Stockholm dag 3: Fortfarande Uppsala

Dagen därpå tog vi oss till en rolig lekplats. Nu när det äntligen fanns ett alibi för att hänga där utnyttjades det till fullo. Hur många vuxna det behövs för att ett litet barn ska gunga? Sex stycken såklart! Freja hade ett himla sjå med att försöka valla oss alla (hon är som en vallhund nu för tiden och blir arg om inta alla är i samma rum, eller i det här fallet inom en viss radie).
 
Lisa, Kajsa, Johan, Sara, Freja och Jonathan
 
 
Så blev det dags att packa ihop oss och traska bort mot tågstationen, tråkigt nog.

Stockholm dag 2: Uppsala

Jag och Freja mötte upp Sara och så tog vi tåget till Uppsala. Där väntade Saras Johan och så promenerade vi hem till dem. Freja fick äran att leka med Lilla gumman (Saras gamla halvätna docka) och så kom delar av hennes fan-club (Frejas alltså), dvs Saras två systrar Lisa och Kajsa och så Lisas pojkvän Jonathan.
 
Freja som endast sovit en timme på hela dagen däckade utan ett pip så vi andra kunde äta köttfärsås och spagetti i lugn och ro. Dessa knasbollar! Åh vad jag tycker om dem allihop! Synd att Uppsala ligger så långt ifrån Göteborg, annars hade jag gärna ätit middag med de här människorna varje kväll.
 
 
Senare på kvällen fick jag och Sara ensamtid och det kan ha varit den bästa kvällen på länge. Och vi som inte skulle stanna uppe så länge...klckan blev såklart efter midnatt innan jag gosade ner mig på den skönaste madrassen i hela världen (tänk Tempurmoln).

Stockholm dag 2: Picknicken!

Freja sov som en klubbad säl men jag själv var nog lite nervös. Jag är som bekant med i en facebook-grupp för mammor i Sverige som fick barn i oktober 2012 och i ungefär ett halvår har vi pratat om att träffas. I lördags var det dags! Från Umeå i norr till Eslöv i söder kom det mammor och bebisar (och några pappor) till Stockholm.
 
Sara lotsade oss till rätt tunnelbana och sedan tog jag och Freja oss ut till Gärdet för att möta upp barnvagnsmaffian med ballonger på vagnarna. Vilken märklig känsla när en hel hög tjoade på oss vid tunnelbanestationen! "Heeeej Anna!" Och att se alla kända ansikten! Vi ses ju varje dag på nätet men att ses i verkligheten är verkligen annorlunda - på ett bra sätt.
 
 
Tanken var att vi skulle hålla till på Gärdet men vi vände snabbt igen då vi insåg att det inte fanns ett enda träd (hallåååå strålande solsken) och de med äldre syskon ville gärna ha närhet till en lekplats. Så vi traskade tillbaka mot Tessinparken och slog läger.
 
En tredjedel av gänget
 
Där satt vi sedan i flera timmar medan barnen stal majskrokar från varandra, jag fick pastasallad av de intill (jag ahde en svettig ostmacka med mig som ingen var speciellt imponerad av) och så var det det där med att hälsa på folk jag aldrig träffat men ändå tycker att jag känner. Lite det där: jag-försöker-vara-så-avslappnad-och-naturlig-men-vill-egentligen-uppföra-mig-som-en-fjortonåring-som-just-sett-sin-idol.
 
Instagrambild
 
Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt skulle Freja och jag med ett tåg till Uppsala (fast då hade de flesta gett sig av, men det var ändå svårt att slita mig).
Åh vad roligt det var att träffa alla mammor och oktoberbarn! Visserligen var vi "bara" 10% av alla i gruppen (i skrivande stund är det 397 stycken i gruppen och ca 40 stycken kunde komma) så några saknades såklart men jag fick verkligen mersmak och vill träffas igen!