Anna W.K.

Efter en arbetsdag (på den vanliga förskolan) kom jag hem till en febrig hobbit. George och jag var hemma varannan dag resten av veckan. Febern försvann fort men hostan hänger ju kvar i hundra år. Jag passade på att göra färdigt mitt decemberalbum när jag inte hade vansinnig huvudvärk. Dagarna i skolan var långa och intensiva med seminarium och juridikföreläsningar.

 

 Hade fått presentkort på kläder och fortsatte när jag ändå var igång till ytterligare en butik och kom hem med en halvt ny garderob. Behövdes sannerligen uppgraderas då jag ska ut på praktik nästa vecka och kanske inte vill dyka upp i urtvättade luvtröjor eller noppriga stickade tröjor.

 

Sen började det med att någon av oss fick ett bryt på Frejas leksaker så vi inventerade och sorterade i korgarna. Det spred sig till vardagsrummet där vi förvarar pysselmaterial. Och till mitt skrivbord. Och sen hamnade vi i källaren i fem timmar. Ingen av oss är pedant men städryck uppmuntras och det går inte förneka känslan av att ha ett välstädat förråd.

 

Jag fyllde ju 30 år i november och än var det inte slut på firandet. Min mamma spontanköpte biljetter till Melodifestivalen i Scandinavium och i lördags var det dags för blinkande paljetthatt och glittrig fjäderboa nere på parkett. Scandinavium hejade på Boris men vad jag har förstått gjorde han sig bättre live än i TV-rutan. Nano var också storfavorit hos publiken och han verkade ju plocka poäng även i TVsofforna. Tycka vad man vill om jippot men vifta med en ballong i TV är ganska festligt ändå.