Anna W.K.

Jo jag fick ju som sagt iväg mina lådor för snart två veckor sen. Försökte pressa ner Camilla och Désirée i en av dem men blev osäker på hur det fungerar med lufthål under transporten, så de fick kliva ur igen...

Ja som sagt, det var ett tag sen sen sist och hel del har då hunnits med ska jag säga. Det blir korta versionen av allt den här gången. Romanen kommer när jag kommer hem.

Ordning på sakerna spelar ingen roll, huvudsaken är ju att de har gjorts.

Det började med att Samirrah försvann spårlöst i 13 dygn. Toddi fick till slut tag på människan och forslade hit henne så hon fick sova på soffan i fem dar eller vad det nu var. Hon hade en historia som skulle bli ett bra filmmanus... Trevligt att ha någon att tjöta med på kvällarna för omväxlings skull.

Hade några riktgit varma dagar som utnyttjades till långpromenader i området och poolplask i trädgårn. Började få försmak av vad som komma skulle i väderväg.
Var på zoo också med Siegrid för typ 7 gången eller vad det nu kan vara... Jag försökte bli av med lite mynt och vevade därför fram x-antal 1 cents djur till oss allihop (om sanningen ska fram så ville jag ha alla fyra motiv själv men använde barnen som ursäkt för att få alla...). Vi tittade på alla djur som fanns typ, eller ja de enda jag inte hade sett tidigare var väl den röda pandan och Kumodoödlan som var i storlek med en mindre dinosaurie.
När flickorna höll på att kollapsa och jag var riktigt irriterad på allt och alla och hade tunnekseende mot utgången, ja då måste ju de två andra bara stanna och titta på girafferna som vi sett alla andra gånger vi varit där... Jag lovar, de har inte bytt mönster den här gången heller. Pontus blev sen skitsur för att han inte fick se flodhästarna men då sa till och med hans snälla farmor ifrån.
Den stora händelsen under dagen var väl att Camilla fick fnatt och blev kär i en mjukisgiraff det första hon gjorde när vi kom till djurparken. Hon leker aldrig med mjukisdjur och helt plötsligt var giraffen limmad i hennes armhåla. Siegrid köpte den åt henne. (Den bor numera i Pontus säng).

Jo, sen har vi fått taket omlagt. Skulle ta 4 dar max. Tog 8. Fyra mexikanare bankade och rev och höll på och varje morgon knackade de på köksdörren för att jag skulle sätta i två kontakter för dem och oj-tack-så-jättemycket-vad-snäll-jag-var som satte i kontakterna för dem. Jorå.

Så blev jag och Sara inbjudna till Nort Gate-gänget på en kombinerad födelsedags/avskedsfest. Vi hade inte varit där sen Mark åkte i slutet på januari så vi drog på oss högklackat och stövlade dit. Upptäckte efter två steg in i huset varför det dröjt så länge för oss att återvända. Men en timme stod vi ut med alla D n' B-heads och Mark var ju där. Han är nog den roligaste personen jag känner. Talang har killen.

Vår vän Awsome-kid (numera känd som Jesse) tipsade mig och Sara om University District Farmers Market i universitetskvarteren en lördag. Kul tyckte vi och slöt upp med honom och hans syster och hans systers negativa kompis. Traskade gata upp och gata ner tills vi inte orka mer, in i stall-nä men nu blev det fel. Hur som helst så var det intressant att titta på Seattles alla wannabehippies. Sara lyckades på nån vänster komma in på Jack in the box (eftersom den negativa kompisen var hungrig) men tog sig snabbt därifrån igen med Jesse i hälarna. (Jack in the box's maskot är en clown för er som inte visste det).

Sara, jag och Jesse tog oss efter ett stopp i U. Village (där Sara och Jesse prövade sängar på Crete & Barrel medan jag beställde pedikyrtid) senare till Green Lake för att ha jordgubbspicknick. Det lät mer romantiskt än vad det var. Blåste halv orkan och var allmänt iskallt, men eftersom Sara vägrar tro på kyla hoppade hon naturligtvis i sjön upp till knäna. Sen frös hon också. Personligen satt jag inlidad i Jesses Teenage Mutant Ninja Turtles filt. Hela jag, huvud och allt. Joggare tittade lite konstigt på oss (jag i filten och Sara i sjön) men det kan ha varit för att vi var så otroligt attraktiva, vad vet jag...

Ännu senare på dagen, okej snarare kvällen, tog vår trio sig till biografen på 45th för att se filmen The Ex. Fortfarande inlindad i filten åt jag glass och skrattade hysteriskt åt det som inte var meningen att det skulle vara roligt. 
Under promenaden hem till Jesse igen, var jag fortfarande inlidad i den otroligt snygga filten (ja huvudet också). Jag såg inte konstigare ut än någon annan...

En trip ner till Tacoma har vi hunnit med också, jag, min andra hälft och Johanna från norrland. Det hade blivit dags att säga hej då till våra flygtekniker som skulle vidare till Hawaii på jobb innan de drar hem till kära Aussieland. Scotty och Mark tog så väl hand om oss hela eftermiddagen och vår syn på den Mark (vi känner ju som sagt fler) ändrades från att tycka att han var jättejobbig till jätterolig. Plus i kanten för honom. Tony däremot fick kvarsittning.

 <--- och det här är då jag-är-uttråkad-i-bilen-bilden.

Nu börjar jag nästan närma mig den här veckan som varit.