Allt ar fortfarande jattebra. Somnbrist dock, men jag akte ju inte over halva jordklotet for att sova anda... Har lite angest over hur jag ska hinna med allt jag vill hinna med, men det ar val bara att inse att jag maste komma hit fler ganger.

Nu sitter jag i mitt gamla vardagsrum i Seattle. Sara har just tagit med flickorna till en lekplats. Resan gick bra och jag har redan hunnit socialicera mig med en hel del folk. Har inte med min egen dator och kommer darfor inte uppdatera under resans gang, men tar massor med bilder for att kunna lagga upp dem senare.

Lördag 15 september SISTA DAGEN PÅ JOBBET!!! Är lika glad som Frank i Bernard & Bianca i Australien! Jag är friiiiiiiiiii, jaefri,  jaefri, jaefri, jaefri, jaefri, jaefri!!!
Hade med mig en Magnus som skulle bli nytt söndagsbud... Det blåste halv storm ute så jag fick krypa in under en parkerad bil för att hämta listan som blåste bort. Tur att klockan bara var halv sex...
Var sen tvungen att åka till GP för att lämna tillbaka vagn, telefon, nycklar mm. Bästa tiden att lyssna på radio är en lördagsmorgon då solen skiner och du just slutat ditt sämsta jobb ever. Ingen reklam, inget snack, bara låt efter låt som du skrålande falskt sjunger med i, samtidigt som leendet på läpparna bara blir större och större. Jaefri, jaefri, jaefri!

Min egen säng är fylld med grejer inför resan så jag tog en slummer i brorsans säng för att ha ork till kvällens aktiviteter, dvs sju middagsgäster. Packade sen större delen av vad jag ska ha med mig, i äkta Sara-stil. I learned from the best.

Fredag 14 september Min hals ville inte vara med idag heller så jag sjukskrev mig från jobbet och somnade om. Några timmar senare (kändes väldigt konstigt att inte vara utmattad när jag vaknade, har liksom vant mig vid det nu) var det dags att uppvakta mamsingen på hennes födelsedag. När jag stod och vevade i O'boyen upptäckte jag att det ösregnade utomhus... Hade jag varit ute i det vädret hade jag inte kommit iväg till USA på söndag.
"Ja må hon leva" på sängen med frukost, paket och ljus. Jag passade på att gå igenom de flesta av funktionerna på min nya leksak och katterna fick stå modeller... Modellerna satt inte still... Dåliga modeller...

Övriga dagen går åt till att packa. På listan står det allt för många grejer för att få ner dem i resväskan. Får se vilka som blir utröstade i ö-rådet. Det ösregnar fortfarande.

Sen några dagar tillbaka befinner sig George i det nordväsra hörnet av USA för att hälsa på sin familj. Känns tråkigt att inte jag hinner träffa dem under denna visiten, men det kommer fler tillfällen.
Fick brev från skatteverket, jag är skyldig dem två kronor...

Gjorde ett försök till att färga mina ögonfransar. Underfransarna är precis lika bleka, överfransarna lite sporadiskt mörkare. Hoppas jag har mer tur när jag prövar Veets hårborttagningskräm. På benen. Inte ögonen.

Pissregnet har övergått till blåsigt solsken. Löven börjar gulna. Jag har totalt missat den här sommaren.

(Onsdag morgon kl 03.26)
Veckan har rullat på, de behövde inga vikarier så jag har bara delat ut tidningar. Vilket inte är så bara. I måndags pissregnade det hela tiden! Inte nog med att jag alltid blir genomblöt innifrån, denna dag blev jag även pissvåt utifrån. Luktade hund när jag kom hem.

I torsdags var det dags för en trim av de egna lockarna. Camilla höll i saxen så det var hon som bestämde. Nu måste jag lära mig att använda en hårfön igen...
Tog sen en intensivrunda på stan, fick ihop presenter till de tre barna bus i Seattle, födelsedagspresenter till mamma, samt diverse egna grejer att ta med på resan. Bl. a. en ny digitalkamera!!
Under eftermiddagen ville min hals gå och dö och jag var nära på att låta den få som den ville.

Sist men inte minst så kom även Sara hem från USA denna dag. Välkommen hem gumman!!

Fredag 7 september Efter träningspasset på morgonen jobbade jag i Fjärås på samma underbara avdelning som på onsdagen. Skitjobbet på morgonen gör att resten av dagen inte kan bli sämre och den blev väldigt bra då jag hade en jättetrevlig dag bland O'boy-spill, gungputtning och geggamojjatillverkning.

Lördag 8 september Mamma är fortfarande tapper och följer med mig på läskiga Rosengatan men släpper mig numera på Syréngatan. Hade Mark Levengood i öronen och fick hålla mig för fniss i trappuppgångarna. Mark är bra. Mark skyddar mig.
När jag kom hem var tanken att skicka ett sms till George och sen somna på kudden. Istället blev det ett tre timmar långt telefonsamtal... Skulle träffat Frida på stan och dricka Frappinos men eftersom jag aldrig gått och lagt mig bestämde vi att hon skulle komma hem till mig istället. Så när jag ligger där i min säng med telefonen klistrad på ansiktet, dyker Fridaängeln upp med sitt guldlockiga hår och bär på två Frappinos och två gigantiska kakor. Det blir massa tjejfniss i min säng. Frida har även gjort en upptäckt; vi vet ju alla hur långsamt jag äter...men kakor trycker jag tydligen i mig utan något dröjsmål...

16 - 30 september åker jag till USA. En vecka i Seattle med shopping, besök hos familjen, deras nya au pair Sara, min lillebror, George, bröllop, Johanna, Starbucks och allt som kan tänkas knös in. Sen blir det en vecka i San Diego (eller rättare sagt Oceanside) med bara George <3 Längtar, längtar, längtar!

Men först ska jag slava i trapphusen en vecka till för att sen belöna mig med en ny digitalkamera.

Då tidigare inlägg nämner guldskor och gammal balklänning är det outfiten för bröllopet. George bästa kompis John är det som ska gifta sig :)

Torsdag 6 september Jag har världens bästa mamma. Hon följde med som moraliskt stöd mitt i den varma natten (+ 14 grader) då folk i höghus utan hiss ville ha sin morgontidning. Medan jag traskade i trappuppgångar smsade hon med lillebror (som uppdaterat sin blogg senast idag).

Trots att jag talade om igår att jag är ledig på torsdagar så ringde de från superavdelningen och frågade om jag inte kunde tänka mig att jobba lite i alla fall... Och trots att jag sa nej, gav de sig inte förrän jag lovade att komma på fredag istället...

Tog igen lite sömn och tog sen ett varv nere på marknaden i T-shirt. Var på jakt efter knappar till scrapbokkingprojekt. Kom därifrån med rengöringsmedel åt mamma, två klänningar och annat scrapbookingmaterial. Inga knappar.
Tog mig vidare mot Kungsmässan för att införskaffa en ny mp3-spelare då min gamla håller på att ramla isär i sina beståndsdelar + att mamma köpt två ljudböcker som jag ska kunna lyssna på i mörkret och som naturligtvis var större än vad min lilla 128Mb kunde klara av.
Och nu är det så att liiiite bakåtsträvare är jag nog i alla fall, för en mp3 i sig är rätt ute - det är iPod som gäller numera. Nu är det så att jag tycker om att kunna stoppa in ett nytt AAA-batteri när det gamla tar slut, istället för att släpa med mig en hel dator för att kunna ladda apparaten. Killen i kassan tyckte att jag var lite besvärlig då han var tvungen att kolla i extralådorna efter en sådan gammalmodig modell (med bara 1Gb minne...), men hittade till slut vad jag önskade. Kunden har alltid rätt!!

Sen blev det Wettergrens. Vi vet alla att jag kom ut med en liten påse. Och sen mina damer och herrar - hör och häpna. För några veckor sen var jag inne på Johanssons skorea och hittade ett par guldskor som skulle passa perfekt till min gamla balklänning. Problemet - de fanns inte i min storlek. Så denna varma höstdag tog jag mitt förnuft till fånga och frågade damen i kassan om hjälp. Denna dam gjorde min dag! Hon inte bara hittade min storlek på lagret, hon fick dem även att sitta som en smäck med extrasulor. Sa jag att det var rea?

När jag kom hem hade jag inte en endaste liten knapp med mig.

Onsdag 5 september Fick ett totalt breakdown innan jag skulle somna och nu efteråt antar jag att det berodde på stress, mat- och sömnbrist. Slog helt fel. Hur som helst skulle ju de förbannade tidningarna ut så det var bara att stiga upp snällt när alarmet ringde. Men obehaget växte ännu mer och till slut fick jag ringa nattjouren och be dem skicka någon annan. Och en positiv grej med det här jobbet är att på nattjouren sitter trevlig personal. "Inga problem, det fixar vi. Hur tar du dig hem? Ska jag skicka securitas?" Men jag klarade mig till bilen och fick sova en liten stund innan jag skulle till Fjärås även denna dag (till en tredje avdelning).

Och vilken avdelning sen! Supertrevlig och gullig personal, barnen - också supergulliga! Kände mig som en i gänget med en gång och innan dagen var slut hade jag bl.a. fått teckningar, fått stopp på bråk och gråt, gosat i soffan, lagt pussel, spelat spel, läst böcker, ätit köttfärslimpa och fått en 3,5 åring kasta sig om halsen bakifrån och halvt skrika "Fröken, fröken, jag älskar dig!"  Jag föll pladask då detta barn är det som bråkar mest, men också för att något i hans beteende påminner om Pontus.

Tisdag 4 september När sex människor och en igelkott skrämt halft ihjäl mig kom jag till det mörka området vid fritidsgården. För att inte övervällas av panik hade jag mantrat "George är med mig i fickan", dvs ett sms låg och väntade på att få bli läst. Tog beslutet om att Blomstergatan fick vänta med sina tidningar då de ligger vägg-i-vägg med skogen och stannade inte för paus förrän en bit in på Syréngatan. Med ryggen mot en husvägg. Obehagkänslan försvann när det blev ljusare och Gårdskulla är ju inte direkt för sin kriminallitet så rutten slutade bättre än vad den börjat.

För att orka jobba som jag gör för tillfället är jag ledig från dagis tisdagar och torsdagar och gick därför hem för att sova några timmar. Inte för många, så att jag skulle kunna somna på kvällen. Det spelar ingen roll om jag sover en timma eller tio, jag är lika trött ändå, så för att inte slösa bort dagen helt slängde jag in en tvätt och åkte sen till Vallda för att hämta mina kvarglömda vantar och halsduk.
På vägen tillbaka svängde jag inom Kungsmässan för att köpa en skalpellkniv och müsli. Vem försökte jag lura egentligen...? På Wettergrens kom jag ut 400 spänn fattigare, men med några nya tillbehör för att förgylla mina scrapbookingsidor och på Ica blev jag hungrig och vi vet ju alla vad som händer på Ica när man är hungrig... När jag kom hem var det en minut kvar på tvättmaskinen.

Fredag 31 augusti Gör dig själv en tjänst och bli aldrig tidningsbud. Du får inte bara träningsvärk i hela kroppen, du lider även av sömnbrist, fritid-på-kvällen-brist, kraftiga svettningar samt andra dagen kan du allting utantill.
Lagom irriterad kom jag hem för att sova åtminstone en liten stund innan jag skulle till Fjärås, men när jag vaknade sa min kropp att den inte ville. Med magsjukesymptom var det bara att ringa och tala om att jag inte kunde dyka upp. Resten av dagen spenderades i en sengångares tempo. Mamma pysslade om mig på kvällen. Hon är snäll.

Lördag 1 september Första officiella dagen som tidningsbud. Mamma följde med som moraliskt stöd och tur var det för annars hade jag satt mig i en trappuppgång på Syréngatan och strejkat. Satte på mig min nyinköpta stegräknare för att undersöka hur långt jag verkligen går. När vi var hemma vid kvart i åtta tiden visade den 9500. Jag tror den ljuger.

Söndag 2 september Ingen tidning att dela ut, lalalalala. Vaknade likt förbannat innan åtta. Gjorde inget vettigt under dagen, utan gick mest runt och hade ont i kroppen.
Steg; 1900

Måndag 3 september Med mp3n i öronen gjorde jag raketfart med tidningarna och var klar på tre timmar. Tror stegräknaren ljög i lördags för idag visade den 12000 efter rundan. Sen var det dags för Fjärås igen, men en annan avdelning. Innan jag gick hem tog en tredje avdelning mitt nummer.
Steg; 16800

Torsdag 30 augusti 02.15 ringde alarmet. Fick med mig en dubbelmacka och parkerade vid Campino. Stod sen och huttrade i min mössa i ungefär 20 minuter och började ilskna till. Misstankarna om att ha blivit lurad på tiden växte, men så dök han då upp med sin vagn. Väl framme vid tidningslådan upptäcker JAG att det är utdelning av Kungsbacka Posten till ALLA hushåll just denna morgon. Så JAG blir tvungen att gå och hämta min kärra (som jag lyckligtvis varit för lat för att ta ur bakluckan, annars hade jag fått åka och hämta den) för att vi ska ha en ärlig chans till att få med alla buntar. Många kilo tyngre puttar vi sen våra vagnar upp för backen och börjar processen. Efter två trappuppgångar åker mössan av och efter ytterligare två är jag tomatröd i ansiktet. Hatar redan det här jobbet. Min så kallade handledare stod mest och rökte...

Fyra timmar senare, när jag varm- och kallsvettas samtidigt, är ännu mer irriterad på min följeslagare samt aning stressad över att vikariepoolen skulle ringa var vi äntligen klara.
När jag väl fått stuvat in min kärra i bakluckan igen och PRECIS satt mig i förarsätet så ringer Birgitta och säger att det blir Fjärås idag. Memorerar förskolans telefonnummer hela vägen hem eftersom jag varken har penna eller papper till hands, slänger mig efter luren och talar om att jag blir en halvtimme sen, för att hinna duscha och slänga ihop en ny dubbelmacka.

Sexton nya barnnamn att lära mig, allmän förvirring vid Friskis och Svettis för barn (även kallat "röris"), pratglada kollegor, ytterligare beröm för mina gummistövlar och en väldans massa ris på golvet senare somnade jag en kvart i bilen under min paus. Eftermiddagen blev lugnare med stövelpåtagning och geggamojjakrig.

Väl hemma vid kvart över fyra tog jag fram en färdiggjord smörgås och ställde på diskbänken. Hällde sedan upp ett fotbad med ljummet vatten och stannade där i i två timmar eftersom ja glömt handduk och inte hade ork till att hämta en. Smörgåsen skrattade hånfullt från diskbänken. Vattnet blev kallt. Jag satt kvar och blev hungrig. Rotade runt i min handväska som befann sig inom räckhåll och tryckte i mig tre Mentos i väntan på att mamma skulle komma hem och rädda mig. Kvällen avslutades med ett halvt avsnitt av Top Model 8 (som jag såg stundtals i USA) och sen var det inte mycket mer att göra än att krypa ner i sängen igen. "Hela dan får hon arbeta, hon får jobba hon får streta...ASKUNGEN!"