Anna W.K.

7:e augusti var det dags att packa ihop våra grejer. Jag tog en sväng till King's Cross för att köpa ett par prints i sista sekund (och oturligt nog var en av dem slut). Torin slöt upp för en sista frukost tillsammans och följde oss till bussen som skulle ta oss tillbaka mot flygplatsen. Freja lyckades charma till sig en pepparkaka på frukoststället och den underhöll hennes större delen av bussfärden. Jag själv blev aningen hispig då det tog en evig tid att komma iväg. Vi var ute i god tid till bussen men sen stod den kvar i hundra år och jag började räkna ner till när vår gate skulle stänga.

 

 

Med raska steg kom vi fram i tid i alla fall och nerverna lugnade sig. Upp i luften igen i ett par timmar. Ganska lagom tid, Freja hann aldrig att tröttna. Fast vid det här laget var både George och jag redo att bara få komma hem. Varför är det alltid så i slutet av resor? Visst är det trevligt att vara ute och resa men det är väldigt trevligt att få komma hem också.