Anna W.K.

2015 verkar vara ett extremt trögt bloggår. Tråkigt och skönt på samma gång. Nästa år (för jag förutsätter att jag inte lägger av helt) fyller bloggen tio år, det kan ju vara kul att fira. Svårt bara att fira om materialet inte uppdateras.

 

För det gör det ju. Uppdateras alltså. Fast utanför datorskärmen. Imorgon till exempel fyller min hobbit tre år. Det om något ska minsann firas! Idag firas hon på dagis (hon valde själv att gå dit som en katt = kattöron, påmålad nos och morrhår samt en aningen för liten klänning från Italien hon fått av min morfar). I helgen blir det ballonger, paket, serpentiner, chokladsås, köttbullar, vimplar, girlanger och sång.

 

Och med plugget går det framåt, siktet är inställt på examen i januari 2017. Mina handleder totalstrejkar nu när det blivit kyligare ute, tack för arvsanlagen. Bilen är jätteskitig trots att jag tvättade den för ett par veckor sedan (parkeras under träd). Det finns lök i ungefär precis all mat, jag tål inte lök = jobbig att ha att göra med i matsituationer. Glad över att ha fått tag på fina alfabetsstämplar som utgått ur tillverkarens sortiment. Även nöjd över att ha fått tummen ur och ordnat ett nytt sofföverdrag så vi slipper skämmas ihjäl över det gamla som hade ett kollosalt stort hål i sig. Läser just nu en litteraturkurs i skolan = inte jättenöjd med titlarna vi måste ta oss igenom. Ägnar orimligt mycket tid åt att fantisera om adventskalendrar. Fortästter att uppdatera mina Project Life-album och det är väl den största boven till att bloggen hamnat i skym undan.

 

Om man bortser från att mina handleder inte gillar kylan (det är ju inte ens speciellt kallt än) så gillar jag hösten. Älskar hösten till och med. Upptrappningen mot jul. Fina löv. Tända värmeljus. Raggsockar. Innepyssel. En önskan om att se mer på film (trots att George inte jobbat kväll sedan i mars har vi inte tagit oss tillbaka till de där kvällarna med serier och filmer vi hade innan vi blev föräldrar. Kan bero på en viss soon-to-be-treåring. Eller så har vi bara skapat oss nya vanor. Fast det var en ganska trevlig vana).

 

Ja men ja. Känner vi oss i fas? Kan vi gå vidare härifrån? Eller är det något mer vi bör gå igenom först?
(Ja, jag ska blogga om min brors bröllop)