Seattle came to my living room
Så började vi bråka med jetlag. Eller ja, George gick tillbaks till jobbet redan dagen efter att vi kom hem från USA så han tvingades tillbaka till svensk tid med en gång. Freja däremot var svårare att tidsanpassa så det blev morgon 01:10 på tisdag, 02:45 på onsdag och 03:30 torsdag. Jag mådde ungefär som en bakfull zombie av det tidsschemat (värre än under spädbarnstiden).
På torsdagen kom mitt äldsta värdbarn Pontus hit. Första gången jag träffade honom hade han nyss fyllt fyra år, nu är han 13. Vad hände? Han var i alla fall i Sverige i två veckor hos en avlägsen släkting som bor 30 minuter ifrån oss och passade på att spendera lite tid med sin gamla au pair (dvs mig). Så himla märkligt att ha honom sittandes i min soffa. Det är ju jag som bott hos honom i ett helt år och sedan hälsat på fem gånger efter det. Senast vi sågs var sommaren 2011 men han var sig precis lik, om än något längre.
Mario Kart på Wii
Han hade med sig en bukett med rosa rosor som han hade köpt själv.
Inte första gången jag får blommor från honom (och förhoppningsvis inte den sista heller)
Vi hängde hemma hos oss, spelade Mario Kart, handlade på Ica Maxi (jag erbjöd lösgodis varpå han svarade: nej jag har redan en påse. Jamen jaha. Var sån då). Skämde bort honom med köttbullar och hasselbackspotatis istället (man kan säga att han slickade rent tallriken precis som han gjort alla andra gånger han fått det serverat) och sen blev det både kladdkakemuffins och en annan variant i form av sega kladdkakerutor. Han såg ut som en Emoji med hjärtögon. Och mellan varven retade jag honom för allt och inget. Precis som vanligt.
Vi behövde lingonsylt till köttbullarna
Vi spelade sällskapsspel och trots att han förlorade ville han spela mer. Han sov över och dagen därpå tog jag med honom och Freja till Liseberg i några timmar.
Kaninresan
Världens minsta bergochdalbana
På spårvagnen hem till oss igen
När George sedan kom hem efter jobbet körde vi ut till Billdal (där Pontus pappas syssling bor med sin familj, det var med dem han spenderade sin Sverigevistelse). Där hamnade vi på grillmiddag på altanen vid poolen med havsutsikt i flera timmar innan jag motvilligt tog med mina två familjemedlemmar hem igen och lämnade kvar Pontus.
Så himla mysigt att få ha honom hos mig igen. Han blev som en lillebror när vi bodde ihop och den känslan har aldrig försvunnit trots att det var så länge sedan. Som en liten del av Seattle hemma i mitt vardagsrum ♥