25/26 mars - Vår/Vinter
Sara och jag stuvade in flickorna i Volvon och så åkte vi till posten för att jag skulle posta Georges påskägg jag glömde ta med till honom. Camilla hjälpte mig så bra att hålla i kvitton och betalade även postexpiditen. Hoppade ut till Sara och Désirée för att ta en sväng bort till lillebrors skola (bara så att jag skulle få se den. Det är ju trots allt där han spenderar sin mesta tid). Sen blev det QFC och jag växlade mina mynt och fick över $28 för dem som jag raskt omvandlade till Doritos, Granola bars, Ritz peanut butter crackers och ögondroppar.Väl tillbaka i huset kunde jag inte dra ut på packningen längre. Som tur var (eller ja, det var inberäknat i planen) så hade jag lämnat kvar min röda lilla rullväska sen i juni. Den skulle med till Sverige och var nu fullknökad med nya jeans, scrapbookingtillbehör och Doritos. Sara Jansson och Mickis kom och hämtade mig strax efter lunch för att
köra mig till Sea-Tac. Kändes jättetråkigt att behöva lämna mitt amerikanska liv ännu en gång.Tog mina två resväskor och checkade in. I säkerhetskontrollen gapade sen en vakt på mig från sin stol vid monitorn och frågade om jag var en US Marine (pga av tröjan jag hade på mig). Fick förklarat situationen medan jag krängde på mig ryggsäcken och skorna och han vinkade glatt.
På planet sen hamnade jag bakom en hel skolklass med high school kids som skulle till Paris på skolresa....... Hurra.....men jag hade två säten lediga brevid mig till mannen på andra kanten så jag sträckte ut mig rätt bra och tittade på August Rush, halva Juno (igen) och delar av Enchanted (också den igen). Samma filmutbud som på ditresan....
I Paris lunkade jag runt i flera timmar på flygplatsen då jag inte hade någon som helst brådska. Samma gate som i September så jag kände igen mig. La mig och halvslummrade på en av deras otroligt obekväma stålbänkar. När folk äntligen började strömma till såg jag direkt vilka som var svenskar, utan att de ens öppnade munnen. I nio av
tio fall hade jag rätt. Jag vet inte vad det är som gör det, men det är något med den skandinaviska stilen.Bredde ut mig även på detta plan och vaknade lagom så jag hann se snön innan vi landade. Och hör och häpna, inte nog med att vi var 20 minuter tidigare än beräknat, jag hann knappt komma ner från trappan innan båda mina resväskor kom åkandes på bandet. Kom ut så snabbt till en väntande morfar att jag inte hann smälta att jag var tillbaka. Hos morfar blev det pannkakor och sen däckade jag på hans soffa i två timmar innan mamma kom och körde hem mig till mitt riktiga hem. Kändes helskumt att komma från Seattles vårsol till Kungsbackas snökaos.
