Nu är det kniven mot strupen
Då så. Hej vecka 1. Andre januari och dags att ta tag i livet efter julfestligheterna. Med det menas att jag har apmycket plugg att dyka ner i och aldrig mer komma upp till ytan. Dramatisk? Jag?!
Jag har två terminer kvar. De flesta säger "Men då är du ju snart klar, ett år går fort". Men såhär: jag började plugga på lärarprogrammet hösten 2008. Jag blir klar januari 2018. Det är 9,5 år. Det är längre än grundskolan! Hade jag gjort allt i ett sträck utan några byten av inriktningar, studieuppehåll pga att kurser flyttas, barnafödande, mer studieuppehåll, mer ändringar av kurser osv i en halv evighet så hade jag varit klar för flera år sedan. Nu har jag gjort lite annat, vi har bytt regering några gånger som har ändrat på kompetenser och så vidare och så vidare och så vidare. Men ja.
Planen nu är att plugga som en liten gnu i januari för att gå på ett mer normalt schema under våren och sedan lite halvfart till hösten. Men sånt har jag ju sagt förut. Att jag ska bli klar alltså. Men klar kommer jag att bli. Förhoppningsvis tar det inte hundra år tills dess bara.
Motivationen är körd i botten. Men jag har en studiekompis som väntar på biblioteket idag i alla fall så att någon håller koll på mig och piskar mig lite när jag vill lägga mig ner och dö över någon artikel jag finner föga roande.
/extremt_mogen_30åring
PS. Ni har väl sett att jag har bytte bloggdesign i november förra året? Säg att den är fin!