Becky Higgins i Sverige
Så kom äntligen 5:e juni. Dagen då det var dags att träffa Becky Higgins, kvinnan bakom Project Life. För att icke-scrapbookare ska förstå hur stort det här är summerade min lillebror det hela med: Så det här med att Becky ska titta i ditt album, det är som om Bono skulle lyssna på min demo?
Jag började kvällen med att svänga inom Coop för att köpa två chokladkakor, en med pistage och en med havssalt - två av Beckys favoriter. Fjäsk, fjäsk. Dyker upp hos CiLi in Papers 18:45 och då är jag näst sist på plats (det skulle börja klockan 19:00). Och där stod hon, livs levande. "Hi, welcome, you're not late at all". Äsch då, nu hade de andra fått försprång med Becky-tiden trots att det inte hade börjat. Intog min plats och började klappa på materialet som ingick i Exclusive-kursen.
Album, core kit, overlays, chipboarddekorationer och specialkort från High five-edition.
Plastfickor, lined cards och anteckningspennor från bassortimentet.
Plastfickor, lined cards och anteckningspennor från bassortimentet.
Becky passade på att signera core kits, tog kort med alla deltagare (vi var nio stycken så hon hann verkligen ha on-on-one-tid med alla) och så drog hon igång en video om att bevara de små stunderna i vardagen. Pratade, hade en dialog, varför håller vi på med det vi gör, vad som fungerar för henne osv.
Van att bli fotograferad
Cicci (ägare till CiLi in Papers och den som ordnat så att Becky kom hit) fick agera fotograf
Video om att bevara minnen
Det var meningen att vi skulle jobba på våra album och att hon skulle gå runt och kika men om det blev så mycket gjort vet jag inte, inte för min del i alla fall. Jag öppnade core kitet vi fick (High five-edition) och färgsorterade korten för att hålla händerna sysselsatta medan jag tjuvlyssnade på Beckys konversationer med de andra deltagarna.
Jag var nummer sju i skaran och hade med mig två album. Det första albumet var till min gamla värdfamilj i Seattle om hela året när jag bodde hos dem och det andra var Frejas första babyalbum med några extra favorituppslag. När Becky kom till mig och jag berättade om värdfamiljens album frågade hon om hon fick fotografera det och mig. Självklart. Och sen ville hon fotografera mig och bebisalbumet också. Självklart igen. Hon delade sedan dessa bilder och historier på sin Instagram (42 000 följare). Om jag blev mallig? Kan man säga. Odräglig till och med. Det är andra och tredje gången jag hamnar på hennes Instagram, första gången var för två år sedan. Jag hade med och visade henne det och hon svarade: YES! I totally rembember these photos, that was you?!"
Jag förklarade nog fyra gånger att jag läst alla blogg-inlägg, sett alla videos, sett hela Creative Live-kursen, följer hennes sociala media osv. Tonåring-möter-idol-varning. Hennes blick när hon fick chokladen! "This girl knows my favorites!" Fjäsk, fjäsk. (Alltså hon blev glad, inte rädd).
De där två timmarna försvann i en rasande fart och plötsligt var det slut. Jag segade mig en aning med att packa ihop mina grejer för att dra ut på tiden några extra minuter och råkade höra att hon funderade på hur hon skulle ta sig till Liseberg. Jag ploppade upp som gubben i lådan: Do you want a ride, I live right there?
Gruppfoto med Beckys telefon
Och så kom det sig att jag fick ensamtid med Becky Higgins i min bil! Vilken kvinna. Jordens snällaste, kanonduktig på att konversera och hon lyssnar verkligen på riktigt. Vilken kväll, vilket minne! Lyrisk och mallig och glad är bara några av alla känslor jag gick igenom den kvällen. Tack kära Cicci som anordnade detta möte!
"Cultivate a good life and record it" - Becky Higgins tagline
Älskar jämförelsen med Bono ;) Så häftigt ändå, uppskattar helt klart idoldyrkan av detta slag även om jag själv inte är inne på just scrapbooking.