Anna W.K.

 

Förmiddagen spenderade vi på Jerry och Bettys hotell då de hade en pool. Sedan tog jag med Freja och George och körde en bit söderut för att släppa av George på en tunnelbanestation (betydligt smidigare än att köra mot okänd adress inne i Boston). Det var dags för honom att tatuera sig. Hittade hem utan problem men med en tanklampa som lyste ilsket mot mig.

 

 

Hämtade Jerry och Betty, åtgärdade tankproblemet och så tog jag med dem till en fiskrestaurang då de var sugna på hummer då de befann sig i hummerområdet i landet. Det fanns hummer på menyn. Ingen åt hummer.

 

 

Väntade sedan på att George skulle höra av sig om att vilja bli hämtad igen. Jodå. Till slut, när det började skymma. Det där med att köra utan fungerande gps, det ska väl inte vara så svårt tänkte jag. Jag hade ju kört sträckan tidigare under dagen. Jo. I dagsljus ja. Med någon som kunde läsa den print screenade vägbeskrivningen åt mig. Tre olika motorvägar skulle jag hålla reda på. Kan ju säga som så att det som borde tagit 45 minuter tog en halvtimme extra i mörkret men till slut så. Vi kom fram. Efter några U-svängar. Och till slut kom vi hem också. Efter några U-svängar till. Och åter igen var jag så väldigt tacksam över att vi tagit med iPaden till Freja. Hon klagade inte en enda gång där i baksätet utan tittade på sin äldklingsserie Max och Ruby och spelade spel medan jag gjorde U-sväng på U-sväng på U-sväng.

 

Till slut kom vi hem igen och katterna tyckte att jag borde mata dem lite extra. Det gjorde jag inte.