07.20 - klockan ringer

07.45 - segar ur sängen

08.00 - börjar jobba

08.25 - lämnar storebror i skolan

08.40 - bebis somnar

08.50 - mellanbarnet somnar, börjar fixa med tvätten

09.10 - bebis vaknar och vägrar somna om

09.30 - matar bebis

09.40 - bebis börjar skrika och fortsätter med det hela dagen

11.00 - armarna håller på att gå av från hållandet av gnällig bebis, storasystern vaknar

11.30 - städtjejen dyker upp

12.00 - mellanbarnet bestämmer sig för att kasta hela lunchen på golvet, ris överallt

12.07 - matar bebis som somnar efter 1/4 av flaskan

12.25 - bebis vaknar igen

12.30 - läser 7 böcker för mellanbarnet

12.45 - läser om alla 7 böcker

13.00 - klär på bebis och mellanbarnet för att hämta storebror

13.07 - farmor ringer och säger att hon kan komma över så att au pair slipper ta med bebis och mellanbarnet till skolan, au pair svarar att det är för sent

13.20 - häckar utanför skolan

13.25 - farmor kommer till skolan, mellanbarnet börjar skrika

13.30 - au pair hämtar storebror

13.35 - storebror vill åka hem med farmor och mellanbarnet, bebisen har inget val och får därför åka med au pair

13.40 - alla samlas hemma för att fixa picknick, samt diverse toalettbesök, städtjej blir avbruten i sitt arbete

13.48  -storebror vill åka med farmor till lekplatsen

13.49 - storebror vill åka med au pair till lekplatsen och byter därför bil

13.50 - bebis somnar äntligen, au pair och storebror bråkar

14.00 - anländer till lekplatsen, blåser skitkallt

14.10 - farmor och mellanbarnet anländer till lekplatsen efter en snabbvisit i mataffären

14.12 - storebror vägrar dela med sig av blåbärsmuffins till au pair, mellanbarnet vägrar dela med sig av russinmuffins till au pair

14.15 - bebis vaknar

14.17 - mellanbarnet och storebror vill inte ha sina muffins och lämnar över dem till au pair

14.30 - au pair matar bebis

14.40 - au pairs hand får allvarliga frostskador

15.10 - farmor ger sig av hemmåt

15.30 - au pair släpar med sig skrikig bebis, skrikigt mellanbarn och snäll storebror till bilen för hemfärd

15.45 - storebror börjar se Emil i Lönneberga på au pairs dator, städtjej har försvunnit

15.50 - mellanbarnet somnar i sin säng

16.00 - au pair gör ett försök till att städa köket

16.05 - bebis skriker igen, vägrar sova

17.10 - storebror får tillåtelse att se Bamse och den lilla åsnan på au pairs dator

17.15 - au pair gör ett tappert försök till att rulla köttbullar

17.20 - bebis skriker igen efter att ha legat på sin lekmatta ensam i hela 6 minuter

17.40 - bebis somnar äntligen

17. 45 - mellanbarnet vaknar

18.08 - middagen äntligen på bordet, pausar Lilla åsnan och storebror, mellanbarnet och au pairen äter middag i lugn och ro

18.12 - bebis vaknar

18.20 - mellanbarnet trycker i sig sin 9:e köttbulle och anser sig själv vara färdig

18.21 - storebror trycker i sig sin 12:e köttbulle och anser sig själv vara färdig

18.23 - au pair matar bebis samtidigt som hon trycker i sig sin 27:e köttbulle och anser sig själv vara färdig

18.25 - storebror ser fortsättningen på Lilla åsnan

18.45 - au pair försöker städa ett kaotiskt kök

18.50 - au pair ger upp efter 6 vändor ner till källaren

19.00 - au pair utslagen på källargolvet med skrikig bebis på armen och duplobitar i korsryggen

19.20 - au pair koncentrerar sig stenhårt på att sjunga med i En helt ny vääääääärld för att inte få psykbryt

19.30 - mamman ringer och säger att hon är hemma om 20 minuter

19.45 - haaavet ääär djuuuuuuuuuuupt

19.52 - bebis slutar skrika

19.55 - mamman kommer ner i källaren

20.00 - au pair städar grisigt kök

20.25 - au pair duschar ur ris, youghurt och snor ur håret

20.40 - au pair åker till Bellevue för att leka med sina kompisar

23.55 - au pair hemma igen

01.15 - au pair somnar utan problem

Tordag 25 jan.
Efter att vi lämnat Pontus i skolan körde jag och flickorna (eller ja, de åkte ju bara med) till Safeway för att inhandla nödvändigheter. Mjölk, grönsaker, frukt, smör och yoghurt var jätteslut. Camilla vaktade mjölken, Corn Flakesen och brödet med sitt liv där hon satt i kundvagnen! Jättestolt var hon att hon fick övervaka dem och alla som ens sneglade på varorna fick onda ögat på sig.
Kassarna och barnen kom så småningom hem smidigt och jag fick tid till att tvätta och ringa Anna-Lena. Visserligen skulle hon just äta så det blev inget långt samtal men bara att få höra en vänlig röst är alltid trevligt.

Bestämde mig för att promenera upp till skolan på eftermiddagen, stuvade ner flickorna i dubbelkärran och petade in mp3n i öronen (eller ja, hörlurarna). Var ute i lite för god tid så jag satt på trappan och gjorde djurljud och grimaser när de andra föräldrarna kom inrullandes. Den bjuder jag på.

När jag som vanligt skrev ut Pontus blev det förvirring angående om jag skulle ta med mig Lizzie hem eller inte. Förra veckan pratade vi nämligen om att jag skulle göra det, men hennes mamma ringde aldrig tillbaks så jag antog att de ordnat hämtning på annat sätt (Michi är tillbaks i Tyskland för ytterligare ett prov hon måste gör på plats). Efter X-antal telefonsamtal bestämdes det att jag tog med mig henne hem (sicken tur att jag promenerat, för jag kunde inte få in henne i bilen). Hela vägen hem hade vi jätteroligt och alla uppförde sig galant. Jaaaa naturligtvis stirrade folk från sina bilar;
1 - jag promenerade
2 - jag hade fyra barn med mig

Efter lite varm choklad och några hederliga kanelgifflar fortsatte fyraåringarna att leka medan de under två år tog sig en tupplur. När Lizzie gått hem, läste jag och Pontus böcker tills hans mamma kom hem.

Ägnar kvällen åt datorgrejs och hemmagjord stretching.

Okej den som har orken kan kolla igenom inläggen från och med Christmas boats, för det har kommit in lite nya bilder. Har fortfarande inte fått mammas bilder, men morfars fick jag här om dagen. Några är tagna från internet också.

Igår (måndag 22 jan.) hade jag värsta braiga dagen. Eller ja den började med att jag var supertrött, men jag tänkte inte gå omkring som en zombie bara för det utan sysselsatte mig hela dagen. Började med att ringa hem för att få prata av mig lite om viktiga och oviktiga saker.

Sen hämtade vi upp Pontus som vanligt och drog oss mot Magnusson Park Playground. Siegrid var där för någon vecka sen med Pontus och Camilla och rekomenderade den starkt, så jag tyckte vi skulle se närmre på saken. Lekplatsen är verkligen häftig. Låter ju helt koko att jag sitter på andra sidan jorden och är helt lycklig över en himla lekplats, men hade jag haft en sån här lekplats när jag var liten hade jag varit riktigt lycklig. Hann dock bara vara där i en kvart innan Pontus kläcker ur sig att han måste göra #2. Packa ihop kalaset och hem en sväng, passade ändå bra för jag passade på att ta med mellanmål innan vi vände och åkte tillbaka igen.

Sen gungades det, och det sprangs runt, lektes i sandlådor, åts kex och bullar, åktes rutchkanor, sprangs över hängbroar, klättrades på klättervägg, dracks päronsaft och kravlades på marken. Vi hade alla jätteroligt ihop och för en gång skull  bråkade inte de två större med varandra.
Camilla skrek maaaammaaaaa över hela lekplatsen så de andra som var där tittade lite misstänksamt på mig, eftersom Pontus skrek Aaaannaaaa... Jag slutade bry mig i oktober...

Vi var alla kalla om våra näsor när vi kom hem igen vid fyratiden, men det var bara att stoppa ner Camilla i spjälsängen och dra fram bunkar och elvispar för här skulle det rullas chokladbollar. Pontus har kommit fram till att han inte tycker om dem, men han rullar dem gärna, så jag behöver inte vara orolig att det försvinner några på vägen (förutom de som åker ner i min mage). Désirée satt så glatt i sin lilla aktivitetsmoj och tittade på men hon fick inte smaka...

Toddi tog min middagsdag och ställde sig och panerade fisk medan jag tittade på och tjötade. Lika mumsigt som förra gången och sen satte jag mig i bilen för att köra upp till Woodenville, för att gå på bio med Daniel som är gräsänkling den här veckan. Dana (hans flickvän) är på jobb i Las Vegas så han hade ingen att leka med, så jag ställde upp med att gå på bio - Children of men. Mycket speciell film. Välgjord. Sevärd. Fick mig en tankeställare efteråt. Googla den själva så får ni en resumé.

Daniel hade inte hunnit käka middag och tröttnade på sina popcorn in i halva filmen så vi tog oss bort till Red Robin för att få i oss lite texmexsoppa. Lika smarrigt som sist. Vår servitör (Kyle) ville dock inte lämna oss ifred utan började tjata hål i huvudet på oss om sin morfar som hoppat över bord så att folk skulle tro att han var död, för han ville stanna i Amerika och hette från början Lindström men bytte till Andersson och Kyle själv hade aldrig varit i Sverige och hade ingen egentlig önskan om det heller och sen öppnade jag min stora trut och råkade nämna ordet politik så sen stod han kvar 7 minuter till och försökte lista ut vilket system vi har för han själv var inte så intresserad av politik och guuuuuuuuuud!! När Kyle tog en vända för att se till de andra gästerna smet vi därifrån. Ska ni någonsin gå dit så kom på en tisdag eller onsdag för då jobbar inte Kyle.

I fredags var det middag med Sara, Tessan och Maren (tysk tjej). Saras värdmamma Amy bjöd. Trots att situationen var lite knepig hade vi riktigt trevligt, men när vi kommer in på skolämnen och Amy frågar om vi någonsin dissikerat något och Maren svarar; Ja, jag fick i uppdrag i skolan att hämta fårögon på en bondgård men när jag kom dit sa bonden att jag kunde ta hela huvudet... Så jag släpade hem fårhuvudet för att skära ut ögonen, men pappa blev ganska upprörd...
Först hade jag det största skrattanfall jag haft sen jag kom till detta land och sen tappade jag matlusten. Fast en stund senare tryckte jag i mig efterrätt. Den tjejen är inte så vän som hon ser ut.

Lördagen började med en sample sale hos en av Saras grannar, fyndade mig två tröjor för sammanlagt $20. (Alltså det var inte loppis utan hon har massor av provmärkeskläder på utförsäljning lite nu och då). Drog sen ner till det lilla mexikanska stället för att käka lunch med Tess och Sara samtidigt som vi reflekterade över Tessans år här i USA. Hon åker hem om typ två veckor =(

Sen gjorde jag och Sara en snabbräd till Bellvue för att köpa jeans och det var effektivitet i omklädesrummet som gällde! Hittade ett par för $63, men när jag kollade på kvittot hade jag bara betalat $32. Sara drog mig i armen och sa att det är i sånna lägen man tar sitt kvitto och springer, så det gjorde vi. (Och nej det var inte rea på dem, fast antagligen trodde kassörskan det).

Köpte yoghurt och plockade upp Teresa för att sen dra upp mot North Gate och Marcs 21-årsfest/go away party. Vi kom dit tidigt för att ockuppera Tys rum (och då framförallt hans svenska Tempursäng).
Visade sig att det var Toms go away party as well, så det var klistermärkeskrig mellan de två. Marcs lag vann överlägset. Tom vägrade tro på det.

Teresa sammanfattade hela situationen med; Jag har aldrig träffat på så många konstiga människor på ett och samma ställe. Precis så var det.

Betsy och JR utförde elddans, precis som utlovat, men dvärgarna på cyklar uteblev... Ty blandade världens bästa drinkar, men musiken var väl kanske inte riktigt i Annastil, så Anna fick inte dansat. Sara fick kokande vatten på sin mage, Tom slängde upp mig på sin rygg och vägrade släppa ner mig, det spelades på bongotrummor vid 6-tiden på morgonen, golvet var som Sagas biogolv och båda toaletterna pajjade men annars var allt bra.

Gick och lade oss vid 06.30-tiden men Ty skulle upp och jobba vid åtta igen så då väcktes vi. Somnade om efter ett tag för att väckas av Tom vid 11.20, då jag hade en väldigt viktig dröm. Han fick skit för det resten av morgonen.

Åt våra yoghurtar och jag tog med mig Teresa och rullade hemmåt. Hann knappt kliva innanför dörren innan jag upptäckte att jag glömt mobilen hemma hos grabbarna så det var bara att vända och köra tillbaks. När jag kom fram var det ingen hemma, men dörren var öppen ändå så jag stövlade in för att grabba åt mig telefonen och åka hem IGEN. Hann sitta ner i tio minuter, innan Tessan och Sara kom och plockade upp mig för en eftermiddag i shoppingens tecken. Först en vända i U.Village och sen ner till downtown. Mina enda inköp blev ett par solglasögon och ett par örhängen. Det räckte.

Jag höll på att ramla ihop i en liten hög inne på Barnes and Nobles av trötthet så vi bestämde oss för att det var dags att ge oss. Fast sen hamnade vi på Safeways parkering i närmre en timme innan vi fick se oss besegrade.

Hamnade naturligtvis framför datorn när jag kom hem och snubblade in på Josses blogg där hon tipsade om www.tjuvlyssnat.se en helt UNDERBAR sida;

Två amerikanska pensionärer står och tittar på utsikten över Visby innerstad, bl.a. ringmuren och ett antal medeltida kyrkor.
Kvinnan: Look, honey. There are so many ruins.
Mannen: Yeah, it's because the city was so heavily bombed during the 2:nd world war.

Så klockren!

http://www.youtube.com/watch?v=6-7iUekI7hI

15 jan. Måndag.

Pratade med Friiidaaa en timme och 56 minuter (effektiv som jag blivit hängde jag tvätt samtidigt). Och sen med mamma i en stund.

Fick sådan motivation att jag bakade en sockerkaka helt apropå, lekte med Camilla (och tyckte det var roligt), läste åtta barnböcker varav en var på tyska och var allmänt glad hela dagen. Dessutom har båda flickorna blivit friska från sina förkylningar så de var på riktigt gott humör hela dagen de med.

Toddi och Markus blev kära i min sockerkaka.

Pontus sov hos sina kusiner, så jag inte honom förrän vid halv fem på kvällen. Då hade han så mycket energi att han höll på att spricka, så efter middagen var vi två dinosaurier som brottades i källaren. Nu har jag hört sången Lille katt fem gånger idag, så jag funderar på att stänga av min hemmagjorda barnCD. Det gäller ju att inte tröttna, men å andra sidan är Phil Collins med på den och honom tröttnar man ju aldrig på (och den som gör det är inte längre min vän).

Okej folket, det här är inlägg nummer hundra och jag har varit borta i 217 dagar vilket betyder att jag i stort sett skrivit ett inlägg varannan dag. Kan det verkligen stämma? Nej det gör det ju inte, kom jag just på för jag började skriva innan jag åkte hemifrån... Glöm att jag sa något.

13 jan. Lördag.

Pratade lite med lillebror, mamma och Alva innan internet dog på min dator. Spelade The Sims (lyckades få hundvalpar) och läste min bok i stort sen hela dagen.

Sara kände sig betydligt bättre så vi bestämde oss för att se Stomp the yard (dansfilm). Michi var för trött denna kväll så det blev bara vi två och massor av oförskämda människor. Uppförde sig som om de var hemma i sitt eget vardagsrum, rapade jättehögt, kommenterade ännu högre, sprang på toa 17 gånger, kom för sent, gick mitt i filmen och en snubbe svor osammanhängande åt oss alla i salongen när han gick hem. Filmen i sig var väl en tvåa, men dansen var grymt snygg! Nya uttryck och moves har fötts.

Sara hade skaffat fram ett telefonkort till mig, så jag var lite i extas.

Therese ringde och sa att hon kommit ”hem” igen från Hawaii. I runda slängar hade hon gjort precis allt det jag gjorde.

Hade fruktansvärd träningsvärk i ryggen och lovade mig själv att tvinga Camilla bära Désirée åt mig följande vecka.

14 jan. Söndag.

Sara sov här (skavfötters offcourse), tog en lugn morgon och ägnade oss åt nagelvård innan vi tog oss till U. Village för att köpa Alla hjärtans dagkort och badskum och drog oss sen mot barnkalas hemma hos Sara. Hennes tvillingar fyllde två, så det var mycket småfolk och tårta och heliumballonger som gällde. (Bör tilläggas att i Sammamish är det 5 cm tjock is på vägarna, ingen plogar/sandar/saltar så det är lite spännande att köra där i alla backar. En del kommer man till exempel inte upp för...).

När vi tyckte att vi firat klart begav vi oss till Bellvue utan något egentligt mål. Inget blev heller gjort (förutom massa snack naturligtvis) så det blev Red Robin-mat och sen var helgen slut.

8 jan. Måndag.

Dagen var som alla andra men på kvällen fick jag två stora brev, ett från morfar och ett från lillasyster. Morfars innehöll bilder från vistelsen här i julas och Alvas diverse konstverk, bl. a. glitterkludd som ser ut som en fisk om man håller den åt ett håll, fast håller man den uppochner ser den ut som en sköldpadda, så jag vet i ärlighetens namn inte vad det är, men fin är den där den sitter på väggen.

9 jan. Tisdag.

Alla mina visdomständer bestämde sig för att komma fram samtidigt, så jag hade kronisk huvudvärk i 24 timmar, och Alvedon hjälpte inte.
Désirée bestämde sig även för att inte sova och var därför grinig HELA dagen och hon vägrade vara på samma ställe mer än tio minuter, vilket innebar ett himla lyftande för egen del = ryggskott inom en snar framtid. Internet kom dock tillbaka!

10 jan. Onsdag.

Pratade med både mamma och Frida över MSN så min dag blev jättebra! 

Désirée var fortfarande skitjobbig så min rygg höll sig på bristningsgränsen. Pontus sov tre timmar och flickorna sov de med, så jag fick tid till att vika tvätt, plocka upp i huset samt göra det mysigt i köket innan folket kom hem. De blev jätteglada över hur städat det var och att det luktade jättegott. Värmde soppa och stekte pannkakor till middag. Åt utan Pontus vilket gjorde det hela mycket lugnare och mer sansat.

Snöstorm utbröt under eftermiddagen.

11 jan. Torsdag.

Pontus skola stängde pga 3 cm snö!
Tog en långpromenad med alla barnen på över en timme. Soligt var det och jag hade mp3n inpetad i ena örat så jag skulle slippa höra Pontus pladder (för han pratade konstant hela promenaden om alla grässtrån han såg, att han snubblade, att han sprang, att han gick, att han kröp, att han hade lera på skon, att snön var fin, att leran åkte av skon, att snön var kall, att han var kissnödig, att solen var i hans ögon, att han hoppade över vattenpölar och Annaaaaa titta då när jag hoppar). Detta var bara det jag uppfattade lite svagt, han kanske drog relativitetsteorin, vad vet jag?

Efter middagen strejkade min rygg totalt, så jag hamnade på köksgolvet med två barn som sprang runt runt runt och förökte att inte bli fångade av den invalide stackarn...

12 jan. Fredag.

Bernt och Siegrid kom och hämtade Pontus vid tolvsnåret. Dagen var väl lugn och passerade ganska obemärkt.

Pratade med Sara som kräkts elva gånger natten innan (så leka med henne var inte jätteaktuellt). Smsade både Teresa och Michi, om de hade lust å se premiären av Stomp the yard, men Teresa svarade inte och Michi svarade för sent, men i ärlighetens namn höll jag på att kollapsa ändå, så jag, Markus och Camilla drog och hyrde två filmer; Walk the line (som jag redan sett) och Good night and good luck.
Vi började se den sistnämnda filmen (George Clooney har regisserat den) och jag tror den handlar om något viktigt politiskt på 50-talet, och huvudpersonen var någon nyhetsnsubbe, men jag var för trött för att koncentrera mig på den svartvita filmen, så jag kröp omkring på golvet med Camilla istället och gick sen och lade mig för att läsa min bok (Den röda vargen).

5 jan. Fredag.

Siegrid kom över under dagen. Samirrah var här och städade som hon alltid gör på fredagar.
Tess och Sara kom ner med Tess bil, vi bytte till min, körde Samirrah hem (hon fick stå ut med Botten Anna och dansande galningar i baksätet) och sen drog vi vidare mot Marcs place.

Det hela gick ut på att vi (vi tre + typ Marc och Ty) skulle ha filmkväll, det var bara det att det tänkte inte resten av folket som var där. Det blev trevligt ändå, det började med att vi fem drog över gatan till QFC för att köpa middagsmat och Ty briljerade med en superbt god wook. Sen blev det spel för min del, på köksgolvet med Jessica, Woody, Tom och Efram. Efram förlorade jättemycket och jag utsåg mig själv till vinnare då jag inte tappat en enda bricka under hela spelet. (Det hela går ut på att du ska stoppa in små runda brickor bland massa andra brickor och de andra brickorna får inte ramla för då måste du peta in dem med och det låter ju jätteknäppt när jag berättar om det, men ser ni spelet så förstår ni vad jag menar, har ingen aning om vad det heter, men det kan jag väl ta reda på). Fast Woody var ganska bra han med.
Jag fick beröm för att jag var så bra, moahaha, de andra frågade om jag hade hållit på med något liknande eftersom jag var så stadig på hand och prickade rätt varenda gång. Jag skyllde på ren skicklighet…

Nathan höll en lång och ganska intressant monolog om sin tro och om att han skulle till Indien (vi tror att det är någon form av Hinduism men vi är inte riktigt säkra).

Både jag och Sara blev kära i Tys Tempursäng, så vi tänkte boka den till den 20:e.

Åkte så småningom tillbaks hit för att Tess skulle ta bilen och köra tillbaks till Sammamish eftersom hon skulle upp tidigt nästa morgon för att åkta till Hawaii (precis samma ställe där jag var i november, t.o.m. samma vandrarhem).
Fast först var hon tvungen att tanka så jag och Sara åkte före till macken så att hon skulle hitta. Väl där kom det fram en mysko liten kvinna som drog någon osammanhängande historia om att hon varit med sin son på sjukhuset och behövde bensin för att komma hem och ville låna ett kreditkort eftersom macken var stängd. Vi kände inte för att låna ut våra kort så vi skyllde på att vi kom från Sverige och bara hade svenska kort. Grädden på moset var dessutom att Tess kort vägrade fungera, så det hela lät ju ganska troligt.
Jag och Sara klev innanför dörren vid kvart över fyra, bestämde oss för att det vore lättare om vi sov skavfötters istället för att böka med lakan så där på morgonkvisten.

6 jan. Lördag.

Vaknade till slut vid kvart över ett och upptäckte att vi var ensamma i huset, vilket var skönt, så vi segade i oss frukost och bara var. Tog oss senare ut på en shoppingtur till U. Village. Köpte mig ett par gummistövlar hos Fireworks med dödskallar på för $63, ett superfint smyckeskrin på samma ställe för ungefär lika mycket pengar, samt en finväska i grönt och svart siden, också den hos Fireworks. Det blev en dyr historia, men det var det verkligen värt, shoppingen var nämligen terapi för hemlängtan och dystert humör.

Tog oss sen upp till Alderwood för att käka hos Red Robin och efter lite mat i magen var det dags för mer shopping inne på Ross. Provade finklänningar och jeans och X-antal tröjor men det slutade bara med en kaxig T-shirt för egen del.

Klockan hade inte blivit så mycket, så vi bestämde att en halvkassfilm kanske inte vore så fel att hyra. Sagt och gjort, vi tog oss till videobutiken, valde en film som verkade hjärncellsbefriad, köpte godis och bänkade oss i källaren. Jorå, nog hade vi rätt om att filmen (Just friends) inte var mycket att komma med. Askass är väl snarare en bättre beskrivning. Dummare film får man leta efter, men ändå låg vi på golvet och grät av skratt båda två, när vi såg sluttexterna för ANDRA gången. Låten ”I swear” har fått en helt ny mening… Vi gick i alla fall vidare med våra liv och gick och lade oss skavfötters igen, för att prata om livets mening och somnade sen gått.

7 jan. Söndag.

Vaknade av att barnen bröt sig in i mitt rum (första gången). Blev sur. Flummade runt och tog oss sen upp mot Alderwood igen, med Teresa i släptåg, för att gå på ett av mina otroligt givande och roliga au pairmöten. Vi sprang på Elle (Australien) i alla fall och fick höra om hennes äventyr i Sverige och Danmark över jul och nyår och Martin var väldigt öppensinnad och pratglad och kramig (hint hint – Sara).

När vi tyckte att vi hade gjort vårt (hade väl ändå stått inne på Starbucks i hela 25 minuter) tog vi oss ner till Ty och Craig för att leta efter Saras halsband som försvunnit kvällen innan. Craig personifierar för övrigt ordet snäll. Hittade halsbandet och körde vidare mot North Gate för att dra en vända där inne också, men min shoppinglust hade börjat lägga sig så det blev bara en sminkväska från Victorias Secret (och DET var en sminkväska Frida).
Släppte av Sara och tog mig sen hem för att mentalt förbereda för en ny arbetsvecka.

3 jan. Onsdag.

Pontus hade en spontanplaydate med Lizzie, så när jag åkte över dit för att hämta upp honom senare, passade jag på att låna Michis dator i en kvart, eftersom vårt internet varit paj sedan torsdagen. Hade 19 olästa mejl så det var bara att se till att prioritera och det råkade bli de angående au pairmötet följande söndag.
När vi skulle därifrån får Pontus för sig att han ska springa runt runt, jättenära vägen. Jag får ett spel på honom, då han vägrade lyssna medan bil efter bil körde förbi. Hade ett långt snack med honom i bilen då han satt fast i sin barnstol, men han vägrade lyssna då med och satt och sparkade mig i ryggen hela vägen hem. Det spelade ingen roll hur många gånger jag behövde förklara för honom varför jag sagt till honom; att jag var rädd att han skulle bli till mos under en bil, men han verkade tycka det lät som en utmaning… Rabies!

4 jan. Torsdag.

När jag och flickorna plockat upp Pontus vid skolan började det hagla. Ordentligt. Så Pontus får för sig att han vill baka chokladbollar, för det var ett bra tag sen sedan sist. Sure, säger jag som blir lättad över att slippa hitta på någon eftermiddagsaktivitet och styr mot Safeway. Ner med Désirée och hennes barnstol i matutrymmet på vagnen, Camilla sitter i barnsitsen på kundvagnen och Pontus står och håller i sig i handtaget, medan jag puttar in oss genom dörrarna. Måste varit en syn.
Väl där inne letar vi oss fram mot havregrynen och tar oss sedan mot kassan. Pontus stoppar duktigt upp burken på rullgrejen (de har inga ordentliga rullband som hemma i Svedala) men får sen för sig att han ska ta ner den igen och springa runt med den. Eftersom det var det enda vi skulle handla tar jag tillbaks burken och ställer den på rullgrejen igen. Han rycker ner den och i samma veva får han upp locket så att två tredjedelar av havregrynen flyger ut över kundvagnen och golvet... Jag blir skitarg och ber samtidigt så hemskt mycket om ursäkt till personalen, lommar iväg och hämtar en ny burk, betalar och tar med alla ut ur affären illa kvickt.
Men tror ni att det räcker? Nej! När vi kommer ner till bilen och jag vänder mig om för att låsa upp den stora kolossen, ja tror ni inte ungen puttar iväg vagnen med sina två systrar över parkeringsplatsen. Får ytterligare ett anfall på honom och bestämmer att det inte blir några chokladbollar för dagen. Han blir naturligtvis jätteupprörd, men ett nej är ett nej och han surade resten av eftermiddagen. Jag gjorde samma sak, fast på en annan våning.

Jag bara måste säga att gå nu och se The Departed imorgon (12 jan), för den har premiär hos er. Leonardo DiCaprio i toppform, Jack Nicholsson lika grym som alltid och Matt Damon lika förvirrad som vanligt. I början tänker man att blir den inte bättre så går jag hem, mitten är GRYMT bra, dock är slutet en besvikelse men det är värt det för att få se mitten. I'm shipping up to Boston med Dropkick Murphys är en asabra låt, så masa er till närmsta biograf och se filmen!

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg att de döpt om Gridiron Gang till Värstingarna. Hur töntigt som helst och riktigt synd på en så bra film! Den får ju värsta töntstämpeln med ett sånt namn, låter ju som en uppföljare till Lilla Jönsonligan! Hur som helst är det också en riktigt bra film, jättesevärd så den kan ni ju kika på 19 januari hos er. (Glöm inte att stanna kvar till eftertexterna).

Och alla ni som varit här och upplevt Starbuckskulturen; kolla in den här länken; http://youtube.com/watch?v=ddG_BTWee4Q det är inte den bästa versionen av historien, jag har en bättre som ljudfil, men ni kommer fatta poängen.

Hatlåt #1 just nu; Mary har ett litet jävla lamm!!

31 dec. Söndag.

Nyårsafton. Kom hem till Sara runt tolv och vi tog oss över till Tessan för att åka ner till Bellvue igen för att shoppa inför kvällen. Eller ja, shoppa till mig. Där gick jag som prinsessan på ärten, medan Tess hängde på mig olika svarta förslag. Efter provning i ett gigantiskt provrum bestämde de sig för att jag skulle köpa en av de svarta topparna, jag betalade och vi drog.
Väl hemma hos Sara igen blev det sminkskola. Jag är en riktigt gröngöling när det gäller sånt där, vet dock hur man använder en mascara men det är väl typ allt…
När vi väl plattat och lockat alla hår, fått med oss alla läppglans och dubbelcheckat att finskorna var med, bar det av ner till mig för att plocka upp Teresa och sen upp till North Gate där Marc och co hade fest.

Först hände väl inte så mycket, det spelades trance på undervåningen med riktigt DJbås och riktiga DJs. En läskig kille vid namn Nick förföljde mig tills det blev riktigt läskigt och Marc fick ta tag i situationen. (Vilket han gjorde galant, för sen såg jag inte röken av den killen på typ sex timmar).

Vid halv tolv drog vi ner till Space Needle för att se på fyrverkerierna, jag ställde upp som chaufför. Vi var inte direkt ensamma om att åka dit, så när tolvslaget väl kom tutade alla som galningar (vi med) och steg ur sina bilar mitt i gatan för att se fyrverkerierna. Vi hade kommit rätt nära och hade därför bra utsikt, men det är ju inte de mest fantastiska fyrverkerier jag sett i mitt liv, som utlovades. Men det var nyår och det var Seattle och då ska man tydligen se fyrverkerierna vid Space Needle på ett eller annat sett och vi var glada att vi såg dem live.
Stämningen på gatan var på topp, med folk i partyhattar, tutor i mun och glada hurrarop. Alla fotograferades med Seattles kännetecken i bakgrunden. Tog ett bra tag att komma därifrån sen bara och Teresa blev akut kissenödig så medan vi ändå stod still krånglade hon sig ut från baksätet, sprang in på McDonalds, gjorde vad hon skulle, kom tillbaks till bilen som typ rört sig 7 meter och krånglade sig tillbaks in i baksätet (bör tilläggas att det bara är en tvådörrsbil). Jag hade seriös kramp i vänster vad, innan vi kom ut på motorvägen igen.

Svängde inom QFC för att inhandla Doritos (som Sara hällde upp lite flott i en partyhatt hon hittat där inne i mataffären). Så bar det tillbaks till Marc och co och nu var det liv i luckan. Mer folk, trevligt folk, koko folk. Ni må tro att vi blev välkomnade tillbaka, som The European Girls. Snacka om VIPbehandling. Vi hade så himla roligt och var så uppspelta att vi inte kom därifrån förrän vid 7-tiden på morgonen. Så tack Marc, Mark, Ty, Nathalie (?), Nathan, Brody (hur det nu stavas) och alla ni andra som gjorde vår kväll/natt/morgon till en minnesvärd upplevelse! Fick dyrt och heligt lova att vi skulle komma tillbaka till Marcs 21-års fest, vilket vi redan innan planerat att göra, men nu verkligen fick anledning till.

1 jan. Måndag.

Släppte av Teresa runt 07.15 och var hemma någon minut senare. Sara och Tess sov på ”lillebrors” luftmadrass och vi somnade väl strax innan åtta, mellan alla fnissattacker.
Vaknade strax efter ett igen och var lagom pigg. Huvudet var det inget fel på (jag hade ju kört) men kroppen var en cementklump. Efter lite uppfräschning bar det av ut igen. Jag har lite luddiga minnen pga sömnbrist, men jag körde hem flickorna och kom själv hem, så mycket vet jag.

Inget minne. Jobbade väl som vanligt.

Allright people, håll ut, bilder kommer så fort jag fått dem från mamma, morfar, Sara och Tessan. Kolla även efter i gamla inlägg, för det kan dyka upp nya bilder där. Har i övrigt fått tillbaka internet nu.

29 dec. Fredag.

Så ringde då klockan 07.15 som vanligt. Återgå till det ”normala” livet igen. Jobbade hela dagen och tog mig sen upp till Bellvue där jag slöt upp med Sara och Tessan. För att slippa tänka på känslor shoppades det sminkprodukter för närmre $80 för egen del, med expert råd från mina underbara vänner, samt Nathalie på The Body Shop (som visserligen finns på Kungsmässan också). Nyår var ju i faggorna.

Vi blev småhungriga och bestämde oss för att äta bara efterrätt på Cheese Cake Factory (blivit lite mycket av den kedjan det sista, men det är ju olika restauranger i alla fall). När jag väl fick in min jordgubbsnånting blev jag akut illamående. Tog mig ut i friska luften men när Sara kom för att se hur allt stod till fick jag en mindre gråtatack. Vi kom fram till att det berodde på att jag inte ätit något vettigt på över ett dygn, samt att jag saknade min familj. När vi väl fastslått det åt jag några jordgubbar och sen tog vi oss hem till Sara. Tror jag sov där den natten.

Segade runt, eftersom Sara skulle börja arbeta klockan ett, så det var ingen större idé att hitta på något. Ingen aning om vad jag gjorde när jag kom hem, tror jag läste När Lucy Sullivan skulle gifta sig, som Frida varit så gullig och skickat över med mamma.

26 dec. Tisdag.

Jobbade till 10. Sen kom Larry och Carol och avlöste mig. Trodde att lillebror skulle ta sovmorgon, men han lekte med Pontus och hans nya playmo. Skönt, för då slapp jag.

Väderleken var pissregn så vi bestämde oss för att göra ett besök på Seattles akvarium när vi slöt upp med mamma och morfar. Slår inte Universeum och inte hade de några stora hajar heller, men uttrarna var helt klart i toppklass! En sån skulle man ha i badkaret, jösses vad söta de var! Och maneterna var coola och om man ville kunde man klappa sjögurkor och sjöstjärnor. Det ville inte jag.  Fick mig en kikare gjord av två toarullar för att spana på fåglar…

Plötsligt var det lunchdags och eftersom vi redan befann oss nere vid waterfront så tog jag ledningen bort mot The Crab Pot (där jag, Sara, Teresa och Marc var bara någon vecka tidigare). Det blev samma lax för min del men de andra åt jätteräkor och något friterat…

Sen kommer jag i ärlighetens namn inte ihåg vad som hände. Vi tog oss tillbaka upp mot Pike Place Market i alla fall och jag och lillebror åkte hem för att byta om inför kvällens stora event; Teatro Zinzanni.

Parkerade vid hotellet och gick så fort vi kunde över gatan till biljettluckan. Fick höra att man inte behövde biljetter och traskade därefter in för att hänga av oss jackorna och de som fick tog sig var sin drink. Så ställde vi oss då i kön men när vi kom fram till killen med namnlistan stod vi inte med. Jag fick jättepanik på insidan, men (försökte) vara lugn på utsidan. Efter att ha trippelkollat båda mina efternamn och vi fortfarande inte stod där steg vi åt sidan så att kön bakom oss kunde ta sig fram. Mannen med hatt kollade upp namnet i datorn istället och då visade det sig att vi var bokade till kvällen efter. Skönt att vi fanns med, men det pajjade ju våra planer. Men flexibilitet är något jag lärt mig under mina månader här, så det var bara att hala upp mobilen och planera om vår avskedsmiddag med mina värdföräldrar till en lunch följande dag.

Men hungriga var vi ju och pissregna gjorde det fortfarnade så det var bara att hala upp plan-B ur bakfickan, köra upp till Cheese Cake Factory, vänta i en kvart och sen fick vi ett bord.

Övertygade lillebror om att han var tvungen att ta en strawberry lemonade och det tror jag han var tacksam för (med tanke på hans ansiktsuttryck när han smakade). Vad han inte insåg förrän vår servitris tog mitt glas för påfyllning, var att det ingår fri påfyllning. Så sen drack han som den vanliga svamp han är. Varnade för de stora portionerna, men det hjälpte inte, ingen av oss åt ens upp hälften och ändå var vi proppmätta.
Bestämde oss för att ta en tidig kväll och var därför hemma redan halv tio. Det blev musikbyte och överföring av bilder och sånt med lillebror på hans luftmadrass. Kände oss värsta hi-tec där vi låg med våra lap-topar och I-pods och mp3-spelare och gud och hans moster. Så det blev inte så tidigt ändå. Somnade efter midnatt.

27 dec. Onsdag.

Barnen hade förgående kväll åkt till Bernt och Siegrid så jag behövde inte jobba. Hade bestämt kvällen innan att jag och lillebror skulle äta frukost med de andra två nere hos dem, på den lilla restaurangen som ”tillhörde” hotellet. Det blev jätteamerikanskt med bacon, ägg och pannkakor med lönnsirap. Johan vägrade lämna landet om han inte fått pröva det.
Promenerade sen vi upp mot West Lake Center för att göra ett återbesök hos Hot Topic. Medan Johan höll på att slå knut på sig själv i butiken, drack vi andra juice på översta våningen. När han väl behövde smakråd åkte vi de tre rulltrapporna ner för att ge honom vårt godkännande. Jag passade på att köpa en biografi över Johnny Depp, undrar var jag lagt den förresten…?

Sen kommer en minneslucka igen men vi gick till Teatro Zinzanni vid sextiden i alla fall. Samma procedur som dagen tidigare, och mannen med hatten kände igen oss. Denna kväll stötte vi inte på några problem.

Teatro Zinzanni är en cirkusliknande show som pågår i tre timmar. Under tiden äter man en femrätters middag. Men det är inte så att det finns en scen och alla bord är vända ditåt, nej rummet/tältet är cirkelformat och nummer efter upptåg pågår hela tiden, runt omkring oss medan vi äter. En del nummer är uppenbara (med spotlights och musik) medan andra pågår lite varstans med gästerna, sådär lite halvanonymt. Vi hade fått riktigt bra platser och man visste aldrig vem som stod och nös en i nacken, när en iller skulle ploppa upp utan förvarning eller när någon skulle klappa på Johans korta hår. Han blev även uppdragen för att spela en samuraj helt utan förvarning. Det hände hela tiden grejer så jag hade aldrig riktigt tid att äta men det var god mat, helt klart.

Har fortfarande inte fått någon favorit, fast jag måste säga att de franska akrobaterna hör till favoriterna, likaså jonglören från Vietnam och naturligtvis den lilla tyska kvinnan som fastnade i repet högt över allas huvuden. Men jag vet inte.

Naturligtvis gör de allt för att tjäna pengar på sådana här ställen, så när vi först blev invirade i fjäderboor (morfar hade även en mycket tjusig tofs i håret) och blev plåtade och sen klämda på $20 tyckte morsan att jag kunde säga till dem att vi inget foto ville ha. Fast jag ville ha det och det står nu så fint i mitt fönster, som en påminnelse om att besöket var på riktigt och inte en dröm.

28 dec. Torsdag.

Sista dagen åt vi även då frukost nere med mamma och morfar. Blev baraen gigantisk pannkaka för min del, men lillebror glufsade i sig både det ena och det tredje. Sen var det då dags för favorit i repris; University Village. Det skulle köpas något tekniskt hos Radio Schack, köpas underkläder på Vitorias Secret (har äntligen listat ut vad jag har för storlek i det här landet, tog ju bara 6 månader + en mamma) och det skulle köpas filt hos Pottery Barn, så nu har jag min egna röda gosiga filt, som dock behöver tvättas för det är redan bebisdreggel på den och den fäller rött ludd.

Till lunch blev det denna dag taimat på Marlai. Gottigott. Marlai är en tairestaurang som vi nog beställer mat från minst två gånger i månaden. Ligger ca tre minuter från oss (med bil). Spelar ingen roll vad man tar på menyn, för allt är jättegott!



Efter det bar det tillbaks till U. Village för en kopp maple latte hos Starbucks. Är man i Starbucks hemstad kan man bara inte missa chansen att pröva på deras sortiment.

Så kom då det jag inte ville skulle komma. Vi åkte tillbaks till huset för att packa klart det sista. Jag var ledsen hela vägen till flyget (dels för att jag bråkat med lillebror). Var riktigt tidiga så vi hann sitta ner och prata en bra stund innan min kära familj begav sig mot gaten. Hade nog gjort av med ett 20-tal näsdukar vid det laget. Det sista mamma sa var att jag skulle åka och hyra Sömnlös i Seattle, för det skulle hon göra när hon kom hem.
Sagt och gjort, snöt mig och åkte inom videobutiken på vägen hem. Som tur var, var det ingen hemma när jag kom, så jag fick se hela filmen ostört. Vilket behövdes. När familjen väl kom tillbaka frågade de om det var skönt med tystnad, jag nickade bara för att inte börja gråta igen. Fast de menade att det skulle vara skönt att min riktigt familj åkt, medan jag syftade på att det var skönt att vara ifred efter att min familj åkt.

24 dec. Söndag.

Julafton var ju inte som den brukar, hade egentligen ingen julstämning alls. Det började med att vi tog oss till Westlake center. Lillebror kärade ner sig i butiken Hot Topic och jag förstår mycket väl varför, en favorit hos mig med.

Så tog vi oss till The Monorail. Det är som ett tåg som går uppe i luften på en räls och det tar typ 5 minuter bort till Space Needle med den, så det gjorde vi. Trots att det var regnigt och blåsigt åkte alla utom morfar upp. Om det var regnigt och blåsigt nere på marken så var det ännu mer regnigt och blåsigt där uppe. Pekade ändå ut en del riktmärken, men eftersom det var pissväder kunde vi inte se Mount Rainer vilket var tråkigt, men vad gör man? Tog oss ner till souvenirbutiken och sen vidare till University Village. Började med att äta lunch på Johnny Rockets. Vi var ju ”tvungna” att äta på en amerikansk hamburgerbar och mer amerikanskt än Johnny Rockets får du leta efter. Rutigt golv, bås med röd skinnklädsel, alla tänkbara hamburgare, 50-talsmusik och personalen har fula vita hattar på sig. (Tänker på Frida och Patrik varje gång jag går förbi). Det enda som saknades var väl att personalen skulle ha rullskridskor på fötterna.

Delade upp oss och jag fick ensamtid med mamma, jättemysigt. Sen började körandet. Ner till downtown för att lämna av de tre som bodde där nere, upp till Sammamish med lillebror för att hämta Sara, hem till oss för att släppa av dem, ner till downtown igen för att plocka upp folket där och sen tillbaks till huset och SEN skulle vi fira jul med min värdfamilj och Bernt och Siegrid.

Snapsen kom fram och jag fick lite känsla när vi alla sjöng ”Helan går” (Toddi med) men julbordet hemma är mycket mer imponerande. Visserligen hade vi ändå köttbullar, Janssons frestelse, tre olika sillar, rödkålssallad, skinka, bröd och smör. Och självklart dracks det av julmusten!
När alla snapsvisor var slut, övergick vi till paketutdelning. Jag skämdes nästan, så många paket fick jag. Massor med strumpor, smycken, kläder, 9 böcker, en ryggsäck, teaterbiljetter, ett jättefint fotoalbum, raggsockstofflor, gummistövlar, Kockens grillkrydda, citronpeppar, svenskt godis, ljusstake för tre värmeljus, minneskort till kameran, en egendesignad CD mm osv etc.

Lyckligtvis tog folket taxi till downtown, men det var ändå svårt att hålla ögonen öppna på väg till Sammamish. Tog med mig lillebror för att han skulle hålla mig vaken, men det hela slutade med att JAG petade på HONOM…

25 dec. Måndag.

Juldagen, för mig, har alltid varit en helig dag. På juldagen tar man aldrig av sig pyjamasen, lever på vörtbrödmackor med lemon curd samt julgodis och stannar inne hela dagen och bara leker med sina nya julklappar. De få gånger det har rubbats har jag varit grinig. Detta året var det dock inte en tanke på pyjamasdag. Men å andra sidan hade jag inte någon riktig julstämning som kunde bli förstörd så det gjorde mig inte så mycket.

(<--- Helt öde) Juldagen är även en helig dag för amerikanarna, för ALLT är stängt. Så vad hittar man på då? Jo man ringer till Sara som föreslår ett vattenfallsbesök. Sagt och gjort så blev det. Köpte med oss picknickmat i form av Doritos, bananer, kakor, nötter, svenskt godis och Sprite, packade sen in oss i bilen och drog upp mot exit 25 – Snoqualmie.
Vackert var det och stort, inte som fjuttvattenfallen på Hawaii utan det här var ett riktigt vattenfall. Det roliga var att jag inte varit här trots min 6 månaders vistelse så jag fick också se något nytt. Visserligen kan det väl inte jämföras med att mamma sett Niagarafallen och morfar Victoriafallen men det var det största jag och lillebror sett hittills i alla fall.

Så picknickade vi. Till sällskap fick vi världens fetaste ekorre. Han var verkligen jättefet! Åt Doritos gjorde han också. Eller han åt inte alla, han grävde ner en del i jorden. Pumpafrön gick ner också men banan var för nyttigt för det lilla djuret…

Gick in i souvenirbutiken för att värma oss en stund. Toaletterna var stängda (för att personalen skulle få fira jul med sin familj, jo det stod så på dörren) så vi drog oss till det fina hotellet istället för att utnyttja deras faciliteter. Lillebror blev impad av att jag vågade fråga var de låg (jag sa ju att jag vuxit till mig lite, fast det är ju något lättare att fråga om saker i det här landet eftersom alla är så trevliga och hjälpsamma. Annat är det i gamla Norden).

Sen blev det att åka upp till skolan vid Sara för att plåta bergen, eftersom man inte fick möjlighet till det vid vattenfallet. Vackert vackert. Solsken och klar himmel, bättre kunde det knappast bli. Så tack Sara för tipset om vattenfallet, du räddade vår juldag, trots att du inte var med.

På kvällen var det ju då släktmiddag igen, med Toddis släkt den här gången. Inget traditionellt julbord den här kvällen utan crab cakes, lax, pasta, grönsaker och snaps stod på menyn istället. (Anledningen är att Toddis svägerska är vegitarian). Sjöng inte fullt lika många snapsvisor denna kväll, men några stycken fick vi allt bränt av. Fast till skillnad från julafton så var det majoritet av amerikaner denna kväll.

Presentutdelningen var riktigt effektiv. Lite för effektiv enligt Toddi efteråt, men passade oss nordbor riktigt bra. Personligen blev jag överraskad med presentkort på Old Navy, godis och ett par jättefina örhängen. Robert (Toddis svåger) klädde ut sig till tomte och tog sin roll på fullaste allvar. Han är skön den killen alltså, och passade verkligen in med min släkt. Barnen såg vi inte så mycket av vilket var ganska skönt.

Helt utpumpad körde jag tillbaks folket till hotellet, sa hejdå till Sören som skulle flyga vidare till Kalifornien tidigt nästa morgon, tog mig hem igen och kröp sen ner för att sova några timmar.

Allright here we go.

22 dec.

Så kom då äntligen Fredagen med stort F. Hade fått frågan om jag var nervös men kunde inte riktigt säga att jag var det. Varför skulle jag? Det enda jag skulle kunna vara nervös för var väl i så fall att hitta in i parkeringshuset och det var ju inget större problem precis. Så fick jag ett SMS av lilla mor angående att de skulle bli tre timmar försenade pga överbokning + att när de väl kom med planet så ville en 12-årig pojke hoppa av igen, då han ångrat sig och inte ville fira jul i Kalifornien med sin pappa (problemet då var att hitta hans resväska).
Så jag fick jobba full dag i alla fall. Rullade typ 25 chokladbollar och la i en burk med ett hemmagjort kort till Samirrah i julklapp. Ni skulle ha sett hennes blick när hon insåg att de var till henne. Både Markus och jag blev rädda. Lite Gollum över det hela.

Kom iväg i god tid och rusningstrafiken var över. Varför jag varit nervös över parkeringshuset var en gåta, för det var superenkelt att hitta dit jag skulle, men jag antar att det är lättare att lägga nervositeten till materiella utmaningar än att tänka på känslor. Strosade runt en bra stund på Sea-Tac och precis som Malin sa, så var det en av de längsta väntetider i livet. Hörde svenskar som kom, tog sitt bagage och gick, så efter ett tag började jag tro att mina anhöriga stod längst bak i fingeravtryckskön. Funderade över om jag skulle gråta när jag såg dem eller inte och fick tårar i ögonen vid ett par tillfällen, men när morfar och mamma väl dök upp så var jag bara glad och inte det minsta ledsen. Sören och lillebror dök upp bakom mig och när vi väl samlat ihop alla resväskor och haft kramkalas gick vi tillbaks till bilen.

Lillebror dreglade över alla bilar som körde runt omkring oss och jag fick höra om olyckan i Munkedal samtidigt som jag slängde ur mig turistinformation angående det vi passerade. Kom hem till min nya familj efter 22 nångång, fikade i en timme och sen körde jag ner folket till deras hotell. Lillebror sov dock på en queen size luftmadrass i TV-rummet här hos mig.

23 dec.

Lördagen började med att jag och lillebror plockade upp mamma för att åka och hälsa på lillebrors eventuella värdfamilj. Supertrevliga som vanligt och vi blev aningen sena ner till Café Campange för vår lunch. Fick släppa av folket för att sen leta parkeringsplats på egen hand. När jag väl hittat hela skaran gick vi igenom menyn och vi bestämde oss alla för lammburgaren (remember Sara?). Lika saftig den här gången. Men för första gången blev jag besviken på pommes fritesen och det var ju typiskt, så mycket som jag tjatat om dem.

Gick igenom schemat för följande dagar och tog oss sen en promenad i downtown. Njöt av varje sekund, att återse sin familj efter över ett halvår går inte att beskriva. Medan de andra gick tillbaka till hotellet för att förbereda sig inför kvällen, gick jag och lillebror in på GameWorks för att slakta dinosaurier. JAG VANN!!! MOAHAHA!!! Var bara tvungen att säga det…

På kvällen sen, blev det The Christmas Boats och det må jag säga var en upplevelse. Ca 25 pers klev på Pontus-gudmors-och-sambos 50 fot långa motorbåt för att se detta spektakel. Plockmat nere i köket/vardagsrummet, öppen brasa, soffor och fåtöljer, TV, badkar, dubbelsäng, ja ni fattar…

Det hela går ut på att folk som har båtar (oftast större båtar) dekorerar dem med juldekorationer som lyser och cirkulerar sen runt på sjön. Fanns även en proffsbåt med en kör som sjöng julsånger. Hundratals båtar hade den ena kreationen efter den andra eller vad sägs om en 4 meter hög uppblåsbar tomte; 5 meter långt blinkande tåg i 2D; tusentals meter med ljusslingor i alla tänkbara färger, hela julkrubban, blinkande renar som rörde på sig (Jo Alex jag såg dem) och på ”vår” båt fanns en neonpalm… Mycket smakfullt…
Men trots att det var så fult, var det så mycket som var så fult tillsammans att det blev fint på nåt himla vänster (två negativa blir ju en positiv, det lärde jag mig i åttan). När kören sjöng sina julsånger och man kisade lite då var det så vackert att man var tvungen att vara där för att förstå det hela. Såg på morfar att han uppskattade och det sa han även ett flertal gånger. Vi uppskattade det naturligtvis allihop, fast en tidsskillnad på 9 timmar tog ut sin rätt på Sören som somnade sittande i en soffa mot slutet.

Trots att både jag och lillebror ville sitta uppe och prata när vi kom hem, gick det bara inte. Vi föll båda i säng och sov som stockar.