En förvandling på 2,5 timme

Jag vet inte hur ni känner men det finns få ställen jag känner mig så ful som när jag sätter mig i en frisörstol. Kappan, ljuset och det faktum att personen bakom mig som synar mitt huvud själv är superpiffig. Tur att jag gått hos samma frisör i tio år så att både hon och jag vet att utseendet går att rädda. Mitt utseende alltså. Så även denna gång trots att jag inte varit där sedan i november förra året. Hej då utväxt!
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Så fint de blev:)

Svar: Tack!
Anna WK

2 livet med Asperger och kronisk smärta:

snyggt de blev

Svar: Tack!
Anna WK

Kommentera här: