Öva på att stå och gå och äta
Torsdag 25:e juni
Så ja, vaknade 06:15, kändes ju som sovmorgon!
Förmiddagen ägnas åt allmänt häng i huset, jag satt och pratade med bruden och hennes storasyster Jessicaomditt och datt. På eftermiddagen åkte vi till hotellet där cermonin skulle äga rum dagen där på för att öva. Har man sex stycken extrapersoner på vardera sida om brudparet så kan det vara bra att ha övat lite innan angående vem som ska gå in med vem, när och var de ska stå. Så det övades. På att gå. Och stå. Freja och hennes kompanjon Leo (ringbäraren) skötte sig exemplariskt och tog uppgiften på stort allvar, Freja gick mycket målmedvetet med Leo i ena handen.
Brudens farbror skulle viga dem dagen därpå
Freja och Leo hand i hand fokuserade på uppgiften
Och medan de andra övade på något annat så tog Haley över. Haley är yngsta systerns (Maddys) bästa vän och har ungefär samma roll som George, inadopterad i familjen. Och hon är fantastisk med de små barnen, leker och skojar och busar och torkar och hjälper och har sig utan att någonsin tröttna. En av Frejas favoriter.
Freja, Leo och Haley jagade såpbubblor
Efter det bytte vi om till badkläder och hoppade i den uppvärmda poolen. Med tanke på Frejas tidigare historik angående vatten (inte hennes favorit) hade vi inga höga förhoppningar om att hon ens ville i. Men. Så var Haley i vattnet och DÅ minsann var poolen ungefär det bästa som hade hänt i Frejas liv. Efter tio minuter i vattnet säger hon "Mamma, släpp, jag kan simma själv". Eeh nej, det var över en meter djupt så det blev inget med "släpp" här inte. Under protester lämnade vi poolområdet en bra stund senare.
Vi gick ut på en promenad utan något speciellt mål förutom att vila öronen lite.
Freja skulle köra sin vagn själv
Killington är en skidort på vintern
De här vägarna var åtminstone lagade... Det var det inte alla som var.
Det var dags för rehersal dinner. Och jag vet faktiskt inte riktigt varför man har en sådan. Men mat är ju mat och det var buffé och jag åt tills jag blev proppmätt.
Vi gick tvärs över gatan från hotellet till golfklubben där middagen hölls
När vi tre kände oss klara samlade vi ihop våra grejer och började till allas stora förfäran att GÅ tillbaka mot huset. Eftersom vi inte hade egen bil och de som körde bilen vi hade barnstolen i inte var redo att åka så tog vi till våra ben. Kan det ha varit två kilometer? Nu hade vi visserligen inga reflexer och det där med trottoar är ju inte allmänt vedertaget överallt (vi fick gå en bit för att komma till en upplyst trottoar) men vägarna är så himla breda att vi hade gått om spelrum. Och efter ett tag blev vi upplockade och körda till huset ändå. Ingen nöd på oss och lite frisk luft och lägre ljudvolym var ganska skönt.
Ätit färdig och redo att gå och hämta vagnen på hotellrummet
Det blev fort mörkt men vi såg ljuset
Under kvällen dök även Georges bästa kompis John upp (det är Johns lillasyster som skulle gifta sig), så himla kul att träffa honom igen, sist var på hans eget bröllop för min del och det var 2007.
Under nattningen sa Freja: Mommy, du är awsome ♥
Somnade gott den kvällen.
Somnade gott den kvällen.