25/26 mars - Vår/Vinter

Jag och Sara började dagen med en promenad upp till Pontus' skola. Vi skojade och busade hela vägen dit och sen hela vägen hem igen.
Sara och jag stuvade in flickorna i Volvon och så åkte vi till posten för att jag skulle posta Georges påskägg jag glömde ta med till honom. Camilla hjälpte mig så bra att hålla i kvitton och betalade även postexpiditen. Hoppade ut till Sara och Désirée för att ta en sväng bort till lillebrors skola (bara så att jag skulle få se den. Det är ju trots allt där han spenderar sin mesta tid). Sen blev det QFC och jag växlade mina mynt och fick över $28 för dem som jag raskt omvandlade till Doritos, Granola bars, Ritz peanut butter crackers och ögondroppar.

Väl tillbaka i huset kunde jag inte dra ut på packningen längre. Som tur var (eller ja, det var inberäknat i planen) så hade jag lämnat kvar min röda lilla rullväska sen i juni. Den skulle med till Sverige och var nu fullknökad med nya jeans, scrapbookingtillbehör och Doritos. Sara Jansson och Mickis kom och hämtade mig strax efter lunch för att köra mig till Sea-Tac. Kändes jättetråkigt att behöva lämna mitt amerikanska liv ännu en gång.

Tog mina två resväskor och checkade in. I säkerhetskontrollen gapade sen en vakt på mig från sin stol vid monitorn och frågade om jag var en US Marine (pga av tröjan jag hade på mig). Fick förklarat situationen medan jag krängde på mig ryggsäcken och skorna och han vinkade glatt.

På planet sen hamnade jag bakom en hel skolklass med high school kids som skulle till Paris på skolresa....... Hurra.....men jag hade två säten lediga brevid mig till mannen på andra kanten så jag sträckte ut mig rätt bra och tittade på August Rush, halva Juno (igen) och delar av Enchanted (också den igen). Samma filmutbud som på ditresan....

I Paris lunkade jag runt i flera timmar på flygplatsen då jag inte hade någon som helst brådska. Samma gate som i September så jag kände igen mig. La mig och halvslummrade på en av deras otroligt obekväma stålbänkar. När folk äntligen började strömma till såg jag direkt vilka som var svenskar, utan att de ens öppnade munnen. I nio av tio fall hade jag rätt. Jag vet inte vad det är som gör det, men det är något med den skandinaviska stilen.

Bredde ut mig även på detta plan och vaknade lagom så jag hann se snön innan vi landade. Och hör och häpna, inte nog med att vi var 20 minuter tidigare än beräknat, jag hann knappt komma ner från trappan innan båda mina resväskor kom åkandes på bandet. Kom ut så snabbt till en väntande morfar att jag inte hann smälta att jag var tillbaka. Hos morfar blev det pannkakor och sen däckade jag på hans soffa i två timmar innan mamma kom och körde hem mig till mitt riktiga hem. Kändes helskumt att komma från Seattles vårsol till Kungsbackas snökaos.

24 mars - Långlunch med Toddi

På förmiddagen tog jag mig en härlig promenad över kullen hem till familjen Campbells (George gamla värdfamilj, som vi åkte till bröllopet med i september). Körsbärsträden stod i full blom och solen sken så fint över sjön. Lulu och Sally var hemma och jag och Lulu spenderade nån timme pratandes i soffan om allt och inget.

Vid lunchtid sen släppte Sally av mig vid mitt hus igen. Jag och Toddi skulle ha en alldeles egen eftermiddag ihop - detta har aldrig någonsin tidigare hänt. Hon plockade upp mig och vi åkte ner till downtown för att äta en sen lunch på Café Campagne (fransk restaurang - en av mina favoriter i Seattle). Det blev Calamar à la Provençal (bläckfisk i oliv- och vitlökssås) till förrätt då Toddi luskat ut att jag aldrig provat tidigare. Konsistensen var väl lite som ett mjukt suddigum. Såsen den låg i var däremot väldigt god att doppa brödet i och salladen slank ner den med. Som huvudrätt blev det utan tvivel lammburgaren med världens bästa pommes frites. Kan låte knepigt att gå på fransk finrestaurang och käka lammburgare, men låt mig då förklara att detta är inte vilken lammburgare som helst. Det är den bästa i världen, för att inte tala om deras pommes frites. Till detta delade vi på ett glas rödvin och var sen så mätta att det inte gick att få ner någon efterrätt. Och som vi pratade. Satt i närmre två timmar och diskuterade allt från hur jag och George träffades, till barnuppfostran, till Mamma Mia-föreställningen hon sett i fredags. Och mitt i alltihopa säger hon "Anna, jag uppskattar verkligen allt du gör för vår familj, jag tror inte jag sagt det tidigare".

Sen handlade vi te i tebutiken, avokados och färsk fisk på Pike Place Market och tog oss en titt på fiskkastandet innan vi tog oss en skön promenad ner till waterfront för att kika på hamnen. Inte en enda gång under eftermiddagen kände jag mig som familjens gamla au pair, utan som en god vän till dem istället. Toddi hann lyssna på vad jag hade att säga och tog verkligen till sig det.

Nåväl, vi kunde ju inte strosa runt i stan hela dagen, utan plockade upp Markus och körde hem till Sara och barnen. Jag hade lovat lillebror och Fille tacos till middag, men det kom lite på sniskan. Barnen käkade pizza och pojkarna fick göra sin egen tacos, jag rullade chokladbollar och Sara blonderade håret, så Fille fick uppleva äkta familjedjurpark.


23 mars - Glad Påsk

Lillebror och Fille kom över. De skulle följa med mig och familjen till Berndt och Siegrid på påskmiddag. Så vi tre tog Tercelen och följde efter Volvon till Snohomish. Vi möttes av regn men drog på oss regnkläderna för att gå ut på egghunt i trädgården - över 70 små plastägg skulle hittas. Barnen och lillebror gjorde ett strålande jobb på den fronten medan jag stövlade runt i Siegrids sydväst och hälsade på Justus och Whisper (hästarna), samt nya shäferhunden Max, 4 månader. Roxie har som bekant flugit till hundhimlen.

Så var det ju även Camillas 3 årsdag och det firades med att hon fick ett gigantiskt playmobilslott med tema prinsessa. Jag utnämnde mig själv till arbetsledare och mina undersåtar blev lillebror, Fille, Toddi och Pontus. Efter en och en halvtimme av röda små plastpluppar hade vi lyckats. 4,5 personer tog det att bygga ett plastslott till en treåring. Yes.

Siegrid gödde oss tills vi nästan sprack. Gladast var min bror som fick sig gravlax, köttbullar, potatisgratäng, ägghalvor och allt det andra som tillhör ett riktigt påskbord. Tårta, hallon och lassvis med kanelbullar senare var vi tvungna att säga stopp. Barnen var trötta (och det var vi med) så vi packade ihop oss, tackade och körde till Sammamish för att plocka upp Jansson. Planen var att träffa Mickis och Johansson på Starbucks men en bärgningsbil ändrade vår destination. Men Starbucks blev det ändå. Fast jag var fortfarande proppmätt. En lite sväng till Fred Meyers och sen tog jag med mig brorsan och Johansson till Seattle igen.