Ögonen öppnades vid 04.45. Upptäckte att det är ingen idé att vara sådär gullig och väcka George genom att klappa honom på armen eller pussa honom på axeln. Brutal inkörning av pekfinger i hans kind däremot är mer effektiv.

Dagen var kommen då det var dags att visa pinsamma bilder från vårt förflutna. George har nu sett mig i omatchande färgkombinationer på kläder, orangefärgat hår samt rosa glasögon (allt på ett och samma foto). Å andra sidan har jag sett honom i hästsvans...

Promenerade över till the PX (som jag äntligen lärt mig betyder Post exchange), där allt från solglasögon, fickknivar, joggingbrallor, chips och dvdfilmer kan hittas, dvs överlevnadsbutiken för en uttråkad marinare. Utanför butiken finns en automat där du kan fylla på din vattendunk för 25 cent, så det gjorde George.
Tog oss även en titt på minnesparken som låg precis intill, som är tillägnad marinsoldater som dött i strid. Medan vi stod där och läste namnen på ett gäng som varit i Irak, tappade George sin dunk så att den sprack och allt vatten rann ut.
Inte mycket att göra än att gå tillbaka till the PX för att köpa en ny dunk för $1.

Kvällen ägnades åt att se Den siste samurajen med Tom Cruise. Spenderade sen resten av kvällen åt att diskutera filmen, då jag inte tyckte den handlade om någonting, medan George försökte förklara att så var det inte alls. Den handlade om...alltså...historien var...om man tänker...men allstå det kanske mer är en killfilm...

Vaknade 04.30. Somande inte om. Petade på George tills han också vaknade.

Då kosten i George rum bestod av salt, peppar, tabasco och sojasås var det inget annat att göra än att sätta oss på de två bussarna som tog oss till San Clemente. Första prioritet var att äta frukost. Efter ett evigt snurrande och en halv Twix senare kom vi till ett ställe som såg lovande ut. Jag var alldeles för hungrig och beställde alldeles för mycket mat, men vi fick oss två små vita lådor att ta med och så var det problemet löst.

Nästa stopp var hos Ralphs matbutik för att ladda skåpen. 8 kassar senare kom vi ut för att upptäcka att vi just missat bussen, och nästa skulle gå om 58 minuter. Jahopp. Det var ju bara att ta fram kameran och plåta allt i vår närhet.
Tog inte lång stund förrän en man i 50årsåldern hoppade ut ur sin mäklarbutik för att starta en konversation. George frisyr avslöjar hans yrke och två minuter senare satt vi i mannens (Willy Wilson) metallicblåa porche på väg tillbaka mot basen. "Just being a good citizen" sa han till vakten och lämnade av oss några minuter senare. Jag vecklade ut mina ben igen, då jag suttit i "baksätet", tog hälften av kassarna och tackade för skjutsen. Väl inne på rummet igen fick jag lite jetlag och föll ihop på soffan en stund.

04.00 ringde väckarklockan.
Damen vid incheckningen på Landvetter nästan hånskrattade åt min lilla resväska. "Är det allt?" frågade hon.

Planet till London var försenat. Och litet. Och bullrigt. Väl framme på Heathrow stod jag och glodde på en tvskärm i närmre 50 minuter innan den kunde tala om vilken gate jag skulle gå till. I securitykön skulle de öppna och rota runt bland Mentos, mp3-spelare och lypsyl. Min dam drog på smilbanden när hon upptäckte min nerknycklade mjukisapa. Även det planet var försenat. Men bra säten. Och snacks och mat stup i kvarten.
San Francisos flygplats har jag ärligt talat glömt bort. Jag såg den röda bron när vi lyfte i alla fall.

Landade på San Diegos flygplats endast 15 minuter senare än planerat. Starkt jobbat med så många förseningar. Och där stod George. Och den lilla röda väskan med turkosa paketsnören kom på 3 sekunder. Studsade ut till bilen där Holly och Jade satt. Lekte tittut med Jade i två minuter och sen var isen bruten igen. Svängde in på en restaurang för att käka mat (lax för min del) men egentligen ville jag bara gå och lägga mig. Hela restaurangen snurrade trots att jag satt still och några pommes frites (or should I say french fries) fick jag aldrig ner.

Men sen äntligen fick jag krypa ner och trängas med George i hans smala militärsäng och sen stängdes ögonlocken innan huvudet nått kudden.

AAAAAH jag har faktiskt lite panik. Jag är inte flygrädd, men misstänker att tiden vid byten kommer vara knapp. Men men jag har snackat mig in på flighter och gått förbi köer tidigare, så fram kommer jag väl förr eller senare. Förhoppningsvis inte senare.

Måste packa!! Nu!!

Kommer hem 28:e januari igen och jag har inte med mig datorn under resan.

Forex igår, resten av Kungsmässan idag med Frida, det blev diverse inköp, bl.a ett par jeans (på klisterlappen stod det storlek 38 men i byxorna 36, så det var ju en trevlig överraskning) och två tröjor (på rea) som ska ner i den lillalilla resväskan. Sitter uppe och väntar på att tvätten ska bli klar så jag kan hänga den så att den hinner torka.

Baloo sitter och stirrar på min kalkonmacka, men vägrar äta biten jag lade på golvet åt honom. Kajsa har kissat på grovköksgolvet och jag är så trött på att plocka upp diverse gegg som katterna behagar sprida över huset, att jag har gått i strejk och tycker hon kan torka upp själv!

Upptäckte idag att jag inte alls åker direktflyg från London till San Diego, nej minsann jag ska stanna i San Francisco och jag antar att jag ska byta från utrikes till inrikes, på obestämd tid dessutom, så det lär ju bli spännande. Bara intervjun för att få komma in i landet är ju en upplevelse i sig...

Baloo sitter nu jättenära min tallrik och låtsas att han är osynlig.

Har inga kläder då allt är tvättat (och inte får användas) alternativt måste vikas, ligger i tvättmaskinen eller hänger på tork. Så imorgon blir det nog städtröjan med pyjamasbyxorna till jobbet... Alternativt min USMC tröja, för den får jag inte ha på Camp Pendelton.

Baloo ligger bakom min dator och låtsas att han inte finns.

Note to self; fyll shampoo/balsam/duschtvål i de nyinköpta reseflaskorna.

Jo, igår la jag färdigt pusslet. Gick alldeles för fort så nästa utmaning blir ett på tusen bitar.

En balett med lättsam musik, färggranna kostymer, cool scenografi, en historia jag känner igen och strax över två timmar lång inklusive paus. Kan det bli bättre? Svaret är tyvärr ja, då tre damer framför mig hade varsin starkt doftande parfym som fick mig (som inte ens är allergiker) att till slut vilja kräkas.
Men i övrigt var jag mest faschinerad över de scenografiska lösningarna och tryckte dessutom i mig en Gott och blandat-påse för att ha annat än dofterna att tänka på.

Måndagen började med ett telefonsamtal från chefen om att jag ska tillbaka tilll ett ställe i Anneberg som jag var på i sommras. Helt ok för mig, det är där de sötaste tvillingarna går, och de var lika söta även denna dag. På hemvägen köpte jag mig nya nummret av Scrapbooking mm. och möttes sen av kattbajs på badrummsgolvet. Jag ska inte ha husdjur av något slag de första tio åren när jag flyttat hemifrån. George kan få ha sina fiskar om han känner för det, men något annat kommer inte in. När jag blir pensionär ska jag ha Ragdollkatter. Men det är långt dit. Inga djur under småbarns perioden.

Nu ska jag fortsätta på mitt pussel. Måste vara klart tills jag åker. På fredag! På fredag! På fredag!
Hämtade in mammas oanvända lilla röda resväska från förrådet. Ju mindre utrymma jag har att packa på, ju mindre har jag att släpa runt på och tro det eller ej men de har tvättmaskiner på Camp Pendelton.

Onsdag 9 januari Var allmänt trött på jobb och ungar så jag tog en sväng till Kungsmässan för att tänka på annat. Fick då sms från George angående omorganisation kring hans boendesituation och jag blev så trött på världen i största allmänhet att jag köpte mig ett 500 bitars pussel och åkte hem. Kom då på att jag skulle till bilbesiktiningen morgonen därpå och rådfrågade därför min plåtslagarpolare Adde om det var något jag borde oroa mig för. Det tyckte han inte.

Torsdag 10 januari Var nervösare på bilbesiktningen än hos tandläkaren (med tanke på hur mycket jag sprungit hos dem under årens lopp) men allt var primafint så det var bara att åka hem och käka frukost och sen iväg till jobbet.
Kvällen ängnades åt att lägga mitt pussel, föreställande ett litet gulligt hus med en liten gullig trädgård. George tyckte jag var dum i huvudet som satt och lade pussel som en annan pensionär, men jag förklarade för honom att lägga pussel är som terapi; du har en jättemassa bitar som på nåt vis ska bilda en helhet i slutändan. Fast det är billigare än att gå till en hjärnskrynklare (500 bitar = 122 kr på leksakslandet). Han ändrade sig då och tyckte vi borde införskaffa några pussel inför framtiden.

Fredag 11 januari Inget jobb, men däremot en visit i Lerum för att sen gå på National Treasure - Book of secrets på Biopalatset och avslutade det hela med att dricka varm choklad på ett kvällsfik.
När vi kom hem hade Sara, Camilla och Désirée talat in ett meddelande på telefonsvararen bl. a. där Camilla sjöng hela ABC-sången. Blev så rörd att jag började gråta och ringde sen upp för att höra Camilla sjunga Jingle Bells, Rudolph the red nosed raindeer samt Björnen sover. Åååh vad jag längtade tillbaka till kära gamla Seattle!!

Lördag 12 januari Jag har ingen aning om vad som hände, men dagen bara försvann. Sådär POFF! Ringde och pratade med Toddi, Pontus och Markus en stund innan de skulle iväg på fotboll och Pontus som var alldeles nyvaken talade om att han skulle läsa en bok för mig när jag hälsar på i mars men att han nu skulle äta äggröra. Det är inte klokt vad han har blivit stor, när jag åkte i juni kunde han stava sitt namn, men nu läser han faktiskt på riktigt!

Söndag 13 januari Söndagsseg är vad jag är. Ska på balettföreställningen Askungen på Göteborgsoperan senare ikväll (julklapp från morfar). I övrigt har jag haft minispa med ansiktsmask och tånagelpet. Såg solen en yttepyttestund i förmiddags men den försvann illa kvickt igen. Är det så konstigt att man blir deprimerad i det här gråtråkiga vädret??
På fredag åker jag!! Bara att kunna säga den meningen ger ett lyft från tråkvädret. På fredag!

Första dagen tillbaka på jobbet efter över tre veckors ledighet. Huvudet är aningen mosigt. Malevik idag, Älskogsbräcka imorn.

Försökte mig på att laga middag. Resultatet såg ut som om jag redan ätit den... Med en klatt av världens äckligaste guacamole på burk från Santa Maria Texmex. Jag har haft ljusare stunder i köket...

---

Problem: Alla svenskar vet ju vad en plupp är för något;

• en sån där plastmoj man sätter ovanpå skruven i bokhyllan så att inte skruven syns
• sällskapsspelet TP har 36 stycken
• en oidentifierbar pryl som troligtvis hör till diskmaskinen
• någon form av knapp man kan trycka på
• plastgrejen ovanpå en nål

Plupp är med andra ord ett väldigt användbart ord. Frågan är nu hur du förklarar ordet för en icke-svensk, t.ex; din amerikanske pojkvän... Snälla hjälp mig!

---

Hur vet alla dagispojkar vad Star Wars är för något? Måste vara något som går i arv, för vid fyra års ålder har knappast alla killar sett trilogierna (gamla + nya). Eller det kanske sitter i generna...Äta, bajsa, tänka på lasersvärd, sova, kräkas...

Årets andra dag passade jag grannbarnen då deras föräldrar monterade in ett nytt kök. Härlig julefrid i det huset...
Hur som helst lyckades jag och de små trollen leka på två lekplatser, åka rutchkana tills jag var blöt in på trosorna - trots termobyxor - då vi gick hem för att pärla halsband, brottas med Nalle Puh, rita teckningar på löpande band, läsa Bamsetidningar, hoppa i sängen, gissa varför kissen hade bajjat på golvet, samt leka en påhitta lek med tre playmogubbar och en knypplad duk...

Årets tredje dag var det ett biobesök inplanerat från mammas sida ihop med Grönbergs. The Darjeeling limited är en ytterst märklig film som ska ses på bio för bästa möjliga upplevelse. Försök inte att förstå den, då blir den bäst.
Elisabeth svänged snabbt ihop en grymt god pastarätt med avocado, tomater och räkor (note to self - skaffa receptet). Det var så trevligt att vi inte var hemma förrän vid 01.00.

Den fjärde dagen på året sken solen och eftersom jag lovat George att plåta lite natur, tog jag en sväng till Fjäråsbräcka, där det blåste mindre orkan. Hoppade sen in på Kungmässan för att skaffa ny kasettadapter till bilen samt köpa en väckarklocka till George, då han numera går upp 05.15 för att gymma..................och har aningen svårt att vakna................

På kvällen hittade jag till Hällesåker och min nyfunna vän sen nyår, bilmekarnikern Adde. Det blev Surfs up, Die Hard 4.0 samt Simpsonfilmen, men då blev jag så trött att jag somnade och var därför inte hemma förrän 04.30.

Femte dagen på året var det dags för en dagen-efter-fika för att fira Marias 21års dag tillsammans med Lina på Karma. Där satt vi i fyra timmar innan jag tog tåget in till Göteborg för att möta upp miss Hagström för en film- och tacokväll. Det blev två repriser; På smällen och filmen jag aldrig skulle komma till Sverige - CATCH AND RELEASE!! Timothy var lika snygg den här gången (och ännu snyggare än i Die Hard), men Sara fattades brevid mig. Brevid mig låg istället Leo (en av katterna) som tidigare under kvällen varit inne i min stövel med hela överkroppen.
Tåget hem var försenat, men inte pga av snön som blåste ner från skyn, utan på grund av förarbrist....... Aja, hem kom jag ju till slut, efter att ha borstat av 8 cm snö från min bil.

Hur som helst så blev det en alldeles lagom jul i Kållred hos kusinerna med massor av mat, tomteblosständning och sen familjeturnering i bowling på kusinernas nya Wii-spel. Morfar vann över oss alla med ena handen i fickan... Sen fick inte han vara med. Jag kom fram till att boxning nog mer är min sport...

Hur som helst juldagen spenderades framför TVn tillsammans med Polarexpressen och 18 avsnitt av Gilmore Girls. Lika bra att vänja sig vid att sitta still under lång tid då jag flyger direkt från London till San Diego 18 januari. Annandagen gick i samma tecken och 27:e sågs sista avsnittet någonsin i Gilmore-serien. Sorgligt men sant.

Något mindre sorgligt var att Sara kom hit! De följande dagarna blev det shopping på Kungsmässan, tacokväll med Malin och Anna-Lena, påhälsning hos Frida och långa långa nätter... Tyvärr var Sara tvungen att åka hem och jag fick fira nyår i Onsala istället.
Och vilken fest sen. Värdarna för festen ska ha en stor eloge för sitt arbete med bar, dansgolv, fyrverkerier, organisering av 100 pers och grädden på moset var att jag bara hade 400 meter till min säng. Personligen anlände jag vid 19.30 och var hemma 07.36...