Jo jag fick ju som sagt iväg mina lådor för snart två veckor sen. Försökte pressa ner Camilla och Désirée i en av dem men blev osäker på hur det fungerar med lufthål under transporten, så de fick kliva ur igen...

Ja som sagt, det var ett tag sen sen sist och hel del har då hunnits med ska jag säga. Det blir korta versionen av allt den här gången. Romanen kommer när jag kommer hem.

Ordning på sakerna spelar ingen roll, huvudsaken är ju att de har gjorts.

Det började med att Samirrah försvann spårlöst i 13 dygn. Toddi fick till slut tag på människan och forslade hit henne så hon fick sova på soffan i fem dar eller vad det nu var. Hon hade en historia som skulle bli ett bra filmmanus... Trevligt att ha någon att tjöta med på kvällarna för omväxlings skull.

Hade några riktgit varma dagar som utnyttjades till långpromenader i området och poolplask i trädgårn. Började få försmak av vad som komma skulle i väderväg.
Var på zoo också med Siegrid för typ 7 gången eller vad det nu kan vara... Jag försökte bli av med lite mynt och vevade därför fram x-antal 1 cents djur till oss allihop (om sanningen ska fram så ville jag ha alla fyra motiv själv men använde barnen som ursäkt för att få alla...). Vi tittade på alla djur som fanns typ, eller ja de enda jag inte hade sett tidigare var väl den röda pandan och Kumodoödlan som var i storlek med en mindre dinosaurie.
När flickorna höll på att kollapsa och jag var riktigt irriterad på allt och alla och hade tunnekseende mot utgången, ja då måste ju de två andra bara stanna och titta på girafferna som vi sett alla andra gånger vi varit där... Jag lovar, de har inte bytt mönster den här gången heller. Pontus blev sen skitsur för att han inte fick se flodhästarna men då sa till och med hans snälla farmor ifrån.
Den stora händelsen under dagen var väl att Camilla fick fnatt och blev kär i en mjukisgiraff det första hon gjorde när vi kom till djurparken. Hon leker aldrig med mjukisdjur och helt plötsligt var giraffen limmad i hennes armhåla. Siegrid köpte den åt henne. (Den bor numera i Pontus säng).

Jo, sen har vi fått taket omlagt. Skulle ta 4 dar max. Tog 8. Fyra mexikanare bankade och rev och höll på och varje morgon knackade de på köksdörren för att jag skulle sätta i två kontakter för dem och oj-tack-så-jättemycket-vad-snäll-jag-var som satte i kontakterna för dem. Jorå.

Så blev jag och Sara inbjudna till Nort Gate-gänget på en kombinerad födelsedags/avskedsfest. Vi hade inte varit där sen Mark åkte i slutet på januari så vi drog på oss högklackat och stövlade dit. Upptäckte efter två steg in i huset varför det dröjt så länge för oss att återvända. Men en timme stod vi ut med alla D n' B-heads och Mark var ju där. Han är nog den roligaste personen jag känner. Talang har killen.

Vår vän Awsome-kid (numera känd som Jesse) tipsade mig och Sara om University District Farmers Market i universitetskvarteren en lördag. Kul tyckte vi och slöt upp med honom och hans syster och hans systers negativa kompis. Traskade gata upp och gata ner tills vi inte orka mer, in i stall-nä men nu blev det fel. Hur som helst så var det intressant att titta på Seattles alla wannabehippies. Sara lyckades på nån vänster komma in på Jack in the box (eftersom den negativa kompisen var hungrig) men tog sig snabbt därifrån igen med Jesse i hälarna. (Jack in the box's maskot är en clown för er som inte visste det).

Sara, jag och Jesse tog oss efter ett stopp i U. Village (där Sara och Jesse prövade sängar på Crete & Barrel medan jag beställde pedikyrtid) senare till Green Lake för att ha jordgubbspicknick. Det lät mer romantiskt än vad det var. Blåste halv orkan och var allmänt iskallt, men eftersom Sara vägrar tro på kyla hoppade hon naturligtvis i sjön upp till knäna. Sen frös hon också. Personligen satt jag inlidad i Jesses Teenage Mutant Ninja Turtles filt. Hela jag, huvud och allt. Joggare tittade lite konstigt på oss (jag i filten och Sara i sjön) men det kan ha varit för att vi var så otroligt attraktiva, vad vet jag...

Ännu senare på dagen, okej snarare kvällen, tog vår trio sig till biografen på 45th för att se filmen The Ex. Fortfarande inlindad i filten åt jag glass och skrattade hysteriskt åt det som inte var meningen att det skulle vara roligt. 
Under promenaden hem till Jesse igen, var jag fortfarande inlidad i den otroligt snygga filten (ja huvudet också). Jag såg inte konstigare ut än någon annan...

En trip ner till Tacoma har vi hunnit med också, jag, min andra hälft och Johanna från norrland. Det hade blivit dags att säga hej då till våra flygtekniker som skulle vidare till Hawaii på jobb innan de drar hem till kära Aussieland. Scotty och Mark tog så väl hand om oss hela eftermiddagen och vår syn på den Mark (vi känner ju som sagt fler) ändrades från att tycka att han var jättejobbig till jätterolig. Plus i kanten för honom. Tony däremot fick kvarsittning.

 <--- och det här är då jag-är-uttråkad-i-bilen-bilden.

Nu börjar jag nästan närma mig den här veckan som varit.

Har laddat upp bilder och jobbar på ett inlägg, det är bara det att eftersom det gått så lång tid sen senaste uppdateringen så blir det så mycket information på en gång, och ska den kortas ner för att inte bli en hel roman osv osv osv. Men jag måste uppdatera innan fredag för då drar jag till San Diego. Inte för att det inte går att uppdatera där nere men det lär bli en hel del att berätta därifrån också. 
Har hänt en hel del, så jaaaa jag skaaaa ta mig i kragen, för jag vet att det finns de som väntar på att få höra vad som pågår.

Vek, tejpade, packade, tejpade och körde iväg till posten för att få iväg mina tre kartonger. De lär väl komma fram i september eller nåt...

Hittade inga fina röda klänningar igår, men det blev Victorias Secret istället för att få göra med lite pengar istället. Lyckades rätt bra. Käkade middag med Sara och Johanna på Red Robin i Bellevue (han med de snygga armarna var inte där). Sen ringde Geroge. Nattligt prat i bilen på Saras uppfart (med låsta dörrar så vi inte skulle bli uppätna av de åtta bergspumor som hänger i de krokarna). Jag fick ångset över att jag ska åka hem.

Planen för resten av dagen är ganska luddig. Har visserligen en lång lista på saker som ska hinnas med innan jag åker (om exakt en månad idag). Så jag lär inte gå sysslolös (speciellt inte med Sara i hälarna), frågan är bara var jag ska börja...?

Funderar på att bli antingen internetfixare eller rörmockare när jag blir stor, för det är två talanger jag har utvecklat här (mot min vilja bör väl tilläggas).

Hurra jag har en gigantisk fluga i mitt rum som surrar JÄTTEHÖGT!!

Måste beställa flygbiljett ner till Arizona och hem från Kalifornien. Snarast.

Har haft fyra mexikanare här sen i onsdags som byter ut vårt tak. Bankas friskt må jag säga. Även på lördagar.

Flugan försvann.

Och nej jag har inte glömt + och - listan.

Och jag såg att Tobbe fått långt hår.

Nej men hörni, varför sitter jag här och degar när jag borde hoppa in i duschen? Ska befinna mig på Saras uppfart 5 O'clock sharp! Rappa på med andra ord! Och ja jag kan se ere kommentarer även om det står att jag har noll stycken. De uppskattas =)

Flugan kom tillbaks.

Måndag (7) var som alla måndagar är, långsam. Vädret var fint så vi uppehöll oss i trädgården hela eftermiddagen, i linne och kjol för egen del, och hade det mysigt. Åkte till posten efter att jag slutat för att inhandla lådor så jag kan skicka hem saker. Hörde ryktesvägar att de ska ta bort båtalternativet nästa måndag så det blev lite panik på att packa ner en del grejer.

Igår (tisdag - 8) var det ytterligare en jättefin och varm dag så jag packade in oss alla i bilen för att leka i Magnuson park, på den stora gräsmattan vid sjön. Pontus och Camilla sparkade fotboll medan Désirée gjorde tappra försök i att äta så mycket gräs hon bara kunde. När jag inte tillät det försökte hon med björk-dingelidonger och torkade löv istället men hon fick ingen större framgång bland dem heller.
Tog oss senare upp till stora lekplatsen för att njuta av värmen lite till. Den lekplatsen är en au pairs dröm för det finns så mycket att göra att au pairen inte behöver slå knut på sig själv för att aktivera de små liven. Enda nackdelen är att barnen aldrig vill gå hem.
Dagen till ära hade vi äntligen fått en ny städerska, jättetrevlig och pratglad tjej, så jag höll oss ute ur huset för att hon skulle få ha huset för sig själv. Barnen skötte sig väl som de skulle så jag hade inget att klaga på.

På kvällen sen stoppade jag en hel låda full med böcker. 21 stycken blev det och då är det inte alla jag har... Ska lämna kvar en del till de nästa au pairerna som kommer (som det ser ut nu kommer Therese under sommarn och Sara till hösten).

Idag (onsdag - 9) stannade Pontus hemma från skolan då han tydligen var sjuk, vilket inte syntes under morgontimmarna. Men sen kom det -pang boom- och barnet somnade i två timmar och vaknade upp med ont i halsen, snor, feber och absolut ingen aptit. Lille killen hade ingen energi alls och gick mest runt som en zombie. Siegrid kom för att umgås med sina barnbarn och höll flickorna igång under större delen av dagen vilket jag var tacksam för eftersom jag själv fick ont i halsen under eftermiddagen. Den här gången tänker jag inte ge vika! Har stoppat i mig tre olika sorters vitaminer, sovit middag och ätit en bra middag. Har inte tid med att vara sjuk som vanligt, jag har ju bara fem veckor kvar! Fatta! Om fem veckor är jag hemma i Kungsbacka igen.

Har fått mycket frågor om jag är glad över att komma hem. Ja det är jag, självklart vill jag träffa min familj och mina riktiga kompisar igen. Men. Jag kommer sakna det här livet så himla mycket. Nu när jag ser slutet på den här resan har jag bara fått ångest över att lämna det hela. Jag vill inte stanna ett år till för jag vet hur man är au pair nu, men det kommer göra riktigt ont att lämna den här familjen. Seattle är definitivt min andra stad och alla kompisar jag fått här (även om vi inte alla är BFF) kommer bli tråkigt att lämna, samt alla butiker och saker jag gör under helgerna och allt!

Jag kommer lämna det liv jag skapat mig här för att återvända till det liv jag pausade men som ändå inte finns kvar. Så jag kommer inte starta från noll när jag kommer tillbaks, men jag måste ändå börja om på nåt vis. Just när jag sitter och skriver detta kommer Camilla in med ett paket från min mamma. Jag förstår inte hur jag ska kunna lämna detta söta barn i nattlinne och tofsar på huvudet... Wohoo så passande, jag fick nya Alvedon!
Usch, ska svara på lite brev nu under kvällen, packa ner några till saker i en av lådorna och titta på Lost för att ha tankarna på annat.