26/27 juni, fredag/lördag (50%)

05.00 ringde alarmet och jag ville inte alls gå upp. Tyvärr var det bara att inse fakta - jag hade ett plan att passa. Packade ner det allra sista och stuvade sen in mina väskor i bilen och så började färden upp mot Sea-Tac.

(Packning pågår)

Fick alldeles för lite tid till att ta farväl, men trots det rann snoret i vanlig ordning. Blev skälld på av en vakt då jag råkade dra loss ett sånt där band som visar vart kön ska gå. Som om jag brydde mig...

Kom på planet till Philadelphia och sov större delen. Någonstans på vägen slarvade jag bort mitt boardingpass och fick därför söka upp personal. Diane vid gate B3 talar om att jag inte behöver ett nytt boardingpass och att min gate är A6. Traskar bort till A6 och frågar om det verkligen stämmer att jag inte behöver ett nytt boardingpass. Det stämde naturligtvis inte. Fick ett nytt. Planet var lika litet som förra gången. 3 + 3 säten och kommunalTV med EN film under 7 timmar. Dålig var den också. Men maten var okej.

(Flygplansmaten)

Väl i Amsterdam fick jag fråga efter ytterligare ett nytt boardingpass då U.S. Airways och KLM inte pratar med varandra. Då pajjade deras skrivare och jag fick ett hemmagjort boardingpass. Ska ta en bild och lägga in vid tillfälle.

Väl tillbaka på Landvetter kom mina väskor naturligtvis inte. Enligt mina uträkningar får jag mina väskor 50% av alla gånger jag reser. Mamsen hämtade och vi åkte hem till henne. Jag sov en timme innan våra middagsgäster dök upp. Jag var en zombie innan jag fått i mig den supergoda maten (rödspätta, färskpotatis och tzatsiki). Men sen var jag i någorlunda fas med Svergies tidzon.

25 juni, torsdag (...and action!)

Vår tanke var att ha en dag för oss själva då det var min sista i landet. Det tyckte ingen annan. För att slippa folket i huset tog vi bilen mot okänt mål och hamnade i grannhålan. Inget vidare hände där heller så vi tog oss tillbaka till Safeway så att jag kunde köpa med mig riktigt sockrigt godis hem (kom ihåg att detta var en deppdag).

Vid femtiden stoppade vi in Jim (också han en high school-kompis) i bilen och körde upp mot Olympia för att plocka upp Justin. Vi skulle allihop agera ben/fötter i den film som Paul har huvudrollen i (en liten B-ig lågbudgetfilm). Vi och 15 andra personer skulle springa ut från ett köpcentrum (som vi inte hade tillstånd att filma i) och skrika högt då det skulle föreställa att ett monster fanns där inne. Jo minsann.

(En del av teamet från monsterfilmen)

Tog oss tillbaka till Centralia för att fira Torins 18-årsdag med pizza och morotskaka innan vi var tvugna att ta oss tillbaka till huset som innehöll massa folk som var där på BBQ. Ron hade i all välmening bjudit in folk för att det var min sista kväll i landet, vilket måste betyda att jag ville träffa ALLA. För egen del betydde det att jag ville sitta och storgråta, men åt istället buffelhamburgare och lekte med Pauls nya kattunge Tugs.


Vid 22-tiden var vi tvugna att dra oss tillbaka då vi skulle upp 7 timmar senare och jag var tvungen att packa det sista mot min vilja. Fick alldeles för lite tid till att gråta.

24 juni, onsdag (Molly moon's)

Medan George gick till skolan stannade jag hemma för att mosa runt, duscha, raka benen, platta håret, eventullet kleta på en ansiktsmask och så vidare. Haha, trodde jag. Ron behövde hjälp med fönstrena igen, så det slutade med en snabbdusch strax innan George kom hem. Hann inte ens torka håret. Vi åkte snabbt iväg till Dairy Queen för att slänga i oss lunch och fortsatte sen upp till Seattle.

Jag hade lovat att laga svensk middag hemma hos min kära familj. När vi kom fram var huset alldeles dött, trots att jag pratat med Malin bara 20 minuter tidigare. Till slut klättrade jag in genom ett fönster, öppnade dörren för George och började skala potatis. Det stod hasselbackspotatis och köttbullar på menyn även denna dag. Efter en stund dök Malin upp från källaren. Hon och tjejerna sov tydligen. Fast på olika våningar. Sen försvann hon igen.

Camilla vaknade en stund senare och var allmänt ledsen så vi satt och myste på en pinnstol i köket innan jag återgick till att skala potatis. Mosade ihop köttbullssmeten och stod och stekte dem när Pontus och Toddi kom hem från en lång cykeltur. Toddi slutade på sitt jobb dagen innan (för alltid) och ska därför vara hemma resten av sommaren (Sara, du vet vad jag tänker). Geroge och barnen satte sig för att pussla medan jag och Toddi fixade med middagen. Det var ju inte bara köttbullar på menyn utan även crab cakes, sallad i alla former, frukt och bär mm. Som alltid.


Camilla drog på sig tunikan hon fick av mig på sin födelsedag i mars och så stuvade hela familjen + jag och George in oss i deras stora bil och åkte iväg till Wallingford för att köpa glass på Molly moon's, en relativt nyöppnad och jättepopulär glassaffär med supergod glass. När vi kom fram fick vi stå i kö för att komma in och då var klockan runt halv nio på kvällen. Glass i stora lass blev det, för egen del valnötsglass och saltlakritsglass. Det var inte uppskattat från Georges sida, då han avskyr saltlakrits. Jag njöt däremot i stora drag.


Väl tillbaka i huset var det dags att säga adjö till barnen och jag blev lite tårögd då jag inte vet när jag kommer få träffa dem igen. Fick pratat med både Markus och Toddi också och trots att Toddi var nära på att förlänga min biljett (vi ringde till och med flygbolaget), så insåg vi alla att det inte skulle gå ekonomiskt då jag har en del att ta hand om där hemma.

Så satte vi oss i den lille skruttbilen och åkte än en gång ner till Centralia. Då högtalarna är sprängda (inte vi som sprängt dem, de var trasiga redan när George lånade bilen från Ron) var det inte ens nån idé att sätta på radion. Vi pratade helt enkelt. Som vaniligt var väl klockan midnatt när vi ramlade in i huset för att somna två minuter senare.