Den treåriga leopardungen

För tredje året i rad tog vi oss bort till lönnträdet för den årilga födelsedagsfotograferingen. Sen att fjärrkontrollen strejkade, barnet sprang åt fel håll alternativt lutade pannan mot objektivet så att det inte gick att fokusera och att löven inte riktgit hunnit bli sådär gula som jag hade hoppats på, det var inte så mycket att göra åt. Fick jobba med det vi hade.
 
Och nu är hon alltså tre år gammal. TRE. Hon skriver bokstaven F. Hon kan känna igen ungefär en tredjedel av alfabetets bokstäver. Hon räknar. Hon sjunger långa sånger. Hon står på ett ben. Hon avskyr att borsta håret men vill alltid ha håret uppsatt (även när hon sover). Hon skämtar. Hon pratar engelska näst intill obehindrat (ibland kan hon fråga om ord men det gör hon ju på svenska också). Hon gillar att måla. Hon har bättre bollsinne än vad jag och George har. Hon gillar "såklad" (choklad). Hon älskar böcker och film. Hon har ett läskigt bra minne. Hon vill gärna hjälpa till med hushållssysslor, favoriten är att bära kläder från vardagsrummet (jag viker) till sovrummet (där George lägger in i garderoben). Hon äter macka utan varken smör eller pålägg.
 
Hela förra veckan var hon en katt. Passande nog hittade vi en leopardmössa när vi var och handlade på hennes födelsedag. Det blir bara roligare och roligare att vara hennes mamma ♥
 
10:e oktober 2015

Hur hösten sköljde över oss

2015 verkar vara ett extremt trögt bloggår. Tråkigt och skönt på samma gång. Nästa år (för jag förutsätter att jag inte lägger av helt) fyller bloggen tio år, det kan ju vara kul att fira. Svårt bara att fira om materialet inte uppdateras.
 
För det gör det ju. Uppdateras alltså. Fast utanför datorskärmen. Imorgon till exempel fyller min hobbit tre år. Det om något ska minsann firas! Idag firas hon på dagis (hon valde själv att gå dit som en katt = kattöron, påmålad nos och morrhår samt en aningen för liten klänning från Italien hon fått av min morfar). I helgen blir det ballonger, paket, serpentiner, chokladsås, köttbullar, vimplar, girlanger och sång.
 
Och med plugget går det framåt, siktet är inställt på examen i januari 2017. Mina handleder totalstrejkar nu när det blivit kyligare ute, tack för arvsanlagen. Bilen är jätteskitig trots att jag tvättade den för ett par veckor sedan (parkeras under träd). Det finns lök i ungefär precis all mat, jag tål inte lök = jobbig att ha att göra med i matsituationer. Glad över att ha fått tag på fina alfabetsstämplar som utgått ur tillverkarens sortiment. Även nöjd över att ha fått tummen ur och ordnat ett nytt sofföverdrag så vi slipper skämmas ihjäl över det gamla som hade ett kollosalt stort hål i sig. Läser just nu en litteraturkurs i skolan = inte jättenöjd med titlarna vi måste ta oss igenom. Ägnar orimligt mycket tid åt att fantisera om adventskalendrar. Fortästter att uppdatera mina Project Life-album och det är väl den största boven till att bloggen hamnat i skym undan.
 
Om man bortser från att mina handleder inte gillar kylan (det är ju inte ens speciellt kallt än) så gillar jag hösten. Älskar hösten till och med. Upptrappningen mot jul. Fina löv. Tända värmeljus. Raggsockar. Innepyssel. En önskan om att se mer på film (trots att George inte jobbat kväll sedan i mars har vi inte tagit oss tillbaka till de där kvällarna med serier och filmer vi hade innan vi blev föräldrar. Kan bero på en viss soon-to-be-treåring. Eller så har vi bara skapat oss nya vanor. Fast det var en ganska trevlig vana).
 
 
Ja men ja. Känner vi oss i fas? Kan vi gå vidare härifrån? Eller är det något mer vi bör gå igenom först?
(Ja, jag ska blogga om min brors bröllop)