Har ni sett den nya trailern för den sista filmen i serien om Harry Potter. Visserligen är filmen uppdelad i två delar (för att få med allting enligt filmskaparna, för att tjäna mer pengar enligt mig - de har ju hoppat över alla andra detaljer, varför skulle sista filmen vara så mycket viktigare helt plötsligt?).

Biobiljetter i födelsedagspresent borde ju vara vältajmat.

Medan jag låg ute igår upptäckte jag plötsligt två gigantiska fingerblommor vid sidan av altanen. Antingen har de vuxit upp extremt fort eller så har jag inte varit på altanen på ett tag... Båda är möjliga scenarion.

Jag är en sån där människa som ofta tänker "jag gör det senare" och tror att det ska bli lättare då. Det blir det oftast inte. Vad det blir är mer ingrott (i alla fall när det gäller köket). Tog mig därför i kragen igår och fejade runt i köket tills det såg ut som jag egentligen vill ha det. Nästa uppdrag är att låta det vara så fint ett tag framöver. Jag trivs så mycket bättre då (speciellt när halva nedervåningen består av just köket).

Har sett de här små söta burkarna lite överallt och länge funderat på om jag ska införskaffa en eller inte. Förra veckan gjorde jag slag i saken då jag hittade en i Hemma-butiken på Freeport.

I flera år har jag gått och trånat efter sådana här kuddar och efter besöket på GeKås så har jag äntligen en i min ägo. Är det too much om jag köper en till?

För att lyxa till mandelbeskvierna med smörkräm lite extra har jag den här gången doppat dem i smält choklad (med en klick smör och en skvätt vispgrädde). Någon som vill komma hit och fika?

Tänk vad en liten regnbåge kan liva upp en måndagseftermiddag. Jag fick helt plötsligt inspiration till att hänga tvätt, vika tvätt, tvätta tvätt och doppa beskvier i choklad. Det där sista var extra gott.

Igår blev det alltså ett besök på Facklan (Kungsbackas biograf), men innan det thaimat som intogs sittandes på ett cykelställ.

Filmen var betydligt bättre än vad jag hade väntat mig, vem hade kunnat tro att flygande stridsvagnar, flytande containers eller helikopterloopar kunde vara så underhållande? Det kan bero på att jag har en mindre crush på Bradley Cooper också.

Egentligen hade jag tänkt uppdatera er om min midsommar men det visade sig att lillebrors bilder aldrig blev brända så här sitter jag med en tom CD-skiva.

Istället kan ni få höra om min dag i Ullared. Tyckte det var dags att släpa med sambon på detta jippo så vi körde söder ut och in i de Halländska skogarna med bilstereon på max. Just söndag var kanske inte den bästa dagen att dyka upp, då resten av Sverige också var där för att fynda.

Efter fyra timmar inne i vansinneshuset kom vi ut mycket nöjda. Med ömmande fötter susade norrut vi igen med stereon lite mer nedtonad den här gången. Nästa mål var ett biobesök.

...to Ullared we go! Nu blir det shopping.

All excited!

I väntan på bilder från midsommarfirandet kommer här en uppdatering från vår midsommardagskväll (alltså ikväll).

Det blev en spontanvisit ner till havet. Det blir lätt så när vi bor så nära. Hoppas på fler sådana under den här sommaren. Kvällens underhållning var två barn som inte ville gå hem från stranden (fastän deras pappa var lagom irriterad) samt en hund som inte heller ville gå hem (fastän dens matte och husse tyckte den hade badat klart).

Midsommaraftons morgon började redan 7.15 för min del. Då kunde jag inte sova längre eftersom jag låg och tänkte på allt roligt som ska hända idag. Så jag gick upp för att slänga ihop några tunnbrödsrullar med kallrökt lax, snoppade jordgubbarna, sprayade håret, packade täcken och kuddar, fick sambon till att skära vattenmelonen, lade in saftflaskor i frysen, gjorde hoppsasteg över till katten för att ge den mat osv.

Nu ska kylväskan packas, bilen ska packas, vi ska hem till mamsen för att binda kransar (eller åtminstone jag) och sen blir det firande kring midsommarstången med kakbuffé och sen grillning hemma hos Frida och Patrik.

Har inte varit såhär taggad inför midsommarafton sen jag var ett litet barn!

För tillfället är det hundra grader här hemma, men det kan bero på att jag har hållt på och baka i över två timmar. Först och främst var jag ju tvungen att ta igen den där dagen som aldrig blev bakad och nu bakas det minsann bananmuffins med chokladpluppar i.

Imorgon ska jag släpa med sambon på traditionellt midsommarfirande hos Fridas farmor (typ) och där vankas det kakbuffé. Alla som tar med sig något får ta från de andras bakverk och det är ju klart som krovspad att jag vill smaka på de andras.

Två sorters bakverk är alltså på gång i köket.

Jag har bara inte hjärta att slänga ut min julstjärna trots att det inte är säsong för den. På något vis har jag inte lyckats få dö på den, den bara står där i fönstret och sprutar ut nya blad. Känner mig genast mycket rikare när jag tänker på alla de pengar jag sparar på att ha fjolårets blomma till nästa jul.

För att skapa scrapbookingkort så blir det en hel del material som inte städar bort sig självt. Här har vi ett exempel från Mayas kort. Och det är ungefär hälften av vad som användes.

Insekterna har ännu inte gett upp utan dyker upp med jämna mellanrum. Myrorna har tagit en kraftig ledning och spindlarna har slagit mina Seattle-spindlar med hästlängder (i alla fall i antal. De i Seattle var dock större). Gråsuggorna har faktiskt lugnat ner sig, men bananflugorna har tagit sig istället. Rena rama cirkusen här i finkvarteren.

Började denna morgonen med ytterligare två VG, är extremt nöjd med mig själv!

---

I förra veckan unnade jag mig det nya nummret av Magnolia Ink, tidningen med alla de fina figurerna (och jag äger inte en endaste liten stämpel därifrån, än) och med massvis av idéer till korttilverkning och layouter. Har planer på att besöka Magnoliabutiken i Borås under sommaren så att jag också kan göra sådana här fina kort.

Det blev som sagt en liten middagspicknick nere i viken, a.k.a. stranden. Fast vi satt på klipporna istället. Varm pastasallad blev det med kanelbulle som efterrätt. Vardagslyxigt som attan!

I pastasalladen:
Gnocci
Stekt kycklingfilé
Körsbärstomater
Avocado
Babybladspenat (är det ett ord?)
Riven morot
En skvätt olivolja
En dusch av de flesta kryddorna jag äger

Kanelbullarna:
Tinade i micron - tack Findus

Jaha och här tänkte jag vara käck och huslig och slänga ihop några beskvier men så blev inte fallet. Jag har ju inte en endaste liten smörklick hemma och margarin fungerar verkligen inte till dessa kreationer. Det får bli en annan dag. Då har jag ju dessutom gjort tråkgörat med att skålla mandlarna.

Grannens katt kom förresten tillbaka och är så sällskapssjuk att man ska upp i mitt knä så fort jag sätter mig på huk. Mindre mysigt med klorna i låren.

Tänkte vara lite av en husmor idag och tvätta, baka, slänga ihop en picknick, diska, feja, putsa osv. Har gått sådär än så länge (dvs inget har blivit gjort). Dags att ta tag i den här måndagen!

Varför det står här vet jag inte. Vi har ju diskmaskin...

Visserligen är det stort partaj i Stockholm idag för Kronprinsessan och hennes prins, men jag och George tog bilen söderut istället. Vi var bjudna på namngivningsfest i Halmstad. Min gamla kursare Yvette fick barn i mars tidigare i år och ut kom lilla Maya. Visserligen tog vi en liten extra sväng ner mot Laholm då avfartskylten jag letade efter inte fanns, men när vi väl kom fram bjöds vi på jättegod mat och en imponerande tårta.

Igår var det dags att inviga den nya toaletten på landet och vad passade väl bättre än en grillkväll? Vi höll dock till på altanen då det fanns bättre med plats där. Chips, ostbågar, dipp, snittar och diverse att dricka fick oss att inte vara vrålhungriga när maten väl var färdig. Jag och Louise jobbade stenhårt på dillchipsen som efter en stund gick över i en mättnadskänsla...

När maten väl kom på bordet ville jag ju naturligtvis ha en majskolv, precis som alla andra, något som sambon satte stopp för så högt att han skrämde Louise som bara ville vara snäll. Han tycker inte om när jag ligger i en boll efteråt och gråter för att jag har magknip. (Jag har utvecklat någon sorts allergi på äldre dar mot just majs). Det fick bli kött och potatis för min del istället och det var inte så dåligt det heller.

När lillebror tog studenten för två veckor sedan så blev det en tårta över = efterrätten för kvällen. Vid det här laget så var det min fjärde studentmössa jag tryckte i mig för den här säsongen men är det ätbart glitter på så är det. Och vem kan neka marsipan?

Till slut blev det för kallt utomhus för oss ungdomar (de vuxna är tydligen vikingar ända in i märgen) så vi gick in och lade pussel innan det var dags att tacka för oss och åka hem.

En resa som egentligen borde ta 40 minuter tog igår 1 timma och 45 minuter. Olycka + rusningstrafik + traktor + osynkade rödljus + trasig AC + glesa färjeturer senare kom vi lagom till lillasysters show var slut. Oh well. Fick se (eller rättare sagt höra, då jag satt på huk) när hon fick diplom i alla fall.

En färjetur senare var vi på den vanliga ön och intog en improviserad buffé av pizzor, räkor, ost och tomater. Lillasyster (9 år gammal) kom släpande på en målarbok och frågade om jag var intresserad av mode. Eeeh ja jag är ju inte känd för mitt passionerade intresse för trender direkt men låtsades så gott jag kunde.

Vi lekte namnleken (en person säger ett namn och nästa person måste säga ett namn som börjar på den sista bokstaven i det förgående namnet) och resultatet blev lite si och så.

Louise: Ann-sofi
Farmor: Inger
Lillasyster: Elin
Pappa: Så kan du ju inte säga!
Lillasyster: Nähä men Rosa då
Jag: Agaton

GAPFLABB från lillasyster. Det var det roligaste namnet hon hade hört.

Hemresan tog exakt 40 minuter från och med att vi kommit av bilfärjan. (Innan det åker man personfärja från den lilla ön till den lite större ön där bilen måste parkeras).

Nämen oj, helt plötsligt ramlade det in ytterligare tre betyg och alla var godkända, ett var till och med ett VG! Vet inte riktigt hur det gick till men lika glad för det är jag men gladast är nog ändå grannens katt som fortfarande ränner runt utomhus någonstans.

---

Ikväll ska jag ta med sambon ut till Göteborgs skärgård. Lillasyster ska sluta 3:an och med andra ord sluta i sin nuvarande skola, för att till hösten börja i fjärde klass på en större ö. Då måste hon åka färjan ytterligare två stopp. Stora grejer på gång. Sånt sa firas med en lite tillställning i trädgården om jag förstått det hela rätt. Om solen skulle ta och titta fram då är det nog fler än jag som skulle uppskatta det.

Nä men nu när det är sommar och allt, varför inte vakna 06.36? Det är ju ändå dagsljust och jag hade ju ändå sovit i åtta timmar eftersom min sambo tvingade mig att släcka lampan redan vid halv elva igår (det var fortfarande ljust ute). Bara för att han jobbar hela tiden betyder ju inte det att jag är trött. Jag råkar ju bara vara ledig hela sommaren.

Tror dock jag har tappat bort grannens katt. Mitt enda uppdrag - borta.

Den 16:e juni, 2006, anlände jag till Seattle för första gången. Jag landade någongång på kvällen men trots det var hela familjen där och tog emot mig. Pontus hade på sig en grön och vit pyjamas med röda muddar och med en månraket på magen, Camilla en såndär gosig pyjamas som är i ett stycke med små djur på. Min värdmamma var kortare än vad jag hade förväntat mig och mina resväskor var inte på plats alls.

På vägen hem (till mitt amerikanska hem) fick jag sitta i framsätet trots att min värdmamma var höggravid (Desi fanns som bekant inte förrän 7 veckor senare). Hon klämde glatt in sig mellan bilbarnstolarna i baksätet och så pratade vi alla om müsli, mjölk och kor - det är allt jag kommer ihåg.

Jag vet att det varit en del tjat om min värdfamilj det senaste, men jag har abstinens efter dem, har ju inte varit där på ett år nu.

Dagens sämsta idé: Ta ut cykeln för att trampa runt en sväng i grannskapet i halv orkan. Jag har så förbannat ont i öronen nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ska jag behöva cykla runt med öronmuffar i juni?!

Och eftersom jag glatt tryckt i mig alla kakor jag bakat var jag ju tvungen att svänga ihop något annat tröstätbart. Chokladbollar blev det. Jag tänker inte bjuda!

---

 

Igår var det dags att vara kulturell så jag och sambon betade av klasskikern Singing in the rain. Det är ju en sån där film alla ska ha sett och nu kan även jag räkna mig till den skaran. Filmen är ju dessutom fullspäckad med underbara repliker, enastående dansnummer och extremt åtsittande byxor!

George sammanfattade den klassiska regnscenen såhär: Han ser ut som din lillebror som försöker immitera Eddie Izzard som försöker immitera en giraff. Precis så var det.

Det är inte sista gången jag ser den filmen, det är då säkert!

Vaknade med värsta ryggontet trodde jag. Det visade sig vara gammal hederlig träningsvärk. Så länge sen var det jag hade det att jag inte ens kände igen smärtan. (Kanske bör tilläggas att det var så länge sen jag tränade för att få träningsvärk). Wii-fit kan göra under.
Idag funderar jag på att ta ut min cykel på en runda i grannskapet. Den har fortfarande inte sett havet. Men först av allt ska jag äta hemmagjord müsli. Var nu inte oroliga att det här ska förvandlas till någon slags fitness-blogg. Det är chokladbitar i müslin.

För ungefär tre år sedan stod jag på en altan i Seattle med en bebis på armen. Den bebisen fyller fyra år i augusti och jag kommer inte stå på altanen för att gratta henne. Surt är vad det är.

Officiellt sett börjar mitt sommarlov idag. Salstentan i Text and culture är godkänd, nu väntar jag bara på resterande resultat innan jag riktigt kan njuta av att sommaren är här. För trots att alla tentor är gjorda betyder det inte att jag vet hur det har gått på dem. Några veckors till lidande och sen kan solen gassa på.

Då ska jag också fira som lillebror.

Vid dagens brunch överskattade jag min lilla magens förmåga och mådde apilla efteråt (och då hade jag bara ätit hälften av vad som fanns på min tallrik). Vad gjorde sambon då? Jo han släpade ut mig på en promenad! Mådde verkligen inte bättre efter det, men nu när allting sjunkit lite överväger jag att få i mig resten av min brownie. Jag är ju ändå inne på slutspruten av den här hemtentan och skulle absolut förtjäna lite uppmuntran i form av chokladgegg.

Igår blev mamsen kidnappad av sina arbetskamrater för att åka ner till Ullared, något jag varit väl medveten om under en längre tid och varit med och smusslat lite. Vad jag inte visste var att snälla mamsen köpte två stämpeldynor till mig (Distress såklart). Nu måste jag ju släpa fram allt scrapbookingmaterial igen (jag som städade bort det i förregår). Fast jag klagar verkligen inte! (Nu har jag fyra olika nyanser).

Officiellt sätt får jag sommarlov på måndag. Fram tills dess ska jag bråka med en hemtenta som jag hade planerat att vara klar med igår, men som så ofta när jag planerar sånt så kommer det alltid något annat ivägen.

Så just nu gör det mig inte så mycket att det är gråmulet ute med några regnstänk här och var. På måndag däremot, då ska det vara strålande solsken för det tycker jag att jag är värd.

Fick en fråga från Helena om vilken storlek på papper jag brukar använda till korten jag gör.

I de flesta fall brukar jag ta ett vanligt 30,5 cm x 30,5 cm papper (standardpapper inom scrapbooking, heter även 12" x 12" om man går efter amerikanska mått) och dela på mitten för att få ett bra utgångsläge. Därefter viker jag den biten på mitten och har då ett kort med måtten ca 15 x 15 cm.

Det viktiga för att få en bra kortstomme är att ha ett tjockare papper till grunden. Cardstock fungerar utmärkt till detta ändamål.

Självklart går det att ha vilka mått som helst. Jag brukar inte vara supernoga och sitta och mäta innan jag skär, utan höftar hej vilt med ögonmåttet.

Igår dedikerades dagen till Louise (lillebrors tjej). Hon och hennes kusin tog studenten och det firades med spöregn och massor av god buffémat i ett partytält. Fick lite tidsbrist med korten så det fick bli något enklare varianter den här gången.

Är det inte konstigt att en hemtenta på två sidor ska ta längre tid att skriva än det tar att läsa en 195 sidor lång bok av Martina Haag?

Efter gårdagens tenta var jag vrålhungrig och lyckades rota fram några Pez (som jag tjuvat från lillebror) ur handväskan på tåget hem.
Tyvärr hjälpte de inte speciellt länge så när jag väl kom till bilen lyckades jag få fram någon kexliknande förpackning som låg under några kassettband. Rev upp plasten och tryckte i mig första biten. Smakade fuktigt sågspån med en gnutta blåbär. Bäst före-datumet var tydligen i augusti 2007... Jaha inte så konstigt att det smakade lite dammigt. Stoppade i mig resten av bara farten.

Väl hemma fick jag äntligen tummen ur och tog bort det avskavda nagellacket. Gick lagom bra, nagellacket smetades mest ut, men med lite gnuggande försvann även det mest envisa lagret. Vred på flaskan och såg att bäst före-datumet på den flaskan var december 1996.

Försökte förklara för sambon vad det var för dag idag. It's Sweden's 4th of July. Han döpte raskt om det till Sweden Day och köpte en liten bakelse till mig. Som överraskning. Jag visste ingenting. Blev såklart jätteglad. Då erkände han att han egentligen bara gått vilse på Kungsmässan och råkat gå förbi Steinbrenner och Nyberg. Planerat eller ej, god var den.

I övrigt har jag grävt, planterat och vattnat idag. Låter bättre än vad det är, jag grävde bara ner en liten blomma som jag glömt namnet på vid mormors minnessten. Hon skulle fyllt 84 idag.

För exakt fyra år sedan startade jag den här bloggen (kan man kalla mig veteran vid det här laget?). Från början var det för att alla här hemma i Sverige skulle kunna följa mitt år i Seattle, och efter ett års bloggande så kändes det rätt naturligt att fortsätta. Arkivet i menyn har vuxit en del och jag har inte en tanke på att sluta uppdatera det.

Till er som hittat hit via facebook: För att se menyn ordentligt klicka på "Till bloggens startsida" så ser det normalt ut. Där hittar ni även de senaste 15 inläggen.

To my English speaking friends: I know my blog is in Swedish but I do have Google translater. If you came from facebook, click at "Till bloggens startsida" (top right of the screen) and then you will find Google translater in the menu to the right. I know it doesn't always make sense (since English and Swedish don't have the same sentence structure) but at least you will get an idea of what I'm talking about.

Igår var alltså den stora dagen för lillebrors student och som alltid gick han in för det till 210%. Vid utspringet hamnade jag så långt bort från scen jag kunde men lyckades efter en hel del armbågande ta mig fram genom massan.

Efter pussar och kramar var det dags att leta upp rätt lastbil för att åka flak runt Kungsbacka. Klassen hade hyrt in en DJ för att riktigt kunna festa loss, fast det var ju inte direkt något fel på lillebrors partyhumör.

Medan studenterna åkte runt och roade sig åkte vi andra hem för att få ordning på det "sista" innan gästerna skulle dyka upp. Upp med ballonger, fram med buffén, tårtorna, drickat, glasen osv och så började det strömma in folk. Jag slavade i köket större delen av kalaset medan lillebror njöt av uppmärksamheten, maten och presenterna (han slavade på min student så det var inte mer än rätt). Med över 60 gäser blev det en del tallrikar att handdiska på löpande band men vad gör man inte för sin käre broder.

Som om inte champangefrukost, lunch i skolan, utspring, flakåkning och mottagning i trädgården skulle kunna räcka på en dag så väntade förfest, utgång i Göteborg och efterfest på den nybakade studenten. Jag hann fånga honom i några minuter för lite kramkalas innan han skulle vidare på fler festligheter.

---

När det värsta röjet var klart och skoskaven gjorde sig påmind, ja då tog jag med mig sambon hem till bästaste Frida som tagit sjuksköteskeexamen samma dag. Hon var ungefär lika hypad som lillebror.

Idag tar min älskade lillebror äntligen studenten! Eftersom han åkte iväg till Seattle i ett år efter ettan på gymnasiet så hamnade han ett år efter sina kompisar när han kom hem igen (fast så synd var det inte om honom). Nu kommer alla de kompisarna till hans mottagning i eftermiddag tillsammans med alla andra vi känner = fullt hus och massor av god mat.

Dags att sätta igång ordentligt!

Tryckte igår i mig en av Triumfglass nya glassar - Royal Sommarbär. Riktigt god och somrig. Lär bli fler av dem i sommar.

Jag har idag varit ljudtekniker, motiverat 8-11-åringar att färglägga en uppkopierad blomsterkrans i form av ett hjärta, hängt med killarna på lågstadiet och deras skateboardar, lärt mig hur motocross stavas (det stavs tydligen inte motorcross), försökt förklara vad en arbetsterapeut gör samt sagt sssscchhhhh ungefär 63 gånger.

Resten av eftermiddagen ska jag hänga hemma hos mamsen som lovat att färga mitt hår, trots att hon slavar inför lillebrors student på fredag.

Sambon jobbar sent. Kan bero på att han inte hittar till en affär han varit i flera gånger tidigare och som jag var tvungen att slå upp på Eniro för att sedan kunna guida honom dit via telefon. Kan vara därför.

Efter att ha plåstrat om uppskrapade knän, räknat subtraktion, sett på pubertetsfilmer, agerat dramacoach, rastvaktat och räknat hopp i en hopprepstävling var det dags att ta mig in till Göteborg. Där stod sambon och väntade med en gigantisk oreange ros och så gick vi hand i hand in i en juvelbutik.

Det var på tiden vi spanade in riktiga förlovningsringar då vi haft substitut i nästan tre år. Visserligen har jag älskat min förstora låtsasring där det glansiga skitet har skavts av, men nu var det alltså dags. I den andra butiken vi gick in i var personalen så trevlig att jag åtminstone bestämde mig för att det var ifrån dem jag ville beställa och jag har en ganska klar idé om hur jag vill att ringen ska se ut, men inget är bestämt ännu.

Efter en glass i Brunnsparken bar det av hemåt för en snabb uppfräschning för att sen gå ut och äta. Vad vi inte insåg var vad klockan var, så när vi svänger in i Kungsbacka vid kvart i tio på kvällen (efter ett mindre besök hos Ica Maxi) var det inte mycket som var öppet. Det är ju dessutom ganska välkänt hur långsamt jag äter så vi hann inte skynda i oss en middag på en kvart på de ställena som stängde vid tio.

Romantiskt nog blev det McDonalds. Hur ofta jag äter där? Ca två gånger om året och då är det i brist på annat. Men men så kan det bli och det var en lyckad årsdag ändå.

Idag har jag och George varit tillsammans i tre år. Inte tillsammans fysiskt sett med tanke på att vi hade distansförhållande i över två år med en hel del flygresor över Atlanten inblandade, men 1 juni 2007 blev vi ett par. I år är första året vi får fira tillsammans på rätt dag.