Hemma i Göteborg igen. Jetlag brukar inte vara speciellt besvärligt, det tar två dygn med lite trötthet och så jag på banan igen. Pah! In my face! Det är först idag (fyra dygn senare och med mycket vilja) som jag är något av mig själv igen. Sommarhettan har ju inte riktigt hjälpt heller, jag och värme är inte bästa vänner och vad solen ska skina klockan fem på morgonen för, det begriper jag inte.

Efter några (få) timmars sömn åt jag min sista blåbärsscone, en key lime yoghurt från Tillamook och så bar vi ner väskorna till Athenas (Pauls syster) bil. Det var dags att åka mot flygplatsen och ännu än gång säga hej då till min andra hemstad. Det är faktiskt femte gången jag har hälsat på den sedan mitt au pair-år var över.

Vi sattes i arbete inför kvällens festligheter, George med sina laxrullar och jag med chokladbollar och jordgubbsrensande. Diverse pappor och deras söner kom över (vad mammorna gjorde är än idag oklart) och huset fylldes sakta men säkert av glada människor. Buffén var ytterst delikat (som alltid när Toddi är i farten) och laxrullarna gick hem hos alla vuxna.

Så var det då dags för dansen. För visst hade vi en midsommarstång, hemmagjord av pinnar, hopprep och rockringar, byggd av en dansk och applåderad av svenskarna i gänget (dvs jag och Markus). Kreativiteten var det inget fel på. Små grodorna, Prästens lilla kråka och gapflabb avhandlades i skymningen.

Sen blev jag kidnappad av Georges kompis Paul. Det var dags för häng i en bar med det extremt sköna och kärleksfulla gänget (väntar fortfarande på bilder därifrån). På vägen hem därifrån stötte vi på en tvättbjörn mitt inne i stan. Händer inte allt för ofta.

---

English: The midsummer celebration was great. George's salmon thingys were a success and we all danced around the maypole like little frogs. Later that evening George's friend Paul kidnapped us so we could say goodbye to the gang before our trip was over. (Still waiting for those pictures...)

Midsommarafton. Jag och George tog bilen ner till Southcenter, ett stort shoppingcenter jag faktiskt aldrig varit på tidigare trots att det ligger hyfsat nära (antagligen för att jag hade Emma i norr med Alderwood och Sara i öster med hela Bellevue). Dumt egentligen med tanke på att allt finns i området; Michaels, Barnes & Noble, Cheese Cake Factory, Red Robin, IHOP, Rainforest Café, alla klädbutiker osv. Kul med nya upptäckter.

Vad som var mindre kul var diverse vägarbeten, så när vi väl kom fram var vi vrålhungriga. Det blev Rainforest Cafe. Vem vill inte äta bland elefanter, apor och åskväder? Trots hungern tog jag bara en förrätt och tur (snarare skicklighet) var det, för i sann amerikansk anda var portionen jättestor.

Tog oss sedan till Barnes & Noble där jag köpte mig The Unofficial Harry Potter Cookbook och vidare till Michaels för att införskaffa mer scrapbookingmaterial.

Sen var det ju trots allt midsommarafton och George hade lovat att göra sina laxrullar till kvällens festligheter. Eftersom vi var ett stenkast från IKEA blev det ett supersnabbt besök på den självutnämnda svenska ambassaden för att köpa lax.

For a moment I felt extremely Swedish

Men sen tog flytet stopp. Det har alltid varit lite knepigt att ta sig ifrån IKEA, men den här gången var det värre än vanligt. Efter tredje försöket i samma korsning i en bil med lädersäten och utan luftkonditionering fick jag ett mindre utbrott på alla dessa amerikaner som inte kan köra bil!

Efter oskyltade motorvägar, trafikomläggningar, olyckor och otaliga köbildningar kom vi äntligen tillbaka till huset ett antal timmar försenade.

---

English: George and I went to Southcenter, a big shopping mall area where I actually have never been before. We had lunch at Rainforest Cafe and stopped at both Barnes & Noble (where I bought The Unofficial Harry Potter Cookbook) and Michaels (for more scrapbooking supplies).

Since we were just a few minutes away from IKEA we made a quick stop to pick up some salmon and I felt extremely Swedish there for a while, it was Midsummers after all.

The drive home took forever. If it was not road work or the lack of signs to get to the freeway, then there were accidents and miles of traffic. Needless to say we showed up at the house hours later then planned...

På hemvägen från downtown blev jag och Pontus avsläppta i U.Village. Vi skulle på date, något han och jag kommit överens om på morgonen samma dag. Så vi gick till Red Mango för att äta frozen yoghurt och hamnade senare på Barnes & Noble bland sällskapsspel, Pokémonkort, serietidningar och Harry Potter-lego. Vi hade så himla mysigt, bara han och jag, något jag verkligen har saknat!

När klockan närmade sig kvart över nio tyckte jag att det var dags att promenera hem. Konversationen låg på topp och jag njöt av att få ha honom alldeles för mig själv.

Väl hemma möttes vi av Toddi som föreslog att vi skulle se Harry Potter 7, del 1. Vi borstade tänderna illa kvickt, satte på oss pyjamas och satte oss sedan i källaren och spelade Dot i väntan på att de vuxna skulle bli klara. Döm av vår förvåning när lampan släcktes en stund senare och det blev kolsvart. Vi protesterade vilt, trots att Toddi sa att det var alldeles för sent för att se på film. Det var ju hennes idé och vi hade ju väntat på dem!

Lyckades deala till oss att Pontus fick se början i sina föräldrars säng. Jag hade ju sett den två gånger redan och tog istället emot George som kom från Olympia.

Pontus at Red Mango

---

English: After downtown Pontus and I got dropped off at U.Village for a date. We went to Red Mango and Barnes & Noble and had such a great time! How I have missed to be able to have him all to myself!

Back at the house Toddi suggested that we could watch Harry Potter 7, part 1. Pontus and I both brushed our teeth and got into our pj's as quickly as possible and then played Dot in the basement as we were waiting for his parents.

All of a sudden the lights were shut off. Toddi said it was too late to watch a movie. Both Pontus and I got upset. It was her idea to begin with and we had been waiting for her and Markus. (Now I love you Toddi, but you do change your mind about 15 times a day). It all ended well though, Pontus got to watch the beginning and I hung out with George who came to the house from Olympia (I had already seen the movie twice).

Efter Pike Place Market promenerade vi upp till GameWorks och spelade bollspel, air hockey, hästrace och jag och Pontus tog oss även an mitt favoritspel - Jurassic Park! Ungarna klev ut med två godisgrejer var och så gick vi tvärs över gatan för att äta middag på kära gamla Cheese Cake Factory.

Pontus with a blue tongue

På vägen tillbaka till bilen passade Desi på att charma alla vi mötte. Folk ropade till och med kattljud efter henne. Och vem blir inte charmad av en fyraåring i tigerdräkt?

Torsdag morgon hade jag helt plötsligt tre ungar inne i badrummet samtidigt som jag försökte måla på mig lite mascara. Med en kajalpenna blev flickorna katter (eller Desi blev snarare en tiger med tanke på hennes outfit för dagen) medan jag berättade gamla historier för barnen (bl.a. om hur Pontus låste in mig på lilla kökstoaletten och låtsades att det var ett fängelse för fem år sedan).

Vid lunchtid tog jag och Toddi med oss barnen ner till downtown. Först förnyade jag mitt amerikanska körkort och sedan gick vi och strosade runt på Pike Place Market, ett av Seattles mest populära ställen - både för turister och infödingar.

Efter Gas Works var det pianolektion för först Camilla och sedan Pontus som gällde. Stackars Pontus hade som sagt rullat sig i gräset och blev därför nästintill blind på ena ögat pga av svullnaden. Aningen jobbigt att läsa noter.

Väl hemma spelade jag, Toddi, Pontus (som nu mådde bättre) och Camilla Dot på vardagsrumsgolvet medan Markus tog Desi till simlektionen. Det åts en hel del yoghurt av någon anledning så ingen var speciellt hungrig när det väl kom till middagen. Ungarna lekte i hängmattan och jag och de andra två vuxna kunde äta hamburgare i lugn och ro. Kvällen fortsatte lugnt och stillsamt och jag gick och lade mig med min onda rygg i vettig tid för en gång skull.

---

English: After Gas Works Pontus and Camilla had piano lessons. Poor Pontus had rolled around in the grass earlier and had to pay for it while he was trying to read the notes with one eye (the other so swollen he could barely see, stupid allergies).

When back home again we played Dot and had so much yogurt no one was really hungry when it came to dinner. The kids played in the backyard so the other two adults and I could have a nice conversation for once without interrupted too much.

Onsdag började extremt långsamt. Toddi åkte iväg på yoga och jag och barnen bestämde oss för att steka svenska pannkakor till frukost. Lättare sagt än gjort då jag upptäckte mitt i processen att det inte fanns ett endaste litet ägg i hela huset. Frukosten blev lunch istället och vid tvåtiden kom vi äntligen iväg till Gas Works Park.

Tips: För att få barn att posera och följa instruktioner, muta dem med "something magic from my camera bag" dvs. Dextrosol (som de får efter att de utfört uppdraget). Endast en bit var. Fungerar varenda gång!

För att sedan få dem att fortsätta posera med mig i bilden också blev det ytterligare mutning med Mentos. Också där bara en bit var (det var ju trots allt onsdag).

Vi fortsatte bort mot den stora kullen och Pontus rullade runt i gräset trots kraftig gräsallergi (bakslag senare under dagen). Camilla skulle absolut jobba sig och vara tvärtemot, Pontus fick låna min kamera och knäppte av några bilder på oss andra och Desi var på ett strålande humör.

Det var sista dagen för både Pontus och Camilla i skolan och det firades först med glassbilen på skolgården och senare med BBQ på strandklubben under eftermiddagen och kvällen. Själv var jag precis frisk från förkylningen men pajade istället ryggen då jag bar omkring på Desi i lekparken. Stapplade runt på strandklubben som en 90-åring gammal dam med kameran på axeln.

New bathing suit

 

Camilla

 

Pontus

Desi jumping

 

My dinner

 

Mt. Rainer

---

Tisdag förmiddag hade Pontus en utedag och knytkalas med alla i tredje klass. Toddis bidrag var morötter, blåbär och cupcakes. Lekplatsen var fylld med ungar som sprang runt så Desi höll sig ganska nära.

Väl tillbaka i Seattle igen var vi bjudna på middag hos Georges före detta värdfamilj. Det var uppdukat i trädgården och det bjöds på kyckling, sparris, ananas- och vindruvssallad, potatis and och andra godsaker i kvällssolen.

När det blev för kallt att vara ute flyttade vi in trevligheterna inomhus tills klockan blev jättemycket. Tog med mig George till bensinmacken för att tanka en skvätt och gjorde ett snabbt stopp hemma hos mig för att packa en övernattnignsväska innan George promenerade över till "sin familj" igen.

Lämnar Seattle idag, landar i Göteborg vid 17-tiden imorgon (söndag). Fler reseuppdateringar kommer från hemmaplan.

Så började färden söderut. Tog oss ner till Olympia och kunde faktiskt spendera lite kvalitétstid med varandra på motorvägen. Nog för att vi reste hit ihop, men vi har knappt hunnit prata med varandra under de här veckorna.

Måndag förmiddag stoppade jag in George i Land Crusern och körde upp till kära gamla Alderwood. Jamba Juice, Annie's Pretzels, Victoria's Secret och nytt (för mig) var Disneyaffären. Gick förbi min gamla hårsalong och de vanliga mobiltelefonförsäljarna.

När vi var klara där tog vi oss till Michaels för att försöka få ordning på min Slice. De kunde inte göra något förutom att ge mig ett telefonnummer. Handlade närmre 400 nya designpapper och småpratade med butikschefen.

Efter strandbesöket tog jag och Toddi med oss flickorna till Toddis föräldrar och syster (de bor i samma hus). Vi hade bara tänkt säga hej, men i vanlig ordning slutade det med att vi stannade på middag. Supergott! Flickorna fick med sig en hel hög med leksaker från sina kusiner som blivit för stora för dockor och mjukisormar.

Söndag var Fars dag i USA. Camilla hade sin sista fotbollsmatch, men laget de skulle spelat mot ställde in så flickorna spelade mot sina pappor istället. Vädret var riktigt kyligt men de som spelade höll sig varma (dvs jag huttrade bakom kameran).

Camilla med lila strössel (lila är lagfärgen)

 

Trots kylan var ungarna galna i glass

---

Lördag var ingen bra dag för min sjuka kropp. Det verkade inte vara en bra dag för någon i familjen (förutom Toddi som har en unlimited supply of energy). Jag hasade runt i pyjamas hela dagen, sov middag och snöt mig igenom en hel låda med Kleenex.

Flickorna lekte teparty i TV-rummet med ALLA leksaker som fanns. Toddi och Pontus (som kräkts på morgonen) spenderade dagen med Monopol och på kvällen spelade Camilla sin pianoläxa för oss. Desi spelade Angry birds istället.

Hela dagen försvann i en dimma av snor.

På kvällen (fredag) gick Toddi och Markus på en dejt och jag hade tre barn för mig själv. Film, pyjamas, dricka mjölk, borsta tänderna, läsa bok, god natt.

Lätt som en plätt.

Efter den goda lunchen promenerade vi upp till skolan för att hämta Camilla och Pontus. Desi visade sina gymnastikkonster innan vi gick till lekparken jag brukade hänga i med barnen när jag bodde här. På vägen hem blev en bestämd liten dam sur över något ingen kommer ihåg i dagens läge.

Mysigt var det i alla fall att promenera genom det bekanta grannskapet.

Hungern sa ifrån och vi hamnade på det relativt nyöppnade stället Boom för att inta lunch. För egen del blev det en jättegod kycklingsallad med nudlar. Desi lekte hellre på en staty som såg ut som en ko. Vem behöver mat när det finns en ko i brons att klättra på? Knappt att glass kunde locka tillbaka henne.

Jag och Toddi fick i alla fall en lugn pratstund för ovanlighetens skull.

---

English: Toddi and I had lunch at Boom. I had an amazing chicken salad with noodles. Desi preferred to play on the bronze cow instead. Ice-cream could barely get her to the table. At least Toddi and I could have a nice conversation without interruption for once.

For English go to the bottom of this post

Fredag förmiddag tog jag och Toddi med oss Desi (som har sommarlov från förskolan) och promenerade bort till U.Village. Toddi ville kolla in trottoarrean som pågick.

Medan hon tittade på träningsbyxor i en halv evighet tog jag med Desi till Starbucks. Jag tog min vanliga frappuchino och Desi fick en jordgubbsdryck. Med leopardjacka, solglasögon och en Starbucksmugg såg fyraåringen riktigt bloggmedveten ut.

---

English: Last Friday morning Toddi and I brought Desi with us and walked to U.Village for the sidewalk sale. While Toddi checked out workout pants I took Desi to Starbucks. The four-year-old sure looked fashionable in her outfit for the day.

Började fredag morgon med en lugn och god frukost i min ensamhet. Toddi hade bakat blåbärsscones som är to-die-for, huset var tyst och jag bara njöt. Ska absolut få tag på receptet innan jag åker hem.

Torsdag köpte jag nya träningsbyxor hos Nikes outlet. Vidare mot Walmart där vi köpte på oss schampo, Ziplockpåsar, deodorant och annat bra-att-ha till sjukt låga priser (som alltid).

George har fått frågan ett antal gånger om det är konstigt att vara tillbaka. Det tycker han inte. Det enda jobbiga är alla dessa valmöjligheter av precis ALLT. Det finns inte en chans i världen att hinna äta allt, eller en provsmaka på allt.

Tyson kom och hämtade upp oss på The Oly Club och körde upp till Olympia. Dags att shoppa jeans (2 par för $60 hos PacSun)! Och toppar (5 för $20 hos Wet Seal)! Väl tillbaka i Centralia orkade inte min kropp mer så jag gick och lade mig vid 19.00. George hängde med sin kära vän Paul och de kom och petade på mig vid elva-tiden. Inte uppskattat.

Onsdag förmiddag spenderade jag och George på The Olympic Club i Centralia. Det är ett sånt där ställe som finns i alla filmer och tv-serier, där alla känner alla. Ungefär. Det var i alla fall det när George bodde i Centralia. Nu är personalen utbytt så det är inte riktigt samma känsla, men maten är lika god för det.

Äntligen fick vi trycka i oss en korg med tater tots. George hällde i sig ginger ale. Verkligen hällde i sig. Salladen och hamburgaren var riktigt goda de också.

Väl framme i Portland plockade vi upp Georges faster och hennes man för att äta lunch på Panda Express. Blev sedan avsläppta hos Georges storasyster och svåger för att hälsa på. Tog med de fyra barnen till Fred Meyer och ungefär där tog mitt tålamod slut (hade fortfarande feber). Promenerade fram och tillbaka mellan systern och Georges mamma resten av eftermiddagen. Fram och tillbaka.

På kvällen kom Georges kompis Tyson och plockade upp oss och vi åkte vidare norrut mot Centralia där vi blev avsläppta hos ytterligare en kompis för att sova.

Vi gjorde en liten avstickare för att titta på en sjö. Den såg inte mycket ut för världen när vi väl kom fram, men när jag kikade ner i den upptäckte jag att den var jättedjup och att gamla stockar låg på botten och såg allmänt häftiga ut.

Ett snabbt stopp på Safeway för att införskaffa DayQuil och hallon till mig och så var vi påväg. Raka vägar, snöiga berg, krokiga vägar, skyhöga tallar. Jag hittade min gamla mp3-spelare och gick igång på varenda låt (kan ha att göra med medicinen jag just hinkat i mig).

På tisdag morgon var det dags att säga hej då till det lilla samhället i mitten av Oregon och bege oss mot den något större staden Portland.

Would you prefer if I wrote an English summary at the end of every post so you would understand what I am talking about, or does the Google translator gadget in the right hand menu work for you?

Min banditkompanjon Ida har en fotoutmaning varje vecka och här är mitt bidrag för den här veckan.

George har en motorcykel som står hemma hos hans pappa till ingen nytta. Medan jag låg på soffan och tyckte synd om mig själv med min feber och onda hals kom en kille och ville titta på den och fråga massor av frågor jag inte kunde svara på. 750, gul, Suzuki. Där slutar mina kunskaper. Men killen är ändå intresserad av att köpa den. Håll en tumme eller två.

Mot kvällen (måndag) gick jag, George, Betty, Jerry, Georges kusin Nicole, Nicoles son Ian och sen ytterligare ett kusinbarn (Alex) på mexikansk restaurang. Det smakade brunt. Jag drog på mig feber och åkte hem och somnade på min hundhåriga soffa medan de andra gick på bio. Trots att Madras inte ens har 7000 invånare har de just fått en biograf med fem salonger.

Tillbaka hos Georges farmor för mer kortspel. I hennes trädgård står även en såndär klassisk amerikansk dubbel-hammock-gunga-vad-de-nu-kallas.

Tillbaka i Jerrys trädgård (efter ålderdomshemmet) hjälpte George honom med att fixa pumpen till dammen som varit trasig hela vintern. Hundarna sprang runt och skällde på allt och inget och jag satt mest och tuggade på ett grässtrå.

Georges farmors far är fortfarande i livet. Tidigare i år fyllde han 103 år och fick ett brev personligt signerat av USAs president och fru. Visserligen är det ett förtryckt brev, men namnteckningarna är äkta. Coolt! Fatta hur gammal han är!

Som jag nämnt tidigare så bor större delen av Georges pappas familj i Madras. Vi traskade därför över till hans farbror Johns hus där trädgården stod i full blomster (trots att de lever i ett ökenlandskap).

Vi spenderade förmiddagen hemma hos Georges farmor (Betty) och farfar. Spelade Dot, åt ost och kex samt pratade om kameror.

Jerry, George och jag

Vid frukostdax kläckte jag att flingor vore ju gott. Jag glömde bara kolla vad för slags flingor som erbjöds. Fruit loops smakar som färgen blå ungefär.

Kvällen då vi anlände till Madras möttes vi av två hundar och en katt. Katten (Tuxido) vägrade sluta mjaua. Mjau. Mjau. Mjau. Mjau. Mjau. Högt och tydligt. Mjau. Mat hjälpte inte. Mjau. Kliande hjälpte inte. Mjau. Georges pappa gick och lade sig. Mjau. Jag och George började viska för att inte störa. Mjau. Katten började mjauviska!

Måndag morgon vaknade både George och jag omänskligt tidigt för att vara på semester. Tog oss en liten promenad bland solblekta trädgårdstomtar och klassiska amerikanska brevlådor.

 

För mer info om Madras klicka här

Efter tre timmars sömn tyckte kroppen att det var dags att vakna. Klockan fem på morgonen. Kul. En yoghurt och lite bildredigering senare lyckades jag få till ett par timmars sömn till innan det var dags för nybakta blåbärsscones till frukost. Desi och jag konverserade vid köksbordet medan de andra höll på med den vanliga cirkusen. Desi och Camilla blev katter med hjälp av min kajalpenna och sen dök Sara och Johan upp för att ta med mig på en shoppingrunda.

Första stoppet blev U. Village där Victoria's Secret, Starbucks, Impress och North Face avlöste varandra. Nya trosor, en frappuchino och en punch från Martha Stewart (i form av en fjäril jag varit på jakt efter i över sex månader) senare var vi på väg mot North Gate och Forever 21 där ett par shorts blev inhandlade.

Sara inne på Victoria's Secret

Impress, där jag hittade fjärilspunchen

Väl tillbaka i huset där jag mötte upp George och hans kompis Ben började resan söderut. Ben körde oss till Centralia där vi mötte upp Johanna, Johanna körde oss till Portland där vi efter mycket om och men mötte upp med Georges pappa och han körde oss sista sträckan till Madras (där större delen av Georges pappas familj bor).

Hemma hos Jerry (Georges pappa) ser väggarna ut såhär:

Klockan var midnatt och vi ramlade ihop på varsin soffa med filtar täckta av hundhår.

Och med torsdag menar jag min torsdag, vilket blir er fredag-mitt-i-natten-alternativt-fredag-morgon.

Befinner oss i Madras, Oregon for tillfallet. Ska upp till Portland imorgon och sedan Centralia. Ar tillbaka i Seattle pa torsdag igen, med massor av nya bilder.

Vi möttes av musik, buffé och en väldigt glad familj (med mormor, moster och kusin också). George åkte vidare till sin gamla värdfamilj och jag hade en helt underbar kväll med min amerikanska familj. Camilla och Desi visade sin dans- och gymnastikkunskaper, Pontus spelade piano och solen strålade.

Framme i Seattle gick allt så fort att jag knappt märkte vad som hände. Fem minuter i kö till gränskontrollen, en lagom svensk dialekt och jag kom igenom utan problem. Väskan kom före mig och så huxflux stod vi och väntade på Lauren en kvart före vi skulle ha landat.

Kära gamla I-5. Olyckligtvis så var det stor skolavslutning från University of Washington så vi hamnade i världens långsammaste kö. Ett kort stopp på QFC och Starbucks och så var jag "hemma" i Laurelhurst igen.

Resan började på Landvetter där George och jag trängde oss in på planet mot Amsterdam. Helt okej flygplan faktiskt, KLM kan sin grej.

Väl i Amsterdam var det inga problem att komma till nästa terminal (förutom att jag höll på att spränga min blåsa att jag inte kunde gå normalt). Nästa flygplan var dock inte KLM utan Delta så där var inga egna TV-skärmar och hörlurarna vi fick till de gemensamma filmerna fungerade inte.

När ni läser det här sitter jag och George och väntar på att få gå ombord planet på Landvetter. Vi mellanlandar i Amsterdam och flyger sedan hela vägen till Seattle där vi beräknas landa 16.15 lokal tid (01:15 svensk tid på söndag).

Enligt KLM:s hemsida ska vi få egna TV-skärmar över Atlanten. Tror jag först när jag ser det.

Men alltså allvarligt talat. Kom igen. Ska jag behöva lägga mig till med grammatikfel bara för att få komma in i landet den här gången?

Bort med förlovningsringen, svenska till uttalet (lite Göteborgsdialekt kanske skulle sitta fint), titta inte på George (stå inte ens i samma kö), se ut som om handbagaget är superlätt att bära och säg att resan är semester - inte att du ska hälsa på familjen du en gång arbetat hos. Något mer?

Och här försöker jag vara en ärlig medborgare.

Så ja. Då var vi incheckade för morgondagen. Orosmomentet är inte själv flygningen utan det som händer nere på marken på flygplatserna. Bytet i Amsterdam är ganska tajt. Kan hända att vi måste byta terminal. Alla dessa köer och kontroller (vi vet väl alla vad jag tycker om säkerhetskontroller).

Men väl på plats i kära gamla Seatown, då kommer det vara värt det.

Om någon mot all förmodan har missat det, så åker vi till USA på lördag och packningen har nu börjat. Jag som har en förkärlek för listor har skrivit ner varenda tofs och strumpa som ska med och börjat rada upp det som ska med på vardagsrumsbordet.

Eftersom reglerna angående väskor och vikt är ändrade (det som tidigare var två väskor á 23 kg = 46 kg per person är nu halverat, vilket kräver lite mer planering) är jag lite irriterad. Inte för att jag hade tänkt släpa dit 46 kg men på hemvägen är det ju trevligt att kunna fylla väskorna.

Vi kör med andra ord på min gamla taktik: stoppa-ner-en-väska-i-en-annan-väska-på-ditvägen. En väska plus två handbagage på två personer. Minimalistisk packning så gott det går. (En gång åkte jag på ett bröllop över en helg med endast en laptop-ryggsäck. Klänningen fick plats och var av oskrynkligt tyg).

Svängde inom Apoteket i förra veckan för att införskaffa solkräm. De hade erbjudande med tag 3 betala för 2 så det blev både kropp- och ansiktskräm och även en after sun lotion. Den sistnämnda doftar som fruktsallad - jättegott!

Kul att mitt mobilinlägg från IKEA äntligen dykt upp. Det tog ju bara sex dygn. Bra jobbat blogg.se.

Idag har jag opponerat på en klasskamrats C-uppsats. Min egen ska inte opponeras på förrän i augusti av oklar anledning (fick bara reda på att jag inte fick gå upp nu i juni).

Idag har även min bästa Sara och hennes Johan åkt till Seattle för att stanna i landet i tio veckor. Jag, avundsjuk? Enormt! Men vi ska i alla fall ses på söndag i U.Village , just like back in the days. Två veckor blir nog inte så dumt det heller.

Igår var familjen iväg på begravning. Mormors syster gick bort i maj. Ledsamt men livets gång.

Lillebror kom ner till Göteborg över dagen i permissionsuniform och fick mer uppmärksamhet än vad han ville. Efter begravningsgudstjänsten blev det smörgåstårta, hallontårta, återföreningar och oj-vad-stor-du-har-blivit.

Efter en rejäl frukostbuffé traskade vi upp till slottet för att kolla in bra platser. Hamnade av en slump vid Slottsbacken precis när Victoria och Daniel kom ut och lyckades få dem på bild som en liten blå prick. Victoria höll ett kort tal och så öppnades inre borggården för allmänheten. Satte oss på en bänk en stund innan det var dags att paxa platser på den yttre borggården.

Väl där kom det en orkester och spelade några stycken och sen en grupp som sköt av några skott med sina gevär. Med den gassande solen rakt på oss stod vi och väntade på den beridna högvakten som till slut kom med en orkester framför sig (de var mycket punktliga, det kändes dock som en evighet i värmen).

De radade upp sig stiligt (lillebror längst fram näst längst till vänster), drog sina sablar, hoppade av hästarna unisont, stod och marscherade i olika formationer och gjorde någon form av vaktbyte.

Sträckan Göteborg - Stockholm spenderade jag med illamående på X2000. Väl framme gick lillebror och Louise åt ett håll och vi övriga åt ett annat. Traskade över till Riddarholmen, checkade in på hotell Mälardrottningen och traskade efter det in till Gamla stan för att äta middag.

Efter mycket velande fram och tillbaks hamnade vi till slut på Mårten Trotzig och intog en fantastiskt god middag. Visserligen gungade hela världen fortfarande efter tågresan (samt en släng av light solsting från förgående dag ute i skärgården) men lammytterfilén smakade superbt ändå.

Traskade tillbaka mot båten där vi skulle sova, spelade en omgång Yatzy med mamma på hennes nya iPhone och så var det gonatt och sov gott för att vara redo för nationaldagsfirandet dagen därpå.

Godnatt Stockholm!

Igår var delar av familjen uppe i Stockholm och tittade på lillebror som gjorde beriden högvakt på självaste nationaldagen. Varmt som sjutton, men vad gjorde det när lillebror spatserade runt i en smurfkostym och en oerhört osexig hjälm med plym? Men lite stolta var vi allt, han red ju i första ledet!

Idag på Sveriges nationaldag fyller även den här bloggen fem år. Det firar vi med en liten uppfräschning av bloggdesignen. Säg nu att ni tycker om den.

(Tryck på F5 om ni inte ser den nya)

Om fem dagar är vi på väg tillbaka till USA. På lördag landar vi äntligen i Seattle igen. Jag längtar så jag nästan spricker! Det finns så mycket jag vill göra och så lite tid till det. Det hela sitter i detaljerna. En frappuchino på Starbucks. En promenad i Laurelhurst. Shopping i Alderwood mall med en Jamba juice i handen. Frukostflingor i den vita skålarna hos min amerikanska familj.

Har ni sett att jag har bytt ut alla tidigare länkar mot en hel hög med nya?

Om någon känner sig utanför så hojta till. Det finns ju plats för fler för böveln!

I eftermiddag hoppar jag på tåget mot Stockholm tillsammans med lillebror, Louise, mamma, morfar, Berit (morfars flickvän) och Sören. Imorgon ska lillebror rida under högvakten vid slottet och vi ska dit och mobba honom för hans fula hjälm med plym. Jag förväntar mig superbt väder.

Kommer hem på måndagkväll igen, men misströsta inte, det finns tidsinställda inlägg och lite uppfräschning av bloggdesignen väntar.

Tidigare idag promenerade jag och George ner till Järnvågen och tog Lila express ut till Lilla Varholmen. Där mötte vi upp med lillebror och Louise på bilfärjan över till Björkö för att därifrån ta personfärjan till Grötö för att hälsa på pappa.

Lillasyster kom och mötte oss nere i hamnen och vi traskade på mellan ängarna och fick syn på några små kor (eller det var nog två kalvar egentligen), fortsatte förbi DHR Västerhav och så var vi framme vid det stora vita huset med det lilla vita huset längre ner i trädgården.

På balkongen bjöds det på dricka och snacks till utsikten över havet.

Så blev det dags för badminiton i motljus och uppförsbacke. Gick sådär. Bytte sida till solen i ryggen och nerförsbacke. Gick fortfarande sådär. Mobbing på hög nivå för fula viftanden med våra racketar.

Gick vidare till trädgårdsyatzy (megatärningar som vägrar landa rakt) och pappa som brukar vara en fena på huvudräkning fick hjärnsläpp och räknade sjukt galet vilket ledde till magknip av allt skrattande.

Äntligen var det dags för grillning av revbenspjäll. Till det fick vi färskpotatis, sås och sallad och till efterrätt blev det jordgubbar (årets första). Jodå det gick ner utan klagomål.

Så var det dags att ta våra sönderbrända kroppsdelar och bege oss ner mot hamnen igen för att ta personfärjan till Björkö, byta till bilfärjan och så fick jag och George skjuts hem till Linnéstan igen. Aloevera smordes på och så var dagen nästan slut.

Jag och George tog oss ut på en promenad igår och på hemvägen stannade vi till i en av närbutikerna och köpte glass, samt varsin macaron. Min livs första. Denna hyper det har varit över dessa små franska bakverk.

När jag väl hade satt tänderna i den (hallonsmak) insåg jag att jag nog trots allt har en variant av ett gammalt recept på dem. Enda sedan jag var liten har min pappas moster bakat en biskvi som specialitet. En slags latmaskvariant av macarons där mandlarna inte är lika finmalda, biskvierna inte är lika små och ibland är de doppade i choklad. Men annars samma ingredienser. Bakade dessa biskvier vid den här tiden förra året.

Så egentligen var det ingen sensation. I så fall har jag ju ätit macarons sedan innan jag började första klass.

Vecklade ut några strandmadrasser på balkongen igår endast iförd för liten bikini. Störde mig egentligen inte tills grannen prompt skulle säga hej från balkongen brevid. Då blev bikinin genast ännu mindre.
Lade mig i alla fall och läste en tråkig bok på strandmadrasserna. Livade upp stämningen med en skål fylld av vattenmelon. När melonen var slut var boken fortfarande lika tråkig, så jag somnade ett par minuter. Ganska mysigt att vakna upp under blå himmel.

Denna soliga lördag tar jag med mig George på bussen, möter upp lillebror och Louise och tar två färjor ut i Göteborgs skärgård för att grilla hemma hos pappa. Inte fy skam.

Ser ni förresten att det är förändringar på gång med bloggdesignen? Mer ska det bli. Eftersom bloggen fyller fem år på måndag tycker jag det är dags för en liten uppfräschning. Tycker inte ni?

När vi ändå pratar om blommor så måste jag ju visa den fina korgen jag fick av Maria (gammal högstadiekompis) när hon var här och fikade igår. Jättefin med ett hjärta av murgröna och en glittrande fjäril!

Pioner måste vara några av de vackraste blommorna som finns. I onsdags fick jag en bukett av George när vi träffades på Bergakungen. Väl hemma satte jag dem i vatten och på torsdag morgon var de utslagna med alla sina vackra blad.

För första gången på evigheter knåpade jag ihop ett kort i onsdags. Har verkligen saknat att få klippa och klistra. Hann sedan inte ta något ordentligt foto på kortet så det blev ett i bilen. Hoppas Maja blev glad.

Igår var jag som sagt på två studenter. Först var det hos Anders med buffé. Sen var det hos Maja med tacos ("som det brukar vara hos Ylva" dvs min mamma. Vår familj äter lite av en originell tacos). Ingen tårta på något av ställena hann jag med då jag skulle hasta iväg på biodejt med George för att fira fyraårsdagen. Fjärde Piratesfilmen - inget nytt men ändå underhållande.

Nähä, här tror jag att jag har mobilbloggat från IKEA, men icke! Var där i förmiddags och åt en andra frukost och tittade på utemöbler (vuxenpoäng på det). Lämnade bilen i Kungsbacka, fick skjuts tillbaka till Göteborg, hem och panikstädade, bakade min första rabarberpaj, Maria kom över på fika och sen kom migränen.

Ikväll blir det med andra ord pizza och kebabrulle från den lokala pizzerian med de sura pizzabagarna. Allt för att slippa anstränga huvudet.

Hundkex från 110529

Ungefär lika suddiga som mitt huvud

Idag firar jag och George fyra år tillsammans. Han med att jobba och jag med att gå på två studenter. Men ikväll blir det bio-date; Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides.