Verkligen inte

Följande reklamkampanj kan ses runt om i Göteborg för tillfället:


Mitt svar på den fråga är NEJ! Vem vill ha en mindre dammsugare/chokladboll/biskvi?! Ska man äta onyttigheter kan man väl lika gärna slå på stort och göra en större variant istället?

  Februaris fotoutmaning

Då drar vi igång det här med fotoutmaningen. Ida och jag har båda massor av idéer och har enats om att slumpmässigt välja två av våra teman som ska kombineras. Tidsåtgången är en månad då de inte alltid är speciellt lätta. I februari kombinerar vi gyllene med en främlings street-style. Den du! Ida har en hel hög med inspirationsbilder på sin blogg. Jag har mest ångest.

Så. Vilka är nu på denna idé? Kom igen nu, ju fler ju roligare!

Lite inspiration:

Bildkälla: Gata, SJP, skor, hund

  Noll tålamod

Idag blir det först jobb på förskola i Sävedalen och sedan barnvaktsjobb i Mölndal. Det är alltså meningen att jag ska ha tålamod idag. Det har jag inte. Living on the edge.

Tur den här snälla människan finns, han har betydligt mer tålamod än vad jag har. Oftast.

  Hemtenta = Proviva

Men alltså hur himla spännande är en hemtenta egentligen? Inte så värst i min mening. Speciellt inte när den innehåller frasen "Diskutera vad en skola på vetenskaplig grund skulle kunna innebära i praktiken om detta ses i ljuset av vetenskapsfilosofiska traditioner."

Istället promenerade George och jag till Ica Focus och köpte Proviva. Det kan min mage behöva de närmsta dagarna.

På väg mot Focus:


  Världens torraste macaron

När vi ändå är inne på ätbara saker. Min mamma köpte sina livs första macarons för ett tag sedan men var inte imponerad. Jag offrade mig på dem istället. Eller alltså jag försökte. Det måste vara de mest torra och hårda små bakverk jag tryckt i mig. Typ knäckebröd med marsipan i mitten. Så smakade de.

Ändå tryckte jag i mig två stycken på en gång. Tre stycken finns kvar. Funderar på att trycka i mig dem också. Man vet ju vad de där små bakverken kostar liksom.


Annars kanske jag kan ha dem framme bara och titta på dem. Fina är de ju i alla fall.

  Nyhet från Ballerina

Provade Ballerinas senaste tillskott i kakfamiljen här i helgen. Ser godare ut på förpackningen än vad de är, men så är det väl alltid. Men en kaka fylld med nougatkräm är alltid en kaka fylld med nougatkräm.


  Ice ice baby

George ringde från spårvagnshållplatsen och beordrade ut mig med kameran. Ja det var ju bara att dra på mig termobyxorna och halka ner till bäcken för att fota is. Där kröp jag omkring som Gollum och försökte komma bara lite närmre. Gick sådär. En barnvagnsfamilj glodde. Då gick jag hem.


Varför är det alltid så? Har jag George med mig så kan jag klättra runt i de mest omänskliga positioner bara för att få till rätt vinkel, men är jag själv tar jag typ två smygfoton på stående fot och vill inte att någon ska titta på vad jag håller på med. Hur gör ni andra hobbyfotografer?

  Appropå timeline



Min mamma hade på 45 minuter rest jorden runt igår och talade om det för alla hon kände. Verkligen alla. Jättekul jö!

Idag var hon här och gödde mig med kebabrulle och daim. Hon lagade min symaskin och jag klickade i lite privacy settings. Win-win! Mest win för mig faktiskt.

  Stå där och frys då

Är det inte lustigt ändå att svenskar har så svårt för att ta på sig kläder? Vi bor för böveln i ett svinkallt land på vintern, ni borde ha lärt er vid det här laget. Det kommer snö, det blir minusgrader, varför denna förvåning? Varje år?! Ändå står folk i tunna strumpbyxor och gnäller om att det är kallt. TA PÅ DIG KLÄDER MÄNNISKA vill jag skrika från mina termobyxor. "Jag tycker inte om tjocka jackor". Nä men frys ihjäl då.

Särö 2010

English: What's wrong with Swedish people these days? Why won't they put on real clothes? We live in a freezing country during winter. It snows, it's cold. Every year! Why are you all still surprised?! How hard can it be to put on some real clothes? But no no, instead they stand out in their miniskirts and complain about the cold. Did I say that I love my snow pants?

  Om det ändå vore så väl

Hon: Men alltså för en gång dååå, då såg jag en majlittelponny.
Jag: Va? Var då?
Hon: Där vid affären.
Jag: Vid Tempo?
Hon: Ja den var där.
Jag: Vad hade den för färg då?
Hon: Rosa såklart.
Jag: Hur stor var den då?
Hon: Så här (måttar ca 80 cm över golvet)
Jag: Var det ett föl?
Hon: Ja och för den hade kommit bort och den hade vingar och sen hjälpte jag den till dens föräldrar.
Jag: Men alltså My little Ponys finns ju inte på riktigt.
Hon: Jo de gör de.
Jag: Bara på film ju.
Hon: Men mördare finns på riktigt.
Jag: Eeeh... ja de gör de.
Hon: Var finns de?
Jag: De finns lite här och där.
Hon: Tur att alla sitter i fängelse. Och sen flög alla iväg.
Jag: Vem flög iväg?
Hon: Majlittelponnisarna.

  Sov du lilla videkatt

Efter att ha haft seminarium om diskursanalyser tog jag mig till ett av alla mina barnvaktsjobb. Vi promenerade till Tempo och köpte en Bamsetidning, käkade köttfärssås och spagetti, kollade på helt värdelösa barnprogram (ursäkta men VEM sitter bakom idén till Amigo?!) och tryckte i oss popcorn. Efter lite Bamseläsning, kli på ryggen, Sov du lilla videung och iskalla fötter sov hon till slut.

Jag hamnade i soffan med den enda TV-kanalen som jag lyckades få fram med fjorton fjärrkontroller (Vem vet mest - Jag kunde Beethoven, det kunde inte de tävlande!). Även katten tyckte det var en bra idé att jag satt i soffan. Den kom och lade sig på rygg i mitt knä och kurrade resten av kvällen.

Gotta love mobilkamerans fantastiska kvalité

  Bloggsamarbete

Om jag säger såhär: Bloggsamarbete mellan mig och Ida (Queen of bandits) vad det gäller fotoutmaningar, hur många är då på den idén? Räck upp en hand! Grejer är på gång.


  Dofta som en hallonklubba

För att hjälpa dagen på traven så den inte blir lika dålig som igår tänker jag nu krypa ner i badkaret med hallonklubbslukt. Synd (eller kanske tur) att bubbelbad smakar så vidrigt när det luktar så gott. Jag får väl slicka lite utanpå på flaskan istället (i smyg såklart, vill ju inte verka knepig).

Godaste doften ever!

  Fult pyssel = jordens undergång

I ren desperation på att kreativitetet ska krypa fram igen har jag tvingat fram ett kort här under kvällen. Det är inte färdigt. Jag är inte nöjd. Det blir inte bra. Allt är dåligt. Alla är dumma. Jorden går under.

Sån är min kväll. Hur är det hos er?


  Kreativ svacka

Är det någonting universitetet gör så är det att ta dö på all form av kreativitet. Jag anser mig ändå vara en ganska kreativ person, är det inte foto, bakning eller scrapbooking så är det skrivande, ritande eller målarplaner. Lägg till en symaskin och ni har min senaste kreativitetsmaskin.

Man kunde ju tycka att skolans torra teoriböcker skulle kunna vägas upp av lite ProMarkerpennor, men icke! Det grå molnet hänger verkligen över mig hela tiden och gör mig skittråkig.

Jag behöver inspiration! Ge mig!

Back in the days när kreativiteten fortfarande fanns (och min Slice fortfarande fungerade)



Hej och välkommen! Jag är 25 år gammal, bor och studerar i Göteborg till att bli gymnasielärare.

Extraknäckar som Mary Poppins, lärarvikarie samt kursledare inom engelska.

Scrapbooking är en hobby som ligger mig varmt om hjärtat och det mesta visas upp här på bloggen.

Är förlovad sen september 2007 med George, min amerikan, som flyttade till Sverige för vår skull i augusti 2009! Vi träffades under mitt au pair-år i Seattle 06/07.

Seattle och mina värdbarn är en stor del av mitt liv och därför dyker det upp en del tjat om dem här på bloggen.

Annars blir det en hel del bakning och en och annan tenta. Enjoy!

Kontakt: annawkblogg[at]gmail.com