Okej, bara så ni inte blir skrämda när ni kommer imorgon (eller ja om typ 31 timmar) men visst har jag förändrats lite;

- Till en början har jag blivit sämre på att köra bil. Uttrycket "man blir som man umgås" gäller även i trafiken och här kör folk som puckon. Sen borde det tilläggas att de har ju inte asfalt överallt utan cementblock, så bilen skakar ju bara för det...

- Bli inte förvånad om jag använder uttryck som "moffa", "playmobil" istället för playmo och "käppa".

- Har i stort sett tappat allt vad TV-tittande heter. Inte ens The Nine eller Day break följer jag längre (trots att jag skulle vilja). Anledning till det har varit strömavbrott, översvämmning och TVn-är-blockerad-av-halva-min-garderob.

- Jag hänger inte med i vad som händer på hemmaplan, Seattle eller i världen heller för den delen. Har ingen dagstidning och läser gp.se typ två dar i veckan.

- Min "nya" frisyr har ni åtminstone sett på kort/webcam.

- 1/3 av min garderob är ny.

- Jag äter broccoli (!).

- Jag sköljer av disken innan jag stoppar ner den i diskmaskinen.

- Så har vi det faktumet att jag lagt på mig 6 kilo sen jag kom hit. Men Sara berättade igår om en tjej som varit här i fyra månader och som gått upp 21 kg så jag känner mig inte så skyldig längre.

- Idealiserar IKEA.

- Utevecklat laga-mat-kunskaper.

- Sist men inte minst så kan jag växla språk utan att själv tänka på det.

---

Ja fläktkillarna kom igår och tog bort brötmaskinerna men det luktar fortfarande så jag har fortfarande inget rum. Spännande och se vad som händer, för jag vill ha tillbaks det NU!
Markus sa att det antagligen tar en vecka för lukten att försvinna så jag tänker tända 23 doftljus och vinna!!

Var nere på impuls på IKEA igår med Sara och Therese. Mamma - jag köpte en getost. Köpte mig en ny huvudkudde också och en stor burk med Annas pepparkakor som vi ska ha till julmusten (tror det är 44 flaskor kvar).

Nu ska jag gå och leta efter min deodorant. Kan den ligga i scrapbookinglådan tro?

Igår kom två killar med åtta gigantiska fläktar och satte upp dem i hela källaren så nu har jag inget rum. Min säng står i Pontus's rum och mina grejer och kläder ligger tillsammans med leksaker i TV-rummet. Mysigt värre. Men det luktar inte lika mycket längre. Förhoppningsvis får jag tillbaks mitt rum på torsdag. Om man går på mit golv känns det som att gå på månen typ (fast vad vet jag, jag har aldrig varit där, får fråga han Fuglesang), för mattan är uppriven så att det ska komma in luft och då blir det bubbligt.

Kan inte ladda in bilder från digitalkameran till datorn i felsäkert läge. Håll till godo, när jag får det problemet löst, kommer bilder att läggas in där de hör hemma.

Tack Ewa och Doht för era julkort. Hoppas ni får era inom en snar framtid, de skickades förra veckan. Nu ska jag sätta mig och skriva de sista så att ni stackare (dvs Frida och co) får dem innan året är slut i alla fall. Fast jag vet att ni inte är hemma precis i slutet, men ändå. (Tanken som räknas, tanken som räknas, tanken som räknas)

Ja nä annars var det inget jag ville. Jag och Pontus har lekt med glitterpennorna idag. Fint blev det.

3 dagar kvar

På torsdag eftermiddag sitter jag och Pontus på golvet i källaren och lägger pussel. Med Desirée på ena armen går jag till tvättrummet för att slänga över tvätten till torktumlaren. Plötsligt är mina strumpor jätteblöta upp till anklarna. Great, tänker jag, nu har tvättmaskinen pajjat. Men nejdå det är inget fel på den för vattnet kommer i från städskåpet. Går för att hämta en handduk i mitt badrum men upptäcker vid trappan att det kommer en mindre bäck rinnandes rakt emot mig. Från mitt rum. Badrumsgolvet är plaskblött. Vatten kommer ifrån min garderob och all min sorterade smutstvätt är dränkt eftersom jag hade tre små fina högar på golvet.

Pontus skriker om att vattnet kommer närmare pusslet så jag ber honom lite ansträngt att flytta på pusslet och att vi kan lägga det lite senare. Bäcken rinner allt närmre TVn och dess ormbo så det var ju bara att riva fram två handdukar och slänga framför så att det inte skulle bli blött där. För då hade vi fått problem. Ringer Toddi fyra gånger men hon svarar inte och klockan var runt kvart över fem. Får tag på Markus efter två försök och han slänger sig i bilen för att komma hem.

Förklarar för Pontus att vattnet inte kommer stiga till övervåningen men han bosätter sig på en stol i matsalen för att vara på den säkra sidan.

Springer runt med uppkavlade byxor och försöker rädda det som går att räddas med ena armen eftersom jag hade bebisen på den andra. Till slut kommer Toddi hem och berättar att det blåser ca 50 mph. Pissregnar gör det med så gatan utanför har en gigantisk pöl som är runt 90 cm djup. De bilar som bestämde sig för att köra igenom den hade lyktorna under vatten. Och då var det inte småbilarna som körde, utan truckarna.

Hur som helst jag får instruktioner om att vrida på ratten i träluckan bakom TVn för att stänga av något. Tror det funkade för det slutade komma in vatten i huset i alla fall och det mesta hade sugits ner i heltäckningsmattan när Markus kom hem. Jag kunde ju inte sova där nere så min madrass bars upp till Pontus rum, där jag fick sova på golvet. Fast jag la Camilla först. På 20 minuter. Vaknar typ 5 gånger under natten av diverse ljud. Vaknar på riktigt trekvart innan klockan ska ringa och upptäcker att jag har en stor pläd över mig, utöver mitt duntäcke. Den hade inte jag lagt dit när jag gick och lade mig. Hör Markus säga i telefon att vi har haft strömavbrott sen midnatt. JAAA! Näää...

Efter lite velande stannade jag hemma med flickorna och Pontus kunde gå till skolan för där fanns det el. Med dubbla strumpor, två tjocktröjor, en filt och mössa kurar jag ner mig i soffan för att slippa tänka på att det är 12 grader Celsius inomhus. Brasa hade vi i alla fall, men den hjälpte inte allt för mycket. Hämtade Pontus och hörde att Erikas familj som bor sex hus från oss hade ström... Kul för dem.

Men. Efter att jag lagt Camilla för hennes eftermiddagslur och kom ut i hallen ser jag att badrumslampan är tänd. Elen var tillbaks! Det första jag gjorde var att rusa ner till köket för att koka varm O'boy till mig och Pontus. Det behövdes. Nästa uppdrag var att ta mig till Sara. Ja men dit har jag ju bara kört typ 40 gånger innan, ändå var det lite läskigt för där fanns det absolut ingen el. När jag kom av motorvägen var det kolsvart. Inga trafiksignaler, ingen bensin på macken, inga riktmärken över huvudtaget. Halvvägs har de dessutom spärrat av vägen för att röjja upp massor med träd som blockerar. Hurra, nu har jag ingen aning om vart jag ska ta vägen. Frågar fem pers om vägen men kommer jättefel. Ingen mottagning på mobilen. Så fråga mig inte hur men helt plötsligt vet jag var jag är igen och börjar om från ruta ett. Det som brukar ta ca 40 minuter tog över 1,5 timme. Bort därifrån var målet. Åkte till Marlai för att handla middag och sen drog vi hem till mig för att äta den. Vårt sovrum den natten blev vardagsrummet, med Sara på den soffan och mig på madrassen mitt på golvet.

07.33 vaknar jag av fiskspelet. Dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö, dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö, dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö, dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö. DÖDA SPELET!!!!!!
Iväg kom vi och tredje gången gillt fungerade. Klarade teorin - Wohoo! Fast sen ville damen bakom disken boka uppkörning den 27 dec och det ville inte jag, så jag ska ringa dem under veckan istället.

Nästa stopp - posten. Efter det var det Costo tror jag. Skulle köpa internationellt telefonkort (500 minuter för $30) men när vi väl kom till kassan så frågade killen efter vårat Costco kort. Vi ba; vi har inget. Då tittade han jättekonstigt på oss och frågade hur vi kom in i butiken. Vi ba; eeh vi gick in... Men vi fick inte köpa nånting om vi inte hade ett himskans kort så vi surade tillbaks till bilen.

Sen blev det U.Village, snabblunch och paketjakt. Pontus och Camilla är nu avklarade. Så var det då tillbaks till huset för att barnvakta, för det var ju LÖRDAG. Vi började med att spela fiskspelet...
Allt gick väldigt smidigt måste jag säga. Hade visserligen lovat att vi skulle hyra film men när Pontus inte skötte sig blev det ändrade planer. Ingen stor scen dock. Camilla somnade på 10 minuter *Vanhedenmove + shuu-ljud*  Sara läste för Pontus och jag matade Desirée. Glodde på meningslös fakta angående Hollywoods "värsta" fajter mellan kändisar, med en sovande flicka på min arm i 1,5 timme. Han aldrig få i mig någon middag. Knappade på datorn efter att föräldrarna kommit hem och slocknade väl vid två skulle jag tro. Denna gång i TVrummet med Sara på sin vanliga soffa och mig på det golvet på min madrass.

08.30 vaknar jag på söndagsmorgonen av att jag inte hör några ljud. Jo det är sant. Funderade på var familjen tagit vägen men en halvtimme senare var det fullt ös på övervåningen. Morgonens uppdrag var att ta reda på om någon butik förutom IKEA sålde ljus sirap. Blev ganska resultatlöst men vi besökte två andra butiker + Ballard för att få tag på resten av ingridienserna. Tillbaks hit, fram med alla bunkar och kastruller och så satte vi igång med knäck, kola och lemon curd. Kolan blev stenhård men god ändå, vi misstänker det amerikanska sockret, för det är lite weird. Knäcken fastnade i pappret men smakade som den skulle den med. Jag glömde sila saften till lemon curden men den smakade som den skulle ändå. Teresa kom över mitt i bakandet men brände fingret när hon försökte norpa kola.

Städa köket och ner mot downtown. Där skulle vi träffa Marc, Saras nyfunna polare. Tanken var att vi skulle julhandla men vi hamnade på en seafood restaurnag istället nere vid vattnet och tur var det för jag var hungrig. Killen är lika koko som Sara. Och OJ vad lik han är Niklas, det var skrämmande.
Körde hem honom och Teresa och körde sen upp mot Sammamish igen. Fortfarande ingen el. Kolsvart. Men Saras hus hade fått tillbaka strömmen, typ två timmar innan vi kom dit så det var svinkallt. Ingen familj så långt ögat nådde heller.

Kom hem vid elva och trots att heltäckningsmattan är torr numera, luktar det kattkiss i mitt rum och en stor brun fläck syns på golvet. Jag orkade inte släpa ut min madrass till TVrummet, och jag är inte överförtjust i den heller, så jag tog Saras soffa. Den var bekvämare.

Ingen energi så långt ögat nådde hade jag när jag vaknade i morse. Den har fortfarande inte kommit tillbaka så det kanske blir en kvart på soffan innan barnen vaknar igen.

4 dagar kvar

 

Igår var det lucia. Åt Camillas halvätna lussekatt och några pepparkakor. Äckelnivån har sjunkit betydligt.

Tog med flickorna ut på en liten utflykt för att köpa en locktång till mig själv. Behövde komma ut från huset lite. Jobba hemma är något jag aldrig kommer göra efter det här.

Vid niotiden gick jag upp för att fråga Markus om han visste när internet tänkte ta att fungera igen. Resulterade i att han, jag och Toddi satt och tjötade i två timmar (!). Har inte hänt tidigare att vi fått prata så länge ostört. Trots att jag var supertrött redan vid tio stannade jag kvar bara för att jag kunde.

Annars har jag inget av intresse att tala om. Jag tvättar, lägger pussel, torkar bort intorkad yoghurt, byter blöjor, skriver julkort, kör bil, lagar mat, bär på skrikig bebis till armarna går av, bygger med Duplo, städar undan Mr Potato Head fyra gånger varje dag, plockar ur Play Doo ur Camilla mun, handlar mjölk och bananer, byter blöjor (oj har jag redan sagt det). Längtar till helgen.

Fast ja, på lördag blir det teoriprov som vanligt och sen ska jag leka med Sara, Therese och Anja. På kvällen ska jag barnvakta mina barn med Sara, för barnens föräldrar ska på symfoniorkesterkonsert. Pontus har redan frågat tre gånger om när det är lördag och när Sara kommer och talat om för mig var videobutiken ligger så vi kan hyra film och är det torsdag idag men när är det lördag då? Varför ska inte Sara passa sina barn? Anna, nääääär är det löööördaaaag???

Nu ska jag leka med min plattång (ja jag köpte en locktång igår, men jag vill ha platt hår idag).

Igår morse var jag upprörd. Riktigt upprörd. Sara fick ta största smällen och det gjorde hon galant. Mamma fick sig lite hon med. GAAAAH.

Men sen blev det bättre. Siegrid kom hit strax innan jag skulle plocka upp Pontus, så hon stannade hemma med flickorna så att jag slapp släpa med dem för en gång skull. (Pissregnade gjorde det också). Jag och Pontus kom hem och vände i princip. Vi åkte på minidate till posten, bara jag och han. Han hade aldrig varit där och var på ett strålande humör. Vi pratade om döden när vi åkte förbi kyrgogården (som alltid) och han kom fram till att han aldrig ville dö, utan ville leva hela sitt liv. Ja.
När jag hade införskaffat mina 60 frimärken och vi var på väg tillbaks till bilen gick vi förbi en julgransförsäljningsplats. Pontus tyckte vi skulle köpa en med en gång, men jag tyckte vi skulle prata med hans föräldrar först. Då tyckte han att vi kunde ju bara dekorera en av dem om vi nu inte kunde köpa den. Ja.
(Måste bara tillägga att det har skitsnygga granar här. Riktiga filmjulgranar, ni vet sånna där tecknade. Inte sånna glesgrenade granar vi har där alla grenar går uppåt. Här är de täta och fina och grenarna har en naturlig vinkel. Luktar gott gör de också).

Senare blev det lussekattsbak och mina Musse-lusse gick hem även på den här sidan av Atlanten. Tyvärr har vi inte så många kvar tills imorgon, så vi får väl hålla oss riktigt ordentligt ikväll. Middag slängde jag ihop där också på kvällskvisten, stekte kyckling och hittade pommes frites (french fries för er som inte förstår) i frysen. Lite grönsaker och vips var middagen klar. Toddi insåg att man inte behöver tina kycklingen i micron för att den ska gå och steka och bli god ändå.

Camilla känner inte alls för att ta sin morgonlur idag. I vanliga fall räcker det med att hålla henne i knät 5 minuter, lägga ner henne i spjälsängen, säga att man går ur rummet och hon somnar på loppet av två minuter. Men inte idag. Får väl gå in och klappa lite på henne.

Tänkte se om jag kan ladda in lite bilder, trots att datorn är konstig. Blir roligare då. Appråpå bilder så satt jag och Toddi och grejade med julkort igår. Bilden som togs vid paraden på Thanksgiving blir årets julkort.

Jaha nu vaknade mini också, perfekt ingen vila ingen ro, fast jag är ju här för att jobba, men det hade ju varit trevligt om flickorna kunde sova samtidigt någongång.

---

Camilla somnade inom 3 minuter när jag gett henne hennes napp. Désirée somnade om. Dagen flöt på riktigt bra och jag och Pontus avslutade den med att se på The Lion King. Skämten är roligare på engelska men rösterna är bättre på svenska. Nu doftar det som om middagen är färdig.

Jo, sen måste jag ju tillägga att jag idag har varit i USA i hela 6 månader! 6 down, 6 to go.

I fredags tog jag med en ny tjej (Teresa från Tyskland) på bio. Hon bor typ 2 minuter bort från mig och hade inte träffat någon sen hon kom hit för två veckor sen, så jag tyckte det var dags. Det blev den nya Bond och jäklar vad den va grym! Soundtracket finns redan på min mp3. (Förlåt Sara, jag vet att vi sa att vi skulle se den men det får bli Blood Dimond istället).

Lördag var ingen bra dag.
På eftermiddagen blev det konsert med familjen i downtown. Kören var stor och duktig men jag tyckte de sjöng samma sång i över en timme, fastän de sa att de ändrade...
Kvällen spenderades med Fee och Allie i downtown. Först såg vi filmen The Holiday (med Jack Black, Jude Law, Kate Winslet och Cameron Diaz). Ingen höjdare kanske, men lagom för mitt humör. Sen blev det Starbucks och senaste skvallert.

När jag kom hem vid halv tolv satt Markus och Toddi och hade date night i källaren, vilket bestod av att vika tvätt och se på Sagan om ringen som gick på TV (förra gången de hade date night städade de vinden...). Filmen var nästan slut när jag kom men Toddi frågade mig massor om den ändå.

Söndag idag. Au pairmöte. Skridskoåkning. Sist jag åkte skridskor måste varit med Frida och gänget. Jag och Teresa kom för sent för vi hittade inte skylten för hallen. När vi väl fått på oss skridskorna och kom ut på den fruktansvärt dåliga isen hade vi typ en halvtimme på oss att åka innan vi var tvugna att gå av igen. Jag måste sett ut som ett pucko med flaxande armar och bredbent som bara den, men kul hade jag och det var det som räknades. Fick med mig Julia (Ryssland) och hennes nya polare från Polen i baksätet tillbaka. Släppte av dem i U. Village och jag och Teresa passade på att ta oss en liten sväng till Starbucks.
Och sen gott folk! Sen visade min nya vän mig, var postkontoret ligger. Jo det är sant! Nu vet jag var det är. Så imorgon bär det av dit för att posta paket och köpa frimärken. Fatta att det skulle ta mig 6 månader att hitta dit! Teresa har varit här i två veckor och visar MIG. Men nu vet jag!

Resten av dagen kommer väl gå åt till att njuta av tystheten i huset. Alla har lämnat för att åka och dekorera pepparkakshus tror jag. Här är de i alla fall inte.
Hoppas på att Sara kommer tillbaks från Oregon innan det blir allt för sent.

Datorstrejken forsatter. Insallerat nytt virusprogram pa den nu i alla fall och ar expert pa felsakert lage!

I onsdags bestamde sig min dator att den inte ville fungera langre. Jag har ingen aning om varfor den gor sa har mot mig, jag som har varit sa snall mot den och installerat uppgradering pa virusprogram, tagit bort 2,84 gig downloads  och anvant den varje dag sa att den inte skulle kanna sig bortglomd. Det har ar tacken!