Jetlag

Hemma i Göteborg igen. Jetlag brukar inte vara speciellt besvärligt, det tar två dygn med lite trötthet och så jag på banan igen. Pah! In my face! Det är först idag (fyra dygn senare och med mycket vilja) som jag är något av mig själv igen. Sommarhettan har ju inte riktigt hjälpt heller, jag och värme är inte bästa vänner och vad solen ska skina klockan fem på morgonen för, det begriper jag inte.

Slottsskogen tidigare idag/The big park earlier today

English: Usually it takes me about 48 hours to get back to normal after a visit in the US. Not this time. Not this time at all. After four days back home I am still not myself (although I have not fallen asleep during the day today). The heat and sunshine (at five o'clock in the morning) do not really help either.

Seattle, Detroit, Amsterdam, Göteborg

Efter några (få) timmars sömn åt jag min sista blåbärsscone, en key lime yoghurt från Tillamook och så bar vi ner väskorna till Athenas (Pauls syster) bil. Det var dags att åka mot flygplatsen och ännu än gång säga hej då till min andra hemstad. Det är faktiskt femte gången jag har hälsat på den sedan mitt au pair-år var över.

Bye bye Seattle

Lyckades checka in våra två fullproppadeväskor med ett kilo under maxgränsen på vardera, tog av oss skorna och gick igenom säkerhetskontrollen. Avgångstiden var 13.37 eliiiiit (som Wow-Jocke skulle ha sagt) och vi landade några timmar senare i Detroit. En mycket trevlig flygplats om jag får säga det själv. Hur ofta åker små röda tåg omkring bland konstträd och fontäner?

Our plane to Amsterdam

Trains and trees in Detroit, I like it!

 

Right before we left the ground


Den här gången fungerade åtminstone mina hörlurar till filmen, så jag glodde på Just go with it med Adam Sandler och Jennifer Aniston för att få tiden att gå. Vi fick exakt samma platser som vi hade två veckor tidigare. Lyckades sova i närmre fyra timmar och så var det frukost och dagsljus. Några timmar senare gick vi äntligen ner för landning i Amsterdam.

 

 

Amsterdams flygplats är skittråkig och där satt vi i två timmar och väntade på sista flygplanet för den här resan (sjunde för George). Grimaser, bilder på min egen fot, film på automatiska persienner, förlöjligande av datorrösten som ropar ut meddelanden och en släng av trötthet senare satt vi till slut på det lilla planet mot Göteborg.

 

My own foot

 

Att få se skogen och sjöarna runt Landvetter kändes väldigt skönt och för en gång skull dök alla väskor upp på rullbandet. En snäll mamma stod och tog emot oss med en kylväska full med mat.

 

Dear old Sweden

 

Då var denna resan slut.

 

 


English: After a few hours of sleep I had my last blueberry scone and got into the car. This is the fifth time I am saying goodbye to Seattle after my au pair year was over (2007).

 

Seattle to Detroit, Detroit to Amsterdam (where we were super bored) and Amsterdam to Gothenburg. Our bags actually showed up for once and my mom picked us up with a cooler full of food.

 

Trip over.

Midsummers

Vi sattes i arbete inför kvällens festligheter, George med sina laxrullar och jag med chokladbollar och jordgubbsrensande. Diverse pappor och deras söner kom över (vad mammorna gjorde är än idag oklart) och huset fylldes sakta men säkert av glada människor. Buffén var ytterst delikat (som alltid när Toddi är i farten) och laxrullarna gick hem hos alla vuxna.

George's delicious salmon thingys

Så var det då dags för dansen. För visst hade vi en midsommarstång, hemmagjord av pinnar, hopprep och rockringar, byggd av en dansk och applåderad av svenskarna i gänget (dvs jag och Markus). Kreativiteten var det inget fel på. Små grodorna, Prästens lilla kråka och gapflabb avhandlades i skymningen.

Dancing around the maypole

Sen blev jag kidnappad av Georges kompis Paul. Det var dags för häng i en bar med det extremt sköna och kärleksfulla gänget (väntar fortfarande på bilder därifrån). På vägen hem därifrån stötte vi på en tvättbjörn mitt inne i stan. Händer inte allt för ofta.
English: The midsummer celebration was great. George's salmon thingys were a success and we all danced around the maypole like little frogs. Later that evening George's friend Paul kidnapped us so we could say goodbye to the gang before our trip was over. (Still waiting for those pictures...)