Anna W.K.

1:e augusti packade vi ner det sista i resväskorna i godan ro och tog oss så småningom till Landvetter. Vi lämnade av resväskorna och fortsatte igenom säkerhetskontrollen med våra ryggsäckar innan vi åt resans första dyra måltid (vad hade jag väntat mig på en flygplats?)

 

 

Väl på planet sparkade jag och Freja av oss skorna, läste en saga, bläddrade i tax-free-tidningen och åt några medhavda chips. Hon har inga problem med att flyga, tycker mest det är spännande men var aningen besviken när vi inte kunde hitta några Krambjörnar bland molnen (hon har sett serien på Netflix).

 

Väl av planet och igenom nästa säkerhetskontroll, plockade upp väskorna med en gång och så mötte Georges bonussyrra Torin upp oss. (Ni vet hon som var här över jul i två vecor och som pluggar i London)

 

Hon tyckte vi skulle ta en viss rutt till vårt hotell, jag tyckte en annan. Min var snabbast så jag vann. Bussen tog en dryg timme och väl av den visste jag faktiskt vart vi skulle då jag hade snokat på Google maps dagen innan (street view kan vara rätt praktisk). Så vi knatade iväg till hotellet, checkade in och gav oss ut på middagsjakt. Då vi var aningen trötta vid det här laget hamnade vi på en italiensk restaurang där vi åt Londons dyraste pizza (typ).

 

 

Tori åkte hem till sig, George och Freja hängde på rummet och jag tog mig en promenad först till King's Cross (vi bodde fem minute därifrån) och sen runt på måfå bara för att kolla in området. Det regnade. Inte svenskt ösregn utan mer lite sådär lagom blött, som tjock dimma ungefär. Blev mer blöt än vad jag trodde.