade sig åtta och det var dags att inse att jag kanske borde ta mig hemåt.

Lite Idol och lite mer plugg (den här gången ELUB) och de sista salta kakorna och så var kvällen slut. Vips sa det!

Sa jag att jag har skaffat mig fler vuxenpoäng? Vad kommer härnäst? Fondsparande? Blåpermanentat hår? Virkade dukar? Nej förresten det har jag redan en.

Sedan jag flyttade in här i garagehuset har jag haft tre krukväxter som följt med hela vägen. Igår åkte en av dem ut då den var fylld med små bananflugslarver (hur äckligt som helst) men då det inte är den första krukan som åkt ut på grund av dessa irriterande små flugor så blev fönsterbrädan extremt tom. Dags för några nya med andra ord. Sambon fick välja och det blev matchande gula...nånting...

Fint blev det i alla fall.

På begäran kommer här kakreceptet från igår. Orginalreceptet hittar ni här och min version av det hela finner ni här nedan.

Chocolate Chip Cookies with Peanuts and Raisins (ca 24 stycken)

120 g mjukt smör
1 1 dl råsocker
1 1 st ägg
1.5 1.5 dl vetemjöl
0.51 dl havregryn
0.5 0.5 tsk bakpulver
1 msk socker
0.25 0.25 tsk salt (behövs inte om man har jornötter)
100 100 g mörk blockchoklad
1 dl salta jordnötter
en hög med russin

Smör och råsocker vevas ihop och sen i med ägget. Häll i de torra ingridienserna. Hacka chokladen och jornötterna. Häll i russin efter behag.
Vispa ihop alltihopa och forma sen två korvar (ca 6 cm i diameter) och lägg i plastfolie (jag kletade ner en rand rakt på plastfolien och rullade sen ihop det hela med plastfolien på). Lägg in i frysen i 30 minuter. Ta ut och skär korvarna i ca 1 cm (lättare sagt än gjort) skivor och lägg på en plåt. In i ugnen i 10 minuter på 180 grader.

Pratade med min amerikanska familj igår. Desi har börjat i pre-school, Camilla i Kindergarden där det bästa som finns är att mata klassens kanin och Pontus pratade mest om fotboll (han spelar numera i två lag) och födelsedagskalas. Annars verkar det mesta sig likt (även om det var 15 månader sedan jag var där sist).

Igår blev det kakbak. Jag hade hittat ett recept på nätet som jag var tvungen att ändra lite i. Nästa gång lär jag ändra ännu mer då kakorna blev lite väl i det saltaste laget. Som vanligt bakade jag och George på svenska och det nya ordet för dagen blev "bunke" och vad skillnaden på en bunke och en skål är diskuterades.

Igår var det jobb och kräftskiva, idag är det kakbak och valvaka. Bilder kommer.

I jakten på den perfekta amerikanska pannkakan känns det nu som om målet är nått. Efter expirimenterade och mailande med Sara tror jag nog att vi (okej mest Sara) har hittat lösningen. De blir fluffiga, har den där knasiga bismaken och går superfort att steka. Beroende på hur stora man gör dem kan man få 8-14 stycken på en sats.

Du behöver:

2 1/2 dl vetemjöl
1/2 msk bakpulver
1 msk bikarbonat
1 msk socker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
1/2 dl vatten
1 msk matolja
1 ägg

Vispa ihop de torra ingridienserna och släng därefter i resten och veva ihop alltihop. Stek på medelstark värme.
Vips så är de klara!

Is there anyone out there who knows where I can find this type of battery? It is for my dear Slice that I have not been able to use for the last couple of months and I miss it!

...om det står i ett recept att du ska ha i gulan från ägget, häll då inte i vitan!! Smörkrämen kommer att bli klumpig och smaka ägg och det kommer sluta med att du slänger alltihopa efter några tappra försök till att låtsas som om inget har hänt. Det hjälper inte ens om du slänger i gulan efteråt.

Som jag redan nämnt fyllde min mamma femtio år igår och hennes bästa vän Catarina gjorde samma sak bara en vecka tidigare. Därför slog de sig ihop och ordnade ett 100-årskalas i Tölögården i Kungsbacka i lördags. Förberedelserna har varit många, allt från placeringskort, namnskyltar och brodsplaceringar till potatisgratänger, Spotifylistor och sånghäften (tack Thomas för dem).

Kocken för kvällen var Ulrika (Fridas mamma) och hon gjorde ett makalöst jobb med att få ihop allt till 97 (?) gäster, tillsammans med oss elva ungdomar som agerade bordsvärdar och därmed i stort sett slavade i köket och mellan borden (visst var det värt det men att sitta ner i mer än två minuter var uteslutet).

Vid sju-tiden började gästerna strömma in och sen var det fullt ös hela kvällen. Till förrätt blev det en skagentoast, huvudrätten blev fläskytterfilé, potatisgratäng och sallad och efterätten äpplepaj med vaniljsås. Jag tror det smakade gott (hade som sagt inte allt för mycket tid till att hinna känna vad det smakade).

Även en hel del tal hölls och vi skålade och sjöng och hyllade födelsedagsbarnen i tid och otid. Gästerna verkade väldigt nöjda och mätta (och det var ju det som var meningen).
En av Catarinas gäster - Erik - rev av en gammal Orupdänga med spontanhjälp av mammas gäst Rasmus, med det mänskliga notstället Patrik till hjälp. Imponerande var ordet.

Det var tio bord sammanlagt och alla bord (förutom honörsbordet) hade fått ett uppdrag för kvällen. Alltifrån att skriva en sångtext, till att initiera sånger ur sånghäftet, till att koreografera en dans sittandes vid bordet, till att hitta på en frågesport osv.

När maten var uppäten dukades borden ut och det gav plats på dansgolvet. Linedance, twist, tryckare, macarena, plocka-äpplen, bugg, vals, fågeldans och spontan fuldans blandades i en härlig mix till lika många olika musikstilar. (Till och med min morfar var uppe och dansade till Macarena).

 

---

Fotograf för kvällen var Catarinas son Richard med en lånad kamera från lillebrors kompis pappa (hängde ni med)? Själv tog jag hela två foton på hela kalaset, men lyckades dock filma under dansgolvet. Video är med andra ord på gång.

Självklart fick min kära mamma ett hemmagjort kort med ledorden - all in!

Pappersblommorna har jag gjort från scratch, spetsen kommer från Italien, diamanterna och glittret från Panduro och resten är från USA. Har även använt Distresserna: Walnut stain, Vintage Photo samt Tatterd rose.

Idag fyller alltså min mamma 50 år, något som firades i lördags med stor fest (bilder på gång) och idag med lite (eller okej ganska mycket) mat i det nystädade köket. Som om det inte räckte med rostbiff och potatisgratäng så tryckte jag i mig fyra portioner med dessert. Mår under omständigheterna riktigt bra.

Det hela började hemma hos Sara i Uppsala där hon bl. a. bjöd på vaniljyoughurt (ni vet den från Arla) till frukost. Efter hemkomsten till Västkusten så blev det väl några paket hemma hos oss också (tidigare har jag bara köpt den med smak av honung). En dag hände det. Willys hade inte vaniljsmaken från Arla men däremot sitt egna märke. Vi provar, tänkte jag och tog ett paket.

Och att den har skruvkork gör ju inte saken sämre.

Så fort jag fått ordning på bilderna från helgens festligheter ska ni få en ordentlig bildbomb. Tills dess kan ni ju studera hur jag är i full fart och helt omedveten om att ögonblicket förevigas.

Idag har jag haft körkort i fem år. Nu har jag kört omkring på världens vägar såpass länge att jag får börja övningsköra med andra människor (förutsatt att jag går 300 kurser om hur jag blir en bra handledare).

Återkommer så snart jag har amputerat båda mina fötter. Gårdagens festligheter borde inte ha firats i klackskor.

Hur mycket jag än sprayar så blir det inte som jag vill ha det. Ska det vara så svårt att få glitterfärg att täcka en himla fot i masonit?

One down, nine to go

Igår började ytterligare två delkurser (så nu är det fem stycken som ligger parallellt). Att jag klagade på två parallella kurser under min tid på IT-universitetet är ett minne blott.

• Literary Survey
• ELUB (Engelska: Lärande, Undervisning och Bedömning)
• Written Proficiency
• Cultural studies
• Linguistic

Än så länge är det bara ELUB som är tråkig (beige lärare) men jag ska nog hinna ångra mig både fram och tillbaka med alla kurser innan terminen är över.

I min litteraturkurs läser vi just nu Macbeth (av käre gamle Shakespeare). Jag har fått tag på en kopia i stil med "Macbeth for dummies" men jag fattar fortfarande inte. Känner mig extremt korkad (och oallmänbildad). Är det det som är meningen med universitetsstudier?

Förberedelserna för två födelsedagsbarn är i full gång. Jag andas in ångorna från den glittriga sprayen och klipper placeringskort som aldrig förr. Kul är det! (På riktigt).

Det händer att George jobbar extra på söndagar och så var fallet igår. Det brukar bli ganska sent - så även igår. Lite för sent. Han missade nämligen sista pendeln och kom därför inte hem förrän strax efter sex imorse. Han vände egentligen bara i dörren då han var tvungen att ta 06.55-bussen tillbaka till jobbet.

Och jag som tänkte gnälla över att jag bara sovit i 6 timmar inatt. Helt plötsligt låter det lite otacksamt i jämförelse med sambons 20 minuter på pendeln.

Just idag när jag tycker synd om mig själv för att jag har ont i ett öra (oklar anledning, men misstänker en kommande förkylning) så saknar jag Italien lite extra. Där hade allt löst sig med lite glass.

Istället ska jag iväg och jobba.

Terracina, aug 2010

I onsdags var jag barnvakt igen och den här gången bestämde vi att prova hur det skulle gå om jag var helt själv med barnen. Gick som en dans! Oj vad bra det gick. Vi ritade med gatkritor (en hage som flickan kunde hoppa i) och pojken tyckte det var en bra idé att måla familjens katt blå i ansiktet. Vet ej vad katten tyckte om saken, hon såg inte allt för road ut att bli förvandlad till en smurfkatt.

Lekte även i sandlådan (jag var en drottning som fyllde nio år och var därför var tvungen att ha massvis med små, små, små rosa blommor i håret samtidigt som jag blev kammad med en plastkratta med lagom mycket sand på). Fick även en näve sand innanför BH:n. Kändes skönt. Efter en jagestund och ett extremt trassligt hår var lekstunden över och jag kunde åka hem och duscha.

Igår började skolan igen. På morgonen fick jag ta på mig vantar på väg till bussen - vad hände med brittsommaren liksom? Tjejen brevid mig hade dock ballerinaskor.

Tyvärr har vi inte kvar en av mina favoritlärare från förra terminen, så förhoppningsvis klarar de två nya av hennes kurser lika bra (vilket jag tvivlar på efter dagens föreläsning). Vi har även fått en otroligt långsam och beige människa som ska lära oss didaktik. Yeah right, säger jag.

Eftermiddagen slutade dock på 18 grader så jag fick stoppa ner vantarna i väskan. Ballerinaskotjejen vann.

Söndagen spenderades i ett väldigt lågt tempo. Häng inomhus, film (Green zone) och god mat. På måndagen sen var det dags för oss att packa ihop våra pinaler, säga hej då till Sara och Johan och åka in mot Stockholm igen. Vi låste in våra väskor och tog oss bort mot Gamla stan igen för att äta glass på Café Järntorget. Sjukt god glass (jag åt marsipan/choklad) och som om inte det skulle räcka delade vi dessutom på en cheesecake.

Strosade runt, tittade på St. Göran och draken, fastnade inne i en bokaffär (jag trodde aldrig att George skulle lämna den - han sa att han ville flytta in i den) och bara njöt av dagen. (Okej jag råkade väl fastna framför några chokladfönster).

Tog oss sen in mot Hötorget där jag dealade till mig två lådor med hallon och hamnade till slut på en Sushirestaurang. Jag har aldrig provat sushi och gjorde inte det den här gången heller (det blev kyckling för min del) men George var i himmelriket.

Till slut kom vi på tåget och satt sen i fyra timmar ner till Göteborg.

Lördagen spenderades i Uppsala. Jag och George vandrade runt i stan och tittade på broar, huvudgatan, en engelsk bokandel, jag köpte hallon, såg på en dansuppvisning med cheerleaders, magdans, salsa och folkdans. Matilda (bloggkompis) hade även tipsat om café Kardemumma så det var vi ju tvugna att testa. Visserligen fick vi vänta i en halv evighet men det var det värt - oj vad gott det var!

Tog oss sen en sväng till domkyrkan och tittade in där innan vi fortsatte till saluhallen där jag fick behärska mig för att inte köpa alla karameller, praliner och tesorter de hade.

När vi var klara med stan mötet vi upp med sjuklingarna Sara och Johan och inhandlade ingridienser till tacos. Kvällen spenderades sen med en film vid namn Eagle Eye. Bra fram till slutet. Har jag förresten sagt att jag kärade ner mig i Saras madrass? Love, love, love! Så. Himla. Skön.