Idag fick jag mitt första brev från familjen i Seattle. Någonsin. All annan kontakt har skett via internet eller telefon. Men idag kom alltså ett tackkort från Camillas 3-årskalas. Hedersplats i bokhyllan.

Vårstädning på jobbet. Barnen delades in i olika ansvarsgrupper (städa förrådet, rensa rabbatter och borsta). Tanken var att vi skulle byta runt så att alla skulle få prova på allt. Min grupp började som borsta-gruppen. Efter 10 minuter hade de fyra barnen gett upp och cyklade runt på de trasiga cyklarna som skulle slängas istället. Själv sopade jag hela gården i en och en halv timme. Det gör lite ont i muskeln mellan tummen och pekfingret... Men vi fick hallonpaj som belöning. Och en massa sand i håret. Till mellanmålet tryckte jag även ut tre meter mjukost på min nytvättade tröja istället för på den lilla knäckebrödsbiten...
Lagom snygg körde jag till Däck Bert för att byta till sommardäck (liksom sista dagen idag). Däckfarbrorn talade snällt om att jag fick komma tillbaka på fredag för det var minsann Valborg idag så han ville gå hem. Självklart förstod jag att han ville gå hem, men då kunde han ju ha skrivit det på sin hemsida, alternativt på sin kontorsdörr...

George jobbarkompisar kommer idag tillbaka till Camp Pendelton efter 7 månader i Irak. Jag var där när de åkte i september, men till skillnad för dem (och deras fruar) så har jag och George åtminstone träffats två gånger sen dess. (alltid en tröst i det eviga väntandet).

---

Sen var det ju det här med Valborg. Jag har i princip aldrig firat det, då min kära bror fyller år första maj och vi därför lagt fokus på hans firande. Men trots att han inte är hemma i år blir det inget firande för min del. En avocado och Top model 9 blir lagom.

Flygbiljett till USA är beställd. 8 juli åker jag och kommer hem 28:e igen. Tisdag till måndag. Biljetten går till och från Los Angeles och därifrån tar jag ett inrikesflyg (som inte är bokat än) upp till Seattle 8 juli och förhoppningsvis ner igen 18:e.
Tydligen är det inte jättestor tidsskillnad för George att plocka upp mig i L.A. tsället för i San Diego och det är billigare att ha en tur/retur biljett från samma ställe än att flyga kors och tvärs över USAs västkust. Tyvärr är det mitt i semestersäsongen så alla priser går ju upp bara för det, men det är det värt.

Ska bli så roligt att komma tillbaka till sommriga Seattle och få träffa familjen och Sara och Mickis och gänget igen och bara leka, leka, leka med barnen. För att inte tala om hur kul det ska bli att få träffa George igen i Kalifornien! Nu har jag ett datum att räkna ner till.

Tror ni det blir lättare..?

Rokaden på jobbet har lagt sig och nu sitter vi mest på trappan och solar smalbenen. Vid lunchen får vi höra både det ena och det tredje och inga samtalsämnen är för oviktiga för att ta upp. Igår till exempel fick jag höra att grisar kommer från grisfabriken men de är inte gjorda av trä utan av grisdelar. Idag försökte vi komma fram till var man är när man inte är i mammans mage och inte är född utan liksom innan det. L, 4 år förklarade att då är man i ett annat land och så var det med det.

Lunchdiskussion:
L, 4 år: "Anna, varför är korven farlig?"
Jag: "Eeh va, är den farlig?"
L, 4 år: "Den heter ju falikorv..."

Igår tog vi på 19 barn orangea västar och gick ut i skogen för att plocka vitsippor till ett expriment. L, 6 år hoppar runt bland snåren och gormar till sina kompisar oavbrutet samtidigt som han fastnar i en taggbuske; kolla häääär finns göööra många vitsippor, kolla, kolla, kollaa dååå, AJ SOM FAAN!! Men kom hit dåå, här finns massor!
Exprimentet sen gick ut på att stoppa ner vitsipporna i karamellfärgat vatten (gult och rött). Men tji fick vi för i morse var vitsipporna lika vita som de som stod i vanligt vatten. Idag plantearde vi ärtor i plastmuggar istället och hoppas på att de tar sig.

Och appråpå ärtor så har jag idag rensat vårt trädgårdsland och sått salladsärtor där. Och solrosor. Och så har jag köpt födelsedagspresent till Pontus.

Veckorna efter resan lunkade på som vanligt. Jobb, fika och lunch med diverse kompisar, scrapbooking (nya projekt på gång), städning, en kollega slutade på jobbet och så fick jag mina deklarationspapper. Första gången faktiskt. Och med en trevlig överraskning angående skatteåterbäringen. Allmosor till de fattiga, som Robin Hood en gång sade.

För två veckorn sedan åkte jobbet buss och tåg till Djungelrummet på Freeport med 20 barn i orangea västar. Barnen klättrade och slängde sig i bollhav och hade jätteroligt medan vi fröknar fick nöjja oss med varsin chokladboll. (Jag ville ju också springa runt i labyrinterna och åka spiralrutchkana). Nästa gång ska jag klä på mig en orange väst och gå på knäna.

11 april var det pokerkväll hemma hos Frida och Patrik. Gänget var samlat och jag och Ulrika bildade snabbt ett lag med hyfsade framgångar. När vi slutade spela efter fem timmar hade jag gått med vinst. En mycket trevlig kväll med vin och lakrits shots för egen del. Fick äntligen träffat nyadopterade Mario (katten), som är större än vad Baloo är, dvs en megakatt.
Långa samtal på badrumsgolvet (anledningen är golvvärmen där), gitarrspelande och allsång senare avslutades natten med Wii-spel (jag knockade ut Frida i boxningen och fick rejäl träningsvärk som belöning) och varma mackor. Jesper hade paxat den långa soffan så det var bara att veckla ihop mig på två-sits-soffan, säga till Frida att knipa igen pratomaten och somnade på 30 sekunder vid halv fem på morgonen.

Jag och Sara började dagen med en promenad upp till Pontus' skola. Vi skojade och busade hela vägen dit och sen hela vägen hem igen.
Sara och jag stuvade in flickorna i Volvon och så åkte vi till posten för att jag skulle posta Georges påskägg jag glömde ta med till honom. Camilla hjälpte mig så bra att hålla i kvitton och betalade även postexpiditen. Hoppade ut till Sara och Désirée för att ta en sväng bort till lillebrors skola (bara så att jag skulle få se den. Det är ju trots allt där han spenderar sin mesta tid). Sen blev det QFC och jag växlade mina mynt och fick över $28 för dem som jag raskt omvandlade till Doritos, Granola bars, Ritz peanut butter crackers och ögondroppar.

Väl tillbaka i huset kunde jag inte dra ut på packningen längre. Som tur var (eller ja, det var inberäknat i planen) så hade jag lämnat kvar min röda lilla rullväska sen i juni. Den skulle med till Sverige och var nu fullknökad med nya jeans, scrapbookingtillbehör och Doritos. Sara Jansson och Mickis kom och hämtade mig strax efter lunch för att köra mig till Sea-Tac. Kändes jättetråkigt att behöva lämna mitt amerikanska liv ännu en gång.

Tog mina två resväskor och checkade in. I säkerhetskontrollen gapade sen en vakt på mig från sin stol vid monitorn och frågade om jag var en US Marine (pga av tröjan jag hade på mig). Fick förklarat situationen medan jag krängde på mig ryggsäcken och skorna och han vinkade glatt.

På planet sen hamnade jag bakom en hel skolklass med high school kids som skulle till Paris på skolresa....... Hurra.....men jag hade två säten lediga brevid mig till mannen på andra kanten så jag sträckte ut mig rätt bra och tittade på August Rush, halva Juno (igen) och delar av Enchanted (också den igen). Samma filmutbud som på ditresan....

I Paris lunkade jag runt i flera timmar på flygplatsen då jag inte hade någon som helst brådska. Samma gate som i September så jag kände igen mig. La mig och halvslummrade på en av deras otroligt obekväma stålbänkar. När folk äntligen började strömma till såg jag direkt vilka som var svenskar, utan att de ens öppnade munnen. I nio av tio fall hade jag rätt. Jag vet inte vad det är som gör det, men det är något med den skandinaviska stilen.

Bredde ut mig även på detta plan och vaknade lagom så jag hann se snön innan vi landade. Och hör och häpna, inte nog med att vi var 20 minuter tidigare än beräknat, jag hann knappt komma ner från trappan innan båda mina resväskor kom åkandes på bandet. Kom ut så snabbt till en väntande morfar att jag inte hann smälta att jag var tillbaka. Hos morfar blev det pannkakor och sen däckade jag på hans soffa i två timmar innan mamma kom och körde hem mig till mitt riktiga hem. Kändes helskumt att komma från Seattles vårsol till Kungsbackas snökaos.

På förmiddagen tog jag mig en härlig promenad över kullen hem till familjen Campbells (George gamla värdfamilj, som vi åkte till bröllopet med i september). Körsbärsträden stod i full blom och solen sken så fint över sjön. Lulu och Sally var hemma och jag och Lulu spenderade nån timme pratandes i soffan om allt och inget.

Vid lunchtid sen släppte Sally av mig vid mitt hus igen. Jag och Toddi skulle ha en alldeles egen eftermiddag ihop - detta har aldrig någonsin tidigare hänt. Hon plockade upp mig och vi åkte ner till downtown för att äta en sen lunch på Café Campagne (fransk restaurang - en av mina favoriter i Seattle). Det blev Calamar à la Provençal (bläckfisk i oliv- och vitlökssås) till förrätt då Toddi luskat ut att jag aldrig provat tidigare. Konsistensen var väl lite som ett mjukt suddigum. Såsen den låg i var däremot väldigt god att doppa brödet i och salladen slank ner den med. Som huvudrätt blev det utan tvivel lammburgaren med världens bästa pommes frites. Kan låte knepigt att gå på fransk finrestaurang och käka lammburgare, men låt mig då förklara att detta är inte vilken lammburgare som helst. Det är den bästa i världen, för att inte tala om deras pommes frites. Till detta delade vi på ett glas rödvin och var sen så mätta att det inte gick att få ner någon efterrätt. Och som vi pratade. Satt i närmre två timmar och diskuterade allt från hur jag och George träffades, till barnuppfostran, till Mamma Mia-föreställningen hon sett i fredags. Och mitt i alltihopa säger hon "Anna, jag uppskattar verkligen allt du gör för vår familj, jag tror inte jag sagt det tidigare".

Sen handlade vi te i tebutiken, avokados och färsk fisk på Pike Place Market och tog oss en titt på fiskkastandet innan vi tog oss en skön promenad ner till waterfront för att kika på hamnen. Inte en enda gång under eftermiddagen kände jag mig som familjens gamla au pair, utan som en god vän till dem istället. Toddi hann lyssna på vad jag hade att säga och tog verkligen till sig det.

Nåväl, vi kunde ju inte strosa runt i stan hela dagen, utan plockade upp Markus och körde hem till Sara och barnen. Jag hade lovat lillebror och Fille tacos till middag, men det kom lite på sniskan. Barnen käkade pizza och pojkarna fick göra sin egen tacos, jag rullade chokladbollar och Sara blonderade håret, så Fille fick uppleva äkta familjedjurpark.

Lillebror och Fille kom över. De skulle följa med mig och familjen till Berndt och Siegrid på påskmiddag. Så vi tre tog Tercelen och följde efter Volvon till Snohomish. Vi möttes av regn men drog på oss regnkläderna för att gå ut på egghunt i trädgården - över 70 små plastägg skulle hittas. Barnen och lillebror gjorde ett strålande jobb på den fronten medan jag stövlade runt i Siegrids sydväst och hälsade på Justus och Whisper (hästarna), samt nya shäferhunden Max, 4 månader. Roxie har som bekant flugit till hundhimlen.

Så var det ju även Camillas 3 årsdag och det firades med att hon fick ett gigantiskt playmobilslott med tema prinsessa. Jag utnämnde mig själv till arbetsledare och mina undersåtar blev lillebror, Fille, Toddi och Pontus. Efter en och en halvtimme av röda små plastpluppar hade vi lyckats. 4,5 personer tog det att bygga ett plastslott till en treåring. Yes.

Siegrid gödde oss tills vi nästan sprack. Gladast var min bror som fick sig gravlax, köttbullar, potatisgratäng, ägghalvor och allt det andra som tillhör ett riktigt påskbord. Tårta, hallon och lassvis med kanelbullar senare var vi tvungna att säga stopp. Barnen var trötta (och det var vi med) så vi packade ihop oss, tackade och körde till Sammamish för att plocka upp Jansson. Planen var att träffa Mickis och Johansson på Starbucks men en bärgningsbil ändrade vår destination. Men Starbucks blev det ändå. Fast jag var fortfarande proppmätt. En lite sväng till Fred Meyers och sen tog jag med mig brorsan och Johansson till Seattle igen.

Morgonen började med att jag och Markus åkte med de tre barnen till Pontus' fotbollsträning (riktig fotboll, inte amerikansk). Av någon anledning hade även Camilla fotbollskläder på sig, jag vet än idag inte varför. Hon fick vara med i slutet i alla fall. När de busat klart åkte vi tillbaks till huset för att förbereda det stora födelsedagskalaset. Camilla fyllde tre år dagen därpå och som alltid var det stor buffé med massor av folk.

Men först krävdes en present. Jag och Sara tog oss till U. Village för att möta upp lillebror, Fille, Sara och Mickis. Det blev en vårjacka från North Face från oss alla i den underbara färgen rosa. Väl tillbaka till huset igen sattes lillebror och Fille i arbete med att göra smörgåsar medan jag och Sara trädde på oss clownkostymerna. Denna gången var det jag och Johansson istället för Jansson. Lillebror och Jansson förvandlades till prins och prinsessa och Fille till cowboy. Samirrah nöjde sig med några kaninöron och Mickis skulle jobba senare på dagen och var därför vanlig gäst. Vi fem svenskar som var utklädda hade helt klart roligast på hela tillställningen.

Var över hos Charlotte och Ellie (grannbarn) för att hämta Pontus, som var på egghunt, och sprang på Will (annat grannbarn) och hans pappa. Lagom seriöst i full clownutstyrsel.
Grädden på moset var att Toddi hyrt ett hoppslott med inbyggd rutchkana för dagen. Tog upp hela nedre delen av trädgården. Det var inte bara små barn som hoppade i den, det kan jag lova.

När vi hoppat klart bytte vi om till civila kläder igen, hyrde en film och åkte hem till lillebror. Jag hade ett breakdown, modell mellan, över att det är så jävla långt kvar till juli = då jag får träffa George igen. Skönt att ha lillebror och hans axel nära till hands vid sådan tillfällen.
Det blev så sent att Jansson sov över hos mitt och Johanssons casa.

Dagen började med morgonskiftet. Sara skulle iväg och göra teoriprovet för det amerikanska körkortet och jag lekte med de tre trollen. Förmiddagen flöt på i godan ro, barnen skötte sig som tre änglar.

När Sara kom hem (med ett godkänt teoriprov) stekte vi pannkakor till lunch och sen kom min Sara och plockade upp mig för att åka till Alderwood (30 minuter norrut) på shoppingrunda. Det blev två par jeans och fyra toppar för egen del (till kanonpriser dessutom).
Tog oss ner till Pacific Place där lillebror, Fille och Karin satt och häckade. Passade på att träffa härliga Marc Stevens (han som flyttade till Hollywood för att skriva manus och sen tillbaks till Seattle, för att nu producera en komedishow i Seattle downtown. Kul kille). Sa även hej till Toddi, Sara, Carol och Kyra innan de skulle på Mamma Mia denna kväll.

Vi andra sex svenskar intog Cheese Cake Factory och det med buller och bång. Ingen kunde missat att vi var där. Tryckte i oss mat (som alltid) och tog oss sen till Starbucks i U. Village, innan det var dags att hälsa på en av Jesses polare som hade fest. Det blev Obamakampanjprat, Obamaklistermärkesutdelning samt en massa blarr med en mysko typ innan vi gav oss hemåt igen.

Min följeslagare lilla Tercelen lämnades hemma under dagen = frihet!! Tryckte in kassettadaptern och så bar det iväg mot Sammamish för att se på min Saras nya hus. Ännu större än det förgående, hade lätt kunnat gå vilse på övervåningen. Vi svishade ner till Issaquah för att avverka både Michaels och Mad Scrapper innan jag gasade hem igen.

Passade barnen under två timmar på eftermiddagen så att nya Sara kunde åka till Northgate och få lite ledigt. Jag och barnen hade jätteroligt, precis som den gamla goda tiden. Först käkade vi mellanmål (barnen skötte sig exemplariskt) och sen röjde vi runt i trädgården, gungade och spelade badminton tills det började regna.

Lillebror kom till oss efter att han slutat skolan och när Sara var tillbaka bytte vi positioner och jag och lillebror tog Tercelen mot Sea-Tac (flygplatsen) för att hämta Filip! Helskumt att se honom i kära gamla Seatown. Drog och käkade pizza innan jag dumpade av honom och brorsan i Windermere (området där lillebror bor). Mission complete.

Tillbaka i familjen och Seattle. Tog med mig Camilla och mötte upp lillebror i U. Village där vi strosade runt i en del butiker. Camilla fick leka på lekplatsen och sen välja ut äggfärg till kvällens projekt.

Pontus fick efter 9 månader ÄNTLIGEN se sin Bamsefilm han fick när han slutade med nappen. Anledningen är att familjens DVD-spelare inte tar det svenska dvdformatet och den fungerar inte på Saras laptop. (Markus har pratat om att köpa en internationell dvd i snart två år, så snart är det väl dags).

Lillebror busade med barnen och stannade på middag (det var på hans dator filmen visades). Sen satte påskpysslet igång. Jag, Toddi, lillebror, Pontus, Camilla och Désirée blåste, färgade och målade ägg i alla möjliga färger. Dvs Toddi och lillebror blåste tills de blev blåa i ansiktet, jag skötte stationen för färgning och barnen mest kladdade ner allt i sin omgivning. Dessie har lärt sig färgen gul men är inte riktigt säker på vilken av färgerna som verkligen är gul så hon testade sig fram genom att kasta okokta ägg ner i färgskålarna och skrika "YELLOW!!!".

Sara kom hem efter Samirrahs födelsedagsmiddag (hon fyllde 22 och jag var egentligen också bjuden men valde att spendera kvällen med familjen. Det var ju därför jag kom hit trots allt) och hon fick också målat sig ett ägg. Hon jag och Toddi hamnade i en lång konversation, efter att jag skjutsat lillebror hem till sig, som inte tog slut förrän vid midnatt. Skönt att få prata utan att bli störd av de tre vildjuren.

Tog oss en långsam promenad till mataffären för att inhandla frukost. Väl tillbaka i Rachels lägenhet var det bara att börja packa ihop mina grejer och inse det fatum att det ska ta 4 månader tills jag får se George igen. Så så kul var den eftermiddagen. Aurora och Shadow var allmänt ivägen, hoppiga och skälliga. Mest Aurora. Felet med henne är att hon är så söt att det nästan inte går att bli arg på henne. Men bara nästan.

Uriah skjutsade till flygplatsen och några sista tårar pressades ut innan jag var tvungen att vända ryggen åt George och passera genom säkerhetskontrollen.

Sara Jansson hämtade mig på Sea-Tac tre timmar senare och mitt bittra humör bättrades inte direkt på av att vi fick sitta i kö i över en timme bara för att få lämna flygplatsområdet. Lär er sicksackmetoden - snälla! Grädden på moset var att min blåsa höll på att sprängas. Det är märkligt vad man kan bli glad över att få se en toalett. Sen var det sladunk i säng för att njuta av en vecka till med familjen.

George delade glatt med sig av mitt våffeläventyr till en pratglad gäst på hotellet under frukosten. Jag började inse hur kul mitt ansiktsuttryck måste sett ut förgående morgon, då jag insåg mitt misstag. Höll mig dock till den övriga frukostbuffén för säkerhets skull.

Packade ihop våra pinaler , checkade ut och åkte till Georges rum (och hans socialt inkompetenta rumskompis). Där hade vi fotosession med alla hans legobyggen. Han hade tråkigt i februari och köpte 20 kilo begagnat lego. Den gula jeepen var cool men 30 miniracerbilar var jag inte lika imponerad av.

När vi väl fått med alla Harry Potterkaraktärer, apor och rymdvarelser fick George för sig att ta ett sånt där vi-är-så-gulliga-tillsammans-när-vi-ligger-brevid-varandra-i-sängen-kort. Det slutade ju naturligtvis med att han tappar hela kameran rakt ner på mitt ögonbryn så att det blev alldeles rött och uppsvullet. Ont som bara den gjorde det också, så sen var han i onåd, trots att det var en olycka (snöret på kameran sitter där för att man ska använda det så att inte sådana här olyckor inträffar).

Sam simmade runt och såg allmänt vissen ut (allvarligt det ser ut som om någon tuggat på honom).

Rumskompisen gav upp sina försök till att vara trevlig och somnade på sin äckliga säng (människan sover utan lakan. Alltid!!)

Jag prövade min första (och troligtvis sista) Twinki. Muffinsliknande bakverk med fluffkräm innuti. Innehåller så mycket konserveringsmedel att den aldrig blir dålig... Sorgligt men sant... Prövade enbart av den anledningen att det är tydligen något alla måste ha prövat innan de dör, så nu var den punkten avklarad.

Uriah plockade upp oss efter att han slutat jobbet och tog med oss hem till Rachel. Hon bjöd på middag av anledningen att det var St. Patriks day. Med tanke på hur mycket gröna kläder jag äger så var det ett rent under att jag inte fått med mig ett enda plagg till San Diego och det fick jag skit för (gröna kläder är obligatoriska under denna dag). Rachel fick nys om att George fyllt år dagen innan och smet ut och köpte en liten tårta. Glodde på American pie innan vi alla bestämde oss för att sova.

Jag insåg att det var sista kvällen tillsammans på ett bra tag framöver och startade ett mindre Niagarafall innan jag somnade av utmattning och syrebrist (näsan var full med snor så stängde jag munnen kunde jag inte andas).

Happy Birthday! George fyllde 25 så det blev paketutdelning i sängen innan vi begav oss till hotellets frukostbuffé. Jag roffade åt mig allt vad rostat bröd, muffins, varm choklad, apelsinjucie, marmelad och flingor hette. Som om inte det var nog skulle jag ge mig på våfflorna också. Jag hällde i min lilla smet, vände på järnet (så att timern började ticka) och bråkade sen för att få ut våfflan igen. Tog vad jag trodde var spraygrädde och sprayade över hela våfflan. Ja det var ju lite vitt och fluffigt men luktade rengöringsmedel. Min våffla blev alldeles förstörd och jag kom helt av mig. George höll på att garva ihjäl sig. Det var rengöring till våffelhjärnet. Jag insåg ju att jag gjort bort mig totalt och blev sur över att någon klantskalle ställt flaskan brevid lönnsirapen. Talade om för George att det skulle vara roligt när jag fått distans till det hela men att jag skulle uppskatta om han kunde sluta hysteriskratta så att folk skulle sluta glo. Han skrattade bara ännu mer...

Käkade lunch på Panda Express och jag åt min första fortune cookie. George var helt fascinerad över detta faktum. Jag äter inte kinamat allt för ofta, okej?
Vi började ta oss mot Wal*Mart, då jag lovat Lina att köpa en filt till henne. Vi promenerade med solen och vinden i ryggen, samtidigt som ett stort ovädersmoln drog över oss från motsatt håll. Riktigt häftigt. Väl framme hittade vi bara en filt med karaktärer från filmen "Cars" och det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Däremot så hittade jag en ny plattång, massvis med knappar samt en ask att ha dem i, så jag har nu en knappsamling i alla möjliga färger till mitt scrapbookande.

Missade bussen och bestämde oss för att gå. Gick förbi någon form av djuraffär med ormar och grodor målade på fönstrena. Jag började rysa av bara tanken på vad som fanns där inne och helt utan förvarning får jag se min lugg i ena ögonvrån. Min instinkt säger att det är en orm och jag får värsta freak outen och hoppar på George och börjar skrika. Han fick lugnat mig efter en stund och tyckte jag var halvt störd som blev rädd för min egen lugg (och jag måste erkänna att jag förstår honom nu i efterhand).

Sen följer en lång och inveklad historia med busstrubbel, taxi trubbel, en middagslur och en mexikan i en van. Tanken var ju nämligen att vi skulle ut och fira och äta en god middag. Uppklädda och fina i skjorta och klänning kom vi dock inte så långt. Klockan blev sent och kallt och restaurangerna stängde och efter mycket om och men hamnade vi finklädda i hotellsängen med pizza från Dominos. Inte vad vi hade planerat men det gäller att kunna improvisera. Enligt George var det en av hans mest lyckade födelsedagar och det är väl det som räknas.

Vaknade av att Shadow och Aurora skällde som besatta. Aurora slickade mig även i örat. Uriah körde oss till Georges rum där jag fick hälsat på Sam (Georges nyinskaffade fisk) och hans nya rumskompis Anthony. Fisken var ju inte så lajbans men rumskompisen var ännu tråkigare. Socialt inkompetent, Kunde endast prata om proteindrinkar, gymmet och ....... ja det var väl det......
När George rafsat ihop vad han skulle ha tog vi bussen till San Clemente och käkade burritos och checkade sen in på ett riktigt nice hotell. Gjorde oss hemmastadda och tog sen ytterligare en buss ner till San Clemente beach. Betydligt finare än i Oceanside och i juli blir det ett kärt återbesök, för denna gången var det för kallt och blåsigt för ett dopp. Tog en sväng inom Starbucks, köpte med oss mat från Ralphs (matbutik) och åt middag i den gigantiska hotellsängen medan vi såg på en tårtskapartävling på tv och njöt av att inte ha hundhår överallt.

Hände inte mycket under dagen. Jag och Sara lekte med flickorna, vi tittade på dubbad Pippi Långstrump (helt värdelöst, Inger Nilsson funkar inte på engelska) och jag packade min lilla röda väska för att flyga ner till San Diego och GEORGE!! Körde mig själv till flygplatsen (med Sara vid min sida, hon skulle ha bilen senare) checkade in utan problem och knappt tre timmar senare var jag i södra Kalifornien. Möttes av George och en låda hallon. Hans polare Uriah körde oss hem till Rachel (Uriahs flickvän) där vi sov första natten (jag kom ner vid halv elva på kvällen och de bor en kvart från flygplatsen, så det var smidigast för alla). Enda nackdelen var Rachels två små hundar; Shadow och Aurora. De skäller och slickas i öronen på morgonkvisten...

blogg.se har legat nere några dagar, darav ingen uppdatering. Ny kommer imorgon.