27/7 Helena Bergström-gråt
Men först hade vi bilresan upp till Los Angeles kvar. Efter att ha kört i samma motorvägsknut tre gånger åt tre olika håll och Natalie ändå sa recalculating fick jag ett anfall på henne och George åkte på en känga han med. Anvisningarna exit right, while keeping left tolkade jag som 'sväng av men håll dig i vänstra filen'. Det var fel. Efter ytterligare femton sådana detours kom vi fram till Enterprice som skulle ha ÄNNU mer betalt. Då brast det totalt. Nu fick det fanimej vara nog med den här bilhistorien! Tjejen i kassan drog av $50 i ren förskräckelse, men jag surade i alla fall, då hela kalaset gått på dubbelt mot vad vi kom överens om från början.
Fortsatte sura på shuttlen till LAX. Naturligtvis skulle jag inte åka med Delta som det stod i mina papper utan med Air France från en annan terminal. Och vem tror ni går på den bussen om inte den äldre mannen som lurade mig på pengar tre veckor tidigare då jag skulle till Seattle! (Han hjälper dig på bussen med väskan, småpratar hela vägen, frågar vart du ska, hjälper dig med väskan fram till disken och kräver dig sen på $20. Jag förstod vad som var på gång redan när han skulle hjälpa mig av med väskan men blev ju inte av med snubben - akta er med andra ord!)
Hur som helst checkade jag in hos Air France och sen kom det riktiga avskedet. Riktig Helena Bergström-gråt med snor och hela paketet. Snygg sista bild George fick...
Genom säkerhetskontrollen och så på planet (en kvart innan det skulle lyfta). Fick tre alldeles egna säten, så efter att ha ätit middag och sett filmen 21 la jag mig ner och sov tills det blev frukost.
Oh fy din stackare! Jag lider med dig, själv gråter jag floder om det skulle gå en vecka jag inte skulle få se David!