Bitchig busschaufför

Fredag 28 september George tog med all sin packning till jobbet. Jag sov några timmar till, pacakde sen ihop mitt och checkade ut. Tanken var att jag skulle bo hos Javi (George gamla rumskompis) följande natt. Samma ställe som jag bodde i juni. Lämnade den sista filmen vi aldirg hann se och släpade sen vidare min resväska. Efter en stund stannade en tjej i 25årsåldern och frågade "Do you need a ride, Mam?". Jag tackade nej och förklarade att jag hade typ 200 meter kvar. 50 meter senare stannar världens största svarta truck med en militärklädd kille och han frågar samma sak. Jag tackade återigen nej. "Are you sure, Mam?" Jag försäkrade honom om att det inte var långt kvar trots att mina händer värkte från väskan.

Väl framme hos Javi hade jag fina skavsår i båda händerna. Huset såg riktigt illa ut. Javi höll på att packa inför Irak, liksom alla andra i deras pluton. (I det läget var jag tacksam över att George har en njurskada och inte får åka). Hur som helst, Javi bästa polare var där men han pratade så otydligt att jag aldrig uppfattade hans namn, trots att jag frågade två gånger. Killarna höll på att greja med nåt och jag skapade mig ett litet hål i soffan där jag kunde få plats att läsa min bok. Boken var inte allt för fängslande och jag somnade på högen av grejer som låg brevid mig.

Till slut höll jag på att klättra på väggarna av uttråkining. Eftersom jag som sagt inte får handla någonting på basen tog jag bussen till Ocanside. Tog mig först ner till stranden för att få några fina bilder på mitt och George förlovningsställe och började sen jakten på mat. Jakten slutade med det onyttigaste alternativet jag kunde hitta, tog mig sen en liten promenad innan jag återvände mot busstationen.

Bussdören var öppen så jag klev ju på men fick då värsta utskällningen från busstanten att hon minsann bara installerade gubben i rullstol och att inga andra fick gå på. Jag blev alldeles paff och visste inte om jag skulle skämmas eller bli arg tillbaks. Sa lite tafatt att jag just betalat min biljett men hon sa till mig att GÅ AV!
En tant utanför blev asförbannad. Ni vet sådär förbannad som de blir på Ricki Lake och talade om att busstanten var en grinig bitch och att hon att hon skulle ringa bussbolaget, då det inte var första gången chaffören varit otrevlig.

Hur som helst kom jag tillbaka till Javis hus lagom till solnedgången. Han och hans kompis hade börjat bli oroliga för att jag kommit vilse då jag varit borta i fyra timmar... Jag bara skrattade åt dem och sa att jag varit i Oceanside. "What?! How did you get there?" "Well I just took the bus..." försökte jag med. Då blev de riktigt impade över att jag inte kommit vilse. Jag talade om att det är George som inte har något lokalsinne, men att jag klarar mig alldeles utmärkt.

Javi fortsatte sin packning så jag och kompisen hamnade i en diskussion om realtioner. Han berättade att han köpt en förlovningsring till sin förra flickvän för $8000 (dvs 56000 kronor). De var inte ens tillsammans längre...
När jag inte hade något mer att göra, sa jag gonatt till pojkarna och gick och lade mig i George gamla rum.


solnedgång

Kommentera här: