Anna W.K.

Tisdag 17 Juli Avgång 16.02 från Göteborg. Slutstation Stockholm. Färdmedel - tåg. Personligen följde jag med som moraliskt stöd. Lillebror skulle till amerikanska ambasaden och ordna med sitt visum. När vi kommit upp till huvustaden sådär på kvällskvisten och checkat in på vårat vandrarhem, som inte vandrade nånstans för det var en båt (Gustaf af Klint), tog vi oss ut på en kvällspromenad i Gamla stan. Gick nästan hela Västerlånggatan och kikade in i de mörka skyltfönstrena oc hittade en del som vi skulle återkomma om dagen därpå. Efter inköp av godis blev det att kliva på båten (som gungade en aning) och försöka få lite sömn innan vi skulle gå upp igen.

Onsdag 18 Juli Mobilalarmen gick av perfekt synkroniserade 06.30. Utcheckning skedde en halvtimme senare och sen satt vi på tunnelbanan tillsammans med alla andra nyvakna stockholmare. Steg av på rätt hållplats (till skillnad från när jag och Frida var där) och traskade den lilla biten från Karlaplan bort till ambasaderna. Kön utanför segade sig långsamt fram. Paret som stod precis framför oss pratade högt och tydligt om att de minsann gått igenom den här processen så många gånger nu, de tyckte det började bli lite tjatigt och blev irriterade på stackars små 19åringar som inte förstod vilket av alla 148 papper de skulle ha framme och redo vid vakten... När det väl var deras tur tog det en evinnerlig tid och sen fick de gå åt sidan för att de själva hade fel papper... För lillebor gick allt mycket smidigare och när han väl kommit in gick jag och satte mig på en bänk på Karlaplan och åt en hemmagjord salamimacka. Tog sen tunnelbanan till T-centralen för att låsa in väskor som jag inte orkade släpa runt på men jag hann inte ens betala för skåpet förrän lillebror meddelade att han var färdig... Hoppsan hejsan det gick lite fortare än när jag satt och möglade där för lite över ett år sen...

Medan jag stod och väntade på bror min, gick Johan Glans förbi i väldig fart med ett paket hushållspapper under armen. Sen blev det shoppingrunda över halva stan. Käkade lunch i en liten gränd intill Västerlånggatan, köpte mig bl. a. en ny handväska som jag än så länge är nöjd med och konstaterade att det är mycket fler folk ute på gatorna på dagarna. Och vi började tro att vi kommit utomlands för vart vi än gick så hördes tyskar, norrmän, amerikaner och folk från Korpilombolo... Tog oss senare till Hötorget men det var inte bättre där; "kompis, kompis, halva prise halva prise, komkom!" Två lådor hallon och ett hekto bigaroer senare ramlade vi ihop på trappan till Konserthuset och önskade att vi skulle få åka hem snart. Då hade vi ytterligare två timmar att slå ihjäl innan tåget skulle gå tillbaka till västkusten. Ingen av oss har något emot Stockolm, vi gillar den stan skarpt båda två, men fötterna hade fått nog och plånboken hade blivit lite tunnare...

Vägen hem gick fortare än uppresan och pendeltåget till Kungsbacka hann vi med. Denna "långa" resa bara för en 90 sekunders intervju och en klisterlapp i passet...