Hemfärden
Det tog mig fram till klockan 03.00 att få ner mina sista saker och fixa med allting. 04.15 ringde alarmet och jag steg upp igen för att skriva några sista lappar och bära upp väskorna till dörren. Markus bar, tag gode gud, ner dem till bilen. Det var redan ljust när vi åkte från huset prick klockan fem. Pratade inte så mycket på väg till flygplatsen, satt mest och tog in allting vi svishade förbi och undrade hur lång tid det skulle ta innan jag fick återse det igen. Seattle visade up sig från sin bästa sida med morgonsolen på Mt. Rainer framför oss och downtown i backspegeln. Svängde in precis framför entrén och Markus knycklade ut mina kolosser till resväskor ur lilla Tercelen, (ja Sara, båda väskorna fick plats i vår helgbil), en sista hejdå-kram och sen stod jag i kön för att betala övervikt.
När damen i kassan frågar vart jag ska och jag svara "Svergie, men just nu Boston", svara hon "Det går inga flyg till
Boston". Oh great, var min första tanke, det här börjar ju smidigt. Men efter lite registerletning kom damen fram till att jag skulle till Washington DC istället. Whatever, så länge jag kommer hem tänkte jag, betalade och tog min skittunga ryggsäck och begav mig till gaten för att sitta och vänta. Köpte mig en flaska vatten på Sturbucks och två tidningar och kurade ihop mig på en obekväm bänk. Minst sex barnvagnar skulle med på samma plan vilket betydde att det fanns en del skrikiga ungar i närheten. En man i turkos skjorta såg lika glad ut åt det som jag kände mig. Väl på planet fick jag fönsterplats allra längst bak. Gött då kan jag luta mig så mycket jag vill utan att behöva ta hänsyn till nån annan tänkte jag och började sen bli lyrisk över att jag fick egen tv. Sen kom mannen i 
turkos skjorta och satte sig brevid mig. Han var trevlig och vi hade en lång konversation om Svergie, au pairyrket och flyg i allmänhet. Jag bev papparazzi under stgningen för jag hade stadens vulkan på min sida och trots en trasig skärm knäppta jag av typ 30 kort på den vackra utsikten. Sen slog min sömnbrist in och jag däckade i närmre två timmar. Sen insåg jag att jag måste ju kolla på min privata Tv , nu när jag hade en för första gången. Det gick inte att välja film själv. Fanns åtta kanaler att välja på och man kunde få fyra olika språk på dem. Jag lyckades knappa in Wild Hogs precis när den började och försökte hålla tillbaka några mindre fnissattacker för att inte störa turkos-mannan.När vi flög in över Washington tyckte jag det var väldigt grönt. Det skulle jag få äta upp senare. I alla fall så tog jag reda på vart jag skulle och gick därefter förbi 50 gater innan jag kom till den som låg allra längst bort. Vid ett flertal tillfällen funderade jag allvarligt på att kapa en sån där töntig golfbil med plinga på men kånkade på istället målmedvetet.
När man ska resa väldigt långt vill man ju ha bekväma kläder så jag hade mina svarta mysbyxor, svart myströja, svart skittung ryggsäck på ryggen som skavde in i axlarna hela tiden och med Lady fastsurrad utanpå samt en kritstrecksrandig hatt som inte fått plats i någon väska på mig. Högröd i ansiktet ramlade jag ihop på en ledig stol vid gate nummer 52. En mycket pråper äldre kvinna stirrar på mig och ler. Jag ler lite tillbaks och föröker att se lite mindre ut som en tomat i ansiktet. Sen säger hon med en mycket vänlig röst "You are a very beautiful young lady". "What?!" svarar jag nere från golvet där jag svor över att vattenflaskan läckt över båda tidningarna som jag inte hunnit läsa. Var någongstans tyckte hon att jag var vacker?! "I relly do" säger hon och ler. "Thank you" var det enda jag kunde få ur mig och blev ännu rödare i ansiktet.
Och nu mina vänner måste jag göra lite reklam, för precis vid gaten låg ett sånt där ställe som sålde smoothies och mackor och chips. Surftema på hela butiken, och inte någon överdriven kö. Bra tänkte jag och jag håller på att svettas ihjäl så fram med nåt kallt och dricka. Ryggsäcken höll på att ta kål på mig men vad gör man inte för en jordgubbssmoothie..? Beställningskillens röst sjönk två oktaver från förgående kund när jag kom fram och tog min bestälnning med ett "Offcourse pretty girl". När jag sen skulle betala var tre andra killar tvungna att trängas vid kassan och hjälpa till med lock och sugrör och diverse andra uppgifter som en normalt funtad person mycket väl skulle lyckats klara av själv... Behöver jag tillägga att alla som jobbade där var runt 23?
Yes - lyckades radera resten av det här inlägget, men jag kom hem till Sverige i alla fall och möttes av mamma, lillebror och Frida på Landvetter!
Det sägs att året som au pair är det bästa i ens liv. Jag tror inte det finns ett bästa år, men året som au pair har verkligen påverkat mig för resten av livet och barnen, familjen och Seattle kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
Sista helgen
Sista helgen i Seattle spenderades i goda vänners sällskap. Sara hjälpte mig att packa (hade aldrig kommit hem 
om det inte var för henne) och även Johanna gjorde en insats. Jag satt mest på sängen och tittade på. På lördagen tog vi oss upp till Alderwood. Jag hade klipp- och slingtid och vi kände att en sista runda inte kunde skada. Jag och Sara hittade världesn största solglasögon och var ju bara tvugna att fula oss. P & N <3 Senare slöt Emma och Erika (en ny tjej från Partille) upp och vi tog oss alla bort till Billy McDetjagfortfarandeintekanstavatill. Det var dags för en sista middag med de svenska (och finska) au pairerna. Det blev en lyckad kväll med många skratt och vi upptäckte att vi hade mer gemensamt än bara språket. Emma åkte hem typ en vecka efter mig så Sara och Johanna firade midsommar hemma hos Erika och hennes slott till hus.
Söndagen blev en ledsam dag. Avsked med familj och släkt. Sara och Johanna fanns på plats även denna dag och även Samirrah efter att vi plockat upp henne i Rentons slumkvarter. Typ. Som vanligt hade 
Toddi och Markus ställt till med buffémat till en hel armé. Carol och Larry, (Toddis föräldrar), Siegrid, Kyra, Amanda och Robin var där för att äta av 
allt det goda. Toddi hade ordant så att det skulle bara vara saker jag gillade, så faten dignade bl. a. av frukt och bär, tortillachips, guacamole, grillad lax, grönsaker (och då speciellt sugar snap peas) och till och med några små skålar med saltlakrits stod där. Solen sken så vi satt ute på långbord och både jag och Johanna lyckades bränna våra högerarmar. David dök upp lite senare med Ivy och Julian. Jag började inse att nu åker jag snart och höll därför Désirée i ett krampaktigt tag en lång stund. Hon är den söstaste bebisen på denna jord och det säger jag inte bara för att jag älskar henne utan för att hon faktiskt är jättesöt.
Efter maten var det dags för tårta och jag fick avskedspresenter och det hade jag då inte förväntat mig. Orkade inte 
läsa alla korten inför alla utan lade undan dem för att läsa i lugn och ro vid 
senare tillfälle. Markus höll det finaste talet jag någonsin fått och inte ett kvinnligt öga var torrt när han var klar. Först tänkte jag den dumma tanken att det här kommer jag klara, det kommer gå bra, men det höll ju inte ens en minut. Toddi försökte sig inte ens på något att säga, det gick liksom inte. Jag funderade på om jag förväntades säga något men tanken slogs bort då jag knappt kunde avsluta en mening. Siegrid sa också några fina ord. Det kändes jättekonstig att föreställa mig att jag skulle åka ifrån den här familjen, jag kom ju just. Men sen såg jag på barnen och insåg att jag kommit dit innan Désirée ens var född. Numera stoppar hon allt i munnen och skuttar runt på rumpan i raketfart. Jag har kännt henne hela hennes liv.
Men det går inte att sörja hela tiden. Markus föreslog att vi flickor skulle ta oss en tur på Lake Washington i kanoten. Sagt och gjort, på med andra kläder och ner till bryggan. Jag satt längst fram iklädd världens äldsta och
största flytväst, Johanna satt i mitten och talade om för mig och Sara (som satt längst bak och hade kommandot) vad hon såg för djur hela tiden (hon behövde nämligen inte paddla). Efter vissa frontalkrockar med diverse bryggor, stockar och växter lyckades vi få oss en riktgit trevlig stund på sjön. Blåste gjorde det men det var inte kallt för fem öre, men armarna fick jobba på bra. Ingen av oss ramlade i och efter att vi kommit i land igen bar det ner till mitt rum igen för lite mer packning. Sara är kung på att packa! En riktigt klippa.
Senare på kvällen åkte vi för att damssuga bilen, som tack för att jag fått ha den under året. Den har aldrig varit så ren som den var när Sara var klar med dammsugaren. Lämnade av Johanna och sen började den gröna milen hem mot Sara. Ingen av oss sa något. Vi visste ändå. Jobbigt var det. Riktigt jobbigt.
På nåt sätt så kom jag hem den kvällen för att förbereda mig för min sista arbetsdag dagen därpå.
I Sverige
Bara för att jag kommit hem betyder inte det att jag ska lägga ner bloggen, däremot kommer det nog inte uppdateras lika ofta, jag menar nu kommer jag väl springa på er på stan istället. Och allt har inte kommit upp här än, bilder och historier saknas från de sista dagarna.
Jo. Imorgon (söndag 17 juni) eller ja det blir ju idag för klockan är över tolv... Hur som helst för den som önskar och vill så är den inbjuden hem här till mig och min familj under dagen. När som helst, så länge det är efter klockan 10.00 för annars är vi inte vakna... Kliv på, stig in, mat finns för den som önskar.
Jag vill inte åka hem
Kommer hem nu på onsdags förmiddag om alla flygplan går enligt tidtabellen.
San Diego, here I come
Planet ner till San Diego lyfter 05.30 imorgonbitti vilket betyder att jag åker från huset vid 4-tiden. Ska vara där nere vid mexikanska gränsen fram till tisdag eftermiddag och sen hämtar Sara mig på kvällen på flygplatsen och sen blir det jobb i tre dagar, packa hela helgen och göra något sista inköp och sen jobba på måndagen och sen så flyger jag hem. Helt sjukt att tiden bara försvunnit. Mars var apalång men maj har försvunnit i ett hujj. Vad hände?
Nej nu får jag ta mig en dusch för att samla mina tankar lite och sen ge mig på ett tredje försök i packningen...
Bye-bye Tacoma boys
Jo jag fick ju som sagt iväg mina lådor för snart två veckor sen. Försökte pressa ner Camilla och Désirée i en av dem men blev osäker på hur det fungerar med lufthål under transporten, så de fick kliva ur igen...
Ja som sagt, det var ett tag sen sen sist och hel del har då hunnits med ska jag säga. Det blir korta versionen av allt den här gången. Romanen kommer när jag kommer hem.
Ordning på sakerna spelar ingen roll, huvudsaken är ju att de har gjorts.
Det började med att Samirrah försvann spårlöst i 13 dygn. Toddi fick till slut tag på människan och forslade hit henne så hon fick sova på soffan i fem dar eller vad det nu var. Hon hade en historia som skulle bli ett bra filmmanus... Trevligt att ha någon att tjöta med på kvällarna för omväxlings skull. 
Hade några riktgit varma dagar som utnyttjades till långpromenader i området och poolplask i trädgårn. Började få försmak av vad som komma skulle i väderväg.
Var på zoo också med Siegrid för typ 7 gången eller vad det nu kan vara... Jag försökte bli av med lite mynt och vevade därför fram x-antal 1 cents djur till oss allihop (om sanningen ska fram så ville jag ha alla fyra motiv själv men använde barnen som ursäkt för att få alla...). Vi tittade på alla djur som fanns typ, eller ja de enda jag inte hade sett tidigare var väl den röda pandan och Kumodoödlan som var i storlek med en mindre dinosaurie. 
När flickorna höll på att kollapsa och jag var riktigt irriterad på allt och alla och hade tunnekseende mot utgången, ja då måste ju de två andra bara stanna och titta på girafferna som vi sett alla andra gånger vi varit där... Jag lovar, de har inte bytt mönster den här gången heller. Pontus blev sen skitsur för att han inte fick se flodhästarna men då sa till och med hans snälla farmor ifrån.
Den stora händelsen under dagen var väl att Camilla fick fnatt och blev kär i en mjukisgiraff det första hon gjorde när vi kom till djurparken. Hon leker aldrig med mjukisdjur och helt plötsligt var giraffen limmad i hennes armhåla. Siegrid köpte den åt henne. (Den bor numera i Pontus säng).
Jo, sen har vi fått taket omlagt. Skulle ta 4 dar max. Tog 8. Fyra mexikanare bankade och rev och höll på och varje morgon knackade de på köksdörren för att jag skulle sätta i två kontakter för dem och oj-tack-så-jättemycket-vad-snäll-jag-var som satte i kontakterna för dem. Jorå.
Så blev jag och Sara inbjudna till Nort Gate-gänget på en kombinerad födelsedags/avskedsfest. Vi hade inte varit där sen Mark åkte i slutet på januari så vi drog på oss högklackat och stövlade dit. Upptäckte efter två steg in i huset varför det dröjt så länge för oss att återvända. Men en timme stod vi ut med alla D n' B-heads och Mark var ju där. Han är nog den roligaste personen jag känner. Talang har killen. 
Vår vän Awsome-kid (numera känd som Jesse) tipsade mig och Sara om University District Farmers Market i universitetskvarteren en lördag. Kul tyckte vi och slöt upp med honom och hans syster och hans systers negativa kompis. Traskade gata upp och gata ner tills vi inte orka mer, in i stall-nä men nu blev det fel. Hur som helst så var det intressant att titta på Seattles alla wannabehippies. Sara lyckades på nån vänster komma in på Jack in the box (eftersom den negativa kompisen var hungrig) men tog sig snabbt därifrån igen med Jesse i hälarna. (Jack in the box's maskot är en clown för er som inte visste det). 
Sara, jag och Jesse tog oss efter ett stopp i U. Village (där Sara och Jesse prövade sängar på Crete & Barrel medan jag beställde pedikyrtid) senare till Green Lake för att ha jordgubbspicknick. Det lät mer romantiskt än vad det var. Blåste halv orkan och var allmänt iskallt, men eftersom Sara vägrar tro på kyla hoppade hon naturligtvis i sjön upp till knäna. Sen frös hon också. Personligen satt jag inlidad i Jesses Teenage Mutant Ninja Turtles filt. Hela jag, huvud och allt. Joggare tittade lite konstigt på oss (jag i filten och Sara i sjön) men det kan ha varit för att vi var så otroligt attraktiva, vad vet jag...
Ännu senare på dagen, okej snarare kvällen, tog vår trio sig till biografen på 45th för att se filmen The Ex. Fortfarande inlindad i filten åt jag glass och skrattade hysteriskt åt det som inte var meningen att det skulle vara roligt.
Under promenaden hem till Jesse igen, var jag fortfarande inlidad i den otroligt snygga filten (ja huvudet också). Jag såg inte konstigare ut än någon annan...
En trip ner till Tacoma har vi hunnit med också, jag, min andra hälft och Johanna från norrland. Det hade blivit dags att säga hej då till våra flygtekniker som skulle vidare till Hawaii på jobb 
innan de drar hem till kära Aussieland. Scotty och Mark tog så väl hand om oss hela eftermiddagen och vår syn på den Mark (vi känner ju som sagt fler) ändrades från att tycka att han var jättejobbig till jätterolig. Plus i kanten för honom. Tony däremot fick kvarsittning.
<--- och det här är då jag-är-uttråkad-i-bilen-bilden.
Nu börjar jag nästan närma mig den här veckan som varit.
Lovar
Har laddat upp bilder och jobbar på ett inlägg, det är bara det att eftersom det gått så lång tid sen senaste uppdateringen så blir det så mycket information på en gång, och ska den kortas ner för att inte bli en hel roman osv osv osv. Men jag måste uppdatera innan fredag för då drar jag till San Diego. Inte för att det inte går att uppdatera där nere men det lär bli en hel del att berätta därifrån också.
Har hänt en hel del, så jaaaa jag skaaaa ta mig i kragen, för jag vet att det finns de som väntar på att få höra vad som pågår.
F'låt
Är på väg mot Bellevue just nu för att se Pirates 3.
Jag vet...
Return to sender
Vek, tejpade, packade, tejpade och körde iväg till posten för att få iväg mina tre kartonger. De lär väl komma fram i september eller nåt...
Hittade inga fina röda klänningar igår, men det blev Victorias Secret istället för att få göra med lite pengar istället. Lyckades rätt bra. Käkade middag med Sara och Johanna på Red Robin i Bellevue (han med de snygga armarna var inte där). Sen ringde Geroge. Nattligt prat i bilen på Saras uppfart (med låsta dörrar så vi inte skulle bli uppätna av de åtta bergspumor som hänger i de krokarna). Jag fick ångset över att jag ska åka hem.
Planen för resten av dagen är ganska luddig. Har visserligen en lång lista på saker som ska hinnas med innan jag åker (om exakt en månad idag). Så jag lär inte gå sysslolös (speciellt inte med Sara i hälarna), frågan är bara var jag ska börja...?
Funderar på att bli antingen internetfixare eller rörmockare när jag blir stor, för det är två talanger jag har utvecklat här (mot min vilja bör väl tilläggas).
Hurra jag har en gigantisk fluga i mitt rum som surrar JÄTTEHÖGT!!
Måste beställa flygbiljett ner till Arizona och hem från Kalifornien. Snarast.
Har haft fyra mexikanare här sen i onsdags som byter ut vårt tak. Bankas friskt må jag säga. Även på lördagar.
Flugan försvann.
Och nej jag har inte glömt + och - listan.
Och jag såg att Tobbe fått långt hår.
Nej men hörni, varför sitter jag här och degar när jag borde hoppa in i duschen? Ska befinna mig på Saras uppfart 5 O'clock sharp! Rappa på med andra ord! Och ja jag kan se ere kommentarer även om det står att jag har noll stycken. De uppskattas =)
Flugan kom tillbaks.
333/33
Ja Jocke jag lovar att jag ska spara några Alvedon ;) Känner jag er rätt kommer jag nog behöva dem.
Mamma - vet inte vem Therese är, har inte pratat med henne än.
Har packat en hel låda full med böcker som sagt och ska bara stoppa ner mina gummistövlar i nästa låda också (när de har torkat) så är även den full. Förhoppningsvis får jag med allt jag vill, annars lämnar jag resten och hämtar det när jag hälsar på lillebror.
Ikväll är det jakt i Bellevue på röda klänningar. Lovade John att jag skulle ha en på min hej-då-fest. Tydligen ska den hållas hemma hos Chris enligt John. Mmm upp till bevis säger jag då. (John bor nämligen inte där).
Zombie-barn
Måndag (7) var som alla måndagar är, långsam. Vädret var fint så vi uppehöll oss i trädgården hela eftermiddagen, i linne och kjol för egen del, och hade det mysigt. Åkte till posten efter att jag slutat för att inhandla lådor så jag kan skicka hem saker. Hörde ryktesvägar att de ska ta bort båtalternativet nästa måndag så det blev lite panik på att packa ner en del grejer.
Igår (tisdag - 8) var det ytterligare en jättefin och varm dag så jag packade in oss alla i bilen för att leka i Magnuson park, på den stora gräsmattan vid sjön. Pontus och Camilla sparkade fotboll medan Désirée gjorde tappra försök i att äta så mycket gräs hon bara kunde. När jag inte tillät det försökte hon med björk-dingelidonger och torkade löv istället men hon fick ingen större framgång bland dem heller.
Tog oss senare upp till stora lekplatsen för att njuta av värmen lite till. Den lekplatsen är en au pairs dröm för det 
finns så mycket att göra att au pairen inte behöver slå knut på sig själv för att aktivera de små liven. Enda nackdelen är att barnen aldrig vill gå hem.
Dagen till ära hade vi äntligen fått en ny städerska, jättetrevlig och pratglad tjej, så jag höll oss ute ur huset för att hon skulle få ha huset för sig själv. Barnen skötte sig väl som de skulle så jag hade inget att klaga på.
På kvällen sen stoppade jag en hel låda full med böcker. 21 stycken blev det och då är det inte alla jag har... Ska lämna kvar en del till de nästa au pairerna som kommer (som det ser ut nu kommer Therese under sommarn och Sara till hösten).
Idag (onsdag - 9) stannade Pontus hemma från skolan då han tydligen var sjuk, vilket inte syntes under morgontimmarna. Men sen kom det -pang boom- och barnet somnade i två timmar och vaknade upp med ont i halsen, snor, feber och absolut ingen aptit. Lille killen hade ingen energi alls och gick mest runt som en zombie. Siegrid kom för att umgås med sina barnbarn och höll flickorna igång under större delen av dagen vilket jag var tacksam för eftersom jag själv fick ont i halsen under eftermiddagen. Den här gången tänker jag inte ge vika! Har stoppat i mig tre olika sorters vitaminer, sovit middag och ätit en bra middag. Har inte tid med att vara sjuk som vanligt, jag har ju bara fem veckor kvar! Fatta! Om fem veckor är jag hemma i Kungsbacka igen.
Har fått mycket frågor om jag är glad över att komma hem. Ja det är jag, självklart vill jag träffa min familj och mina riktiga kompisar igen. Men. Jag kommer sakna det här livet så himla mycket. Nu när jag ser slutet på den här resan har jag bara fått ångest över att lämna det hela. Jag vill inte stanna ett år till för jag vet hur man är au pair nu, men det kommer göra riktigt ont att lämna den här familjen. Seattle är definitivt min andra stad och alla kompisar jag fått här (även om vi inte alla är BFF) kommer bli tråkigt att lämna, samt alla butiker och saker jag gör under helgerna och allt!
Jag kommer lämna det liv jag skapat mig här för att återvända till det liv jag pausade men som ändå inte finns kvar. Så jag kommer inte starta från noll när jag kommer tillbaks, men jag måste ändå börja om på nåt vis. Just när jag sitter och skriver detta kommer Camilla in med ett paket från min mamma. Jag förstår inte hur jag ska kunna lämna detta söta barn i nattlinne och tofsar på huvudet... Wohoo så passande, jag fick nya Alvedon!
Usch, ska svara på lite brev nu under kvällen, packa ner några till saker i en av lådorna och titta på Lost för att ha tankarna på annat.
Cinco de Mayo
På onsdagen (2) åkte Saras familj tillbaka till Svergie igen. Mitt plastkörkort anlände också. *segerdans*
På torsdagen (3) tyckte Toddi det var lämpligt för oss andra att åka till gymnastiken så jag packade mellanmål och så
drog vi direkt efter att Pontus slutat skolan. Nu är det så att Camilla är den enda som har 
klippkort där men tidigare har Pontus fått gå på hennes kort. Naturligtvis fick han inte det denna dag. Nä för det krävdes tillstånd att söka tillstånd och det tog då en evinnerlig tid innan ett fax kom fram. I 43 minuter underhöll jag alla tre barn i Seattle Gymnastics Academys foajé. De hann riva ner glitterkjolar, äta banan, klättra på klädställningarna fastän de inte fick, öppna dörrar de inte fick, göra fula grimaser, ligga platta på golvet samt klättra på glassboxen innan de äntligen fick gå in för att hinna leka de sista 20 minuterna... Kändes mycket givande och bra, men de hade roligt och det är väl det som räknas. Fredagkvällen (4) gick åt till att åka bil. Först till Sammamish, sen tillbaks till Seattle för att komma på att vi ville ju till Muckelshoot egentligen. Kom bara till Maple Valley dock, men nostalgilåtarna flödade ut ur högtalarna och många kloka tankar ventilerades innan vi vände om mot Seattle. Skulle sova hos mig eftersom det var Boat opening day dagen därpå, dvs lördag (5).
Denna dag fyllde även Pontus hela fem år! Såg honom inte på hela dagen. Och inte såg vi några båtar heller för vi var för trötta. Eller jo vi såg dem från bron och det räckte väl egentligen. Gjorde en snabbis inne på Michaels i Issaquah innan jag släppte av Sara. Sen var jag så himla dum och sa att jag skulle tillbaks till mig medan Sara jobbade några timmar. Det tog mig 1 timme och 26 minuter att komma hem, Det brukar ta typ 37. Det var kö. På bron. Jag hade inte ätit någon frukost. Men jag sjöng jättehögt och jättefult till ATCs It goes around the world lalalalala. Hann vara hemma i typ en timme. Gjorde inget vettigt med den tiden. Jo jag pratade med min kära mamma. Skulle städat men när man tänker på det; prata med mamma - städa... Hmmm...
Väl tillbaka i Sammamish bestämde vi oss för att göra någonting någonstans. Undra vad det kan ha varit...? Det har jag totalt förträngt. Hur som helst var vi bjudna till Chris och co på fest. Och till Taylor och co. Och till Matt och co. Vi tog vår uppgift på fullaste allvar med svarta cocktailklänningar, högklackat, make-up, stylade i håret ja you name it. Denna kväll firades Cinco de Mayo, mexikansk högtid som amerikanerna ser som en bra anledning till att ha tillställningar. Stoppade i oss lite Taco Time mat dagen till ära och började sen kvällen hos Taylor och Bratt som hade överraskingsfest för Scott som fyllde år. Ja jo det var ju trevligt men där kunde vi inte stanna hela kvällen, så efter att vi lovat Joe-Bob att vi skulle titta in i Mukelteo senare under kvällen begav vi oss vidare till Chris och hans vänner.
Vi visste att vår underbara och älskade vän Marc skulle vara där. Ni vet Marc som flyttade till Hollywood, ja han har nu återvänt! Det blev ett kärt och kramade återseende! Och det var bara början på en lyckad fortsättning.
Måste göra ett litet erkännande; amerikanska tjejer (framför allt) kan inte klä sig ordentligt. Inte de vi umgås med i alla fall (jo Ash kan, men hon är ju Ash). Så eftersom vi var uppklädda till tänderna (medvetet) stod vi inte bara ut som de svenska tvillingarna utan även som de snygga svenska tvillingarna. Kvällen blev väldigt social och jag lärde mig äntligen reglerna ordentligt till beer-pong. Genom att titta på då, eftersom jag inte hör till öldrickarna. Craig och Marc var ett oslagbart team, go them wohoo! John spelade gitarr, Craig bas och så vare han den grymma på munspel! Fick träffa en utdöende ras, en Heather på lyset och en kanadensare som vi bildade klubb med, med Rob som ambasadör.
Jodå och efter att vi släppt av Charlie, Awesome-kid och Marc på tre olika ställen i Seattle kom vi hem strax före sex på söndagmorgonen. Jag hade förvånandsvärt nog inte så ont i fötterna som jag trodde, jag hade haft för roligt för att tänka på dem. Det blev aldrig något Mukelteo... Hoppsan...
Söndagen (6) kunde bara inte spenderas i trötthetens tecken så när vi väl fick samlat ihop oss åkte vi för att inhandla Charlottes web till Pontus eftersom han skulle ha kalas här senare under dagen.
Åter till huset och dess gäster. Bordet stod så fint dukat som vanligt med överflöd av mat, grillen 
stod på max med lax och gästerna strömmade in. I vardagsrummet stod ett gigantiskt paket som båse jag och Sara ville klämma på. Min DVD-film + bok blev genast pytteliten i jämförelse (mitt är det lilla bruna). De flesta uppehöll sig utomhus för socialisering och spring och lek och hopp och studs och skrik och gap. Maten var jättegod som alltid men någon tårta fick vi aldrig ner. (Det var en sackosäck i det stora paketet förresten).Gjorde en snabbvisit hos Chris och hans rumskamrater då vi var tvugna att leta efter en borttappad ring... Fick beröm för att vi varit så fina dagen innan.
Så får då jag och Sara för oss att vi skulle se Spiderman 3 i Bellevue. Ja det var ju en bra idé tills vi inser att filmen börjar 45 minuter försent vilket betydde att vi inte skulle komma ifrån bion förrän väldigt sent. Och filmen... Ja... Det är ju en sån där man ska ha sett men jag ser ju helst inte om den om jag slipper. Höll på att flabba ihjäl mig på helt fel ställen (typ geggamojjamonstret) eftersom jag var jättejättetrött. Men vi höll ut och med plattan i mattan upp till Sammimish tog det inte lång tid (då även inräknat tankning). Hem tog det hela 28 minuter. Nytt rekord. Något fortare än lördagens krypkörande...
Turisthelg
När jag äääääntligen kom fram fick jag skriva på lappen, ta ett nytt foto, få ett nytt provisoriskt körkort och
gå hem. Wohoo. Eller ja hem och hem, hann hem och vända i stort sett. Dagens lite roligare aktivitet var att hänga med Saras riktiga familj! Möttes vid fontänen vid Space Needle för att avnjuta en pastasallad i solskenet. Och familjen såg ju ut som den skulle och var trevlig som den skulle och en och annan djävulsk sida dök upp den med. 
Efter det köpte jag en present till min kära bror inne på Hot Topic och efter ett Sturbucksstopp tog vi en promenad ner till Pike Place Market för att titta på knarklangare och fisk som flög i luften. 
Hittade även ett oerhört snyggt underställ i batikmönster, men jag höll mig och köpte det inte...Och hallå - jag borde vara mer turistig i denna stad, men det känns lite konstigt eftersom jag bor här... Hur som helst hittade vi en souvenirbutik med snygga Seattle-tröjor för en gång skull och eftersom jag inte äger en enda bestämde jag raskt att jag skulle tillbaks vid senare tillfälle.
Ja efter diverse mössprovningar, telefonsamtal med Fee (bestämde att vi skulle leka dan därpå) och häckning på CCF fick vi äntligen mat. Lika gott som alltid och jag kände mig väldigt bekväm i sällskapet jag befann mig i. Sara visade sina dolda talanger med körsbärspinnen igen och trots att det bara beställdes in en enda cheesse cake till efterrätt, så tror jag aldrig den blev uppäten... Rullade tillbaks till bilen för att ta mig hem igen.
Min kropp har vant sig vid att sovmornar inte existerar längre så trots att det var tyst och tomt i huset, vaknade jag vid åtta på söndagen (29). För att få det lite mindre tyst ställde jag mig och dammsög sådär på morgonkvisten och kände mig lagom hurtig. Tog sen min CD-skiva och gick till Kits för att framkalla de 199 bilderna som fanns på den. Tog en halv evighet men när jag väl skulle betala tyckte killen i kassan synd om mig och gav mig $20 rabatt. Jag tackade och tog emot och mötte sen upp Saras underbara familj igen.
Skyfflade in en smörgås och tog sen en promenix upp till University of Washington. På vägen dit kommenterades det friskt om folks fula shorts de hade på sig när de cyklade. Det är inte fint! Fatta! Väl framme blev det fototagning ur alla tänkbara vinklar och det var fortfarande jättefint och varmt väder, så vi promenerade runt på området en bra stund.
Väl tillbaka i U. Village hittade jag "min" jeep. Toddi var i faggorna men hon hade naturligtvis inte på sin mobil så det blev inget bebistittande. Jag hade en dejt med Fee och Sara och co skulle upp till Alderwood så det blev kramkalas och löften om påhälsning i Enköping innan vi splittrades.
Var jättelängesen jag hängde med Fee så vi hade mycket att prata om. Och varför i all sin dar har jag inte ätit på ZAO innan?! Va? Kan någon vara snäll och tala om det för mig? Gott var det trots lite kyla, då vi satt ute. Och vi prata och prata och prata och praaataaa. Tiden förvann i ett nafs och innan vi skildes åt bestämde vi att vi skulle göra om det snart igen.
Och sen mina damer och herrar fick jag ett starkt behov av att inte åka hem. Så jag tog min lilla vita bil och körde
upp till Michaels bara för att kolla öppettider på söndagar. 19.00 stänger de. Så nu vet alla det. Sen tog jag en sväng söderut istället för att kolla på downtown nattetid. Kommer ALDRIG tröttna på den utsikten. Helt obeskrivligt och dessutom det första intrycket jag fick av stan när jag kom hit förra året. Kameran var ju med som vanligt så det blev motorvägsbilder a la natt. Har planer på att köpa mig en ny kamera men får se om det blir ett Svergieprojekt istället... Är inte allt för nöjd med färgåtergivningen med den jag har nu...
Som alltid tog helgen slut och jag kom hem till ett nydammsuget golv.
Jobbtankar
lite jobbigt är det. Som ett beroende. Först har man suget, åsså gör man nånting åt det och så känns det jättebra efteråt, men nästa dag har man jätteont i muskler man inte trodde fanns... Fast jättetöntig är jag inte för jag tog med mig både kamera och mobil nu sist. I måndags (23) tror jag det var... Kommer sakna utsikten över Husky stadium, Mt Rainier och Union Bay... Hur som helst, blev inte jättemycket springande för Sara ringde medan jag trampade runt bland gåsbajs och utförde hemmagjorda strechövningar. När vi var färdiga efter diverse attacker ringde George så då fick jag ju gå ett varv runt kvarteret för att bli klar med det samtalet också.Ingen som inte varit au pair förstår vad det innebär. Visst berättar jag om vad som händer men inte precis varenda
detalj, för det är det ingen som orkar lyssna på och skulle jag ha tid att skriva ner det hade jag inte haft tid till mitt jobb och det är ju därifrån jag får detaljerna så har jag inget jobb blir det inga detaljer fast å andra sidan hade jag haft tid att jobba då... Eeeh, ja... Hur som helst, det jag ville komma fram till var att jag inte höjer ögonbrynen för mindre olyckor längre... Det är bara att ta fram sopborsten och skursvampen och städa upp det, och nästa dag är det likadant igen... Man vänjer sig så att säga. Under en viss fest sa en viss Helena att hon var van att ta hand om barn då hon tog fram lakan åt en viss lillebror... Nu förstår jag vad hon menade. På riktigt.
Men självklart har vi glada stunder också. Och supernanny är bara förnamnet på vad jag var i torsdags (26). Jobbade 08.01-19.34 helt själv med barnen. Allt blir så mycket lättare när jag är enväldig härskare, moahaha, oj sa jag det högt... Anyway, middagen gick superbra och köket var städat och allt annat var också städat och när Toddi kom hem hade flickorna pyjamas på sig och vi lekte allihop inne i Pontus rum, där han satt upp sina playmogubbar så att jag kunde ta kort på dem. Alla var vänner och vi var såååå lyckliga. Jag fick så mycket beröm att jag blev skär om kinderna och sen gick jag och fixade med tvätten... 
I fredags (27) skulle jag iväg till posten och biblioteket och juuuust som jag ska gå får Pontus för sig att han vill följa med. Problemet var att båda ställena stänger 18.00 på fredagar och eftersom Toddi dragit ut på tiden hade jag bara en halvtime på mig. Men tönt som jag är tog jag med barnet. Efter att jag installerat om barnstolarna i bilarna... Fick prioritera och det blev posten eftersom jag ansåg att Oscar behövde sin present fortare än vad jag behövde Harry Potter 4. Pontus blev sur för han ville till bibloteket. Snopet för honom säger jag då, för jag körde och bestämde jättemycket!
Väl hemma igen kom en släng av motionsbegär så jag städade upp mitt golv och körde hårdträning i 40 minuter - fattar ni?! JAG!
Sen blev det mindre hemmaspa, med inpackning av hår, insmorning med fyra olika krämer och så gav jag mig på den dumma idén att pröva och vaxa benen. Slutade med det efter fyra remsor. Men jag är jättemjuk på vänster smalben nu i alla fall.
Fult och charmigt
Onsdag (18), torsdag (19) och fredag (20) jobbade jag med feber, lagom kul med andra ord. Halsont, gröt i
huvudet, muskelvärk (från springandet dessutom) och snor var några av de härliga symptomen. Inget att göra åt, bara att leva på. Hade några fina dagar utomhus med barnen i trädgården. Satt och läste boken som främlingen på bibloteket hade rekomnderat men jag vet inte riktgit om de när så fantastisk som han sa att den skulle vara... Hur som helst glömde jag den utomhus och när jag väl kom på det pissregnade det så den simmade runt i en av trädgårdsstolarna totalt genomdränkt... Pressade ur minst en deciliter ur den och la den sen på tork i badrummet... Insåg just att jag redan berättat om denna händelse... Ja, men upprepning skadar inte och nu tänker jag inte radera det senaste stycket, so deal with it!På torsdagkvällen plockade jag upp Sara i downtown efter att ha kört runt kvarteret 7 gånger (skojar inte) för att komma rätt. Och jag kom fel i vilket fall. Parkerade och gick och mötte henne istället. Saras familj är som sagt på denna sidan av Atlanten och de hade spenderat några vackra dagar i Canada. Sara var tvungen att avbryta idyllen med att komma tillbaks för att jobba... Busstationen låg i värsta knarkvarteren, okej kanske inte, men det kändes så, så vi speedade på till Sammamish där jag fick smaka på svenskt påskgodis. Hemkola har aldrig smakat så gott!
Fredagkvällen spenderades i Bellevue med några alvedon och Sara tillsammans på biografen med världens bästa stolar och där man får äta glass. Filmen "In the land of women" var inte så bra som vi hoppats på. Reklamen hade sett lovande ut men ack ack. Vänta tills den kommer på DVD kära ni. Adam Brody är förstås urkul utan att ens försöka, för att inte tala om hans mormor, men historien är så lam så att...så att... och nu försöker jag komma på nåt smart att säga här, men det går inte så jag tror jag struntar i det. Ni fattar poängen ändå.
På lördagen (21) hämtade jag Sara och vi hade ingen större plan än att köpa duschtvål. Men som alltid när vi inte har någon plan så skaffar vi en under resans gång. Snurrade runt för att hitta ett McDonalds då jag hade ett kraftigt begär efter jordgubbsmilkshake men utan resultat. Bestämde oss för att köra mot Tacoma och se om vi hittade nåt på vägen. Mycket riktigt, i fulhetens metropol fanns det allt en gyllene mås. Med risk för att låta ytlig, så har jag aldrig sett så många fult klädda människor på så kort tid på samma ställe. "Man undrar ju om de ens vet att Cosmo finns", eller hur Lisa? Haha.
Gjorde en visit i Tacoma (var det verkligen rätt Tacoma nu, Sara?) och hittade Firemens Park.
Låg högt belägen med utsikt över hamnen och Sara som är varningskyltsblind klättrade raskt upp på barriären så att jag fick hjärtsnurp. Som straff för sina synder fick hon fliser i fingrarna. Tittade på några vackra röda blommor och en totempåle innan vi bestämde oss för att här finns inte heller nåt McDonalds (detta var alltså INNAN vi hittade fulstället). Partyartiklar införskaffades inför framtida bruk. Röda muggar saknas fortfarande.
På kvällen gjorde vi ett besök hos kära Matt och Björn. Fast Matt var inte hemma och Björn är som han är. Det var Daniel som bjudit in oss. Sen gick han hem. Jag och Sara beslöt oss för att åka hem till Rex och han-den-andre-som-jag-glömt-namnet-på för att spela Twister klockan 3 på morgonen. Jorå. Dom var dåliga, vi var bra.
Min söndag (22) gick åt till att barnvakta hemma hos Erika (sötungen som går i Pontus klass och bor längre ner på gatan). Kom dit vid elva, fick några idéer om vad vi kunde sysselsätta oss med (massa pysselgrejer, för Leslie
hatar att pyssla, jag var i himmelriket). Erika är fem och hennes storasyster tror jag är åtta. Erika är typ den lättaste ungen att barnvakta, precis som min kära lillasyster. Inget gnäll en enda gång, trots att hennes syster var dum hela tiden mot henne. Allt vi gjorde var roligt, lunchen var det inga problem med och hon är så himla charmig. Hennes syster däremot... Jaja jag tycker om henne med. När Leslie kom hem vid kvart i fem igen satt jag och Erika inne i vårt fort vi tillverkat av fyra pinnstolar och massa filtar och läste Tummelisa.
Tog mig till U. Village där Sara väntade och vi tog räserrundan runt eftersom Sara spenderat de senaste tre (?) timmarna där. Jättefint väder var det så vi satte oss i T-shirts och lärde känna oss själva lite bättre med hjälp av våra nyinskaffade böcker.
Mat blev det på pastastället i Issaquah och så tog även den helgen slut.
Hade tänkt lägga upp fler bilder och grejer här men blogg.se har visst inte samma åsikt. Det kommer. Likaså fortsättningen. Nu ska jag försöka få ordning på mitt golv. Det kommer inte hända, men jag kan ju försöka intala mig själv det i alla fall.
Saras resedagbok har inte dött. Den är på semester.
Don't worry
Farligheter och sjukdom
Tisdag 17 apr
Dagen gick nästan smärtfritt, vi blåste såpbubblor i trädgården till 17.45 då Toddi kom hem. Efter middagen fick jag för mig att ta en joggingrunda med digitalkameran (så jag har nåt att skylla på när jag blir trött). Började bra. Sen tog batteriet slut i kameran efter tre bilder. Tappade mp3-spelaren på ett flertal ställen. Mygg attackerade. Joggade jättehurtigt tillbaka till huset. När jag släpat mig upp för trappan lite graciöst upptäckte jag att jag tappat husnyckeln... Hade tagit loss den från nyckelknippan för att slippa ha alla nycklar med mig... Lämnade kameran och höjde volymen ännu mer i hörlurarna och promenerade tillbaka samma väg som jag just kommit. Efter 30 minuter av stirrande ner i marken hittade jag den lilla guldiga nyckeln till slut. Lääängst bort på grusspåret låg den. Längst bort jag varit. Började skymma och myggen blev bara fler och fler så med nyckeln stenhårt i handen joggade jag hem igen, lagom röd i facet. Markus blev imponerad av att jag hittat nyckeln. Måste säga att jag var lite impad själv.
Jag säger ju att det är farligt att motionera! (Vi har det till och med på band)!
När jag väl skulle gå och lägga mig, låg inte min bok där den skulle. Nej för den hade jag ju lagt utomhus i en av trädgårdsstolarna tidigare under dagen. När jag hittade den var den genomdränkt av regnet som öste ner... Den ligger fortfarande på tork 24 timmar senare... Biblioteksbok dessutom. Bra jobbat Anna.
Onsdag 18 apr
Idag har bara varit en sån där dag man vill glömma. Flickorna har gnällt all sin vakna tid. Alla barnen och jag själv somnade en stund under dagen. Jag har haft apaont i halsen hela dagen + muskelvärk (dels från springandet igår) + gröt i hela huvudet. Markus kom hem med frossa och Camilla spydde fyra gånger på köksgolvet (som tur var hade jag slutat jobba då). Nu verkar hon på topphumör dock... Kul för henne...
Får se om jag orkar hålla mig uppe till LOST. Kan ju vika lite tröjor tills dess, lär ta 1,5 timme med den farten och energin jag har just nu.
Idag är det exakt 8 veckor kvar tills jag kommer hem (för mig), vilket betyder att det bara är 8 helger kvar, vilket betyder att jag börjar få panik!
Tulpanfestival
Lördagskvällen spenderade jag i Mukilteo tillsammans med Taylor, Bratt, Alex, Zach, systrarna från Manchester och några därtill. Systrarna (Amy och Bethany) och jag var de enda tjejerna när jag kom och vi var dessutom från Europa så vi bildade snabbt en alians. Senare under kvällen dök Sandie och Sky upp och nån tjej vid namn Brandy... Bratt fick för mycket av det goda så Alex blev sur och då blev Rob sur på Alex som blev sur tillbaks och så la sig Brandy i det hela och vid fyra tiden hade jag fått nog och tog mig hem igen. Trevlig kväll var det i vilket fall.
Söndagen började bra, jag kom ur sängen i tid och fick med mig diverse vägbeskrivningar. Fastnade i trafiken då de bestämt sig för att riva upp hela 45th och blev därför sen till Colombia. Tog med henne upp till Alderwood för att stuva in Polen och Ryssland i bilen och sen började en lång och solig färd upp mot en tulpanfestival http://www.tulipfestival.org/ Jag var den enda som sjöng med i sångerna... "...then I saw her face...now I'm a beliver..." . Mycket trafik, så efter över två timmars körning "...ooooh can't you seeee, you belong tooo meeee..." kom vi äntligen "...but the kiiiid is not my son...UHUU..." fram. 
Första stoppet var bajjamajjorna och sen muffinsförsäljningen. Och sen promenerade vi ut bland tulpanfälten. Sprang på Tyskland x2. Tog en promenad runt de vackra färgerna och plåtade en del (fanns liksom inget annat att göra) och konstaterade att det mest fanns folk från
den störtsa världsdelen där. Vackert väder var det så någon jacka behövdes inte (och TACK den som trampade på den förresten!!).
Tog med mig min flock tillbaka till bilen och tryckte dessutom in Panama i framsätet. Så 
började färden hemåt igen. Jag gav till slut upp alla försök med att socialisera med de andra och konsentrerade mig stenhårt på motorvägen och sjungadet "...can't you feel my heart beat fast, I want this to last...". Panama hade en hetsig konversation med sin bror på telefon i närmre 25 minuter på spanska, Polen somnade, Ryssland stirrade ut genom fönsret och Colombia var allmänt förvirrad "CANDYMAN, 
CANDYMAN".
Till slut kom vi tillbaks till Colombia där det var meningen att även Panama skulle stiga av men se så blev det inte. Hon ville hem, men visste inte var hon bodde. Efter några förvirrande telefonsamtal slutade det med att jag mapquestade skiten inne hos Colombia. "...sweeeet home Aaaalabama..." Chopp chopp av med Panama som blev jätteglad när vi svängde in på hennes gata. Vid det här laget var resterande länder hungriga och ville ha pizza men de visste inte var det fanns en pizzeria så Svergie höjde sin röst och tog med dem till Marlai istället. Skyfflade in kyckling i jordnötsås och släppte till slut av de två sista på samma ställe, för att kliva in genom dörren här runt 21.15. Hade då varit ute på vägarna sen 12.45 och med tanke på att vi stannade hos tulpanerna i typ 1,5 timme spenderades resten av tiden i bilen "some of them want to use you, some of them want to get used by youuuuu...".
Tulpanerna var ju fina i alla fall.
Alla har vi olika ambitioner här i livet. Markus har en om att minst en av hans döttrar ska bli president (okej den är inte jätteseriös). Jag tycker den minsta borde satsa på en modellkarriär (jag är inte heller jätteseriös). Ungen blir ju bra på varenda fotografi som tas! Hur gör den?
Jo. För att bli seriös. Jag antar att ni hört om massmordet i Virginia...? CNN har stått på här sen lunch. Får kalla kårar längs ryggraden.
http://www.cnn.com/2007/US/04/16/vtech.shooting/index.html
Lämnade tillbaka HP2 och 3 på biblioteket idag, tillsammans med en hög av Pontus' böcker. Var tvungen att beställa fyran så nu har jag några dagar jag kan ägna åt min kriminalroman istället.
Kvällen lär bli sen eftersom The Riches inte börjar förrän klockan tio... Ska svara på brev och göra några armhävningar innan dess tänkte jag.
Frossans tecken
Okej, dags för lite uppdatering igen.
Veckan har gått så bra så. Pontus var hos sina farföräldrar måndag och tisdag och Toddi var hemma onsdag, torsdag, fredag. Vädret har varit hyfast okej så det har blivit lååånga promenader med dubbelvagnen.
Hembiljetten har även blivit bokad, för er som inte redan visste det. 13 juni landar jag på Landvetter.
Har varit proppmätt sen i onsdags när det hela började. Det blev "Annas tropical tacos" trots att jag inte la mig i för fem öre. Åt alldeles för mycket. Torsdag blev det beställning på hasselbackare och köttbullar och det svepts ner med gräddsås så det sprutade ut genom öronen och så igår då (fredags) fick jag sluta två timmar tidigare för att plocka upp Sara, hämta Samirrah och handla ingridienser till pannkakor. Det blev många pannkakor kan jag tala om för er. 60-70 stycken typ. När alla var stekta och familjen hade gått sin väg hade vi i generation Y pannkaksätartävling. Samirrah kom till typ fyra, jag upp till sju (6 hela, en halv och en mammut) men ingen var i närheten av Saras 11,5! Den tjejen alltså, ni anar inte...
Planen för kvällen var lugn tjejkväll, med målning av tånaglar och väldigt mycket fniss i min säng. Alltid lika trevlgit.
Idag (efter att jag tryckt ner ytterligare fem pannkakor till frukost) tog vi oss ner till downtown för att göra ett besök på Rocky Mountains Chocolate Factory. Två kakor, två chokladdoppade jorgubbar och en walnut fudge senare spatserade vi vidare in på Café Campange för att avnjuta lammburgare med pommes frites.
Mycket mer än så blev det inte. En omväg-för-att-hitta-rätt-senare kom vi hem till Sara för att förbereda hennes familjs ankomst. De har ankommit när jag skriver detta. Alla är välbehållna.
So I'm kind of on my own tonight, så jag tänkte göra en visit hos Mukilteo-gänget senare. Imorgon är det au pairmöte (IGEN) och jag som varit här såpass länge nu ska vara snäll mot de som inte varit här så länge, dvs plocka upp folk, köra runt dem och sen släppa av dem. Tulpanfestival står på shemat. Låter ju...lajbans... Men enligt säkra källor ska det vara jättevackert så jag hoppas på uppehåll. Återstår att se.
+ och - lista är på g.
Påskhelgen
I fredags slutade jag efter lunch men fick inte ens hälften gjort av vad jag planerat. Kvällen spenderades med middag i linne i Issaquah (26 grader i skugggan). Åkte sen hem till mig men ångrade oss och åkte hem till Sara istället för att sova där (Anledningen till att vi åkte dit var för att Sara är husvakt och skulle mata marsvin/fiskar/katter/kamelar och piggsvin dagen därpå) Det sista jag sa innan vi somnade var; "Bra idé Sara, att vi åkte hit i alla fall".
De orden fick jag äta upp ungefär kvart i åtta nästa morgon. Beck gallskrek i närmre 40 minuter så det blev ingen sovmorgon där inte. Gjorde inte så mycket, för vi hade planer på att dra ner till Tacoma för att hälsa på folk. Scott och Anthony för att vara exakt. Två flygtekniker inom det militära, från Australien. Träffade väl större delen av deras 
australiensiska kompani under dagen, för ytterdörren var då verkligen inte låst. Kvällen spenderades med film, pizza och alkoholbaserade drycker. Mycket trevligt får jag då säga.
Australiensare som de är, hade de dekorerat ena väggen med en gigantisk flagga och satt upp en "lånad" uppblåsbar känguru i ett hörn. Musiken var för en gång skull helt i Anna-och-Sara-smak, vilket var ett trevligt ombyte från D 'n' B, Hip-Hop och Queen-maraton...
I det här landet firar man påsk på påskdagen, men ingen av oss hade någon som helst ambition om att ens äta ett ägg (och nej ingen av oss var bakis, vi var bara sega). Har inte haft en så seg söndag sen jag kom till detta land. Spenderade större delen av dagen framför TVn och dess utbud av filmer så som Legaly blonde, American pie 2 osv. Intelligensnivån låg strax över en mördarsnigel...
På kvällen fick vi besök av grannens katt som vägrade gå hem. Anthony bestämde sig för att döpa den till Tiger, för skulle den hänga i deras lägenhet kunde den lika gärna ha ett namn han kom ihåg.
Klockan drog sig mot åtta innan vi tog vårt förnuft till fånga och begav oss hemåt. Fastnade naturligtvis i påsktrafiken så jag var inte hemma förrän kvart i elva den kvällen. På mitt skrivbord stod två påskägg; ett från Toddi och ett från Siegrid. Blev jätteglad!
Den sega söndagen var nog välbehövlig trots allt för den här måndagen har gått riktigt fort. Kan kanske berott på att Pontus är hos sina farföräldrar, så vi sluppit bråk här idag. Lekt doktor med Camilla, lagt pussel, gått på en blåsig promenad och haft en riktigt lugn flickdag.
Ska skriva på mina jobbansökningar, mocka i mitt rum, läsa om Harrys tredje år på Hogwarts och avsluta kvällen med The Riches. Hoppas på en mindre blåsig dag imorgon så vi kan njuta av vårsolen lite mer.
Quarters
Igår hände inget kul.
Idag var Bernt och Siegrid här igen. Jag och storebarnen matade ankor och hängde på stora lekplatsen.
När jag typ slutat kontrollerade jag vilka quarters jag samlat på mig under året. 30 stycken har jag (det finns 50 för den som är trögtänkt). 40 stycken finns ute, 5 tillverkas i år varav 2 kommit ut och den tredje kommer i början på juni så den lär jag ju inte få tag på. 5 görs nästa år och då tänker jag även tvinga lillebror samla på sig de jag saknar. Fast han kommer missa Alaska och Hawaii för de släpps inte förrän efter han har åkt.
Det blir till att börja använda kontater igen för att öka chansen att få ihop de resterande. Blivit totalt handikappad och bara använt mitt kort det här året, får börja vänja mig av vid det då systemet inte funkar likadant där hemma (med avgifter hit och dit för att du handlar under femtio spänn - här kan du handla tuggummi med kortet).
Ska ta och läsa de sista sidorna i HP2 innan jag irriterar mig på nästa avsnitt i LOST. Förra veckans avsnitt var totalt menigslöst. Imorgonkväll kommer Toddi hem igen (från DC) och på fredag slutar jag efter lunch, tror jag.
The miss populars
Tro det eller ej men jag och Sara hade fem tillställningar att välja bland denna kväll. Vi valde en som låg i närheten där Chris och hans rumspolare Kelly höll till. (Och ja Kelly är en kille trots hans feminina namn, han är väl inte överförtjust...)
Men trots det höga gästantalet (ska vi gissa på 60?) så var det ingen höjdarfest, så efter lite utstirrning på diverse fuldanser bestämde vi oss för att dra hem med killarna istället. David (ni vet han som rakade av sig håret) råkade vara hemma men blev väl inte hoppa-jämfota-glad över att vi ramlade in sådär vid halv ett-snåret. Han skulle ut och frilufta sig bara några timmar senare men satt ändå uppe och tittade på medans vi åt blåbärsvåfflor på löpande band.
Vi splittrades som en överraskning men återförenades några timmar senare. "The problem is...I know you do..."
Lördag 31 mar
Efter en gigantisk sovmorgon (med vissa avbrott från ättriga värdbarn) tog vi bilen och åkte dit vägen gick. Hamnade så småningom i Woodenville, där de hade hundutställning till reggemusik. Tyvärr kom vi just som det slutat så vi åt glass, fönstershoppade och gick på bio istället (Premonition med Sandra Bullock och Julian McMahon). Filmen blev bättre dagen efteråt.
Ja eftersom dagen börjat så sent blev det kväll ganska fort och vi fick hipp som happ reda på att tillställningen vi skulle till denna kväll var ett cocktailparty. Tack för förvarningen... Men med lite länsning av min garderob var vi fit for fight, enda problemet var att det var pingvinkallt ute och vi var tvungna att gå en lång bit (okej det var egentligen inte alls långt men det kändes jättelångt eftersom jag hade högklackat och höll på att skaka sönder av köld... Väl där befann vi oss bland förra helgens medlemmar dvs Matt, Björn, Carl m.fl. Trevligt skulle jag vilja beskriva det som och vad bättre var, var att vi gick när det var som trevligast. En QFC-vända senare somnade vi som stockar.
Söndag 1 april
Inte lika lång sovmorgon denna dag. Helt planlöst tog vi oss upp till Alderwood för att byta ett par skor jag köpte förra helgen. Skorna blev aldrig bytta men det inhandlades bl.a. en klänning och en maffiahatt för egen del samt beställdes folietid till 14 april (samma dag som Saras familj kommer hit!).
Senare blev det söder ut, rättare sagt IKEA för inhandling av gräddsås, skorpor och krusbärssylt samt en hel hög med saker till Markus.
En U-sväng senare befann vi oss på ett ställe vi aldrig varit förut men det mesta var stängt så vi drog till Issaquah istället för att peta i oss lite pasta och sen inse att ännu en helg var över.
(Och jag blev inte lurad på hela dagen).
Måndag 2 april
Började jobba 07.15 för Toddi befinner sig just nu i Washington DC på jobb fram till torsdag. Men tro inte att jag är bitter för det, ska sanningen fram har jag haft en katalog-au-pair-dag idag. Ni vet en såndär när au pairen och barnen ser så fruktansvärt lyckliga ut ihop. Jag har bakat scones, ritat hela familjen + farmor och farfar (bör tilläggas och jag fick hålla i Désirée på teckningen - Pontus bestämde), spelade även fotboll (!) med bara Pontus, matat bebisen typ 12 gånger och försökt få henne att sova ungefär lika många gågner och tappade inte tålamodet en enda gång, samt lekt med plasthästar. Vet inte vad som flugit i mig... Siegrid och Bernt kom hit vid tvåtiden för att hjälpa till, eller ja Siegrid handlade med Camilla och Bernt tömde akvariet.
Ska åka iväg en snabbis nu för att intensiv umgås med Sara i Bellevue, för att sen börja arbeta 07.15 imorn igen.
"I'm walking on sunshine..."
Tönt
Läste ut första HP-boken igår och passade på att ta med mig både tvåan och trean hem idag.
Fick inspiration från Malin E när jag pratade med henne idag, angående saker jag kommer sakna/inte sakna när jag kommer hem. Ska härmas och göra en likadan lista. Ta det som en komplimang :) Och au pair-reunions åt folket!
I övrigt så hade vi fint väder idag. Solsken och grejer. Och det luktade nyklippt gräs.
Ska se på LOST senare ikväll, så jag har något att vara irriterad över imorgon förmiddag. Imorgon har jag blivit inbjuden till lille indie-Nick som har spelning på Capitol Hill. Har jag inget för mig kanske jag gör en liten visit... Nä nu ska jag läsa om lille Harry när han jagar spindlar och basilisker.
2-årskalas
Fredag 23 mar
Camilla fyllde 2 år denna dag och det firades med paket, sång och jordgubbstårta. Sen stressades det iväg till Pontus skola men när vi kom dit var grindarna stängda så det var bara att åka hem igen. Visade sig att det var planeringsdag för lärarna och "någon" hade glömt informera mig om saken, så nu har jag markerat allt sånt med rosa neon i kalendern.
Hur som helst, Toddi var hemma och tog de två stora barnen till gymnastik medan jag tog det lilla barnet till Metropolitan Market för att handla tacoingridienser inför kalaset följande dag. På de 40 minuterna vi befann oss i butiken charmade Désirée inte mindre än fyra människor till att stanna och prata med oss.
Tog mig så småningom till Sammamish för att läsa om Tom och Katies fight medan Sara gjorde situps på golvet.
Lördag 24 mar
Hör och häpna - Sara jobbade inte! Vi tog oss raskt till IHOP för att knôka ner fyra gigantiska pannkakor (amerikanska) med jordgubbar på och drog sedan vidare mot Bellevue. Sara tog sitt förnuft till fånga och köpte äntligen "sin" parfym, medan jag köpte mig en skjorta och ett par skor (igen, men de bör bytas till en halv storlek mindre).
Rullade till mitt hus där det var fullt sjå med kalasförberedelser, så vi 
ställde oss och hackade grönsaker på löpande band. Toddi, som döpt rätten till "Annas tropical tacos" tyckte det var roligt att hon fått två "tonårsdöttrar" i huset. Gästerna strömmade in och ljudvolymen höjdes till en nästan outhärdlig volym när barnen helt plötsligt skulle ha musikparad med diverse instrument... Har ingen koll på vad Camilla fick i present för jag fick en filmkamera i handen som spelade in så jag
koncentrerade mig mer på att inte bli omkullknuffad med den i hand. Alla de stora mjukisdjuren + papp-pingvinen hade fått partyhattar på huvudet och det fanns ballonger med helium i sig, så feststämingen var på topp. Hur trevligt det nu än var så tröttnade både jag och Sara efter några timmar och räddade oss in i mitt rum. Vi hade blivit bjuda på fest senare på kvällen hem till några nya bekanta. Och hur träffade vi nu dem - jo det är en lång hsitoria. Det började med att Sara träffade Marc på Myspace nånstans innan jul. Vi blev bjudna till honom på nyårsfest och han hade även hej-då-nu-flyttar-jag-till-Hollywoodfesten. På den festen träffade vi Brian och Chris. Brian bjöd med oss till en fest för några veckor sen (och det visade sig vara hemma hos Chris, vi visste inte att de två kände varandra). På den festen träffar vi några andra killar vid namn Matt och Chris(som vi genast döpte om till Björn för att inte förvirra till det för mycket). Och det var till Matt och Björn vi var bjudna denna helgen.
Trevlig tillställning med inte allt för överdrivet mycket folk men en udda skara trevliga människor. Tog inte lång
stund förrän jag och Sara var ensamma tjejer, men det är vi vana vid nu så... På den här festen träffade vi bl.a. Daniel, Joe-Flo, Nick, Carl och Peter (Peter och Sara på bilden) och jag är nog inte ute och cyklar om jag säger att vi lär se dem i framtiden... Det är så man skaffar sig kontaktnät; man är 
trevlig, öppen och villig att träffa nya människor. Det är inte så svårt som det verkar.Haha jo på den senaste tillställning träffade vi även Grant (?). Han trodde vi ljög honom rakt upp i ansiktet när vi sa att vi var från Sverige och när vi pratade svenska trodde han att vi bara hittade på, så för att få tyst på honom fick jag till slut dra fram mitt svenska körkort...
Nåja kvällen blev till natt och fram på småtimmarna fick vi se oss besegrade av sömngudarna. Men det tog inte fem minuter från det att vi sagt hej då till Nick förren Sars mobil ringer. Det visar sig vara Bratt (vår Queenälskande vän) som går rakt på sak och frågar om vi just festat med Nick. Ja då visade det ju sig att de två känner varandra eftersom de bor i samma hus... Hur litet är Seattle egentligen, när vi börjar känna folk från olika "gäng" som känner varandra...? Eller har vi bara ett stort kontaktnät...?
Söndag 25 mar
När sovmorgonen var över begav vi oss mot Saras fjärde LCCs hus, för ett au pairmöte. Och vi körde, och vi körde, och vi körde och ju längre vi körde in i skogen ju större blev husen. Helt otroligt vilka kåkar som låg där, det var inte hus, det var mer herrgårdar...
Nåväl, Amy (den nya LCCn) hade en nykläckt bebis och tyckte det var helt okej att jag hängde på ett möte jag egentligen inte behövde gå på...
När vi åkte därifrån fick Sara syn på en björn men när vi väl fått vänt bilen för att undersöka saken närmare hade den försvunnit igen... Det kommer fler tillfällen.
Tog med oss Taco Bell mat och satte oss i en park i Issaquah för att avnjuta en sen lunch. Mycket mysigt och soligt. Klockan närmade sig fem och Sara skulle jobba så efter att jag lämnat av henne tog jag mig till en biltvätt för att överraska Markus med en ren bil. Mycket skojigare biltvättar här än hemma. På vägen hem tog jag en del bilder medan jag körde, på vinst och förlust och en del visade sig bli hyfsade. Så den här är tagen över Bellevues siluett söder ifrån.
När jag väl kom hem hamnade jag mitt i en pizzamiddag och både Markus och Toddi blev jätteglada över den rena bilen (och det skämtades om att jag kunde få låna Volvon nästa helg...). Ja sen var helgen slut. Ja läste en bit i Harry Potter och släckte sen för att ha ork till en ny arbetsvecka.
Lost och lånekort
- Sen jag kom till USA har jag skrivit 127 inlägg (detta är inte inräknat), vilket betyder att jag skrivit 0,45 inlägg per dag.
- I snitt har jag fått 1,8 kommentarer per inlägg vilket jag måste säga är starkt jobbat av er!
- I snitt finns det även 2,3 bilder i varje inlägg vilket är starkt jobbat av mig!
Målet med denna information är att höja dessa siffror innan jag återvänder hem, så ansvaret ligger på oss båda.
I övrigt har denna dagen varit riktgit bra, trots att det regnat hela tiden. Jag var jätteambitös vid lunchen och ställde mig bl.a. och bakade scones mitt bland övriga stekpannor och skärbrädor - jag vet, jag är dum i huvudet. Pontus var en liten ängel och jag bara tackade och tog emot.
Tog med honom till biblioteket när Toddi kom hem för att han skulle lämna tillbaka någon dålig bok och välja två nya och jag passade på att skaffa mig ett eget lånekort, fast just de böcker jag lånade behövde man inte lånekort till...
Hur som helst, när jag satt där nere på golvet med den första Harry Potter boken i handen (tänkte läsa om alla igen innan sista kommer i juli) så kommer det fram en farbror i 40årsåldern och frågar mig vad jag tycker om böckerna. Jag svarar att jag tycker de är underbara och han förhör mig på vilken ordning de kommer i och han hade läst de första fem böckerna och så tipsade han mig om två andra fantasyförfattare (sånt som ligger dig så långt bort om hjärtat Sara) och plockade fram en bok han tyckte jag skulle låna och så vidare. Härlig farbror måste jag säga. Pontus och jag skuttade iväg i våra gummistövlar till bilen för att ta oss mot Kid's club i U. Village.
Camilla fyller som sagt 2 år imorn (inte 3, hint hint lillebror) så vi behövde köpa presenter till henne. Jag valde snabbt ut ett köksset med mini-köksartiklar men för Pontus tog det ungefär 30 minuter till... Han ville ge henne en playmodrake, små plastriddare och andra saker han visste hon skulle "låna ut". Det hela slutade med att han ville gå till en annan leksaksaffär som hade stängt 35 minuter tidigare och när inte det gick blev han sur. Sen bestämde han sig för en gigantisk hästransport i ful plast som låg långt bortom hans ekonomiska möjligheter, så då blev han ännu surare. Till slut manipulerade jag honom till att köpa plastmat med kardborre... Parkerade framför huset prick 19.00. Då hade vi varit ute i 1,5 timme.
Och hallå, angående LOST. Varför tittar vi fortfarande på den serien, är det för att vi älskar att hata den? Vi vet alla att manusförfattarna tappat tråden för länge sen så varför vill vi se hur det slutar (om det nu nånsin kommer göra det). Antingen kommer serien läggas ner innan det blir ordning på nånting eller så kommer nån ha drömt alltihop. För några veckor sen var det tydligen ett viktigt avsnitt angående Jacks tatueringar men när avsnittet var slut fattade då inte jag vad som var så viktigt med dem, nån som är på min sida? Med risk för att göra någon sur så fick man i alla fall veta hur Locke hamnade i rullstol innan han kom till ön, igår.
Imorgon är det då fredag igen. Denna veckan gick lite fortare än de förgående och jag tror det beror på Oregon-trippen. Pissregnar det inte ska vi till the Zoo med alla tre barnen (jag och Toddi). Tänkte göra fler koppardjur, men jag måste sortera alla mina mynt först. Ska räkna hur många olika quarters jag skrapat ihop hittills.
Ska krypa ner tidigt under täcket ikväll för att börja läsa mina böcker. Håller visserligen på med en svensk deckare men jag brukar ha minst två på g samtidigt, beroende på vilket humör jag är på. Harry Potter lär ju gå fort, så stor text som det är i den...
Äpplepaj
Pontus slutar numera 11.30 istället för 13.30 vilket innbär att han käkar lunch hemma, att han och Camilla får två timmar till att bråka på och att flickornas matochsov-scheman måste ändras. Men eftersom helgen varit så himla lyckad (kolla förresten in Saras resedagbok för fler bilder) hade jag förvånansvärt energi och tålamod hela dagen. Allting klaffade och jag var på gott humör resten av kvällen med. Spenderade den visserligen framför TV:n där jag såg I, Robot för andra gången och sen The Riches, ny serie som började förra veckan och som jag tänkt ge en chans, eftersom jag tappat alla andra serier förutom Lost.
Samirrah fyllde äntligen 21, grattis till henne!
Tisdag 20 mar
Pontus följde med Dylan hem efter skolan på playdate så jag och Camilla passade på att baka en äpplepaj. Camilla har för övrigt förälskat sig i min rosa pikétröja med Mimmi Pigg på, så medan pajen var i ugnen sprang hon mellan mig och köket och skrek MIMMI, MIMMI, PAI, MIMMI, PAI. Fick henne att säga "äpple" en gång men sen gick hon tillbaka till pai, mimmi, pai, pai.
Passade även på att ta kort på mina nya converse. Måste säga att jag är riktigt nöjd med alla helgens kap, fast resten ligger i tvätten för tillfället. Men kombinationen av dem gör att folk flyttar sig på gatan -respekt! Och nog vände en och annan collegegrabb på huvudet efter mig och SnyggSara i helgen. What can I say...? (Vaddå jag? Skrytig? Jag hör dig väldigt dåligt nu...)Markus var sen idag med, men vi andra hade tacos till middag. Toddi funderar på att ha det på Camillas kalas på lördag (charmtrollet fyller två på fredag men släkten kommer på lördag). Planen är att Toddi tar ledigt så vi alla kan gå till djurparken (blir nog 5:e eller 6:e gången för egen del, har börjat tappa räkningen...)
Oregon
Fredag 16 mar
Hade en trevlig middag med familjen och körde sen upp till Sammamish för att sova där. Sara gick igenom schemat för den andra barnvakten och sen tog vi oss en kvällsrunda i bilen. Och på den korta tiden vi var ute hann polisen haffa oss. Blåljus, megafon och ett "Stop the vehicle" satt som en smäck! Jag som satt i passagerarsätet var mer nervös än föraren, men det visade sig att föraren i fråga hade glömt sätta på ljuset på bilen? Ingen skada skedd och ett ?Jag-är-från-Sverige-smile? senare rullade vi vidare. Så kan det gå.
Lördag 17 mar
Sara jobbade till tio och sen drog vi ner till macken på hörnet för att checka att allt var okej med bilen, för sen bar det av söderut mooooot Oregon! Mp3n var nyladdad med road trip musik och vi lämnade det surmulna vädret bakom oss för att mötas av blå himmel och värmebölja. "California here we come". 
Stannade i någon håla i vår södra delstat för att köpa på oss proviant och skala av ett lager med kläder. Efter ytterligare någon timmes körning körde vi över bron och befann oss i min fjärde delstat. Portland http://en.wikipedia.org/wiki/Portland,_Oregon har utsetts 
till USAs trevligaste stad och jag är beredd på att hålla med.
Första intrycket var myyyyyysigt och på nån vänster fick jag lite Göteborgskänsla. Parkerade i ett parkeringshus med övervakningskameror, bytte kläder och begav oss 
ut på vandring. Hamnade rätt fort på Shoe Pavilion, där vi köpte oss varsitt par skor och jag fick tag på en riktgit badass jacka.
Mötte upp med Saras gamle vän John för han fyllde 21 denna vackra vårdag. 
Eftersom det även var St Patrick's Day var folk på stan på riktigt glatt humor och de som inte hade grönt på sig blev utstirrade. Vi hade alla gröna tröjor och smälte därför in bland resten, på en av barerna. Johns 
syrra Ashleigh slöt upp och vi åt alla pizza innan vi begav oss ut på stan för lite people watch. Det var verkligen folkfest och grönt överallt, liveband spelade i tält och ingen noterade det stilla och svalkande sommardugget.
Men jobbande och körande tog ut sin rätt och jag och min kompanjon blev trötta så vi styrde kosan mot Saras lite nyare vän Lindsey. Hon bor på en julkalendersgata tillsammans med sina rumskompisar och de hade besök från diverse systrar och pojkvänner så vi fick oss en trevlig pratstund innan vi crashade (Sara på soffan och jag på golvet).
Söndag 18 mar
Vaknade först vid halv sex av att jag hade en kniv i högra höften. Eller alltså jag hade inte det bokstavligt talat men det kändes så. La mig i en position där jag inte märkte det lika mycket och sov vidare några timmar. Nånstans innan nio gick det inte längre, smärtan var outhärdlig så jag tog mig med viss svårighet bort till fotöljen och snarkade vidare i typ en halvtimme. När jag vaknade var det onda borta och resten av lägenheten hade börjat röra på sig, inklusive de två söta katterna som bodde där. De blev substitut för mina luddhövven där hemma, medan Lindsey och hennes syster ställde sig och bakade scones, stekte amerikanska pannkakor och tog fram flingor. Behöver jag säga att det blev en lång frukost?
Men där kunde vi inte hänga resten av dagen, hur trevligt det än var, vi hade ju mer att upptäcka i denna vackra delstat. Första stoppet blev Woodburn (Freeport gånger två typ, fast mycket mysigare och inte lika blåsigt). Personligen blev det 6 linnen och en topp. Efter lite långsam snabbmat gasades det vidare mot Salem och Willamette University. Behöver jag säga att Sara känner en hög som studerar där?
Vackert som i Nangijala var det med alla körsbärsträd så det blev en hel del plåtande på både ditt och datt och om jag visste med säkerhet att det alltid såg ut så skulle jag inte tveka länge förrän jag bestämde mig för att plugga där. Varmt som en sommardag var det, så det var bara att kavla upp byxbenen och lämna allt vad långärmat hette i bilen.
John, som vi träffat dagen innan och som då pluggar på denna vackra skola, hade 
lämnat saker i bilen så vi tog en 
sväng förbi huset där han och hans rumskompisar inte hade städat. Mer amerikansk gata finns inte ens i filmerna. Bra att veta vart huset ligger dessutom eftersom vi ska tillbaks inom en snar framtid. Och då ska Jamie laga mat, och vi med för den delen. Jag har en plan. Sara tog med mig ut på en egenhändigt guidad tur runt Salem och dess byggnader, bland annat statshuset med guldgubben på toppen och cirkeln av alla flaggstänger som varje representerar en delstat. Kryllade av vackra träd och buskar vart än man vände blicken och det luktade underbart gott!
Men ack, verkligheten kom ikapp oss och det var dags att vända tillbaka mot norr. Eftersom Mp3n hade gått några varv vid det här laget, försökte Sara ratta in någon radiokanal - men förgäves. Det blev till att sjunga själva istället och jag måste säga att vi skulle göra ett bra lag i Så ska det låta. "En boll, en boll, en boll och ett racket".
Var tvungna att stanna och tanka och ni förstår ju själva att vi blev visslade på, där vi stod i våra nyinköpta linnen och tvättade rutorna...
Väl hemma var det bara att slänga sig på sängen och sova några timmar innan nästa arbetsvecka började igen.
Portland, here we come!
I helgen blir det Portland, road trip-musik bör fixas, snacks införskaffas, luftryck i däcken kollas och olja fyllas på. Imorgon förmiddag beger vi oss och kommer hem nånstans på söndag kväll... Uppdateringar kommer i början på nästa vecka. Tjo så länge.
